Syftet med projektet är att, utifrån systematiska översikter, identifiera och presentera resultat för relevanta standardiserade bedömningsmetoder för att inhämta information och bedöma barnets utveckling (hälsa, utbildning, sociala relationer, känslor och beteende), vilket görs som del i bedömningen av barn och ungas behov av stöd och skydd i samband med att en utredning genomförs enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen. Resultaten i rapporten fokuserar på presentation av bedömningsmetodernas psykometriska egenskaper, det vill säga hur valida och reliabla de visat sig vara.

Projektet är en del av ett regeringsuppdrag till SBU.

SBU har i denna rapport undersökt vilka nationella och internationella systematiska översikter det finns där man studerat olika standardiserade bedömningsmetoder för barn och unga. Arbetet har tagit sin utgångspunkt i en nyligen publicerad kartläggning från Folkehelseinstituttet i Norge.

I det aktuella projektet har de systematiska översikter som ingår i Folkehelseinstituttets kartläggning samt systematiska översikter som identifierats i en uppdaterad sökning granskats, dels utifrån relevans till projektets urvalskriterier, dels utifrån risk för bias. Risk för bias har bedömts med hjälp av granskningsmallen ROBIS. Systematiska översikter som bedömdes ha låg eller måttlig risk för bias presenteras i evidenskartan. I resultatkapitlet presenteras resultat från de bedömningsmetoder som redan är i bruk i svensk socialtjänst och därmed finns beskrivna på metodguiden för socialt arbete på Socialstyrelsen och de bedömningsmetoder som översatts och använts i Sverige i forskningssammanhang.

Totalt identifierades 31 relevanta systematiska översikter. Av dessa bedömdes 7 ha låg risk för bias, 5 ha måttlig risk för bias och 19 ha hög risk för bias. De 12 systematiska översikter som bedömdes ha låg eller måttlig risk för bias presenteras med länk i evidenskartan. I dessa 12 systematiska översikter studerades totalt 53 bedömningsmetoder som kan rymmas inom svenska socialtjänstens barn- och ungdomsvård utifrån deras uppdrag. Av dessa 53 bedömningsmetoder så bedömdes 11 bedömningsmetoder som särskilt relevanta utifrån att de är i bruk inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård eller att de översatts och använts i Sverige i forskningssammanhang. De 11 bedömningsmetoderna, uppdelade utifrån sju bedömningsområden, är följande:

• utsatthet för våld och försummelse: CTQ (Childhood Trauma Questionnaire)
• samspel mellan förälder och barn: inga bedömningsmetoder i de inkluderade systematiska översikterna bedömdes som särskilt relevanta för svenska socialtjänstens barn- och ungdomsvård
• normbrytande beteende och kriminalitet: ESTER (Evidensbaserad Strukturerad Bedömning av Risk och Skyddsfaktorer), SAVRY (Structured Assessment of Violence Risk in Youth), YLS/CMI (Youth Level of Service/Case Management Inventory)
• missbruk och beroende: AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test), AUDIT-C (Alcohol Use Disorders Identification Test-Consumption), CRAFFT (Car, Relax, Alone, Forget, Friends, Trouble), ASSIST (Alcohol, Smoking and Substance Involvement Screening Test)
• psykisk ohälsa: CBCL (Child Behavior Checklist), SDQ (The Strengths and Difficulties Questionnaire)
• sociala färdigheter: ASQ:SE-2 (Ages and Stages Questionnaires: Social-Emotional, Second Edition)
• livskvalitet: inga systematiska översikter identifierades

Resultaten från de systematiska översikterna visar att det finns primärstudier som undersökt vissa av de psykometriska aspekterna för följande fem bedömningsmetoder; CRAFFT, SAVRY, YLS/CMI, SDQ samt ASQ:SE-2. Framför allt finns resultat kopplade till validitet (om metoden mäter det som är avsett att mäta) men i mindre utsträckning till reliabilitet (precisionen i mätningen). Resultatet för varje specifik bedömningsmetod presenteras i resultatkapitlen. Det finns även nya primärstudier som publicerats efter senaste systematiska översikterna, så det kan finnas behov av att uppdatera dem.

För de övriga sex bedömningsmetoderna, CTQ, ESTER, AUDIT, AUDIT-C, ASSIST och CBCL ingick inga eller få primärstudier i de systematiska översikterna. Detta innebär inte att det saknas primärstudier utan beror snarare på de systematiska översikternas urvalskriterier (exempelvis avseende population, utfall eller verksamhetsområde). Detta gör att det är svårt att bedöma de psykometriska egenskaperna för barn och unga för dessa standardiserade bedömningsmetoder. För att skaffa mer kunskap behövs därför såväl nya välgjorda systematiska översikter som fler primärstudier på området. Det behövs ökat fokus på psykometriska egenskaper av bedömningsmetoder inom den sociala barn- och ungdomsvårdens kontext.

I detta projekt har SBU enbart utgått från systematiska översikter, vilket innebär att det sannolikt finns primärstudier för flera av de bedömningsmetoder där det saknas systematiska översikter. Projektet är avgränsat till bedömning av barn och unga, vilket innebär att systematiska översikter där någon eller några av dessa metoder undersöks på en vuxen population inte har inkluderats.

SBU har inte granskat risken för bias i de enskilda studierna som ingår i de systematiska översikterna. Det faktum att det saknas systematiska översikter för vissa standardiserade bedömningsmetoder innebär inte nödvändigtvis att metoderna inte är bra, men att vi saknar sammanvägd kunskap om deras psykometriska egenskaper.

Denna sammanställning visar att det finns begränsat med systematiska översikter, med låg eller måttlig risk för bias, som utvärderar olika bedömningsmetoders psykometriska egenskaper för barn och unga och som skulle kunna användas inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Vidare finner vi att några av de systematiska översikter som identifierats är för begränsade i sitt urval för att kunna dra generella slutsatser. Ytterligare en svårighet har varit att många av de systematiska översikterna är relativt gamla. Vi ser att det tillkommit studier på området och att det därför finns behov av nya systematiska översikter. Granskningen visar att det finns en påtaglig brist på såväl primärstudier såsom systematiska översikter som genomförts inom den sociala barn och ungdomsvårdens kontext. Med tanke på att en barnavårdsutredning genomförs under speciella omständigheter och kan innebära livsomfattande beslut för barn och unga, bedömer vi att bristen på forskning är problematiskt.

Inom ramen för SBU:s regeringsuppdrag om att utbilda och sprida kunskap om vetenskapliga kunskapssammanställningar inom socialtjänsten, ingår det särskilt att sammanställa det vetenskapliga underlaget avseende utredningsmetoder för barn och ungdomar som utreds inom socialtjänsten [2]. Efter diskussion med projektets referensgrupp på Socialstyrelsen, fastställde projektgruppen att med utredningsmetoder avses i detta projekt standardiserade bedömningsmetoder, med relevans för informationsinhämtning och bedömning under utredningen inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård.

Syftet med projektet var att identifiera systematiska översikter om relevanta standardiserade bedömningsmetoder som kan användas för att inhämta information om barnets utveckling (hälsa, utbildning, sociala relationer, känslor och beteende) som del i bedömningen av barn och ungas behov av stöd och skydd i samband med att en utredning genomförs enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen, SoL. I syftet ingick att presentera standardiserade bedömningsmetoders psykometriska egenskaper, det vill säga hur valida och reliabla de visat sig vara, samt deras relevans för svenska socialtjänstens barn- och ungdomsvård.

Det vetenskapliga underlaget har efterfrågats av Socialdepartementet. Primär målgrupp för rapporten är berörda myndigheter som kan omsätta sammanställningen till relevanta kunskapsstöd för praktiken.

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 §, SoL). En utredning enligt SoL ska inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet (11 kap. 2 § SoL). Ett barn har rätt till trygghet, omvårdnad och god fostran (6 kap. 1 § föräldrabalken, FB). I begreppet trygghet ingår exempelvis att få leva i stabila förhållanden och kunna lita på någon. Vårdnadshavaren ansvarar för barnets behov blir tillgodosedda (6 kap. 2 § andra st. FB).

