Multimodala och interdisciplinära behandlingar vid långvarig smärta

Regeringen gav hösten 2019 SBU i uppdrag att utvärdera så kallade komplexa interventioner som används för rehabilitering av personer med långvarig smärta.

I den här rapporten har vi definierat sådana interventioner som multimodala och interdisciplinära behandlingar, det vill säga samordnade behandlingsinsatser som erbjudits av ett team bestående av minst två kliniska professioner och som innehållit insatser för dels fysiska, dels psykosociala aspekter på smärttillståndet. Interventionerna har jämförts med en kontrollgrupp som har fått sedvanlig vård eller en annan enklare intervention.

Rehabilitering syftar till varaktig förbättring. För att undersöka det har vi ställt kravet att den grupp som fått en multimodal och interdisciplinär behandling ska ha följts i minst ett halvår efter dess avslut. Målet för de undersökta rehabiliteringsinsatserna är att förbättra den behandlade personens livssituation snarare än att påverka ett enskilt utfall. Vi har därför undersökt effekter på hälsa mätt som livskvalitet, smärta samt fysisk, psykisk och social funktion. Istället för att undersöka olika utfallsmått separat har vi undersökt dels den övergripande effekten på hälsa givet samtliga utfall i kombination, dels effekten på olika grupper av utfall.

Vårt syfte har varit att ge en aktuell bild av kunskapsläget om hälsoeffekter av multimodala och interdisciplinära behandlingar när de används för rehabilitering av personer med långvarig smärta, och att undersöka dem ur ett hälsoekonomiskt perspektiv.

• Effekterna av multimodala och interdisciplinära behandlingar är jämförbara med andra interventioner – och de kan vara mer effektiva för att förbättra hälsoutfall hos personer med långvarig smärta (måttlig tillförlitlighet).
• Det saknas ett tillräckligt tillförlitligt underlag för att beräkna kostnadseffektiviteten av multimodala och interdisciplinära behandlingar jämfört med andra interventioner.

I de studier som ingår i översikten har de patientgrupper som behandlats med en multimodal och interdisciplinär behandling förbättrats med tiden, räknat från studiens inledning till minst sex månader efter avslutad behandling. Om förbättringen är en effekt av interventionen eller om den har andra orsaker kan översikten dock inte svara på.

Även om vi inte har kunnat beräkna kostnadseffektiviteten för de multimodala och interdisciplinära behandlingarna jämfört med andra interventioner visar en kalkyl, baserad på hypotetiska effekter på livskvalitet, sjukvårdskonsumtion och sjukskrivning, att den påverkas starkt av hur länge effekterna på sjukvårdskonsumtion och sjukskrivning kan bibehållas.

Slutligen noterar vi att det inte är helt klart i vilken utsträckning deltagarna i studierna överensstämmer med de personer med långvarig smärta som kan bli aktuella för rehabilitering i svensk hälso- och sjukvård. Deltagarna har vanligen rekryterats utifrån kriteriet att de har levt med ett smärttillstånd under lång tid. I svensk hälso- och sjukvård har många patienter som deltar i rehabilitering mer komplicerade tillstånd, till exempel med uttalad samsjuklighet. Det medför att behovet av rehabiliteringsinsatser, och därmed också effekterna av olika insatser, kan skilja sig mellan delgrupper av personer med olika förutsättningar. För att undersöka det behövs studier som undersöker behandlingseffekterna i sådana delgrupper av smärtpatienter.

För att ta med en studie i översikten har vi krävt att den ska ha undersökt effekterna av en multimodal och interdisciplinär behandling i en kontrollerad studie med eller utan randomisering. Studier där vi bedömde att risken var hög för att resultaten kan vara missvisande har inte tagits med i analyserna. Översikterna är utförda i enlighet med SBU:s metod [5].

Metod för narrativ sammanställning av effekter på hälsa

För varje studie som ingår i analysen har vi undersökt andelen utfall för vilka man har uppmätt en statistiskt säkerställd positiv effekt, en negativ effekt eller en osäker effekt av den multimodala och interdisciplinära behandlingen jämfört med kontrollgruppen. Därefter har vi tagit ställning till den samlade bilden givet alla studier. Vi har analyserat dels samtliga utfall i kombination, dels delgrupper av utfall – för att undersöka effekter på olika aspekter av symtom och funktion – indelade i enlighet med komponenter i Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF). Vi har dessutom skapat en egen utfallsgrupp för aspekten hälsorelaterad livskvalitet.

Vi har också analyserat utvecklingen över tid inom de grupper som fått en multimodal och interdisciplinär behandling och då undersökt andelen utfall för vilka man uppmätt en statistiskt säkerställd förbättring, försämring eller osäker förändring från start till uppföljningsmätningen.

Metod för analys av hälsoekonomiska aspekter

Vi har utvärderat kostnadseffektiviteten av multimodala och interdisciplinära behandlingar vid långvarig smärta genom en översikt av den hälsoekonomiska litteraturen och en hälsoekonomisk kalkyl. I den hälsoekonomiska kalkylen jämfördes kostnader och effekter för en multimodal och interdisciplinär behandling med en kontrollintervention bestående av enstaka läkarbesök och enstaka besök hos fysioterapeut.

Kvantitativa analyser av relevanta hälsoutfall från översikten av effekter på hälsa utfördes för att om möjligt bidra med effektdata till den hälsoekonomiska kalkylen. Den kvantitativa analysen begränsade sig till multimodala och interdisciplinära behandlingar jämfört med enklare kontrollinterventioner och till utfallen livskvalitet, sjukskrivning och vårdkonsumtion.

Effekter på hälsa

I analysen ingår 24 studier av multimodala och interdisciplinära behandlingar jämfört med enklare kontrollinterventioner. I Tabell 1 nedan redovisar vi resultaten för interventionernas effekter på hälsa.

En analys av utvecklingen över tid i de patientgrupper som fått en multimodal och interdisciplinär behandling visar att de, jämfört med start i studierna, hade förbättrats vid en uppföljningsmätning som utfördes minst sex månader efter avslutad behandling.

Tolv studier som jämfört två multimodala och interdisciplinära behandlingar med varandra redovisas i rapporten för kännedom, men har lämnats utanför analysen.

De kvantitativa analyserna av effekt för multimodala och interdisciplinära behandlingar jämfört med kontrollinterventioner på utfallen livskvalitet, sjukskrivning och sjukvårdskonsumtion visade på ett otillräckligt underlag. Inga effektresultat från de kvantitativa analyserna kunde därför användas i den hälsoekonomiska kalkylen. Kalkylen baserades istället på hypotetiska effekter på livskvalitet, sjukvårdskonsumtion och sjukskrivning. Därmed ska resultaten tolkas med försiktighet. Snarare än att uppskatta kostnadseffektiviteten av en multimodal och interdisciplinär behandling jämfört med en kontrollintervention illustrerar kalkylen hur möjliga effekter på livskvalitet, sjukvårdskonsumtion och sjukskrivning påverkar kostnadseffektiviteten. Av den hälsoekonomiska kalkylen framgår att kostnadseffektiviteten av en multimodal och interdisciplinär behandling jämfört med en kontrollgrupp förbättras ju längre en eventuell effekt på livskvalitet, sjukvårdskonsumtion eller sjukskrivning kan bibehållas.

Vårt syfte har dels varit att ge en aktuell bild av kunskapsläget om vilka effekter multimodala och interdisciplinära behandlingar har på hälsa när de används för rehabilitering av personer med långvarig smärta, dels att undersöka behandlingarna ur ett hälsoekonomiskt perspektiv.

Smärta är en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse kopplad till, eller liknande det man upplever vid, vävnadsskada eller hotande vävnadsskada [3]. Långvarig räknas smärtan som när den har varit ihållande eller återkommande i mer än tre månader [7]. Oftast tar den sig uttryck i huvudvärk eller smärta från ryggrad och leder [8].

Långvarig smärta kategoriseras idag som ett separat tillstånd med egen taxonomi och medicinsk definition [3], medan den tidigare har setts endast som ett symtom på andra tillstånd eller sjukdomar [9]. I ICD-11 som publicerades år 2018 utgör långvarig smärta för första gången en egen diagnosgrupp.

2.1.1 Vem drabbas av långvarig smärta?

Mellan 25 och 35 procent av den vuxna befolkningen i Europa beräknas leva med långvarig smärta [10]. Riskfaktorer för att utveckla långvarig smärta inkluderar sociodemografiska, psykologiska, kliniska och biologiska faktorer [11]. Lägre utbildningsnivå, arbetslöshet och lägre inkomster i hushållet ger till exempel ökad risk för långvarig smärta. Socioekonomiska faktorer som har visats betydelsefulla för om man ska drabbas av långvarig smärta är bland annat utbildningsnivå och yrke [12]. Andelen personer med långvarig smärta ökar med åldern, och fler kvinnor än män drabbas.

2.1.2 Olika typer av smärta

Smärta kan delas in i ett antal fysiologiska huvudgrupper beroende på om den uppstått i nervsystemet, i annan vävnad eller om orsaken till den är okänd.

Muskuloskeletal smärta är den vanligaste formen av smärta och kommer från rörelseorgan som muskler, leder, skelettdelar eller mjukdelar som hör till dessa. Den kan vara lokal och övergående, men även utbredda och långvariga smärttillstånd som fibromyalgi räknas hit. Andra exempel på vanliga muskuloskeletala smärttillstånd är ländryggssmärta, nacksmärta inklusive whiplashrelaterad smärta (WAD) och knäsmärta.

Smärta klassificeras dessutom i fyra olika typer baserat på vilka mekanismer som ligger bakom den, se Faktaruta 2.1. Dessa kan förekomma samtidigt och överlappande, och vilken av dem som dominerar kan skifta över tid [13].

