Formulär ger diagnosstöd vid depression och mani

Depression och mani, som båda är så kallade förstämningssyndrom, är komplicerade tillstånd. De kan förväxlas med kroppslig sjukdom eller andra psykiska problem. Det finns därmed en risk för att symtomen feltolkas och sjukdomen missas.

SBU:s granskning av den samlade litteraturen visar att enbart klinisk bedömning utan hjälpmedel inte räcker för att diagnostisera depression och mani. Då missas varannan sådan dia­gnos vid det första patientbesöket.

Kompletterar

Men den kliniska bedömningen och patientens tidigare journaler kan kompletteras med en intervju som följer ett helt eller delvis strukturerat formulär. Detta ökar sannolikheten att depression och mani upptäcks. Vilken betydelse detta har för den vård som erbjuds – och för patienternas symtom och livskvalitet – har dock fortfarande inte klarlagts i studier.

De olika formulären har olika fördelar. Vårdpersonalen måste vara förtrogen med formulärens tekniska specifikationer och diagnostiska tillförlitlighet samt för vilka grupper de är utprövade.

Det finns vetenskapligt stöd för att vissa intervjuformulär förbättrar diagnostiken, när de används på ett korrekt sätt. Två formulär för vuxna som enligt den vetenskapliga litteraturen är både känsliga och träffsäkra vad gäller depression och mani hos vuxna är SCID och MINI.

Samtidigt finns det också många bedömningsformulär som inte har utvärderats tillräckligt och som behöver studeras ytterligare, konstaterar SBU.

Tillräckligt känslig

Andra formulär, som patienten själv fyller i, används inte för diagnostik utan bara för att ge en preliminär bild av om en patient skulle kunna ha depression eller mani. I det sammanhanget är det särskilt viktigt att formuläret är tillräckligt känsligt.

SBU:s granskning visar att några sådana formulär har vetenskapligt stöd. För depression hos barn och ungdomar gäller detta formuläret CBCL. Hos vuxna finns det stöd för BDI-II och hos äldre för GDS-15 eller GDS-30.

För mani hos vuxna har formulären HCL-32 och MDQ vetenskapligt stöd.

Förstämningssyndrom är vanligt, och utgör viktiga orsaker till lidande, förtida död och oförmåga att arbeta. Olika studier i USA och Europa tyder på att under loppet av ett år uppfyller 9 procent av den vuxna befolkningen kriterierna för något av förstämningssyndromen. När det gäller dia­gnosen egentlig depression har en svensk studie pekat på att var tredje kvinna och var femte man riskerar att insjukna någon gång i livet. [RL]

Om rapporten

Publikationen Om psykiatrisk diagnos och behandling – en sammanställning av systematiska litteraturöversikter lämnades av SBU till regeringen i januari 2012. En mer utförlig rapport om diagnostik av förstämningssyndrom kommer att publiceras under hösten 2012.

Ur SBU:s rapport | Diagnostik av depression och mani

• Klinisk bedömning utan hjälpmedel är en otillräcklig metod för att diagnostisera förstämningssyndromen depression och mani. Omkring hälften av fallen upptäcks inte vid första besöket. Diagnostik där klinisk bedömning och tillgång till tidigare journalhandlingar kompletteras med en hel- eller halvstrukturerad intervju ger kliniskt mervärde.
• Det finns två intervjuformulär som har vetenskapligt stöd för tillräcklig känslighet och träffsäkerhet vad gäller depression och mani hos vuxna. Dessa är SCID, som ofta används som referensmetod, och MINI. När det gäller intervjuformuläret PRIME-MD är underlaget otillräckligt.
• Vid en preliminär bedömning av om patienten lider av depression eller mani är det viktigt att inte missa patienter som verkligen är drabbade. Det betyder att formulären måste ha tillräcklig känslighet. Det formulär som avser depression hos barn och ungdomar som har vetenskapligt stöd är CBCL. För vuxna är det BDI-II, samt för äldre utan påtaglig kognitiv svikt GDS-15 respektive GDS-30. När det handlar om mani hos vuxna har HCL-32 respektive MDQ med modifierade krav på funktionsnedsättning vetenskapligt stöd.
  Formulären PHQ-9 och HADS visar otillfredsställande stor spridning i känslighet mellan studier. Formulären missar en betydande andel av patienter med depression.
• Det finns vetenskapligt stöd för att BDI-II kan användas för att bedöma svårighetsgrad av depression. När det gäller andra vanliga formulär, som MADRS, är sammanställningarna av data otillräckliga för att tillförlitligheten ska kunna bedömas. IDS/QIDS har god överensstämmelse mellan patient- och klinikerskattning.
• Det saknas studier som utvärderar om strukturerad diagnostik med stöd av bedömningsformulär förbättrar vård och symtombörda av depression i primärvården och psykiatrin.
• Det saknas studier som utvärderar om uppföljning med hjälp av bedömningsformulär förbättrar tillfrisknande och återgång i arbetet. Studier av strukturerad uppföljning av behandling vid olika typer av psykisk ohälsa tyder dock på att det kan finnas en liten men signifikant positiv effekt.
• Användning av bedömningsformulär för förstämningssyndrom förutsätter att patienten har tillräckliga språkkunskaper samt, vid självbedömning, tillräcklig läs- och skrivförmåga. Det innebär att personer från andra kulturer samt personer med läs- och skrivsvårigheter samt kognitiv svikt kan bli feltolkade eller ha svårt att fylla i formulären.
• Det är ett etiskt problem att endast ett fåtal läkare inom psykiatrin och primärvården har fått utbildning genom huvudmannen i användning och tolkning av bedömningsformulär. Ett annat problem är att huvudmännen tillhandahåller formulär i varierande omfattning i landet.