Dialektisk beteendeterapi för att minska suicid eller självskadebeteende

Dialektisk beteendeterapi (DBT) är en form av kognitiv beteendeterapi som utvecklades för självmordsnära och självskadande personer med emotionellt instabil personlighetsstörning. Senare har insatsen även anpassats för andra typer av problem som exempelvis missbruk, ätstörningar, depression och posttraumatisk stress.

Fråga till SBU:s upplysningstjänt

Vilken sammanställd forskning finns om effekten av dialektisk beteendeterapi på suicid eller självskadebeteende?

Frågeställare: Projektgruppen för Metodguiden för socialt arbete, Socialstyrelsen

Sammanfattning SBU:s upplysningstjänst

SBU:s upplysningstjänst har efter litteratursökning och granskning av risk för bias inkluderat fem systematiska översikter i svaret [1–5]. De flesta av studierna i översikterna var utförda inom psykiatrisk sjukvård och samtliga översikter innehöll studier som inkluderat personer med emotionellt instabil personlighetsstörning (EIPS).

Författarna till en av översikterna drog slutsatsen att för vuxna personer med borderline personlighetsstörning verkar dialektiskt beteendeterapi minska självskadebeteende jämfört med sedvanlig behandling. Ingen säkerställd effekt återfanns dock för suicidrelaterade utfall. Tillförlitligheten till dessa resultat bedömdes vara låg (GRADE ) vilket innebär att det finns brister i det vetenskapliga underlaget och att resultat från nya studier kan komma att förändra dessa slutsatser [1).

En annan översikt hade undersökt effekten av dialektisk beteendeterapi för ungdomar med en historik av självskadebeteende fann att DBT kunde minska upprepningar av självskadebeteende jämfört med sedvanlig behandling eller alternativ psykoterapi. Tillförlitligheten till resultatet bedömdes vara högt (GRADE ) men resultatet var baserat på relativt få deltagare och författarna efterfrågade mer robust forskning på området [2].

Den tredje översikten hade undersökt DBT för personer med EIPS och ett pågående missbruk. Författarna drog slutsatsen att DBT kan användas för att behandla personer med ett pågående missbruk men resultaten indikerade inte att behandlingen minskade förekomsten av suicid eller självskadebeteende [3].

Två systematiska översikter hade även sammanställt hälsoekonomiska studier om dialektisk beteendeterapi. Författarna till dessa översikter drog båda slutsatsen att det i dagsläget inte finns någon övertygande evidens för att dialektisk beteendeterapi skulle vara en kostnadseffektiv intervention. Detta beror dock främst på avsaknad av hög-kvalitativa primärstudier som undersökt kostnadseffektivitet [4,5]. Författarnas slutsatser har inte analyserats utifrån svenska förhållanden.

På SBU:s upplysningstjänst identifierar och redovisar vi sammanställd forskning (systematiska översikter) eller identifierar vetenskapliga studier som svar på en avgränsad fråga. Vi bedömer risken för bias (överskattning eller underskattning av resultat) i systematiska översikter och presenterar författarnas slutsatser från systematiska översikter med låg eller måttlig risk för bias. I vetenskapliga primärstudier bedömer vi inte risken för bias och därför presenteras de bara som referenser. Vid behov bedömer vi kvalitet avseende ekonomiska aspekter och överförbarhet av resultat i hälsoekonomiska studier och presenterar författarnas slutsatser från de studier som bedöms ha minst medelhög kvalitet och överförbarhet. I svaren väger vi inte samman resultaten eller bedömer graden av vetenskaplig tillförlitlighet.