Barns bästa är utgångspunkt både i SoL och LVU (1 kap. 2 § samt 36 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU). Barnets bästa ska beaktas vid åtgärder enligt SoL. Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser ska vad som är bäst för barnet vara avgörande. Vad som är ett enskilt barns bästa bygger inte på en universellt vedertagen överenskommelse utan är en bedömning i varje situation. Det enskilda barnets bästa får sin betydelse först i ett sammanhang och är en process i fler steg.

Socialnämnden i den kommun barnet bor ska verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. Nämnden ska i nära samarbete med hemmet främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga (5 kap. 1 § SoL). I processmodellen nedan visas handläggningsprocessen för socialtjänsten (Figur 2.1). I Sverige genomförs utredningar inom den sociala barn- och ungdomsvården nästan uteslutande enligt arbetssättet Barnets Behov I Centrum (BBIC), som kan användas som stöd vid handläggning, genomförande och uppföljning [3]. Grundbok och Metodstöd i BBIC ger stöd för hur arbetet kan genomföras med barnet i centrum under hela processen [4] [5].

Denna rapport fokuserar på delen som avser processteget ”Utreda” för barn och unga mellan 0–21 år som är aktuella för utredning inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård på grund av att de uppvisar problem eller avvikande beteenden inom ett eller fler områden eller kan ha utsatts för våld eller försummelse. De områden som inkluderas gäller:

• utsatthet för våld och försummelse
• samspel mellan förälder och barn
• normbrytande beteende och kriminalitet
• missbruk och beroende
• psykisk ohälsa
• sociala färdigheter
• livskvalitet.

Att utreda barns behov av stöd och skydd samt behov av insatser från socialnämnden är ett komplext arbete. BBIC är ett arbetssätt som är anpassat efter socialtjänstens regelverk och är framtaget för socialtjänstens myndighetsutövning. BBIC lanserades av Socialstyrelsen första gången år 2006 och används idag av alla kommuner i Sverige. Under 2014 och 2015 genomförde Socialstyrelsen på regeringens uppdrag en omfattande revidering av BBIC med syftet att göra en systematisk uppföljning möjlig, förstärka den vetenskapliga och evidensbaserade basen samt göra BBIC effektivare och lättare att använda [3] [4] [5].

Målet med BBIC är att tillhandahålla en nationellt enhetlig struktur för handläggning, genomförande och uppföljning av den sociala barn- och ungdomsvården. BBIC syftar till att underlätta arbetet med att stärka barnets delaktighet och inflytande, att förbättra samarbetet med barnets familj och nätverk samt skapa struktur och systematik i arbetet så att handläggning och insatser lättare kan följas upp. BBIC syftar också till att bidra till ökad kvalitet och rättssäkerhet. BBIC:s värdegrund utgörs av nio grundprinciper som beskriver tre huvudsakliga perspektiv; 1) barnets rättigheter och barnets bästa, 2) helhetsperspektiv och samverkan samt 3) kunskapsbaserat arbetssätt.

Den så kallade BBIC-triangeln utgör ett centralt stöd i arbetsprocessen, se Figur 2.2. BBIC-triangeln fokuserar på tolv områden som har relevans för utredning av barnets utveckling, föräldrarnas förmåga samt familj och miljö. Barnets utveckling rör hälsa, utbildning, känslor och beteende och sociala relationer. Föräldrarnas förmåga rör grundläggande omsorg, stimulans och vägledning, känslomässig tillgänglighet och säkerhet. Vidare rör faktorer i familj och miljö nuvarande familjesituation, familjebakgrund, boende, arbete och ekonomi samt socialt nätverk och integrering. Bedömningen av barnets situation och behov av stöd görs genom en sammanvägning av den information som kommit fram i utredning om barnets utveckling, föräldrarnas förmåga och faktorer i familj och miljö.

Metodstödet för BBIC har två huvudsakliga delar: den första delen handlar om BBIC-triangeln och den andra om stöd för handläggningen. I metodstödets första del om triangeln presenteras risk- och skyddsfaktorer och viktiga aspekter under triangelns alla delområden i form av punktlistor. I metodstödets andra del presenteras frågor till stöd för handläggningen samt information kring användningen av det dokumentationsstöd som BBIC erbjuder [5]. BBIC ger därmed en struktur för utredningen men utredningens omfattning och vilka områden inom BBIC som utreds bedöms i varje enskilt fall, utifrån anledning till utredning och utredningens frågeställningar.

I likhet med den engelska förlagan till BBIC ses samtidigt standardiserade bedömningsmetoder som ett värdefullt och viktigt komplement till BBIC, inte minst när det gäller informationsinhämtning och bedömningar avseende barnets utveckling och eventuella konsekvenser av utsatthet i hemmiljön eller eget destruktivt beteende [3] [4] [5]. Studier har visat att standardiserade bedömningsmetoder identifierar betydligt fler barn som är i behov av stöd än vad som bedömts vid sedvanliga sociala barnavårdsutredningar [6] [7] [8].

En standardiserad bedömningsmetod innehåller formulär med fastställda frågor, metoden kan till exempel bestå av en checklista eller ett index med en manual som beskriver hur metoden ska användas [9]. Frågorna kan besvaras på olika sätt, genom självskattningar eller intervjuer men även genom observationer eller via redan insamlad information som finns i akter. I relation till BBIC-triangeln är det i denna rapport primärt standardiserade bedömningsmetoder som rör barnets utveckling som är fokus. (Det som skiljer BBIC från det som vi i detta projekt betecknar som en standardiserad bedömningsmetod, är den ovan beskrivna flexibilitet när det gäller vilka delar av BBIC som används i utredningen).

Eftersom en utredning kan innehålla olika aspekter som ska bedömas, så kan samtidigt vissa delar vara ostrukturerade och andra strukturerade, det vill säga användningen av strukturerade metoder kan kompletteras med annan information för beslutsfattande.

Socialstyrelsen har via en elektronisk enkät tillfrågat chefer, inom individ- och familjeomsorgen samt äldreomsorg och funktionshinderomsorg, från 210 slumpvis valda kommuner eller kommundelar om bland annat användning av standardiserade bedömningsmetoder. Resultatet av denna enkät visade att för året 2019 så angav cheferna att standardiserade bedömningsmetoder används i någon omfattning i 50 procent av kommunerna inom området barn och i 73 procent av kommunerna inom området ungdomar [10].

Gemensamt för de standardiserade bedömningsmetoderna i detta projekt är att de oftast består av ett antal testuppgifter, påståenden man ska ta ställning till eller frågor (eng. item) tänkta att mäta ett och samma fenomen. Fenomenet kan vara möjligt att beskriva på en manifest/observerbar variabel (till exempel konsumtion av alkohol) eller behöver beskrivas abstrakt via en latent/dold variabel (till exempel kriminell benägenhet), se exempelvis Berntson och medarbetare 2016 [11]. Testresultatet på de enskilda testuppgifterna eller svaren på respektive fråga poängsätts på ett sätt som är unikt definierat för varje standardiserad bedömningsmetod. Vanligtvis summeras erhållna resultat på testuppgifterna så att ett totalt testpoäng erhålls för varje individ. För att tolka den totala testpoängen ställs detta värde mot ett kriterium eller normvärden från en population. I standardiserade bedömningsmetoder ingår ofta mätningar av fler fenomen som generar resultat i fler deltest eller delskalor. Principen för mätning är dock densamma som beskrivet ovan, det vill säga att varje delskala består av ett antal för delskalan unika testuppgifter tänkt att mäta ett och samma fenomen.

Standardiserade bedömningsmetoders psykometriska egenskaper, det vill säga hur väl de mäter ett fenomen, presenteras utifrån centrala psykometriska utfallsmått. Centrala begrepp när det gäller psykometriska egenskaper är validitet och reliabilitet. Där validitet undersöker om metoden mäter det som är avsett att mäta eller bedöma medan reliabilitet handlar om precisionen i mätningen eller vilken grad själva mätningen är förknippad med osäkerhet. Det finns dock olika former av eller indikatorer på, såväl validitet samt reliabilitet som är av vikt att studera. För denna rapport beslutade projektgruppen att presentera data utifrån några, för rapporten utvalda (se 3.4), psykometriska utfall med tillhörande gränsvärden hämtade från COSMIN guidelines (Consensus-based Standards for the selection of Health Measurement Instruments) [12]. Utfallen i COSMIN har definierats genom en konsensusprocess av forskare inom området och beskrivs i Tabell 2.1. Enligt COSMIN behöver innehållsvaliditet endast beläggas i en studie men behöver upprepas vid översättningar av metoden för användning i ett annat land eller i en annan subpopulation. För övriga utfallsmått krävs data från fler studier. Viktigt att komma ihåg är att utfallsmåtten är bundna till den urvalsgrupp och det kontext som varit underlag för utvärderingen av psykometriska egenskaper. Det vill säga att en bedömnings­metods psykometriska egenskaper är inte en gång för alla givet utan nya studier behöver göras för att undersöka om utfallen förändras över tid. Det samma gäller införandet av en metodik i ett nytt sammanhang. Även här bör de psykometriska egenskaperna prövas.

