Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Vetenskap & Praxis

Kniv eller kamera för obduktion?

Hur väl står sig vanlig obduktion mot modern bilddiagnostik, så kallad virtuell obduktion? Den frågan undersöker SBU i en pågående utvärdering av klinisk och rättsmedicinsk tillämpning.

Kan undersökning med datortomografi, magnetkamera, ultraljud eller vanlig röntgen komplettera eller kanske ersätta vanlig obduktion – och i så fall när? Hur tillförlitliga blir svaren, och vilka för- och nackdelar innebär bilddiagnostik jämfört med obduktion?

Det är frågor som SBU just nu granskar genom att systematiskt samla in, sovra, väga ihop och analysera all tillgänglig forskning på området.

Utvärderingen handlar både om klinisk obduktion, som görs av en klinisk patolog vid ett sjukhus, och rättsmedicinsk obduktion. Denna sker på uppdrag av polisen när en person har dött efter (misstänkt) yttre påverkan, som skada eller förgiftning, eller under oklara omständigheter. Obduktionen genomförs då av en rättsmedicinare.

Stört erfarenhet

Länder som Japan, Schweiz och Storbritannien har störst erfarenhet av att använda bilddiagnostik på avlidna. I Sverige är det främst rättsmedicinen som har använt sådan teknik som komplement eller alternativ till vanliga obduktioner. Fortfarande är det bara 5 procent av de rättsmedicinska undersökningarna i landet som kompletteras med bilddiagnostik. Vid klinisk obduktion används metoderna ytterst sällan.

På senare år har tekniken utvecklats, och i dag är det möjligt att få fram fullskaliga, tredimensionella bilder av hela kroppen eller ett organ. I dag betraktas dock metoderna som komplement till vanlig obduktion, inte som ersättning.

Förr var obduktion vanligt, men andelen obducerade har minskat drastiskt – från hälften av alla avlidna på 1970--talet till 12 procent år 2011. Och detta kan vara ett problem. Syftet med kliniska obduktioner är inte bara att fastställa dödsorsak, utan dessa utförs också enligt lag för att få viktig kunskap om sjukdom och behandling hos de avlidna, eller för att se om de har skador eller sjukliga förändringar. Korrekta dödsorsaksuppgifter är viktigt eftersom dödsorsaksregistret utgör ett underlag för insatser inom hälso- och sjukvården.

Kan drabba patienter

Att allt färre obduceras skulle alltså kunna drabba patienterna. Därför undersöker SBU om bilddiagnostik skulle kunna förbättra situationen.

SBU:s utvärdering omfattar alla åldergrupper och beräknas bli klar under våren 2014. [RL]

Om projektet

Bilddiagnostik av avlidna.

Projektledare SBU: Malin Höistad, hoistad@sbu.se.