2.1.3 Hur smärta uppstår och kan förklaras

Flera olika faktorer kan bidra till att ett smärttillstånd uppstår och att det blir långvarigt: biologiska, psykologiska och sociala. Den biopsykosociala modellen är en teoretisk förklaringsmodell av långvarig smärta som integrerar de tre faktorerna och som tar hänsyn till konsekvenser av smärtan ur alla dessa perspektiv. Precis som hur man upplever smärta varierar mellan individer varierar de konsekvenser den får beroende av hur de olika delarna i modellen samspelar med varandra.

 

De biologiska faktorerna innefattar till exempel hur sjuk personen är, grad av inflammation och hur det centrala nervsystemet fungerar. Förändringar i det centrala nervsystemets sätt att förmedla och registrera smärtimpulser kan till exempel göra personen känsligare för smärta (central sensitisering) [14].

De psykologiska faktorerna innefattar kognitiva aspekter som uppmärksamhet, tankar, värderingar och förväntningar, men även emotionella aspekter som ångest, oro eller nedstämdhet. Negativa känslomässiga och kognitiva reaktioner som rädsla, passivitet och ett undvikande beteende kan öka risken för att smärtan blir långvarig. Positiva psykologiska faktorer som en hög tilltro till sin egen förmåga, upplevd kontroll och en förmåga att acceptera smärtan är förknippade med en bättre prognos.

De sociala faktorerna innefattar den sociala och kulturella kontext som personen lever i, och som kan uppfattas antingen som ett stöd eller ett hinder. Där ingår personliga nätverk, fritidsintressen och arbetssituation, liksom kontakter med sjukvården och försäkringskassa eller arbetsförmedling.

2.1.4 Samsjuklighet är vanligt

Det finns en påtaglig samsjuklighet mellan långvarig smärta och psykologiska problem som ångest och depression. Studier som undersökt hur de påverkar varandra visar att ångest och depression ökar risken för att utveckla smärtproblem, men även att det motsatta gäller. Smärtproblem ökar risken för att utveckla ångest och depression [15] [16]. Personer med långvarig smärta har också oftare andra medicinska tillstånd som hjärt- och kärlsjukdomar [17] och risken för en person med svår långvarig smärta att avlida i en lungsjukdom eller en hjärt- och kärlsjukdom är högre än hos en person med ingen eller lindrig långvarig smärta [18] [19].

Långvariga smärta behandlas oftast unimodalt inledningsvis, det vill säga med en behandlingsform i taget. I Faktaruta 2.2 ger vi exempel på vanliga behandlingar i svensk hälso- och sjukvård.

För vissa personer med långvarig smärta räcker mindre omfattande behandlingsinsatser för att nå en god effekt. Men om smärttillståndet är mer komplicerat är det ofta värdefullt att samordna flera olika insatser för att nå en god effekt på livskvalitet och funktion i vardagen, och för att förhindra negativa konsekvenser av smärttillståndet på sikt.

För att välja behandling utgår man numera från den biopsykosociala modellen och de olika biologiska, psykologiska och sociala mekanismer som beskrivs i den [20]. Eftersom den dominerande smärtmekanismen kan variera över tid hos samma person kan man behöva olika typer av behandling vid olika tillfällen. Att individualisera rehabiliteringen utifrån patientens behov och målsättning antas maximera effekten av insatserna. Patientens egna mål bör därför vara centrala i behandlingen och främsta utgångspunkt för behandlingsinsatserna.

Med multimodala och interdisciplinära behandlingar menar vi i denna rapport samordnade behandlingsinsatser som används för att rehabilitera personer med långvarig smärta. För att räkna en insats som multimodal har vi ställt krav på att den ska innehålla minst två olika behandlingsinsatser, varav minst en riktar in sig på fysiska aspekter och en på psykologiska eller sociala aspekter av smärttillståndet. För att räkna insatsen som interdisciplinär har vi ställt krav på att behandlare från minst två olika kliniska professioner ska ha ingått i ett behandlingsteam. Vi har inte ställt något krav på individuell målsättning med och individanpassning av insatsen, trots att det är en viktig aspekt vid behandling av långvarig smärta som också ingår i det som i svensk hälso- och sjukvård benämns multimodal rehabilitering. Anledningen är att vi tror att det då hade varit svårt att hitta studier att väga samman.

Sedan 1990-talet ger Socialstyrelsen rekommendationer för behandling av långvarig smärta. Dessa pekar på behovet av att tydligare organisera smärtvården och att tillgängliggöra resurser för att följa de behandlingsformer som det finns evidens för.

Det finns även ett nationellt kvalitetsregister för smärtrehabilitering (NRS) som sedan år 2020 inkluderar såväl landets specialistenheter som multimodal rehabilitering inom primärvården. Registret ger både patienter och behandlare en överskådlig bild av smärtans konsekvenser baserat på självrapportering vid multimodal rehabilitering [21].

Under 2000-talet har SBU släppt flera rapporter kring evidensläget för behandling av långvarig smärta [6] [22].

Under 2010-talet började två föreningar, Swedish Pain Society och Svensk Smärtläkarförening, formulera en nationell plan för smärtvård. År 2016 genomfördes den nationella kartläggningen av smärtvården i Sverige.

Sveriges regioner har sedan år 2018 ett gemensamt system för kunskapsstyrning. Inom ramen för det arbetar för närvarande en nationell arbetsgrupp med att ta fram en modell för ett bättre omhändertagande av patienter med långvarig smärta. Arbetsgruppen har till uppgift att:

• ta fram underlag för ett personcentrerat och sammanhållet vårdprogram eller vårdförlopp för långvarig smärta,
• arbeta för att smärtvården nivåstruktureras enligt förslag i rapporten "Nationellt uppdrag: Smärta" från år 2016,
• ta fram utbildning och kompetenshöjande åtgärder på olika nivåer i alla regioner,
• ge förslag på förbättringar i kommunikation och samarbete mellan vårdnivåer, enligt återkoppling från professionen och patientorganisationer i rapporten "Nationellt uppdrag: Smärta" från år 2016.

Vanligtvis söker individen hjälp för sina symtom i primärvården där den inledande utredningen utförs och diagnosen sätts. Flertalet patienter kan både utredas och behandlas i primärvården, men om insatt behandling där inte hjälper och smärtan förvärras behöver personen remitteras till specialistvård för en mer noggrann smärtanalys och bedömning [23].

Långvarig smärta bör alltid bedömas utifrån ett multidimensionellt perspektiv där alla relevanta delar av individens mående och funktion tas i beaktande. Risken är annars att man kan bortse från andra viktiga perspektiv på smärtan än det biomedicinska. Därför bör såväl utredning som bedömning baseras på den biopsykosociala modellen.

Utredningen bör innehålla:

• en anamnes, det vill säga en kartläggning av personens symtom, symtomens karaktär, hur länge de varat och hur de påverkar livet i övrigt, eftersom en sådan ger viktig information om vilka symtom personen behöver hjälp med och eventuella andra hälsoproblem,
• en kroppsundersökning med kontroll av rörelseförmåga, tecken på inflammation och smärta, smärtans utbredning, intensitet och smärtkänslighet,
• laboratorieprover, som kan visa om symtomen beror på behandlingskrävande sjukdomar och tillstånd, som reumatism, järnbrist eller sköldkörtelproblem.

I undantagsfall behövs även andra undersökningar med bilddiagnostik eller muskelbiopsier för att utesluta andra sjukdomsorsaker.

När utredningen är klar bör man sammanfatta resultatet för och ge personen med smärta en tydlig förklaringsmodell. En sådan förklaringsmodell är dels viktig för att patient och behandlare ska få en gemensam förståelse av smärttillståndet, dels för att de ska kunna samtala om och välja behandling.

Långvarig smärta kan leda till ett stort lidande för den som är drabbad. Smärtupplevelsen kan vara överväldigande och ta all uppmärksamhet så att man också kan få svårare att uppfatta andra sinnesintryck. Att leva med långvarig smärta innebär att ständigt behöva hantera olika symtom som kan leda till begränsningar i det dagliga livet. Till exempel kan aktiviteter som lönearbete och hobbyverksamheter dra mer kraft än tidigare och kräva långa perioder av återhämtning och vila för att man ska orka med dem. Alternativet är att anpassa sin livsstil efter smärtan. Det kan i sin tur påverka personens syn på sin egen identitet. Förändringar i ork och förmåga att delta i tidigare naturliga aktiviteter kan även påverka och leda till påfrestningar i relationer till närstående och andra. Många känner sig misstrodda och kan uppleva att personer i omgivningen och vårdpersonal uppfattar dem som besvärliga och att de överdriver sina besvär, särskilt om en tydlig orsak till smärtan saknas. Patienter beskriver en känsla av att deras integritet och moral ifrågasätts vilket kan leda till ett ifrågasättande av den egna upplevelsen och kan bidra till att man drar sig tillbaka och isolerar sig.

Hur smärtan påverkar livet och vilka konsekvenserna blir skiljer sig dock mellan olika individer. De som är mest nöjda med sin situation, trots långvarig smärta, beskriver att de slutligen har försonats med tanken på att smärtan är där för att stanna och de har hittat nya vägar för att fortsätta livet på ett annat sätt. Stöd från anhöriga, vänner och omgivning är betydelsefullt för denna omställning.

Smärta är tillsammans med psykisk ohälsa den vanligaste sökorsaken i primärvården. Cirka 40 procent av alla besök i primärvården sker på grund av smärta.