Vilka psykometriska egenskaper har standardiserade bedömningsmetoder som mäter utsatthet för våld och försummelse, samspel mellan barn och förälder/omsorgsperson, egen psykisk ohälsa, missbruk och beteendeproblem, mobbing, våld, kriminalitet, sociala färdigheter eller livskvalitet hos barn och ungdomar samt hur relevanta är de i ett svenskt perspektiv?

Population

Barn och unga mellan 0–21 år.

Indextest

Standardiserade bedömningsmetoder som mäter utsatthet för våld och försummelse, samspel mellan barn och förälder/omsorgsperson, egen psykisk ohälsa, missbruk, beteendeproblem, mobbing, våld, kriminalitet, sociala färdigheter eller livskvalitet.

Referenstest

Enbart aktuellt för mått på kriterievaliditet.

Utfall (Outcome)

Psykometriska egenskaper som olika former av reliabilitet och validitet.

Kontext

Standardiserade bedömningsmetoder med relevans för socialtjänstens barn- och ungdomsvård i Sverige.

Studiedesign

Systematiska översikter.

Språk

Engelska och skandinaviska språk.

Exklusionskriterier

Systematiska översikter som fångats av sökningen exkluderades om:

• de studerade standardiserade bedömningsmetoder riktade sig primärt mot föräldrarna, exempelvis standardiserade behovsbedömningsmetoder som bedömer risk för att föräldrar ska utsätta sina barn för våld eller försummelse
• de studerade arbetssätt som Barns behov i Centrum, BBIC
• de bedömdes ha hög risk för bias vid granskning
• de studerade standardiserade bedömningsmetoderna avser diagnostisering av psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd
• de studerade standardiserade bedömningsmetoderna är utvecklade för andra verksamhetsområden med krav på specifik profession.

Övriga avgränsningar

Enbart systematiska översikter där data utifrån namngivna standardiserade bedömningsmetoder gick att identifiera, är inkluderade.

Den norska kartläggningen redovisar inte data uppdelat på pojkar respektive flickor. Uppdelning av resultat avseende pojkar och flickor kommer inte heller vara möjligt att genomföra i denna rapport då data inte innehåller en uppdelning.

3.3.1 Litteratursökning

Data som ligger till grund för denna rapport är huvudsakligen identifierad genom den litteratursökning som gjorts i rapporten Kartleggingsverktøy for utsatte barn og unge som publicerats av norska Folkehelseinstituttet 2020 [1]. Folkehelseinstituttets sökning som sträcker sig från 2000 fram till slutet av februari 2019 uppdaterades för SBU:s räkning den 2 september 2021. Enbart resultat från databaser som SBU har egen licens för, har kunnat delas mellan myndigheterna av upphovsrättsliga skäl. De databaser som använts är: Medline (Ovid), PsycInfo (EBSCO), Embase (Wiley), Cochrane library (Embase.com), Cinahl (EBSCO), Sociological abstracts (ProQuest) och Epistemonikos.

För fullständig sökdokumentation, se [1].

Utöver detta har kompletterande sökningarna gjorts i COSMIN database samt Campbell library av projektmedarbetare. Projektgruppen har även identifierat systematiska översikter via sakkunniga samt kompletterande sökmetoder.

3.3.2 Urval av studier

Två projektledare (Kapitel 14) granskade oberoende av varandra titel och sammanfattning (abstrakt) på de artiklar som identifierats i den uppdaterade sökningen. Granskningen genomfördes med hjälp av gallringsverktyget Rayyan [15]. De sammanfattningar som uppfyllde urvalskriterierna, eller där det fanns en osäkerhet om de uppfyllde kriterierna, beställdes i fulltext och granskades av två projektledare oberoende av varandra. Utöver detta har en relevansgranskning på fulltextnivå av de inkluderade systematiska översikterna i Folkehelseinstituttets kartläggning genomförts.

De sakkunniga i projektet (Kapitel 14) relevansgranskade, oberoende av varandra, de systematiska översikter som projektledarna bedömde kunde vara relevanta. Eventuella osäkerheter eller oenigheter vid granskning löstes genom diskussion och bedömning av de sakkunniga. Systematiska översikter som granskats i fulltext och som inte uppfyllde kriterierna sorterades bort och orsak till exklusion noterades (Bilaga 3).

I följande steg granskades de bedömningsmetoder som ingick i de inkluderade systematiska översikterna för att bedöma deras relevans utifrån urvalskriterierna (Figur 4.2). Denna granskning gjordes av en av de sakkunniga och kontrollerades av ytterligare en annan sakkunnig eller en projektledare.

3.3.3 Bedömning av risk för bias

ROBIS (Risk of Bias in Systematic Reviews) granskningsmall användes för att skatta risken för bias i de systematiska översikter som bedömts relevanta [16]. Två projektledare bedömde, oberoende av varandra, risken för bias som låg, måttlig eller hög. Eventuella oenigheter löstes genom diskussion i projektgruppen tills konsensus uppnåtts.

3.3.3.1 Kriterier för bedömning av risk för bias

Systematiska översikter bedömdes ha hög risk för bias om:

• en bedömning av de ingående primärstudiernas risk för bias inte hade genomförts
• sammanvägningen av resultaten inte genomförts korrekt eller var beskriven på ett sätt så att den inte gick att förstå
• minst tre av följande fem brister förekom i den systematiska översikten:
  • Ingen oberoende abstraktgranskning/relevansgranskning
  • Ingen oberoende risk för bias granskning
  • Ingen oberoende data extraktion
  • Begränsad litteratursökning (få databaser, begränsat med söktermer etc.)
  • Ingen sökstrategi presenteras

Systematiska översikter bedömdes ha måttlig risk för bias om de hade brister, men inte bedömdes ha hög risk för bias. Exempel på måttlig risk för bias är att enbart en delmängd av dataextraktionen kontrollerades av ytterligare en person, enbart en delmängd av relevansgranskning skedde oberoende, eller en något begränsad litteratursökning.

3.3.4 Syntes

Ingen syntes av systematiska översikter genomfördes då detta inte bedömdes tillföra något för aktuell frågeställning.

De standardiserade bedömningsmetodernas relevans för svenska socialtjänstens barn- och ungdomsvård vid utredningar av barns behov av stöd och skydd, enligt 11 kapitel 1 § socialtjänstlagen (SoL), diskuterades med sakkunniga samt med projektets referensgrupp på Socialstyrelsen (Kapitel 14).

I denna rapport bedömdes de standardiserade bedömningsmetoder som återfinns på Socialstyrelsens hemsida metodguiden för socialt arbete (Bilaga 1) vara relevanta för svenska socialtjänstens barn- och ungdomsvård och resultat kopplade till dessa bedömningsmetoder presenteras i resultatkapitlen. I metodguiden samlar Socialstyrelsen bedömningsmetoder och insatser som används inom socialt arbete i Sverige. Att en metod finns med i metodguiden för socialt arbete innebär inte att Socialstyrelsen rekommenderar den metoden framför andra. Sammanställningen görs för att tillhandahålla objektiv och transparent information till verksamheter.

För de områdena där inga standardiserade bedömningsmetoder finns omnämnda på metodguiden för socialt arbete presenterar vi resultat för de standardiserade bedömningsmetoder som översatts och använts i Sverige i forskningssammanhang och bedömts relevant utifrån diskussion i projektgrupp och med Socialstyrelsens referensgrupp.

Bedömningsmetoder som beskrivs på metodguiden för socialt arbete, men där det saknas resultat från systematiska översikter presenteras i respektive kapitel. Då vi enbart sökt efter systematiska översikter i detta projekt kan det finnas primärstudier som utvärderar dessa metoders psykometriska egenskaper. Det kan även finnas systematiska översikter på vuxna för vissa av dessa bedömningsmetoder men dessa omfattas inte av denna rapport.

