Råd från vården gör oss fysiskt aktiva

Personer som har en fysiskt aktiv livsstil löper mindre risk att utveckla diabetes typ 2, benskörhet, sjukdomar i hjärta och kärl eller cancer. SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, har därför granskat forskning om de metoder som finns för att främja fysisk aktivitet i olika former.

SBU drar slutsatsen att rådgivning från vårdpersonal till patienter har betydelse. Det finns starka vetenskapliga belägg för att aktiviteten hos patienter som har fått sådana råd är klart ökad minst ett halvår efter samtalet.

Rådgivningen kan innebära dels direkta rekommendationer från personalen till patienten, dels rådgivande samtal dem emellan. I vissa undersökningar har enbart muntliga råd studerats, medan andra har mätt effekten av att lägga till olika hjälpmedel.

Det finns ett visst vetenskapligt stöd för att aktivitetsnivån kan öka ytterligare om rådgivningen kompletteras med till exempel "recept" på fysisk aktivitet, dagbok, stegräknare eller informationsbroschyr.

Barn och ungdomar

När det gäller barn och ungdomar finns det starka vetenskapliga belägg för att hälsoundervisning i skolan, studiematerial och lärarutbildning ökar deras aktivitet under idrottslektioner. Effekten är större för pojkar än för flickor.

Särskilda åtgärdsprogram i skolan har visats kunna öka de ungas aktivitet under skoldagen och i vissa fall även på fritiden. Programmen, som innehåller flera delar, kan handla om att utbilda lärare, förändra läroplanen, införa extra aktivitetspass under lektionstid och raster, stödja beteendeförändringar, förstärka hälsoundervisningen och att på olika sätt involvera föräldrarna i verksamheten.

SBU påpekar att det saknas hälsoekonomiska studier som kan visa vilka av alla insatser som kan göras för att främja fysisk aktivitet som ger mest utbyte för pengarna.

Resultaten av SBU:s granskning berör personal och beslutsfattare inom både hälso- och sjukvården, skolan och friskvården, liksom politiker, administratörer och utbildningsansvariga.