Baserat på den svenska delen av undersökningen ”Pain in Europe” [24] och egna beräkningar utifrån tillgänglig statistik, redovisades i SBU-rapporten från år 2006 [22] en beräkning av de samhällsekonomiska kostnaderna för långvarig smärta i Sverige. Beräkningen visade en totalkostnad om cirka 87,5 miljarder kronor år 2003. Av dessa var 7,5 miljarder direkta vårdrelaterade kostnader för besök hos läkare, sjukgymnaster med flera vårdgivare, samt för läkemedel. Den största delen av kostnaderna, cirka 80 miljarder kronor, var emellertid så kallade indirekta kostnader, som avspeglar produktionsbortfall till följd av sjukdomsrelaterad frånvaro från arbetet. Även en framgångsrik rehabilitering kan lämna resttillstånd som medför svårigheter att återkomma på en arbetsmarknad med höga krav på fysisk och psykisk uthållighet och prestationsförmåga.

De övergripande frågor vi ville besvara är:

• Hur effektiva är olika multimodala och interdisciplinära behandlingar för att förbättra hälsa?
• Vilka negativa konsekvenser kan rehabiliteringsinterventionerna ha?
• Vad är kostnadseffektiviteten av multimodala och interdisciplinära behandlingar vid långvarig smärta?

3.2.1 Urvalskriterier

För att ta med en studie i översikten har vi krävt att:

• deltagarna i studien var vuxna personer över 18 år med långvarig (minst 3 månader) smärta,
• man undersökte en rehabiliteringsintervention som:
• dels var samordnad med ett biopsykosocialt förhållningssätt och innehöll minst en insats för fysiska aspekter och en för psykologiska aspekter, sociala aspekter eller båda aspekterna av smärttillståndet (multimodal),
• dels levererades av ett team som innehöll behandlare från minst två olika kliniska professioner (interdisciplinär).
• man jämförde interventionen med en kontrollgrupp som:
• inte fick någon insats,
• fick en annan rehabiliteringsintervention, oavsett komplexitetsgrad,
• fick sedvanlig vård.
• man undersökte effekter på hälsa genom att mäta psykisk och fysisk funktion, livskvalitet eller smärta,
• studien var kontrollerad med eller utan randomisering,
• studien har publicerats i en fackgranskad tidskrift från år 2000 och till datumet för litteratursökningen.

3.2.2 Avgränsningar

För att avgränsa oss till interventioner som har relevans för svensk hälso- och sjukvård och för personer i behov av rehabilitering har vi valt bort studier som undersökte:

• långvarig smärta hos personer i livets slutskede,
• interventioner som enbart syftar till temporär smärtlindring,
• interventioner eller jämförelsebetingelser som inte förekommer i vården idag och som troligen inte heller kommer att implementeras i framtiden,
• enbart kortvariga effekter av interventionen (om interventionsgruppen följts en kortare period än sex månader efter avslutad behandling),
• färre deltagare än 20 personer per jämförelsegrupp.

Vi tog inte heller med studier som publicerats på andra språk än svenska, norska, danska eller engelska.

3.2.3 Process för urval av studier

Med utgångspunkt i urvalskriterierna identifierade vi och valde ut litteratur i tre steg:

• litteratursökning av studier,
• relevansgranskning enligt urvalskriterierna,
• bedömning av risk för bias (systematiska fel) i de studier som uppfyllde urvalskriterierna.

3.2.3.1 Litteratursökning

Projektets informationsspecialist utformade och genomförde systematiska litteratursökningar i samråd med sakkunniga och projektledare. Sökstrategierna utformades för att vara uttömmande och förutsättningslösa i syfte att fånga så många relevanta studier som möjligt.

Huvudsökningen utfördes mellan maj och juni 2020 och uppdaterades i februari 2021. Inför uppdateringen kontrollerade vi ämnesordslistor efter nytillkomna termer som därefter lades till sökstrategin. Sökningarna utfördes i databaserna:

• CINAHL (EBSCO),
• Cochrane Library (Wiley),
• EMBASE (Embase.com),
• Epistemonikos (Epistemonikos),
• International HTA Database (INAHTA),
• KSR Evidence (Kleijnen Systematic Reviews Ltd.),
• Medline (Ovid),
• NHS Evidence Search (NICE),
• PsycInfo (EBSCO).

Som komplement till databassökningarna granskades referenslistor för att identifiera ytterligare artiklar av relevans för projektet. En fullständig redovisning av uppbyggnaden av sökstrategin finns i Bilaga 1.

3.2.3.2 Bedömning av relevans

De referenser som identifierades vid litteratursökningen granskades i två steg för att bedöma deras relevans, det vill säga om de uppfyllde urvalskriterierna:

1. Artikelsammanfattningarna för samtliga referenser lästes av två granskare som oberoende av varandra bedömde deras relevans. Sammanfattningar som minst en av granskarna bedömde uppfyllde eller kanske uppfyllde urvalskriterierna beställdes hem i fulltext. Endast artiklar som med säkerhet inte uppfyllde urvalskriterierna exkluderades i det här steget.
2. Samtliga beställda artiklar lästes i fulltext av två granskare som oberoende av varandra bedömde deras relevans och därefter fattade ett gemensamt beslut om inklusion eller exklusion. Svårbedömda studier togs upp för diskussion och beslut i hela projektgruppen.

3.2.3.3 Bedömning av risk för bias

Relevanta studier granskades för att bedöma risken för att resultaten i en studie kunde ha påverkats av bias (systematiska fel). Samtliga relevanta studier granskades av två av varandra oberoende personer som därefter diskuterade och jämförde sina bedömningar. Svårbedömda studier togs upp för diskussion och beslut i hela projektgruppen. Studier för vilka den sammanvägda risken för bias bedömdes som låg eller medelhög togs med i översikten, men studier där risken bedömdes som hög exkluderades (Bilaga 2) med ett viktigt undantag: hög risk på grund av bortfall. Vi valde att inte exkludera studier av det skälet eftersom vi ställde höga urvalskrav på uppföljningstid och enbart tog med studier med en längre tids uppföljning efter avslutad intervention, i en patientgrupp som brukar vara svår att behålla även under pågående intervention.

Bedömningen av risk för bias utfördes med hjälp av standardiserade mallar som anpassats för projektet (Bilaga 3). Figurer av risk för bias är producerade med verktyget robvis [25].

3.2.4 Syntes

Vi avgränsade analyserna till jämförelser mellan multimodala och interdisciplinära behandlingar och enklare kontrollinterventioner (Faktaruta 3.1). Om en studie utöver en enklare kontrollintervention innehöll fler än en multimodal och interdisciplinär behandling är det den mest omfattande multimodala behandlingen som vi har tagit med i analysen. Studier som enbart jämförde olika multimodala och interdisciplinära behandlingar mot varandra är alltså inte medtagna i sammanvägningarna, men de finns listade och beskrivna i Kapitel 6 och Bilaga 4.

Vi vägde samman och presenterade resultat för jämförelserna mellan en multimodal och interdisciplinär behandling och en kontrollintervention på två sätt:

1. Narrativ sammanställning, den huvudsakliga analysen, i vilken vi tagit hänsyn till det sammantagna resultatet givet samtliga utfall. Med denna analys vill vi ge ett helhetsperspektiv som visar på den övergripande effekten på hälsa (Avsnitt 3.2.5).
2. Kvantitativ analys av utfallen livskvalitet, sjukskrivning och sjukvårdskonsumtion för att bidra med effektdata till den hälsoekonomiska kalkylen (Avsnitt 3.4.1).

3.2.5 Narrativ sammanställning

Målet för de undersökta behandlingarna är att förbättra patientens livssituation snarare än att påverka ett enskilt utfall. Vår huvudsakliga analys är därför det sammantagna resultatet, där samtliga utfall ingår. Vi tog fram matriser över samtliga studier som vägdes samman och de utfall inom ramen för våra urvalskriterier som undersöktes i dem. För att även kunna visa resultat för olika typer av utfall, så som olika aspekter av symtom och funktion, och visa om dessa skiljer sig åt ordnade vi utfallen i domäner enligt komponenter i Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) [1] [26] (Faktaruta 3.2). Vi skapade dessutom en egen domän för aspekten hälsorelaterad livskvalitet.

3.2.5.1 Indelning av utfall i domäner

Indelningen av utfall i ICF-komponenter bygger på våra bedömningar av och diskussioner om inom vilken komponent ett visst utfall bör placeras. Komponenten kroppsfunktioner och kroppsstrukturer innehåller enbart utfall som täcks av kroppsfunktioner och benämns därför så. Två globala utfall, patientskattad förändring eller förbättring och livskvalitet, som helt eller delvis täcks av fler än en komponent i ICF, har lämnats utanför ICF-strukturen men bildar en egen domän (Tabell 3.1 och Bilaga 5).

3.2.5.2 Redovisning av studier och resultat

Vi lade in uppgifter om de studier som ingår i analysen i matriser, tabellerade de resultat som presenterades i dem och ifall resultaten visade en påvisbar skillnad mellan en multimodal och interdisciplinär behandling och en kontrollintervention. Matriserna visar samtidigt i vilken utsträckning man mätt olika utfall i studierna (Tabell 3.2). För att räkna ett resultat från en studie som en positiv eller en negativ effekt (till för- respektive nackdel för den multimodala och interdisciplinära interventionen) har vi krävt att man i originalstudien utfört ett signifikanstest som visar ett resultat med 95 procent säkerhet (p<0,05) för en skillnad mellan jämförelsegrupperna. Resultat som bedöms vara osäkra var inte statistiskt signifikanta i originalstudierna.