Samtliga systematiska översikter med låg eller måttlig risk för bias presenteras i evidenskartan. I de fall fler systematiska översikter presenterar resultat för samma utfall och bedömningsmetod har vi valt att lyfta den som är nyast. Resultaten presenteras utifrån ett urval av centrala psykometriska utfallsmått som identifierats genom en konsensusprocess av forskare inom området, se Tabell 2.1 samt COSMIN [12]. Ett av utfallen som definieras enligt COSMIN ”responsiveness”, avser förmågan att mäta förändring. Denna psykometriska egenskap är inte relevant för frågeställningen och lyfts därför inte i resultatdelen. Ett annat utfall i COSMIN ”measurement error” förekommer inte i de aktuella systematiska översikterna varför de inte lyfts i resultatdelen. För att undvika fler nivåer av rubriker har en förenkling av COSMIN nomenklaturen gjorts. I tabellerna (Kapitel 5–11) beskrivs resultaten från respektive systematisk översikt utifrån fem validitetsutfall och tre reliabilitetsutfall (Tabell 2.1 för definitioner av dessa).

3.4.1 SBU:s kommentar av resultaten i de systematiska översikterna

Ingen bedömning av de sammanvägda resultatens tillförlitlighet enligt GRADE har gjorts av SBU. Däremot kommenterat SBU resultaten i de identifierade systematiska översikterna utifrån följande aspekter:

• Gränsvärden för acceptabla psykometriska egenskaper enligt COSMIN (Tabell 2.1)
• Finns mer än en primärstudie som underlag för resultatet. I de fall endast en primärstudie utgör underlag bedömer SBU att underlaget är otillräckligt.
• I de fall där underlaget enbart baserar sig på flera studier från delvis samma respondenter eller forskargrupp bedömer SBU att underlaget är otillräckligt.
• I de fall den standardiserade bedömningsmetoden inte använts på samma sätt i de olika primärstudierna. Till exempel om olika kriterievärden använts i de olika studierna.

Sammanlagt identifierades 12 systematiska översikter med låg eller måttlig risk för bias som uppfyller projektets urvalskriterier (Tabell 4.1). Varje systematisk översikt är rapporterad i en vetenskaplig artikel eller som en HTA-rapport som getts ut av SBU eller AHRQ, Agency for Healthcare Research and Quality i USA. Vissa av de systematiska översikterna är även bredare i sin frågeställning och inkluderar inte enbart standardiserade bedömningsmetoder utan även effekten av insatser [19] [20]. De systematiska översikterna är publicerade mellan 2013 och 2021, varav sex är från 2019 och framåt [18] [19] [21] [22] [23] [24]. Tre av de systematiska översikterna [24] [25] [26] undersöker enbart en bedömningsmetod vardera medan övriga systematiska översikter har med fler metoder. Några systematiska översikter [19] [20] [22] fokuserar på studier som undersöker kriterievaliditet, vanligen rapporterat som diagnostisk tillförlitlighet, medan övriga systematiska översikter även undersöker andra psykometriska egenskaper. Vissa av de systematiska översikterna har fokus på delpopulationer, såsom Paalman och medarbetare [27] som undersöker metoder för unga som tillhör etniska minoriteter eller Newton och medarbetare [28] som undersöker metoder som används på akutmottagningar. Detta gör att resultat från dessa systematiska översikter inte blir generellt applicerbara på en bredare grupp än just den som undersöks.

De inkluderade systematiska översikterna har utvärderat de psykometriska egenskaperna avseende standardiserade bedömningsmetoder inom följande områden:

• utsatthet för våld och försummelse – en systematisk översikt [18]
• samspel mellan förälder och barn – två systematiska översikter [21] [23]
• normbrytande beteende och kriminalitet – två systematiska översikter [22] [27]
• missbruk och beroende – tre systematiska översikter [19] [20] [28]
• psykisk ohälsa – fem systematiska översikter [24] [25] [27] [28] [29]
• sociala färdigheter – en systematisk översikt [26]
• livskvalitet – ingen systematisk översikt.

Två av de inkluderade systematiska översikterna, Paalman och Newton, omfattar mer än ett av dessa områden [27] [28]. I översikten av Paalman och medarbetare undersöks metoder för att identifiera externaliserade psykiska problem i etniska minoriteter och bland metoderna återfinns sådana som undersöker såväl psykisk hälsa så som normbrytande beteende och kriminalitet [27]. Newton och medarbetare undersöker metoder för att påvisa psykiska ohälsa eller missbruk [28].

CTQ utvecklades av David Bernstein och Laura Flink [30] [31] [32]. Originalversionen av CTQ består av 70 frågor, och en förkortad version CTQ-SF består av 28 frågor [32]. En svensk version av CTQ-SF finns beskriven av Gerdner och medarbetare [33] men beskrivs inte på metodguiden för socialt arbete.

CTQ avser att ge retrospektiv bedömning av övergrepp och försummelse i barndomen utifrån fem delskalor [32]:

• Sexuellt övergrepp: sexuell kontakt eller sexuellt beteende mellan ett barn under 18 år och en vuxen eller äldre person.
• Fysisk misshandel: kroppsliga övergrepp på ett barn av en vuxen eller äldre person som utgjorde en risk för eller resulterade i skada.
• Emotionellt övergrepp: verbala angrepp på ett barns känsla av betydelse och välbefinnande eller något förödmjukande och förnedrande beteende riktat mot ett barn av en vuxen eller äldre person.
• Fysisk försummelse: omsorgspersons underlåtenhet att tillgodose ett barns grundläggande fysiska behov, inklusive mat, tak över huvudet, kläder, säkerhet och hälsovård.
• Emotionell försummelse: vårdnadshavares omsorgsbrist att tillgodose barns grundläggande känslomässiga och psykologiska behov, inklusive kärlek, tillhörighet, omvårdnad och stöd.

Målgrupp för CTQ är ungdomar eller vuxna.

5.1.1 Bedömning av relevans för svenska förhållanden

I diskussion med sakkunniga och referensgruppen i projektet bedöms CTQ ha relevans för svenska förhållanden. CTQ finns inte beskriven på metodguiden för socialt arbete men har använts inom forskningsprojekt i Sverige.

5.1.2 Resultat för CTQ

I Tabell 5.1 presenteras underlag och SBU:s tolkning av resultaten kopplat till CTQ. Den systematiska översikt som resultaten bygger på har inga begränsning avseende vilken översättning på CTQ som används. Inga svenska studier som undersöker CTQ är inkluderade i den systematiska översikten.

För att ta del av all data i respektive översikt, se länk i evidenskartan. Sökdatum för den systematiska översikten som sammanställer data om CTQ är juli 2019 Baserat på översiktliga handsökningar i PubMed, så har projektgruppen identifierat att det finns minst fem nytillkomna primärstudier som publicerats efter detta datum men som projektgruppen inte har granskat avseende urvalskriterierna eller risk för bias [34] [35] [36] [37] [38]. (Projektgruppen känner även till att en svensk studie är på CTQ är inskickad för publicering). Det finns därmed ett behov av att uppdatera/genomföra nya systematiska översikter samt genomföra nya primärstudier om CTQ.

AUDIT utvecklades på initiativ av WHO (World Health Organisation) [39]. Originalversionen av AUDIT består av 10 frågor, men det finns även en förkortad version AUDIT-C med 3 frågor [40]. Det finns en svensk version av AUDIT, vilket beskrivs på metodguiden för socialt arbete. AUDIT finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende för vuxna [41].

AUDIT avser att ge en enkel metod för screening och bedömning av omåttlig alkoholkonsumtion utifrån tre delskalor [39].

• Konsumtion: frekvens och mängd
• Beroende: kontroll över sitt drickande
• Alkoholrelaterade skador: ångest, blackout eller skador av sitt drickande

AUDIT-C är endast de tre frågor som berör konsumtion.

Målgrupp för AUDIT är främst vuxna.

7.1.1 Bedömning av relevans för svenska förhållanden

I diskussion med sakkunniga och referensgruppen i projektet bedöms AUDIT och AUDIT-C ha relevans för svenska förhållanden. AUDIT finns beskriven på metodguiden för socialt arbete, men används framför allt för vuxna.

