Artrosbesvär har samband med vissa arbetsställningar och rörelser i arbete

Vilka får artros?

Artrosbesvär är vanligt, särskilt från medelåldern och uppåt – ungefär var fjärde person över 45 år i Sverige har artrosbesvär, ofta smärta och stelhet i höft eller knä. Artros (som egentligen heter osteoartros) innebär att brosk och benvävnad i lederna bryts ner. Sjukdomen kan även påverka ligament, ledhinnor, muskler och skelett. Orsakerna tycks delvis vara ärftliga, men är inte helt kända.

Kan artrosbesvär hänga ihop med arbetsmiljön?

Ja. Eftersom artrosbesvär kan tänkas ha samband med flera olika faktorer i arbetsmiljön, sökte SBU förutsättningslöst och brett i den vetenskapliga litteraturen. Inte bara forskning om arbetsställning och rörelsemönster eftersöktes, utan även sådant som har med till exempel organisation och arbetsklimat att göra, vibrationer och så vidare. Men det visade sig att forskarna främst har studerat arbetsställningar och arbetsrörelser, och nästan samtliga studier gäller knä eller höft.

Vilka arbetsställningar och arbetsrörelser är förknippade med artrosbesvär i knäet?

Den samlade forskningen visar att personer som regelbundet arbetar stående eller på knä har mer besvär med sina knän än andra. Personer som i sitt arbete lyfter och bär eller som klättrar på stege har även de högre förekomst av artrosbesvär i knä. Och personer som sitter och arbetar har mindre besvär av artros i knäleden.

Vilka rörelser i arbetet kan kopplas till artrosbesvär i höften?

Artrosbesvär från höften är inte lika väl undersökt, men de studier som finns tyder på att personer som går i trappor och klättrar, lyfter och bär och går i jobbet oftare har sådana höftbesvär än andra.

Men i princip är det väl bra med fysisk aktivitet?

Ja. En lagom stor och lämplig form av belastning är nyttig och nödvändig för hälsa och välmående. Det går dock inte att säga var gränsen går mellan nyttig och skadlig fysisk ansträngning. Detta på grund av att de flesta studier inte angett gränsvärden för om hur mycket, hur ofta och hur länge exponeringen förekommit. SBU har tidigare kommenterat forskning som visar att planerad och strukturerad träning kan minska smärtan och förbättra rörligheten hos personer som redan har utvecklat besvär av artros i höft- och knäleder.

Hur skapar man en arbetsmiljö som minskar risken för artros?

SBU har inte specifikt utvärderat olika metoder att före­bygga artros. Men för att förebygga och lindra lidande är det viktigt att vårdpersonal och beslutsfattare använder den kunskap som finns om sambanden mellan arbete och artrosbesvär. Det är arbetsgivaren som har ansvar för vars och ens arbetsmiljö. På övergripande nivå finns Arbetsmiljöverkets föreskrifter som förtydligar hur arbetsmiljöer ska utformas.

Hur har SBU granskat forskningen?

Tillsammans med ledande experter inom bland annat ortopedi, yrkesmedicin och arbetsmiljö granskade SBU systematiskt den samlade forskning som har publicerats på området sedan 1980. Bland över 6 000 granskade vetenskapliga artiklar bedömde projektgruppen att 50 var relevanta. Av dessa höll bara 35 forskningsartiklar tillräckligt hög kvalitet för att kunna tas med i forsk­ningsöversikten.

Har kön någon betydelse för sambanden?

Ingenting i forskningen tyder på att det finns några skillnader mellan könen när det gäller sambandet mellan artros och hur man använder kroppen i arbetet. Kvinnor och män drabbas lika mycket, när de har samma arbetsställning och utför samma rörelser.

Vilken forskning behövs i framtiden?

Framtidens studier bör innehålla uppgifter om när gränsvärdena för olika faktorer i arbetet blir skadliga och även belysa samverkan mellan olika typer av riskfaktorer i arbetet. Enligt SBU bör framtidens forskning även inriktas på att studera effekten av olika åtgärder för att minska artrosbesvär i arbetsmiljöer där de finns påvisade samband mellan arbetsuppgifter och besvär. Det kan exempelvis handla om åtgärder för att förbättra kroppsrörelser och arbetsställning.

ARBETSMILJÖ OCH ARTROS: SBU:S SLUTSATSER I KORTHET

• Personer som har ett knästående eller stående arbete har oftare artrosbesvär i sina knän än andra. Omvänt har personer som sitter i sitt arbete lägre förekomst av artrosbesvär i knä.
• Personer som arbetar i böjd eller vriden position har oftare artrosbesvär i sina höfter än andra.
• Personer som lyfter och bär, går i trappor eller klättrar på stege i jobbet har oftare artrosbesvär i såväl knä som höft än andra. Detsamma gäller personer med fysiskt ansträngande arbete.
• Kvinnor och män med likartad arbetsmiljö utvecklar artros­besvär i samma utsträckning.

Till rapporten "Arbetsmiljöns betydelse för artrosbesvär"