Indelning av resultatredovisningen

Vi delade in redovisningen i olika avsnitt. Först visar vi den sammantagna behandlingseffekten, givet samtliga utfall. För att även visa behandlingseffekten för olika typer av utfall går vi därefter igenom de olika domänerna hälsorelaterad livskvalitet, kroppsfunktioner, aktiviteter och delaktighet, omgivningsfaktorer och personliga faktorer var för sig för att kunna visa behandlingseffekterna inom respektive domän. Till sist redovisar vi effekten på utfallet smärta för sig eftersom det kan vara av intresse.

För den sammantagna behandlingseffekten visar vi, utöver resultaten för jämförelsen mellan en multimodal och interdisciplinär behandling och en kontrollintervention, även förändringen över tid inom den grupp som fick en multimodal och interdisciplinär behandling. För att räkna ett resultat som en förändring över tid har vi krävt att man i originalstudien ska ha utfört ett signifikanstest som visar ett resultat med 95 procents säkerhet (p<0,05).

3.2.5.3 Analys

I analysen undersökte vi:

• antalet studier som mätt utfall inom de olika domänerna och hur många utfall som de mätt,
• antalet och andelen utfall som visar en positiv respektive en negativ effekt av de multimodala och interdisciplinära behandlingarna jämfört med kontrollinterventioner,
• antalet och andelen utfall för vilka det saknas en påvisbar skillnad mellan jämförelsegrupperna,
• om andelen positiva, negativa eller osäkra resultat skiljer sig mellan olika utfallsdomäner,
• utvecklingen över tiden inom de grupper som fick en multimodal och interdisciplinär behandling (gäller enbart redovisningen av samtliga utfall).

3.2.6 Bedömning av de sammanvägda resultatens tillförlitlighet

SBU använder den internationellt utarbetade GRADE-modellen (www.gradeworkinggroup.org) för att värdera tillförlitligheten av de resultat vi presenterar.

3.2.6.1 Tillförlitlighetsbedömning i den narrativa sammanställningen

Den narrativa sammanställningen kan liknas mer vid en kartläggning där vi undersökte mönster av effekter i materialet snarare än tillförlitligheten av ett enskilt resultat. Trots det har vi med grund i GRADE också prövat att bedöma resultatens tillförlitlighet.

Vid bedömningen följde vi samma principer som vid bedömning av kvantitativa resultat, men med ett undantag, brister i precision. Vid bedömningen av kvantitativa resultat handlar värderingen av precision om med vilken statistisk precision man kunnat uppskatta den sammanvägda effektstorleken. Ett smalt konfidensintervall runt den skattade effektstorleken i stickprovet av studier visar på hög precision för den sanna effekt vi hade kunnat mäta om vi hade tillgång till hela populationen av alla tänkbara studier.

I bedömningen av de narrativa underlagen ersatte vi värderingen av den skattade effektstorlekens precision med att ta hänsyn till antalet studier som bidrar med resultat i ett underlag, och det sammantagna antalet deltagare i underlaget, eftersom de faktorerna har betydelse för om fler studier skulle kunna ändra det sammantagna mönstret av resultat i resultattabellerna.

Syftet med översikten av hälsoekonomisk litteratur var att identifiera studier av kostnadseffektiviteten av multimodala och interdisciplinära interventioner vid långvarig smärta. Översikten utgick ifrån Cochranes metod för brief economic commentary [30].

3.3.1 Urvalskriterier

Urvalskriterier för population, intervention och kontrollintervention var desamma som i översikten av effekter på hälsa. Översikten av hälsoekonomisk litteratur avgränsades däremot till studier av kostnadseffektivitet, och relevanta utfallsmått var därmed kostnad per effekt. Studierna kunde antingen vara modellbaserade eller baserade på data från en randomiserad kontrollerad studie men behövde vara publicerade i en fackgranskad tidskrift.

3.3.2 Process för urval av studier

3.3.2.1 Litteratursökning

Sökningarna efter hälsoekonomisk litteratur genomfördes av projektets informationsspecialist i databaserna Embase och Ovid MEDLINE. Sökningarna använde samma sökord som de för effektstudier men begränsades med ett sökfilter för hälsoekonomi (NHS EED), eller ett sökblock med motsvarande termer. Dessutom togs filtret för studiedesign bort för att även fånga hälsoekonomiska modellstudier. Sökdokumentationen redovisas i Bilaga 1.

Som komplement utfördes en citeringssökning i Scopus för att identifiera hälsoekonomisk litteratur som citerat de effektstudier som ingår i den narrativa analysen av effekter på hälsa.

3.3.2.2 Bedömning av relevans

I ett första steg användes sökfunktionen i referenshanteringsprogrammet EndNote för att identifiera alla träffar i resultatet av den hälsoekonomiska litteratursökningen som innehöll något av följande begrepp i titel, artikelsammanfattning eller som nyckelord:

• cost-utility/cost utility,
• cost-effectiveness/cost effectiveness,
• cost-analysis/cost analysis,
• cost-effective/cost effective.

Detta steg genomfördes eftersom fokus för översikten av hälsoekonomisk litteratur låg på hälsoekonomiska utvärderingar medan sökfiltret NHS EED bygger på breda ekonomiska termer.

De artikelsammanfattningar som på detta sätt gallrades fram granskades i nästa steg av en hälsoekonom vid SBU:s kansli utifrån de uppställda urvalskriterierna. En andra hälsoekonom vid SBU:s kansli konsulterades för samråd kring de artikelsammanfattningar som bedömdes uppfylla urvalskriterierna eller där det fanns en osäkerhet. De artikelsammanfattningar som efter samråd bedömdes uppfylla urvalskriterierna kvalitetsbedömdes i nästa steg.

Utöver ovanstående identifierades ett antal potentiellt relevanta hälsoekonomiska studier av sakkunniga och projektledare vid SBU:s kansli under granskningen av projektets huvudsökningar. Relevansen av dessa bedömdes av en hälsoekonom och en projektledare utifrån de uppställda urvalskriterierna.

3.3.2.3 Bedömning av kvalitet och överförbarhet

De studier som bedömdes uppfylla urvalskriterierna granskades av två hälsoekonomer med stöd av SBU:s granskningsmallar för hälsoekonomiska studier. De individuella granskningarna följdes av en konsensusbedömning där studierna bedömdes ha hög, medelhög, eller låg kvalitet baserat på hälsoekonomisk metodologi och hög, medelhög eller låg överförbarhet till svenska förhållanden.

3.3.3 Redovisning av resultat

Resultatet av den hälsoekonomiska översikten redovisas i form av en narrativ sammanställning av de studier som bedömdes ha minst medelhög kvalitet och överförbarhet till svenska förhållanden.

Alla kostnadsuppgifter från litteraturen har räknats om till svenska kronor år 2021 med hjälp av den metod som rekommenderas av The Cochrane and Campbell Economic Methods Group, det vill säga med PPPs (köpkraftsjusterade valutakurser) via CCEMG - EPPI-Centre Cost Converter v.1.6 [31].

Utöver översikten av hälsoekonomisk litteratur tog vi fram en kalkyl över kostnadseffektiviteten av en multimodal och interdisciplinär behandling jämfört med en kontrollintervention för patienter med långvarig smärta. Kvantitativa analyser av relevanta utfall i de studier som ingår i översikten av effekter på hälsa genomfördes för att om möjligt bidra med effektdata till den hälsoekonomiska kalkylen.

3.4.1 Kvantitativ analys av effektdata för den hälsoekonomiska kalkylen

Den kvantitativa analysen av enskilda utfallsmått begränsar sig till multimodala och interdisciplinära behandlingar jämfört med kontrollinterventioner och till utfallen livskvalitet, sjukskrivning och vårdkonsumtion.

3.4.1.1 Kvantitativ sammanvägning

I den kvantitativa analysen sammanvägdes resultaten från studierna med metaanalyser. Resultat från utfall som ansågs mäta rimligt likartade egenskaper lades in i samma metaanalys. I metaanalyserna har resultatet från studiernas längsta uppföljningstid upp till tolv månader efter avslutad intervention inkluderats.

Metaanalyserna är utförda i Review Manager 5.4 [32]. Följande ställningstaganden har gjorts:

• Vi använde genomgående den så kallade slumpeffektmodellen (engelska: random effects model) eftersom deltagarna i de inkluderade studierna inte kan antas komma från en gemensam population då typen av smärta och vårdkontext skiljer sig åt. Studierna har också genomförts i olika länder.
• För viktning av studierna använde vi metoden invers varians, som viktar de inkluderade studierna så att ju lägre varians en studie har desto större vikt får den vid sammanvägningen av data.
• I de fall det varit möjligt har vi valt att analysera medelvärdesskillnaden (engelska: mean difference, MD) för att visa resultat på originalskalan. Men ibland har ett utfall mätts med olika mätinstrument på olika skalor och vi har då istället använt den standardiserade medelvärdesskillnaden (engelska: standardized mean difference, SMD) som anger effektstorleken i antal standardavvikelser.
• I första hand byggde metaanalyserna på resultat uttryckta som ojusterade medelvärden och standardavvikelser vid tidpunkten för uppföljning. Om resultatet enbart redovisades som medelvärdet för förändring från mätningens start till en viss uppföljningstid lades resultatet i samma metaanalys som medelvärde vid uppföljningstiden från andra studier. Resultatet från metaanalysen redovisades i detta fall som medelvärdesskillnaden.
• För det kategoriska utfallsmåttet andel som återgått i arbete redovisas resultatet både som den absoluta skillnaden mellan grupperna, riskskillnaden (engelska: risk difference, RD) och som den relativa skillnaden mellan grupperna, relativ risk (engelska: relative risk eller risk ratio, RR).