7.1.2 Resultat för AUDIT samt AUDIT-C

I Tabell 7.1 presenteras underlag och SBU:s tolkning av resultaten kopplat till AUDIT och AUDIT-C. De systematiska översikterna som resultaten bygger på har inga begränsning avseende vilken översättning på AUDIT/ AUDIT-C som använts. Dock är inga svenska studier inkluderade av AUDIT eller AUDIT-C i de systematiska översikterna. Den systematiska översikten av Newton och medarbetare begränsar sig till studier där AUDIT eller AUDIT-C används på akutmottagningar. För att ta del av all data i respektive systematisk översikt, se länk i evidenskartan.

Enbart ett fåtal primärstudier, som även i vissa fall använder AUDIT med olika kriterievärden, har identifierats avseende kriterievaliditet, vilket sammantaget gör det svårt att dra några slutsatser om hur väl AUDIT samt AUDIT-C fungerar för barn och unga. Sökdatum för den senaste systematiska översikten som sammanställer data om AUDIT och AUDIT-C är september 2016. Baserat på översiktliga handsökningar i PubMed, så har projektgruppen identifierat att det finns minst sex nytillkomna primärstudier, varav en svensk [42] som publicerats efter detta datum men som projektgruppen inte har granskat avseende urvalskriterierna eller risk för bias [42] [43] [44] [45] [46] [47]. Sammanfattningsvis finns det därmed ett behov av att uppdatera/genomföra nya systematiska översikter om AUDIT och AUDIT-C för barn och unga.

CRAFFT utvecklades av Knight och medarbetare [48]. Formuläret består av 6 frågor. Det finns en svensk version och svenska studier av formuläret [42] [49], men metoden beskrivs inte på metodguiden för socialt arbete.

Bedömningsmetoden avser screena användandet av substansmedel (alkohol eller andra droger) utan att direkt fråga om konsumtion eller frekvens. Frågorna berör substansrelaterade händelser i tre kontexter:

• under bilfärd (eng. Car),
• för att slappna av (eng. Relax),
• när man är ensam (eng. Alone).

Sedan tre substansrelaterade händelser med negativa konsekvenser:

• ha glömt vad som skett under påverkan (eng. Forgotten)
• använt substansmedel med vänner (eng. Friends)
• ha kommit i trubbel på grund av alkohol eller andra droger (eng. Trouble).

Målgrupp för CRAFFT är ungdomar.

7.2.1 Bedömning av relevans för svenska förhållanden

I diskussion med sakkunniga och referensgruppen i projektet bedöms CRAFFT ha relevans för svenska förhållanden. CRAFFT finns översatt till svenska och har använts i olika forskningsstudier.

7.2.2 Resultat för CRAFFT

I Tabell 7.2 presenteras underlag och SBU:s tolkning av resultaten för CRAFFT. De systematiska översikterna som resultaten bygger på har inga begränsning avseende vilken översättning på CRAFFT som använts. Inga svenska studier är inkluderade i systematiska översikterna som undersöker CRAFFT.

För att ta del av all data i respektive systematisk översikt, se länk i evidenskartan.

Sökdatum för den senaste systematiska översikten av Patnode och medarbetare är september 2018 [19]. Baserat på översiktliga handsökningar i PubMed, så har projektgruppen identifierat att det finns minst 3 nytillkomna primärstudier, varav en svensk, [42] [50] [51] som publicerats efter detta datum men som projektgruppen inte har granskat avseende urvalskriterierna eller risk för bias. Sammanfattningsvis visar de studier som inkluderats på förhållandevis höga värden för specificitet och acceptabla värden på kriterievaliditet för CRAFFT avseende drogmissbruk, men då de är få studier och fokus endast är på kriterievaliditet, samt att det tillkommit ytterligare studier så finns ett behov av att uppdatera/genomföra nya systematisk översikt.

ASSIST utvecklades på initiativ av WHO (World Health Organisation) [52]. Det består av sju frågor som frågar om nio olika substanser. Det finns även en version för barn och ungdomar ASSIST-Y [53]. De finns båda översatta till svenska [54], men beskrivs inte på metodguiden för socialt arbete. ASSIST finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende för vuxna [41].

ASSIST kan användas för att upptäcka bruket av ohälsosamma och skadliga ämnen tidigt utifrån nio specificerade substanser:

• Tobaksprodukter
• Alkoholhaltiga drycker
• Cannabis
• Kokain
• Stimulanter (till exempel amfetamin)
• Lösningsmedel
• Hallucinogener
• Opiater
• Övrigt (vilket ombeds specificeras)

Målgrupp för ASSIST är främst vuxna.

7.3.1 Bedömning av relevans för svenska förhållanden

I diskussion med sakkunniga och referensgruppen i projektet bedöms ASSIST ha relevans för svenska förhållanden. ASSIST finns översatt till svenska och har använts i olika forskningsstudier.

7.3.2 Resultat för ASSIST

I Tabell 7.3 presenteras underlag och SBU:s tolkning av resultaten för ASSIST. De systematiska översikter som resultaten bygger på har inga begränsning avseende vilken översättning på ASSIST som använts. Inga svenska studier av ASSIST är inkluderade i de systematiska översikterna.

Sökdatum för den senaste systematiska översikten av Patnode och medarbetare är september 2018 [19]. Baserat på översiktliga handsökningar i PubMed, så har projektgruppen identifierat att det finns en svensk nytillkommen primärstudie [42] som publicerats efter detta datum men som projektgruppen inte har granskat avseende projektets urvalskriterier eller risk för bias. Sammanfattningsvis finns det ett behov av att uppdatera/genomföra nya systematiska översikter för ASSIST då det tillkommit nya primärstudier på området.

ESTER är utvecklat av Anderhed & Anderhed [55] i Sverige. Det beskrivs som ett utredningsverktyg som inkluderar ett screening instrument (ESTER-screening) och ett strukturerat bedömningsinstrument (ESTER-assessment) [55]. Både ESTER-screening och ESTER-bedömning beskrivs på metodguiden för socialt arbete.

ESTER avser att systematiskt strukturera, bedöma och dokumentera dels risk- och skyddsfaktorer, dels insatser för barn och ungdomar [55]. Det finns flera versioner av ESTER för att få en heltäckande bild av barnets eller ungdomens situation från omsorgspersonen, professionella och den unge själv.

Målgrupp för ESTER är barn och ungdomar.

8.1.1 Bedömning av relevans för svenska förhållanden

I diskussion med sakkunniga och referensgruppen i projektet bedöms ESTER-bedömning och ESTER-screening ha relevans för svenska förhållanden. ESTER finns beskriven på metodguiden för socialt arbete.

8.1.2 Resultat för ESTER

I Tabell 8.1 presenteras underlag och SBU:s tolkning av resultaten kopplat till ESTER. Den systematiska översikten identifierade inga primärstudier avseende validitet. För att ta del av all data i den systematiska översikten, se länk i evidenskartan. Den systematiska översikten som resultaten bygger på har inga begränsning avseende vilken version av ESTER som använts (bedömning eller screening). Sökningen för den systematiska översikten skedde april 2019. Baserat på översiktliga handsökningar i PubMed, så har projektgruppen inte identifierat att det finns någon nytillkommen primärstudie som publicerats efter detta datum. Sammanfattningsvis är det därför troligt att det behövs ytterligare primärstudier för att kunna bedöma de psykometriska egenskaperna av ESTER för barn och ungdomar.

SAVRY utvecklades av Borum, Bartel och Forth (2002) [56]. En checklista täcker in 24 riskfaktorer utifrån historik (10 riskfaktorer), sociala/kontextuella (6 riskfaktorer) och individuella (8 riskfaktorer). Vidare täcks förekomst av 6 skyddsfaktorer in. Det finns en svenska version av SAVRY och en beskrivning på metodguiden för socialt arbete.

