Nyttan av nedkylning efter hjärtstopp ännu obekräftad

Nedkylning av patienter som har räddats efter ett hjärtstopp är en metod som behöver prövas under vetenskapligt acceptabla former. Den slutsatsen drar SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, i en granskning av det vetenskapliga underlaget.

Metoden verkar vara lovande och har redan börjat användas på många håll – men det finns fortfarande oklarheter om effekterna som behöver redas ut, konstaterar SBU. Behandlingsresultaten för alla patienter med ett hävt hjärtstopp bör samlas in på ett systematiskt sätt så att de kan följas upp och jämföras. En viktig fråga är till exempel vilka patienter som kan vara lämpliga att behandla.

Den vanligaste orsaken till hjärtstopp är kranskärlssjukdom. I Sverige drabbas 10 000 personer per år av hjärtstopp och de flesta är då inte inneliggande på sjukhus.

Försöker begränsa skadorna

Prognosen är dålig efter hjärtstoppet. Syftet med att sänka kroppstemperaturen är att försöka begränsa skadorna, i första hand på hjärnan. Kroppstemperaturen sänks till 32–34 grader. För att kunna göra detta måste patienten oftast sövas ned och få muskelavslappande läkemedel, något som i sin tur kräver respiratorbehandling. Nedkylningen kan utföras med hjälp av kylmadrass, kalluft eller intravenöst dropp med kalla vätskor.

Effekten av nedkylning har hittills studerats på ett begränsat urval patienter. Därför är det vetenskapliga underlaget fortfarande inte tillräckligt. För att säkert få veta vilka patienter som gagnas av metoden, och hur stora de gynnsamma effekterna kan vara, bör metoden enligt SBU-rapporten enbart användas inom ramen för väl upplagda, i förväg planerade och kontrollerade studier. Då kan nytta, risker och kostnadseffektivitet klarläggas.