3.4.2 Beskrivning av den hälsoekonomiska kalkylen

I den hälsoekonomiska kalkylen jämfördes kostnader och effekter för en multimodal och interdisciplinär rehabiliteringsintervention med kontrollinterventionen enstaka läkarbesök och enstaka besök hos fysioterapeut.

Definitionen av kontrollinterventionen är baserad på den kartläggning över smärtvården i Sverige som tagits fram på uppdrag av SKR [33] samt diskussioner i projektgruppen och valdes eftersom det är vanligt att patienter med långvarig smärta behandlas så.

Effekten av multimodal och interdisciplinär rehabilitering är uttryckt som kvalitetsjusterade levnadsår (QALYs), se Faktaruta 3.4. Kalkylen genomfördes för en specialistvårdskontext eftersom uppgifter om priser eller ersättningar för rehabiliteringsprogram för långvarig smärta på primärvårdsnivå inte kunde hittas. För de analyser som genomfördes med en tidshorisont längre än ett år diskonterades kostnader och effekter med en årlig diskonteringsränta på 3 procent enligt gängse rekommendationer [34].

Den hälsoekonomiska kalkylen hade följande upplägg och antaganden:

• Kalkylen löpte i cykler om sex månader. För varje sexmånaderscykel beräknades kostnader och QALYs för gruppen som fick den multimodala och interdisciplinära behandlingen, respektive gruppen som fick kontrollinterventionen. Dessa kostnader och QALYs summerades sedan och en kostnad per QALY för den multimodala och interdisciplinära behandlingen jämfört med kontrollinterventionen beräknades.
• Kostnaden för den multimodala och interdisciplinära behandlingen tillföll gruppen som fick denna intervention under den första sexmånaderscykeln. Under denna första cykel antogs gruppen som fick den multimodala och interdisciplinära behandlingen inte ha några kostnader kopplade till kontrollinterventionen (det vill säga andra läkarbesök och besök hos fysioterapeut). Under cyklerna därefter antogs att båda grupper hade kostnader motsvarande kontrollinterventionen.
• Effekter av den multimodala och interdisciplinära behandlingen på hälsorelaterad livskvalitet antogs inträda från och med den första sexmånaderscykeln. Effekter på återgång i arbete och sjukvårdskonsumtion antogs inträda från och med den andra sexmånaderscykeln. Tidshorisonten för kalkylen varierades till ett, två och fem år, under vilka effekterna antogs bestå.

Upplägget på den hälsoekonomiska kalkylen åskådliggörs i Figur 3.2. De inputdata som användes i kalkylen presenteras i avsnittet nedan.

3.4.3 Inputdata till hälsoekonomisk kalkyl

Den hälsoekonomiska kalkylen byggde på följande inputvariabler:

1. patienternas initiala hälsorelaterade livskvalitet,
2. kostnaden för en multimodal och interdisciplinär behandling,
3. kostnaden för en kontrollintervention, definierat som enstaka läkarbesök och enstaka besök hos fysioterapeut,
4. initiala indirekta kostnader till följd av sjukskrivning,
5. effekter av den multimodala och interdisciplinära behandlingen jämfört med kontrollinterventionen:
• effekter på hälsorelaterad livskvalitet,
• effekter på sjukskrivning,
• effekter på sjukvårdskonsumtion.

I detta avsnitt redovisas de värden för variablerna 1–4 som användes i kalkylen, och hur dessa har tagits fram. Värden för effekterna av den multimodala och interdisciplinära behandlingen tas upp i Kapitel 7.

Uppgifter till kalkylen hämtades i många fall från det nationella registret för smärtrehabilitering (NRS), som samlar in data från primärvårdsenheter som bedriver utredning och multimodal smärtrehabilitering (MMR) samt specialistvårdsenheter som bedriver smärtutredning enligt biopsykosocial modell, smärtrehabilitering på specialistnivå (MMR) eller annan specialiserad smärtverksamhet. För att inkluderas i NRS krävs att patienten har haft en ihållande eller intermittent smärta under mer än tre månader, och att smärtan och dess konsekvenser är av sådan dignitet att den i hög grad påverkar patientens dagliga liv.

3.4.3.1 Livskvalitet före rehabilitering

Uppgifter om den hälsorelaterade livskvaliteten hos patienter med långvarig smärta före rehabilitering hämtades från NRS. Vi utgick från uppgifterna om den genomsnittliga initiala livskvaliteten mätt med instrumentet EQ-5D-3L (Tabell 3.3), eftersom denna möjliggör beräkning av QALYs. Medelåldern för de aktuella patienterna var 44 år.

I den hälsoekonomiska kalkylen antog vi att patienter som fick kontrollintervention stod kvar på ovanstående livskvalitetnivå över hela den tidsperiod som kalkylen löpte. Eftersom kalkylen löpte i cykler om sex månader blev antalet QALYs per patient och cykel i denna grupp 0,135 (0,27 x 0,5, se Faktaruta 3.4). För patienter som fick den multimodala och interdisciplinära interventionen fanns möjlighet till en förbättring av livskvaliteten och följaktligen fler QALYs.

3.4.3.2 Kostnad för multimodal och interdisciplinär behandling

Vi sökte igenom de sex sjukvårdsregionernas prislistor för utomlänsvård efter uppgifter om priser på rehabiliteringsprogram för långvarig smärta. Dessa prislistor är framtagna för att kunna debitera patienter från andra regioner och priserna är satta för att spegla faktisk resursåtgång.

Uppgifter om priser för rehabiliteringsprogram för långvarig smärta fanns för tre behandlande enheter: Smärtrehabilitering Säter, Smärtrehabilitering Västmanland och Smärt- och Rehabiliteringscentrum vid Universitetssjukhuset i Linköping. Samtliga rapporterar in data till NRS Specialistvård och bedriver sina program enligt den biopsykosociala modellen. Priserna för rehabiliteringsprogrammen vid dessa enheter redovisas i Tabell 3.4 tillsammans med de priser för utredning och uppföljning som rapporteras för dessa enheter. Det finns inga närmre uppgifter om vad som ingår i de olika programmen. Uppgifter om priser för rehabiliteringsprogram i primärvården hittades inte.

Vid de enheter som redovisar såväl priser för utredning som för programmet ligger priset för utredning och rehabilitering i spannet mellan 76 763 kronor och 77 335 kronor (Tabell 3.4). Utifrån detta antog vi en kostnad på 77 000 kronor per patient för en multimodal och interdisciplinär behandling på specialistnivå i den hälsoekonomiska kalkylen.

3.4.3.3 Kostnad för kontrollinterventionen

Vi har utgått från en kontrollintervention för patienter med långvarig smärta bestående av enstaka läkarbesök och enstaka besök hos fysioterapeut.

Kostnad för läkarbesök

För att uppskatta antalet läkarbesök utgick vi ifrån de uppgifter om antal smärtrelaterade besök för patienter under året före rehabilitering som finns i NRS, se Tabell 3.5. Det viktade genomsnittliga antalet besök per år kan utifrån uppgifterna i tabellen beräknas till 4,5¹. Om dessa besök antas ske i primärvården kan den genomsnittliga årliga kostnaden för smärtrelaterade läkarbesök beräknas till 8 920 kronor genom att multiplicera 4,5 med 1 967 kronor, vilket är den genomsnittliga kostnaden för ett läkarbesök i primärvården enligt de regionala prislistorna för år 2021 (Tabell 3.4). Vi förutsatte att dessa besök på gruppnivå är jämnt fördelade över året, och utifrån det beräknade vi kostnaden per sex månader till 4 460 kronor.

^1. I beräkningen antas 0,5 för kategorin 0–1 besök, 2,5 för kategorin 2–3 besök och 6 för kategorin >=4 besök.

 

Om vi istället antar att 2,5 läkarbesök sker i primärvården och att 2 sker i specialistvården kan den genomsnittliga årliga kostnaden för smärtrelaterade läkarbesök beräknas till 18 222 kronor genom att multiplicera 2,5 med 1 967 kronor och 2 med 6 618 kronor som är den genomsnittliga kostnaden för läkarbesök vid smärtkliniker i den specialiserade öppenvården som fanns redovisade i de regionala prislistorna (Tabell 3.4). Förutsatt att dessa besök på gruppnivå är jämnt fördelade över året kan kostnaden per sex månader beräknas till 9 111 kronor. Detta värde användes sedan i ett alternativt scenario i den hälsoekonomiska kalkylen.

 

 

Kostnad för besök hos fysioterapeut

Vad gäller besök hos fysioterapeut finns inte motsvarande uppgifter om antalet besök under året före rehabilitering registrerade i NRS. I en av studierna som identifierades i översikten av hälsoekonomisk litteratur och som refereras ovan hade gruppen som fick sedvanlig behandling i genomsnitt 21,7 besök hos en fysioterapeut under den tolv månader långa uppföljningsperioden [43]. Det bör noteras att dessa patienter var sjukskrivna minst åtta timmar i veckan på grund av sin ländryggsmärta. Om vi utgår ifrån en genomsnittlig besöksfrekvens på 21,7 kan den genomsnittliga årliga kostnaden för besök hos fysioterapeut beräknas till 15 364 kronor genom att multiplicera 21,7 med 708 kronor, som är priset för en sjukvårdande behandling i primärvården enligt Södra sjukvårdsregionens prislista [38]. Förutsatt att dessa besök på gruppnivå är jämnt fördelade över året kan kostnaden per sex månader beräknas till 7 682 kronor.

Ekman och medarbetare studerade resursförbrukning och kostnader hos 302 svenska patienter med kronisk ländryggsmärta baserat på registerdata [44]. Dessa patienter hade i genomsnittligt 8,2 besök hos en fysioterapeut eller kiropraktor under en sexmånadersperiod, vilket ger en kostnad på 5 806 kronor (8,2 x 708 kronor). Detta värde användes sedan i ett alternativt scenario i den hälsoekonomiska kalkylen.