SAVRY är tänkt att användas av professionella inom verksamheter som gör bedömningar av eller ger insatser till ungdomar med allvarligt normbrytande beteende och kriminalitet. Faktorerna som ingår i SAVRY är:

A. Historiska

1. Tidigare våldsbenägenhet
2. Tidigare icke-våldsbrottslighet
3. Tidig debut av aggressivt beteende
4. Tidigare misslyckanden med övervakning/behandling
5. Tidigare självdestruktivitet/suicidförsök
6. Bevittnat våld i hemmet
7. Offer för övergrepp eller försummelse som barn
8. Föräldra-/vårdnadshavarkriminalitet
9. Tidigt avbrott i kontakt med vårdnadshavare
10. Bristande skolprestationer

B. Sociala/kontextuella

1. Kriminella kamrater
2. Avvisad av kamrater
3. Stress och bristande stresshantering
4. Bristande föräldratillsyn och -stöd
5. Bristande personligt/socialt stöd
6. Desorganiserad närmiljö/grannskap

C. Individuella

1. Negativ attityd
2. Impulsivitet/Risktagande
3. Alkohol-/drogmissbruk
4. Bristande förmåga hantera vrede och konflikt
5. Bristande empati/skuldkänslor
6. Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet
7. Bristande behandlingsföljsamhet
8. Svagt intresse/motivation för skolarbete

D. Skydd

1. Prosocialt engagemang
2. Starkt socialt stöd
3. Stark anknytning och band till andra
4. Positiv attityd till behandling och auktoritet
5. Starkt skolengagemang
6. Motståndskraftig personlighet

Målgrupp för SAVRY är ungdomar.

8.2.1 Bedömning av relevans för svenska förhållanden

I diskussion med sakkunniga och referensgruppen i projektet bedöms SAVRY ha relevans för svenska förhållanden. SAVRY finns beskriven på metodguiden för socialt arbete.

8.2.2 Resultat om SAVRY

I Tabell 8.2 presenteras underlag och projektgruppens tolkning av resultaten för SAVRY. Den systematiska översikten som resultaten bygger på har inga begränsning avseende vilken översättning av SAVRY som använts. En svensk studie inom socialtjänsten har inkluderats.

Endast studier om kriterievaliditet är medtagna i den systematiska översikten. För att ta del av all data i den systematiska översikten, se länk i evidenskartan. Sökningen för översikten skedde april 2019. Baserat på översiktliga handsökningar i PubMed, så har projektgruppen identifierat att det finns minst fem nytillkomna primärstudier, dock ingen svensk, som publicerats efter detta datum men som projektgruppen inte har granskat avseende urvalskriterierna eller risk för bias [57] [58] [59] [60] [61]. Sammanfattningsvis ger strukturerade bedömningar med SAVRY troligen vägledning vid bedömning av ungdomars risk för återfall i våld och annan kriminalitet¹.

^1. Från SBU:s slutsatser i rapporten, Risk- och behovsbedömning av ungdomar avseende återfall i våld och annan kriminalitet

YLS/CMI utvecklades av Hoge och Andrews [62]. Formuläret är utformat som en checklista och sju delområden. Det finns en svensk version av YLS/CMI och en beskrivning på metodguiden för socialt arbete.

YLS/CMI är utvecklad för att användas av professionella för att bedöma risk för återfall i brott bland ungdomar som begått kriminella handlingar eller uppvisat normbrytande beteende. De främsta mätområdena och delskalor i YLS/CMI är [62]:

• Tidigare och nuvarande förseelser/brottsbenägenhet
• Utbildning/Sysselsättning
• Substansmissbruk
• Personlighet/Beteende
• Familjesituation/-relationer
• Kamratrelationer
• Fritidsaktiviteter
• Attityder

Dessa delskalor samlas även upp i en Total skala.

Målgrupp för YLS/CMI är ungdomar.

8.3.1 Bedömning av relevans för svenska förhållanden

I diskussion med sakkunniga och referensgruppen i projektet bedöms YLS/CMI ha relevans för svenska förhållanden. YLS/CMI finns beskriven på metodguiden för socialt arbete.

8.3.2 Resultat om YLS/CMI

I Tabell 8.3 presenteras underlag och projektgruppens tolkning av resultaten kopplat till YLS/CMI. Den systematiska översikten som resultaten bygger på har inga begränsning avseende vilken översättning av YLS/CMI som använts. Dock är inga svenska studier inkluderade som undersöker YLS/CMI med i den systematiska översikten. Endast studier om kriterievaliditet är medtagna. För att ta del av all data i den systematiska översikten, se länk i evidenskartan.

Sökdatum för den systematiska översikten är april 2019. Baserat på översiktliga handsökningar i PubMed, så har projektgruppen identifierat minst fem nytillkomna primärstudier dock ingen svensk, som publicerats efter detta datum men som projektgruppen inte har granskat avseende urvalskriterierna eller risk för bias [60] [63] [64] [65] [66]. Sammanfattningsvis ger YLS/CMI troligen vägledning vid bedömning av ungdomars risk för återfall i våld och annan kriminalitet².

^2. Från SBU:s slutsatser i rapporten, Risk- och behovsbedömning av ungdomar avseende återfall i våld och annan kriminalitet.

CBCL utvecklades av Achenbach [67] och är en del av Achenbach System of Empirically Based Assessment (ASEBA). Formuläret används för att beskriva dels sociala färdigheter och kompetenser, dels psykosocial problematik. Det finns en svensk version av CBCL och en beskrivning på metodguiden för socialt arbete. Vidare finns det en version av CBCL för små barn (1,5–5 år).

CBCL 6–18 år är utvecklat för att ge en mera dimensionell bedömning av barn och ungdomars psykosociala problematik i kontrast till en diagnostisk manuals mera kategoriska bedömning. Den psykosociala problematiken erhålls genom 118 påstående om barnets specifika beteende och emotionella problem. Dessa påståenden kan delas in i åtta syndromskalor och tre samlingsskalor. Ångest/depression, Tillbakadragen/inbunden och Kroppsliga symtom som tillsammans formar samlingsskalan Inåtvända problem. Antisocialt beteende och Aggressivitet formar samlingsskalan för Utagerande problem. Sociala problem, Tankeproblem och Uppmärksamhetsproblem är fristående syndromskalor. Summan av alla frågor ger skalan Total symtombelastning. Dessutom är det möjligt att dela in de 118 påståendena i sex DSM-5 orienterade skalor (depressiva problem, ångestproblem, somatiska problem, hyperaktivitets- och uppmärksamhetsproblem, trots- samt uppförande problem).

Målgrupp för CBCL är barn och unga.

9.1.1 Bedömning av relevans för svenska förhållanden

I diskussion med sakkunniga och referensgruppen i projektet bedöms CBCL ha relevans för svenska förhållanden. CBCL finns beskriven på metodguiden för socialt arbete.

9.1.2 Resultat för CBCL

I Tabell 9.1 presenteras underlag och SBU:s tolkning av resultaten kopplat till CBCL. Den systematiska översikten som resultaten bygger på har ingen begränsning avseende vilken översättning på CBCL som använts, den version som studerats är CBCL för barn och unga mellan 5–18 år. Däremot begränsar forskarna sig i den systematiska översikten till studier på personer som tillhör etniska minoriteter. Ingen svensk studie av CBCL är inkluderad. För att ta del av all data från den systematiska översikten, se länk i evidenskartan. Baserat på översiktliga handsökningar i PubMed, har projektgruppen identifierat att det åtminstone finns en nytillkommen svensk primärstudie som publicerats efter detta datum [68] men som projektgruppen inte har granskat avseende urvalskriterier eller risk för bias. Det är även sannolikt att det finns flertalet studier som publicerats innan senaste sökningen som undersöker CBCL men som inte specifikt handlar om etniska minoriteter. Sammanfattningsvis visar resultaten att det är för få studier för att dra slutsatser avseende CBCL:s psykometriska egenskaper avseende etniska minoriteter. Det finns ingen sammanställd systematisk översikt avseende CBCL för andra populationer än etniska minoriteter. Det finns behov av att genomföra en ny systematisk översikt för bedömningsmetoden som inkluderar en bredare population.

SDQ utvecklades av Goodman [69] som ett kort formulär för att screena beteende. Formuläret består av 25 påståenden, några negativa och några positiva [69]. Vidare finns även ett tillägg till SDQ om ytterligare åtta frågor kring hur barnets beteende påverkar omgivningen. Det finns en svensk version av SDQ och en beskrivning på metodguiden för socialt arbete.

De 25 påståendena i SDQ kan delas in i fem delskalor:

1. Emotionella problem
2. Uppförande problem
3. Hyperaktivitet/Uppmärksamhetsproblem
4. Sociala problem
5. Sociala färdigheter

Skalorna 1–4 bildar tillsammans även en Total Problem Skala.