3.4.3.4 Indirekta kostnader

Av NRS årsrapport för specialistvården för år 2020 framgår att 53 procent av de 2 674 patienter som avslutade sin rehabilitering under år 2019 hade någon form av ersättning från Försäkringskassan på grund av sjukdom vid tidpunkten före rehabilitering [21]. Uppgifter om graden av sjukskrivning saknas emellertid i NRS. Fördelningen mellan olika kategorier av sjukskrivning (deltid, heltid och sjukersättning) hämtades därför från Rivano Fischer och medarbetare [45]. I denna studie följde man upp förändringar i sjukskrivningsnivåer bland patienter som genomgick MMR och registrerades i NRS specialistvård under perioden 2007–2011. Eftersom väsentliga regeländringar i sjukförsäkringssystemet skedde år 2008 genomfördes i studien separata analyser för patienter som registrerades i NRS under åren 2007–2008 respektive 2009–2011. Vi använde oss av uppgifter om andelen i respektive sjukskrivningskategori 0–90 dagar före MMR för åren 2009–2011. Utifrån detta uppskattades fördelningen av patienterna i de olika sjukskrivningskategorierna före rehabilitering (Tabell 3.8).

Utifrån denna fördelning och med hjälp av uppgifter om värdet av produktion (Tabell 3.9) kunde de genomsnittliga viktade indirekta kostnaderna vid tidpunkten före rehabilitering beräknas till cirka 126 571 kronor per patient för en period på sex månader². I beräkningen antogs deltidssjukskrivning motsvara sjukskrivning på 50 procent.

^2. 47 % x 0 kr + 19 % x 0,5 x 290 484 kr + 25 % x 290 484 kr + 9 % x 290 484 kr.

 

5.1.1 Resultaten för samtliga utfallsgrupper i kombination

De sammantagna resultaten för samtliga utfall i kombination visar att multimodala och interdisciplinära behandlingar för rehabilitering är lika effektiva som enklare kontrollinterventioner för att förbättra hälsoutfall hos personer med långvarig smärta, men det är inte säkert att de är mer effektiva.

Resultaten visar samtidigt att personer med långvarig smärta som genomgått rehabilitering med multimodala och interdisciplinära behandlingar blir bättre med tiden. Om det är en effekt av multimodala och interdisciplinära behandlingar, av att få tillgång till behandling eller om förbättringen har andra orsaker kan översikten inte besvara. Resultatet ger en indikation att multimodala och interdisciplinära behandlingar saknar biverkningar av betydelse.

5.1.2 Resultaten för enskilda utfallsgrupper

Resultaten visar att multimodala och interdisciplinära behandlingar för rehabilitering är lika effektiva som kontrollinterventionerna för att förbättra utfall inom ICF-komponenterna kroppsfunktioner och aktiviteter och delaktighet samt för utfallet smärtintensitet hos personer med långvarig smärta, men det är inte säkert att de är mer effektiva.

Vi saknar ett tillräckligt tillförlitligt underlag för att kunna dra slutsatser om effekten av multimodala och interdisciplinära behandlingar på ICF-komponenterna omgivningsfaktorer och personliga faktorer samt för smärtpåverkan (engelska: interference).

Resultatredovisningen inleds med en beskrivning av de studier som ingår i översikten. Den narrativa sammanställningen är därefter indelad i olika avsnitt. Först redovisar vi vår huvudsakliga analys som är den sammantagna behandlingseffekten i studierna givet samtliga utfall. Därefter har vi delat in de undersökta utfallen i mått på hälsorelaterad livskvalitet och i ICF-komponenterna kroppsfunktioner, aktiviteter och delaktighet, omgivningsfaktorer och personliga faktorer för att kunna redovisa behandlingseffekterna inom olika domäner separat. Till sist visar vi effekten på utfallet smärta för sig.

I kapitlet om hälsoekonomiska aspekter redovisar vi dessutom resultatet av kvantitativa analyser för utfallen livskvalitet, sjukskrivning och sjukvårdskonsumtion som är relevanta för den hälsoekonomiska kalkylen (Avsnitt 7.4).

Resultaten har hämtats dels från de primära huvudpublikationerna, dels från senare publicerade långtidsuppföljningar. I följande text refererar vi till huvudpublikationerna, men i Bilaga 4 listar vi även långtidsuppföljningarna.

Det är 24 studier som ingår i översikten (Tabell 5.3). Majoriteten av dem, 18 av 24 studier, har utförts i olika europeiska länder (Figur5.2). Spanien [49] [50] [51], Italien [52] [53] [54] och Nederländerna [29] [55] [56] bidrar med tre studier vardera, Frankrike [57] [58] och Norge [28] [59] med två, och Danmark [60], Finland [61], Storbritannien [62] och Turkiet [63] med en studie vardera. De sju återstående studierna har utförts i asiatiska (Iran bidrar med två [64] [65] och Hongkong med en studie [66] och nordamerikanska länder (Kanada bidrar med två [67] [68] och USA med en studie [69] och i Australien [70]. Studier som kommer från samma land är som regel utförda av samma forskargrupp.

5.3.1 Smärttillstånd

De smärttillstånd för vilka man undersökt effekten av de multimodala och interdisciplinära behandlingarna är inte helt entydigt beskrivna. I flertalet studier har man utgått från smärtans lokalisation i kroppen, men i några har man i stället utgått från om smärtan kan beskrivas som muskuloskeletal eller neuropatisk. I tre av studierna har man inte gjort några sådana avgränsningar utan fokuserat enbart på smärtans långvarighet (Tabell 5.3 och Bilaga 4). Det smärttillstånd som undersökts i flest studier är långvarig ländryggssmärta (9 studier), följt av fibromyalgi (6 studier), se Figur 5.3.

Ungefär hälften av studierna har ställt kravet att studiedeltagarna ska ha levt med smärta sedan minst sex månader medan övriga har stannat vid tre månaders smärtduration. Några studier som undersökt deltagare med fibromyalgi har inte ställt något krav på smärtduration utöver det som ingår i den diagnosen [49] [50] [51] [60]. Ytterligare tre studier saknar tydliga krav på smärtduration men har tagits med för att andra uppgifter visar att alla deltagarna har levt med smärta längre än tre månader vid studiestarten. En studie undersöker kvinnor med bäckensmärta som de levt med sedan minst ett år tillbaka [28], och en annan studie undersöker personer i sjukskrivning på grund av muskuloskeletal smärta under det senaste 12 månaderna [59]. Oavsett de krav som ställts på smärtduration i de olika studierna varierar den ofta kraftigt mellan deltagarna, från ett antal månader till flera år.

I fyra av studierna har man begränsat sig till att enbart rekrytera kvinnor. Av dem undersöker tre kvinnor med fibromyalgi [49] [50] [63] och en är den tidigare nämnda studien av deltagare med bäckensmärta [28].

Samtliga studier undersöker vuxna personer över 18 år. Av dem har elva studier dessutom satt en övre åldersgräns vid 55–65 år. En studie har en deltagarpopulation som avviker. I studien ingår enbart äldre personer över 65 år med tecken på demensutveckling [70].

5.3.2 Vårdkontext

Studierna har företrädesvis utförts vid specialistkliniker för rehabilitering av smärtpatienter eller fibromyalgi. I sammanlagt 19 studier anges att behandlingen utförts vid en smärt-, en rehabiliterings, eller en reumatologisk klinik. I flertalet av dem framgår att deltagarna behandlats i öppenvård, men i några har det varit svårt att avgöra (Tabell 5.3 och Bilaga 4). I tre studier har interventionen bedrivits i primärvård, i samarbete med specialistklinik [56] [67] [69]. I två studier betonas att interventionen bedrivits utanför sjukhusmiljö ute i samhället [28] [68]. I den ena av dem beskrivs miljön som en ”icke klinisk lågkostnadskontext” [68]. I båda studierna har behandlarna en specialistbakgrund inom smärtbehandling.

5.3.3 Interventioner

Det finns inte något enkelt sätt att beskriva alla de interventioner som prövats i de olika studierna på ett översiktligt sätt. Gemensamt för dem är att de, som vi ställt krav på, innehåller en samordnad intervention med insatser både för fysisk och psykosocial hälsa och som i kombination förväntas bidra till bättre hälsa och funktion i linje med den biopsykosociala modellen. Insatserna uppfyller dessutom kravet på att företrädare för fler än en klinisk profession ska ha ingått bland behandlarna. I Tabell 5.3 ger vi en kort beskrivning av interventionerna. En mer detaljerad beskrivning av de olika komponenter som ingår i respektive studie finns att hämta i Bilaga 4. Det finns dock några grundläggande skillnader mellan interventionerna som gör att vi valt att benämna dem som antingen:

• multimodal och interdisciplinär behandling utan ytterligare definition (multimodal rehab i Tabell 5.3),
• rehabilitering som innehåller främst utbildningsinsatser i form av föreläsningar och instruktioner (utbildning i Tabell 5.3),
• interdisciplinär utredning som lett till individualiserade rehabiliteringsinsatser och dessa ingått och utvärderats som en del av interventionen (utredning i Tabell 5.3).

Majoriteten av studierna ingår i den grupp vi enbart har valt att kalla multimodal och interdisciplinär behandling. Två studier innehåller främst utbildningsinsatser [66] [67] men ytterligare tre interventioner, som vi har placerat i gruppen multimodal och multiprofessionell rehabilitering, innehåller även de tongivande inslag av utbildning [51] [64] [65]. Två studier innehåller interventioner som inleds med en utredning som grund för en individualiserad rehabilitering [56] [59].

5.3.3.1 Individuell behandling eller behandling i grupp

I grupperna multimodal och multiprofessionell rehabilitering och rehabilitering som innehåller främst utbildningsinsatser har deltagarna som regel behandlats i grupp (Tabell 5.3). I fyra studier har man kombinerat gruppbehandling med inslag av individuella insatser [29] [54] [58] [64]. Endast i en studie, en av de två som utförts i en primärvårdskontext, har deltagarna fått enbart individuell behandling [69].

I de två studier som undersöker anpassade rehabiliteringsinsatser efter utredning har deltagarna fått helt individualiserade insatser [56] [59].

5.3.3.2 Behandlingslängd och behandlingsintensitet

I de studier som anger en fast längd på interventionen varierar den från 1 till 15 veckor mellan studierna (Tabell 5.3). I fyra av dem är behandlingslängden kortare än fem veckor [60] [64] [65] [70] och i två längre än tio veckor [49] [50]. I tre studier är behandlingslängden individuellt anpassad [56] [59] [69].

Även det sammanlagda antalet behandlingstimmar varierar kraftigt mellan studier, från 10 [65] till 150 timmar [57] i de studier som anger uppgiften (Tabell 5.3). I fyra studier innehåller interventionen färre än 20 behandlingstimmar [51] [54] [65] [67] och i fyra fler än 50 timmar [28] [29] [57] [61]. I tre studier är antalet behandlingstimmar individuellt anpassat [56] [59] [69].

I en studie, i vilken interventionen enbart innehåller tio behandlingstimmar, har deltagarna fått månatliga telefonpåminnelser om att fortsätta med fysisk träning på egen hand under uppföljningstiden [54] och i en annan ges de sista behandlingsdagarna som boosterpass tre, sex och tolv månader efter interventionens inledning [28].

5.3.4 Jämförelsealternativ

I hälften av studierna (12 av 24) har den multimodala och interdisciplinära behandlingen jämförts med en annan, men enklare kontrollintervention³ . I övriga 12 studier har den jämförts med sedvanlig behandling eller med väntelista (Tabell 5.3).

^3. Jämförelseinterventionen har inte uppfyllt de krav vi ställt för att definiera den som multimodal och interdisciplinär.

 

Det vanligaste jämförelsealternativet i de studier som innehåller en aktiv jämförelseintervention har varit fysisk träning. Åtta av tolv studier innehåller en sådan jämförelse. I två studier jämförs den multimodala och interdisciplinära behandlingen med en psykologisk behandling [62] [66]. I de två återstående studierna jämförs interventionen med en strukturerad konsultation med läkare och fysioterapeut [59] eller en intervention som i studien definieras som multimodal men som enligt vår definition saknar en psykosocial komponent [50]. I fyra studier består kontrollinterventionen av en del av den insats som ingår i det mer omfattande behandlingsprogrammet i den multimodala och interdisciplinära behandlingen [29] [50] [51] [58].

Det är svårare att avgöra vad kontrollgruppen fått för behandling i de studier som jämfört interventionen med sedvanlig vård eller väntelista. I fem av de nio studier som jämfört med sedvanlig vård framgår att kontrollgruppen fått farmakologisk behandling [49] [51] [64] [65] [68] och i en fysisk träning [52]. I övriga tre studier saknas uppgift om vårdens innehåll, liksom i de tre studier där kontrollgruppen stod på väntelista.

5.3.4.1 Individuell behandling eller behandling i grupp

Oavsett om kontrollgruppen fått en aktiv intervention, sedvanlig vård eller stått på väntelista har deltagarna i den som regel behandlats individuellt (Tabell 5.3). Undantaget är två studier i vilka kontrollgruppen i en av dem fått fysisk träning, delvis individuellt och delvis i grupp [53], och i den andra psykologisk behandling med mindfulness based stress reduction (MBSR) i grupp [66].

5.3.4.2 Behandlingslängd och behandlingsintensitet

I de fall behandlingslängden har specificerats har den varit densamma i kontrollgrupperna som i interventionsgrupperna. I studier som angett sedvanlig vård eller väntelista som kontroll saknas uppgiften av naturliga skäl (Tabell 5.3).

Totalt anges uppgift om kontrollinterventionens omfattning i behandlingstimmar i något färre än hälften av studierna (10 av 24 studier). I studier med ett aktivt behandlingsalternativ redovisas timantalet i nio av tolv studier, i vilka den varierar från 4 till 40 timmar. I sex av de nio studierna innehöll jämförelsealternativet färre än 20 behandlingstimmar [53] [54] [59] [61] [62] [70].

I den studie där kontrollgruppen fått sedvanlig vård i form av fysisk träning ingick 10 behandlingstimmar [52]. I övriga studier som jämfört den multimodala och interdisciplinära behandlingen med sedvanlig vård eller väntelista saknas uppgiften.

5.3.5 Uppföljningslängd

Den totala uppföljningslängden i studierna varierar från sex månader till cirka två år efter avslutad behandling. I några studier har det varit svårt att avgöra om tidslängden inkluderar behandlingstiden eller om den räknats från behandlingens avslut.

5.3.5.1 Uppföljning av jämförelsen mellan en multimodal och interdisciplinär behandling och en kontrollintervention

Studierna kan delas in i de som följt alla deltagare i båda grupperna till behandlingens avslut, i ett halvår efter avslutad behandling respektive cirka ett eller två år från starten räknat (Figur 5.4 och Tabell 5.3). I majoriteten av studierna har man följt deltagarna i ett år.

I en studie har man avslutat uppföljningen av den grupp som fick en kontrollintervention direkt efter avslutad behandling och i en av dem tre månader därefter, men fortsatt att följa den grupp som fått den multimodala och interdisciplinära behandlingen över en längre tid (se nedan).

5.3.5.2 Utecklingen i den grupp som fått en multimodal och interdisciplinär behandling

När det gäller uppföljningen av utvecklingen över tid i de deltagargrupper som fått en multimodal och interdisciplinär behandling kan studierna delas in i de som följt deltagarna i ett halvår efter avslutad behandling respektive ett år eller två år (Figur 5.5 och Tabell 5.3).

5.3.6 Risk för bias

I Figur 5.6 och Figur 5.7 redovisar vi vår bedömning av risk för bias, det vill säga risken för att resultaten som redovisas i studierna kan vara missvisande (Avsnitt 3.2.3.3 och Bilaga 3).

5.3.6.1 Övergripande bedömning

Vi har bedömt risken för bias som låg i sex studier [52] [53] [54] [60] [70] och som måttlig i övriga studier.

Den vanligaste anledningen till att en studie bedömdes ha måttlig snarare än låg risk för bias inom en domän har varit risken för avvikelser från studieprotokollet. Studierna har inte varit blindade efter randomisering och om vi samtidigt saknade tillräcklig information eller en diskussion om hur forskarna skyddat deltagare och behandlare från att påverkas av kännedomen om vem som fått interventionen har vi bedömt det som en risk. I några studier har vi saknat tillräckligt noggranna beskrivningar av hur randomiseringen av deltagare till olika behandlingsarmar har gått till, eller hur mätningen av utfall har utförts. Ingen av studierna har varit finansierad av eller knuten till vinstdrivande företag och vi har bedömt risken för bias på grund intressekonflikter som låg i samtliga studier.

Bortfall

Vi har bedömt risk för bias på grund av bortfall, men lämnat den domänen utanför den övergripande bedömningen av en studie. Det beror på det starka krav vi ställt på uppföljningslängd i en patientgrupp som ofta är svår att behålla över tid i forskningsstudier. Två studier rapporterar ett bortfall på 35 procent eller mer, och har därför bedömts ha en hög risk för bias inom den domänen (de rapporterar ett bortfall på 35 [49] respektive 39 procent [59] efter ett års uppföljning).

Tabell 5.3 Beskrivning av vårdkontext, smärtdiagnoser, interventioner och jämförelser, behandlingslängd och bedömning av risk för bias i de studier som ingår i översikten.

I det här avsnittet redovisar vi den sammantagna behandlingseffekten i studierna, givet samtliga utfall som undersöktes i en studie. Vi inleder med att visa resultat för jämförelsen mellan multimodala och interdisciplinära behandlingar och kontrollinterventioner (Tabell 5.4). Därefter visar vi utvecklingen över tiden i den grupp som fick den multimodala och interdisciplinära behandlingen (Tabell 5.5).

5.4.1 Jämförelsen mellan en multimodal och interdisciplinär behandling och en enklare kontrollintervention

I analysen ingår 24 studier med sammanlagt 3 027 deltagare. Antalet mätta utfall och redovisade resultat varierar från två till tolv i de olika studierna, men alla studier bidrar med minst två utfall.

5.4.1.1 Effekter till fördel för den multimodala och interdisciplinära behandlingen

I 19 av 24 studier har ett eller flera av de utfall som mätts vid analys visat en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna, till fördel för den multimodala och interdisciplinära behandlingen (Tabell 5.4). I tio av studierna överväger andelen utfall som visar en effekt till fördel för den multimodala och interdisciplinära behandlingen. I tre av dem har interventionen jämförts med fysioterapi [53] [54] [70] och i sju med sedvanlig behandling [52] [56] [63] [64] [68] [69].

I 5 av de 19 studierna har samtliga mätta utfall (som varierar från två till elva) vid analysen visat en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna, till fördel för den multimodala och interdisciplinära behandlingen. I två av studierna har den multimodala och interdisciplinära behandlingen jämförts med en annan aktiv behandling (fysioterapi) [53] [54], och i de tre övriga med sedvanlig behandling [52] [64] [68]. Av de fem studierna kommer tre från samma forskargrupp [52] [53] [54]. I en av de fem studierna har utfallet mätts direkt efter avslutad behandling [68].