Målgrupp för SDQ är barn och ungdomar.

9.2.1 Bedömning av relevans för svenska förhållanden

I diskussion med sakkunniga och referensgruppen i projektet bedöms SDQ ha relevans för svenska förhållanden. SDQ finns beskriven på metodguiden för socialt arbete.

9.2.2 Resultat för SDQ

I Tabell 9.2 presenteras underlag och SBU:s tolkning av resultaten kopplat till SDQ. De systematiska översikter som resultaten bygger på har inga begränsning avseende vilket språklig version av SDQ som använts. I Bergström och Baviskar från 2020 är tre svenska studier inkluderade [24]. För att ta del av systematiska översikterna, följ länkarna i evidenskartan. De barn som studerats var mellan 3 och 5 år (Kersten) [25] samt mellan 1 och 18 år (Bergström och Baviskar) [24]. Senaste sökdatum för den senaste systematiska översikten som sammanställer data om SDQ är februari 2018. Baserat på översiktliga handsökningar i PubMed, så har projektgruppen identifierat att det finns minst två nytillkomna svenska primärstudier som publicerats efter detta datum [70] [71] men som projektgruppen inte har granskat avseende urvalskriterier eller risk för bias. Sammantaget visar SDQ lovande resultat avseende reliabilitet samt validitet, men bristande samstämmighet mellan olika kategorier av informanter.

ASQ:SE-2 utvecklades främst av Bricker och Squires (1999) [72]. För att kunna bedöma barns utveckling och problematik finns det nio åldersanpassade versioner bestående av 19 till 33 frågor. Det finns en svensk version, men ingen normeringsstudie [73]. Det finns ingen beskrivning av ASQ:SE-2 på metodguiden för socialt arbete.

De olika frågorna täcker in i sju social-emotionella områden (självreglering, medgörlighet, kommunikation, adaptiv funktion, autonomi, affekt, interaktion med människor) i en total poäng.

Målgrupp för ASQ:SE-2 är barn i åldern 1 månad till 72 månader (6 år). Brytålder (i månader) för de för de olika åldersanpassade ASQ:SE-2 versionerna är: 2, 6, 12, 18, 24, 30, 36, 48 och 60.

10.1.1 Bedömning av relevans för svenska förhållanden

I diskussion med sakkunniga och referensgruppen i projektet bedöms ASQ:SE-2 ha relevans för svenska förhållanden. ASQ:SE-2 finns översatt till svenska och har använts i olika forskningsstudier.

10.1.2 Resultat för ASQ:SE-2

I Tabell 10.1 presenteras underlag och SBU:s tolkning av resultaten kopplat till ASQ:SE-2. De systematiska översikter som resultaten bygger på har inga begränsning avseende vilken översättning på ASQ:SE-2 som använts. Inga svenska studier av ASQ:SE-2 är dock inkluderade. För att ta del av all data från den systematiska översikten, se länk i evidenskartan. De barn som studerats var 24, 27 eller 30 månader [26]. Senaste sökdatum för den systematiska översikten, som sammanställer data om ASQ:SE-2, är december 2014. Baserat på översiktliga handsökningar i PubMed har projektgruppen identifierat att det finns minst fyra nytillkomna primärstudier som publicerats efter detta datum, varav en svensk [74] [75] [76] [77] men som projektgruppen inte har granskat avseende urvalskriterierna eller risk för bias. Sammantaget visar ASQ:SE-2 förhållandevis hög specificitet men lite större variation i sensitivitet och reliabilitet.

Projektgruppen har utifrån systematiska översikter identifierat fem standardiserade bedömningsmetoder vars psykometriska egenskaper, som redovisats utifrån COSMINS kriterier, mestadels har acceptabla värden för kriterievaliditet samt förhållandevis höga värden för specificitet. De fem bedömningsmetoderna kan komplettera BBIC och bidra vid informationsinhämtning om barnets utveckling i utredningar av barn och unga som är aktuella inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Dessa är ASQ:SE-2, CRAFFT, SDQ, SAVRY samt YLS/CMI. Då det saknas kriterier för vad som är acceptabla värden för specificitet och sensitivitet och att tolkning av dessa värden påverkas av prevalensen av tillståndet hos den grupp som undersöks, bör resultaten därför tolkas utifrån i vilket sammanhang den standardiserade bedömningsmetoden är tänkt att användas. Vidare bör det påpekas att majoriteten av de primärstudier som ingår i de systematiska översikterna är gjorda utanför Sverige på de engelska versionerna av de standardiserade bedömningsmetoderna. Endast ett mindre antal primärstudier är genomförda i ett sammanhang som kan liknas med den svenska sociala barn- och ungdomsvårdens kontext. Fler systematiska översikter kan också behövas utifrån skilda utfallsmått som intern struktur, test-retest reliabilitet och interbedömmarreliabilitet. Systematiska översikter avseende jämförelser mellan att använda standardiserade bedömningsmetoder och sedvanliga bedömningar behöver även genomföras för att undersöka hur de skiljer sig åt samt kompletterar varandra.

För fler av de standardiserade bedömningsmetoderna exempelvis AUDIT, AUDIT-C, ASSIST och CTQ behöver nya systematiska översikter genomföras. Detta baseras på att resultaten i de systematiska översikterna byggde på få studier samt att projektgruppen vid en översiktlig sökning i PubMed identifierat nya primärstudier. För vissa bedömningsmetoder behövs i stället primärstudier för att börja få mer kunskap om metodens psykometriska egenskaper, exempelvis för ESTER. Projektgruppen har uppmärksammat att det för CBCL inte finns någon tillförlitlig (med låg eller måttlig risk för bias) systematisk översikt för detta projekts urvalskriterier. Detta är förvånande då CBCL är en standardiserade bedömningsmetod som används inom både socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin i stora delar av världen [78]. Även om svårigheter i kamratrelationer och olika aspekter av livskvalitet delvis kan mätas i de inkluderade standardiserade bedömningsmetoderna ovan, har projektgruppen inte identifierat någon tillförlitlig systematisk översikt om standardiserade bedömningsmetoder för att bedöma mobbning eller livskvalitet primärt. Det är möjligt att det finns fler standardiserade bedömningsmetoder som har undersökts i primärstudier och som borde vara intressanta i vårt sammanhang, men det saknas systematiska översikter eller uppdaterade systematiska översikter som inkluderar dessa.

Behovet av professionell samverkan kring vissa barn kan vara av central betydelse och då kan ett gemensamt språkbruk och att de samverkande parterna använder samma standardiserade bedömningsmetod underlätta. En kunskapsöversikt gjord av Barnafrid (2017) om stöd och behandling för barn som utsatts för sexuella övergrepp och fysisk misshandel lyfter även fram värdet av att använda självsvarsformulär för de barn och ungdomar som kan hantera dessa [79]. Detta baserat på att tidigare studier visat en låg samstämmighet mellan barns självrapportering och vårdnadshavares eller professionellas rapportering om barns utsatthet [80]. Barnafrid lyfter i sin kunskapsöversikt även behovet av att översätta fler standardiserade bedömningsmetoder till andra språk än svenska och engelska för att möta barn och unga med annan språklig bakgrund.

Reliabilitet har i de inkluderade systematiska översikterna vanligtvis undersökts som intern konsistens. Således saknas ofta data för de standardiserade bedömningsmetodernas precision i termer av test-retest och inter-bedömarreliabilitet. Endast för ett av alla ingående standardiserade bedömningsmetoder (SDQ) har data sammanställts för dessa aspekter.

Den vanligaste aspekteken av validitet som undersökts i de inkluderade systematiska översikterna är kriterievaliditet. För bedömningsmetoder avsedda att mäta risk eller förekomst av ett tillstånd är detta förmodligen den mest relevanta aspekten. Trots detta finns denna typ av data endast sammanställda för tre bedömningsmetoder, SDQ, SAVRY och YLS/CMI. Ur ett psykometriskt perspektiv är det önskvärt att man tidigt i lanseringen av en bedömningsmetod presenterar upprepade faktoranalytiska studier (eller IRT-studier) som visar att ingående testuppgifter eller frågor endast avspeglar ett fenomen (intern struktur). Sammanställda data för intern struktur har endast presenterats för en bedömningsmetod, SDQ, och saknas för övriga metoder där det torde ha varit relevant.