5.4.1.2 Effekter till nackdel för den multimodala och interdisciplinära behandlingen

En studie redovisar resultat för utfall som visar en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna som är till nackdel för de multimodala och interdisciplinära behandlingarna. I studien, där kontrollgruppen fått fysioterapi, har man mätt nio utfall. Det är 11 procent, eller ett av dem, som visar en negativ effekt [29].

5.4.1.3 Osäkra resultat

I 19 av 24 studier redovisas resultat för utfall som man vid analys inte har kunnat påvisa en statistiskt säkerställd skillnad för mellan grupperna. I tolv studier överväger andelen utfall med osäkra resultat jämfört med den andel som visar en säkerställd effekt, varav interventionen jämförts med en annan aktiv behandling i åtta [28] [29] [50] [57] [58] [59] [61] [66] och med sedvanlig vård eller väntelista i fyra [49] [55] [60] [67].

I fyra av studierna saknas säkerställda resultat helt. I två av dem har interventionen jämförts med fysioterapi respektive MBSR [61] [66] och i två med sedvanlig vård eller väntelista [49] [67]. Studierna som jämfört med sedvanlig vård och väntelista har båda ett lågt deltagarantal (49 [49] respektive 63 [67]).

5.4.1.4 Värdering av resultatens tillförlitlighet

I majoriteten av studierna finns både utfall som visar på en osäker effekt jämfört med kontrollgruppen och utfall som visar på en effekt till fördel för den multimodala och interdisciplinära interventionen. Vår slutats är att resultaten med måttlig säkerhet visar att multimodala och interdisciplinära behandlingar är lika effektiva som kontrollinterventioner för att förbättra hälsa hos personer med långvarig smärta. Det är däremot inte säkert att de är mer effektiva än kontrollinterventioner.

Vid evidensgraderingen har vi gjort avdrag för brister i studiernas tillförlitlighet. I merparten av studierna saknas antingen tillräckligt tydliga beskrivningar av randomisering och allokering av studiedeltagarna till interventionsgruppen respektive kontrollgruppen, eller av hur man skyddat en oblindad studie från att deltagare eller behandlare kan ha agerat utifrån kunskapen om vilken behandlingsarm en deltagare tillhört. Vi har även haft anmärkningar på hur man har mätt utfallen i några studier.

Vi har inte gjort något avdrag för heterogenitet. Vi har visserligen noterat att resultatet i en studie skiljer sig från övriga eftersom ett utfall i denna talar till nackdel för den multimodala och interdisciplinära behandlingen, men anser att resultaten trots det överlag visar en enhetlig bild.

5.4.2 Utvecklingen över tid i de grupper som fått en multimodal och interdisciplinär behandling

I analysen ingår 24 studier med sammanlagt 2 052 deltagare. I några studier har utvecklingen över tid inte redovisats lika noggrant som jämförelsen mellan grupperna. Av den anledningen saknas samtliga eller några resultat från sju studier (Tabell 5.5).

5.4.2.1 En positiv utveckling över tiden

I 22 av studierna redovisas en statistiskt säkerställd positiv utveckling för ett eller flera utfall. I 16 av dem överväger andelen utfall som visar en sådan utveckling.

I sju av studierna visar resultaten för samtliga redovisade utfall (som varierar från två till tolv) en positiv utveckling. Utvecklingen har mätts efter en uppföljningslängd motsvarande sex månader [63], ett år [53] [57] [64] eller två år efter avslutad behandling [54].

5.4.2.2 En negativ utveckling över tiden

Ingen av studierna har redovisat en negativ utveckling för något undersökt utfall.

5.4.2.3 Osäkra resultat

Elva studier redovisar osäkra resultat där utvecklingskurvan över tid inte har gått att fastställa. I majoriteten av studierna är andelen osäkra resultat mindre än den andel som visar en positiv utveckling.

I två studier är andelen osäkra utfall lika stor eller större än de som visar en positiv utveckling. I en av dem visar hälften av utfallen (fyra av åtta) en positiv utveckling medan den andra hälften inte går att fastställa. Utfallen är mätta sex månader efter behandlingens (utbildningsinsatsens) avslut [66]. I den andra studien är andelen osäkra resultat 75 procent av utfallen (tre av fyra). Även den studien har undersökt en utbildningsinsats som utvärderats en jämförelsevis kort tid efter avslutad behandling (sex månader) [67].

Värdering av resultatens tillförlitlighet

I majoriteten av studierna visar resultatet i gruppen som fått en multimodal och interdisciplinär intervention en förbättring över tid för samtliga utfall eller för en övervägande andel av utfallen. Vår slutats är att resultaten med måttlig säkerhet visar att hälsan hos personer som genomgått rehabilitering med multimodala och interdisciplinära behandlingar blir bättre med tiden. Om det är en effekt av behandling med multimodala och interdisciplinära behandlingar, av att få tillgång till behandling eller om förbättringen har andra orsaker kan översikten dock inte besvara.

Vid evidensgraderingen har vi gjort samma avdrag som vid evidensgraderingen av jämförelsen mellan multimodala och interdisciplinära behandlingar och kontrollinterventioner.

 

I det här avsnittet presenterar vi resultat för utfall som mätts för att undersöka generell förbättring och livskvalitet (Tabell 5.6) när man jämfört en multimodal och interdisciplinär behandling med en enklare kontrollintervention.

5.5.1 Resultat för effekter på livskvalitet

I analysen ingår 16 studier med sammanlagt 1 888 deltagare. Utfallen inom domänen är visserligen mätta i 18 av 24 studier men redovisas bara för 16 studier, eftersom vi saknar tillräcklig information om resultaten för två studier [51] [61] (Tabell 5.7). I båda fallen handlar det om att man inte redovisat resultat från ett statistiskt signifikanstest.

Antalet utfall varierar från ett till åtta mellan studierna. Det beror på hur man valt att presentera resultat från det mest frekvent använda mätinstrumentet SF-36, som ett resultat för den totala skalan, som två efter att ha delat in resultaten i fysiska respektive mentala komponenter, eller om man redovisat alla åtta delskalorna separat.

5.5.1.1 Effekter till fördel för den multimodala och interdisciplinära behandlingen

I något färre än hälften (7 av 16) av de studier vi hämtat resultat från har ett eller flera av de utfall som mätts vid analysen visat en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna till fördel för den multimodala och interdisciplinära behandlingen (Tabell 5.7). I fem av studierna överväger andelen utfall som visar en positiv effekt, i fyra av dem visar samtliga resultat en positiv effekt [52] [53] [54] [64] och i en visar sju av åtta resultat en positiv effekt [65]. I fyra av studierna med övervägande positiva resultat har åtta separata resultat för delskalorna på SF-36 redovisats [52] [53] [54] [65]. Av dessa kommer tre studier från samma forskargrupp [52] [53] [54]. Den femte studien har analyserat två resultat för SF-36 indelat i fysiska och mentala komponenter [64]. Studierna har undersökt smärta från ryggraden, från ländryggen [52] [54] [64] [65] eller från nacken [53] och jämfört med fysioterapi [53] [54] eller med sedvanlig vård [52] [64]. Utfallen har mätts efter sex månader [65], ett [52] [54] eller två år [53] [64].

5.5.1.2 Effekter till nackdel för den multimodala och interdisciplinära behandlingen

En studie har rapporterat ett negativt resultat för den multimodala och interdisciplinära behandlingen [29]. Enbart ett utfall, patientskattad förbättring av funktion, har mätts vilket också medför att studien rapporterat enbart negativa resultat inom den domänen. Den multimodala och interdisciplinära behandlingen har här jämförts med fysioterapi vid långvarig ländryggsmärta och utfallet är mätt efter två år (Tabell 5.7).

5.5.1.3 Osäkra resultat

Majoriteten av studierna (11 av 16), rapporterar ett eller flera resultat för vilka man inte har kunnat säkerställa någon skillnad i effekt mellan interventions- och kontrollgrupperna. I flertalet av studierna (8 av 11) överväger andelen osäkra resultat (Tabell 5.7). I dessa studier kan inte en effekt på resultatet inom domänen säkerställas.

5.5.1.4 Värdering av resultatens tillförlitlighet

I hälften av studierna har alla utfall ett resultat som visar på en osäker effekt jämfört med kontrollgruppen. För majoriteten av övriga studier har en övervägande andel av utfallen ett resultat som visar på en effekt till fördel för den multimodala och interdisciplinära interventionen. Vår slutats är att resultaten med måttlig säkerhet visar att multimodala och interdisciplinära behandlingar är lika effektiva som kontrollinterventioner för att förbättra livskvalitet hos personer med långvarig smärta. Det är däremot inte säkert att de är mer effektiva än kontrollinterventionerna.

Vid evidensgraderingen har vi gjort avdrag för brister i studiernas tillförlitlighet. I merparten av studierna saknas antingen tillräckligt tydliga beskrivningar av randomisering och allokering av studiedeltagarna till interventions- respektive kontrollgrupperna eller av hur man skyddat en oblindad studie från att deltagare eller behandlare kan ha agerat utifrån kunskapen om vilken behandlingsarm en deltagare tillhört. Vi har anmärkt på bortfallets storlek i cirka hälften av studierna.

Resultaten i en studie skiljer sig från övriga eftersom ett mätt utfall talar till nackdel för den multimodala och interdisciplinära behandlingen, men resultaten över lag visar en enhetlig bild. Vi har inte gjort något avdrag för heterogenitet.