Enligt COSMIN är den primära aspekten som bör undersökas för att fastställa en bedömningsmetods psykometriska egenskaper innehållsvaliditet, det vill säga att testuppgifterna/frågorna/påståendena i bedömningsmetoden är relevanta och begripliga. Resultat kopplade till innehållsvaliditet är väldigt begränsade i de identifierade systematiska översikterna. En anledning till detta skulle kunna vara att översiktförfattarna utgår från att denna kunskap är belagd innan man utvärderar forskning i en systematisk översikt.

Ostrukturerade intervjuer, som sannolikt är en vanlig del i barnavårdsutredningar, kan ge flexibilitet och anpassningsbarhet utifrån ett specifikt barn, men innebär låg reliabilitet och validitet för att undersöka ett specifikt beteende i relation till andra eller över tid [81]. Struktur och standardisering i en bedömningsmetod ökar troligen reliabiliteten och validiteten för att bedöma ett beteende i jämförelse med andra eller över tid. Kombinationen av dessa två sätt att bedöma är därför viktig. Nyttan av en standardiserad bedömningsmetod kan utvärderas på olika sätt. Det räcker inte enbart med att visa att metoden har en grundläggande funktionalitet och en god förmåga att förutsäga eller identifiera något, exempelvis missbruk eller risk för återfall i brott. För att göra väsentlig skillnad måste metoden även påverka val av behandling, effekt på individ och effekt på samhällsnivå. I denna rapport har syftet varit att undersöka de psykometriska egenskaperna och enbart ett fåtal av de inkluderade systematiska översikterna har fört resonemang kring om resultaten från bedömningen påverkar val av insats eller påföljande effekter för barnen.

Sammantaget visar denna sammanställning att det finns begränsat med systematiska översikter som utvärderar olika standardiserade bedömningsmetoder psykometriska egenskaper för barn och unga, med låg eller måttlig risk för bias, som skulle kunna ligga till grund för beslut om att använda dem inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Granskningen visar även att det finns en påtaglig brist på såväl primärstudier som systematiska översikter som genomförts inom den sociala barn- och ungdomsvårdens kontext.

Projektgruppen har gjort ett urval bland den stora mängden standardiserade bedömningsmetoder i de identifierade systematiska översikterna. Urvalet beskrivs i resultatdelen. I urvalet återfinns metoder som används i Sverige och finns i metodguiden för socialt arbete samt metoder som är översatta och studerade i Sverige. Detta för att de visar vilka metoder som används i praktiken (eller i forskningssammanhang) enligt kommunernas inrapportering till Socialstyrelsen. Detta är en styrka för framtida implementering av metoder med goda psykometriska egenskaper på kommunal nivå. Detta urval medför att det sannolikt finns standardiserade bedömningsmetoder med goda psykometriska egenskaper som ännu inte används inom den svenska socialtjänstens barn- och ungdomsvård.

Litteratursökningarna i många av de systematiska översikterna vi identifierat i detta projekt inkluderar ett sökblock för psykometriska egenskaper. I ett sådant sökblock inkluderas olika psykometriska termer. I vissa av de systematiska översikterna har bara enstaka termer, såsom ”reliability or validity”, eller ‘instrument or questionnaire or tool” används. Det innebär att den man i den systematiska översikten enbart identifierat primärstudier som har med dessa termer i titel eller abstrakt. Dessa systematiska översikter har givits hög risk för bias, på grund av att de riskerar att missa för många relevanta studier. I andra fall används ett mer utarbetat block för dessa söktermer, där olika variationer av termerna och flertalet olika termer ingår. Dessa systematiska översikter har vi valt att inkludera i vår rapport, men bedömer att det finns en risk att användningen av ett sådan sökblock gör att man kan riskera att missa relevanta studier. Detta kanske framför allt gäller olika typer av psykometriska data kopplat till reliabilitet, hypotestestning och intern struktur som ofta rapporteras i metodavsnitten i såväl prevalensstudier, såsom observations- och interventionsstudier. Konsekvensen av detta är att det förmodligen finns publicerade psykometriska data som inte har kommit att ingå som underlag i dessa systematiska översikter.

En metodologisk begränsning är att systematiska översikterna inte alltid klargör om primärstudierna redogör för om ”barn” är pojkar eller flickor eller om ”föräldrar” är mammor eller pappor i procent, vilket kan hindra tolkning av giltighet och överförbarhet.

Projektet är avgränsat till bedömning av barn och unga, vilket innebär att systematiska översikter där någon eller några av dessa metoder undersöks på en vuxen population inte har inkluderats. Projektgruppen gör dock bedömningen att resultat från vuxna inte är direkt överförbara till gruppen barn och unga utan att man behöver göra specifika studier just på denna population. Anledningen till detta skulle kunna vara att testuppgifterna tolkas på olika sätt men också att kriterievärden kan behöva justeras utifrån gruppen barn och unga. Det är exempelvis rimligt att gränsen för vad som bedöms som missbruk av alkohol skiljer sig mellan ungdomar och vuxna.

14.1.1 Sakkunniga

• Martin Bergström, docent socialt arbete, Lunds universitet
• Petter Gustavsson, professor psykologi, Karolinska Institutet
• Birgitta Persdotter, fil.dr., socialt arbete, Karlstads Universitet

14.1.2 SBU:s personal

• Therese Åström, projektledare
• Christel Hellberg, biträdande projektledare
• Ann Kristine Jonsson, informationsspecialist
• Anna Attergren Granath, projektadministratör
• Sofia Tranæus, projektansvarig chef

14.1.3 Övriga medverkande

Lien Nguyen, Bibliotekar, Folkehelseinstituttet i Norge avseende litteratursökningen

Referensgrupp Socialstyrelsen

• Johan Glad, forskare Socialstyrelsen
• Helena Stålhammar, utredare Socialstyrelsen

14.1.4 Externa granskare

Heid Nøkleby, forsker, PhD, Klynge for evaluering av tiltak, Område for helsetjenester Folkehelseinstituttet, Oslo.

SBU anlitar externa granskare av sina rapporter. De har kommit med värdefulla kommentarer som förbättrat rapporten. SBU har dock inte alltid möjlighet att tillgodose alla ändringsförslag och de externa granskarna står därför inte med nödvändighet bakom samtliga texter i rapporten.

14.1.5 Bindningar och jäv

Sakkunniga och externa granskare har i enlighet med SBU:s krav lämnat deklarationer om bindningar och jäv. SBU har bedömt att de förhållanden som redovisats där är förenliga med myndighetens krav på saklighet och opartiskhet.

14.1.6 SBU:s vetenskapliga råd

SBU:s vetenskapliga råd har granskat rapporten.

• Svante Twetman, Köpenhamns universitet, ordförande (tandvård)
• Christel Bahtsevani, Malmö universitet, vice ordförande (omvårdnad)
• Magnus Svartengren, Uppsala universitet (arbetsmiljö)
• Ulrik Kihlbom, Uppsala universitet (etik)
• Lars Sandman, Linköpings universitet (etik)
• Magnus Tideman, Högskolan Halmstad (funktionshinderområdet)
• Pernilla Åsenlöf, Uppsala universitet (fysioterapi)
• Martin Henriksson, Linköpings universitet (hälsoekonomi)
• Katarina Steen Carlsson, Lunds universitet (hälsoekonomi)
• Jan Holst, Malmö och Lunds universitet (medicin)
• Mussie Msghina, Örebro universitet (medicin)
• Britt-Marie Stålnacke, Umeå universitet (medicin)
• Sverker Svensjö, Falun och Uppsala universitet (medicin)
• Anna Ehrenberg, Falun, Högskolan Dalarna (omvårdnad)
• Ata Ghaderi, Karolinska institutet (psykologi)
• Martin Bergström, Lunds universitet (socialt arbete)
• Lena Dahlberg, Falun, Högskolan Dalarna (socialt arbete)
• Christina Nehlin-Gordh, Uppsala universitet (socialt arbete)
• Anna Sarkadi, Uppsala universitet (socialmedicin)
• Sten-Åke Stenberg, Stockholms universitet (socialt arbete)

Specialgranskare: Ata Ghaderi,Christina Nehlin-Gordh