Vetenskap & Praxis

Inte bara räkna, utan också förstå

Att utvärdera en metod handlar ofta om att mäta dess effekt. Men värdet av en insats beror inte bara på dess förmåga att lösa ett bestämt problem, utan också på hur brukarna upplever hjälpen som de erbjuds och förändringarna som metoden medför.

Hur mycket en viss åtgärd påverkar människors livslängd, hälsa och livskvalitet är ofta det allra viktigaste i vården. Kliniska studier som mäter effekten av olika åtgärder måste ta fasta på den nytta som patienterna har i termer av ökad överlevnad, bättre symtomlindring och ökad livskvalitet, mätt med en utprövad skattningsskala.

Men det finns andra aspekter av vårdens insatser som är svåra att omvandla till siffror och som inte låter sig fångas av de vanliga mätmetoderna. Olika vårdinsatser som har samma mätbara effekt på hälsan kan ändå uppfattas olika.

Ett exempel gäller uppföljning av patienter med cancer, berättar Sofia Tranæus, projektledare på SBU.

– En dansk utvärdering av uppföljning vid gynekologisk cancer tog med både kvantitativa och kvalitativa studier, säger Sofia Tranæus.

Olika information

– Enligt de kvantitativa undersökningarna hade efterkontroller ingen betydelse för livskvaliteten. Men i patientintervjuer kom det fram att kontrollerna kunde skapa trygghet och lättnad över att undersökningen var utan anmärkning. Olika studier gav lite olika information.

– Visst kan studier med kvalitativ metod delvis överlappa resultaten från skattningsformulär för livskvalitet, medger Sofia Tranæus. Formulär för att mäta livskvalitet bygger ju ofta på kunskap från patientintervjuer.

– Men många gånger ger de kvalitativa studierna helt nya uppgifter.

Kompletterar

– Ansatserna ger ofta olika slags kunskap som kompletterar varandra, säger hon. Kvalitativ metodik kan ge insikt om vad olika vårdåtgärder betyder för patienter och behandlare, men ger inte besked om hur stor effekt som åtgärderna har.

En fråga som lämpar sig att besvara med kvalitativ ansats är till exempel hur telemedicinsk teknik ändrar förhållandet mellan patienten, läkaren och de specialister som konsulteras. I stället för att undersöka exempelvis hur patienternas prognos påverkas, kan kvalitativa forskningsmetoder analysera samspelet mellan parterna och visa vad som sker i kommunikationen.

– Till skillnad från kvantitativa studier, är det ibland forskaren själv som både samlar in, analyserar och tolkar data.

– Även om forskarna strävar efter att förhålla sig neutrala, kan förutfattade meningar smyga sig in och färga observationerna – något som förstås väcker frågor om tillförlitligheten, säger Sofia Tranæus.

– Risken att omedvetet styra sina fynd är nog större i studier där den egna tolkningen är en integrerad del av resultatet.

– Men det finns olika sätt att minska den risken. Forskarna kan till exempel låta informanterna, alltså personerna som deltar i studien, ta del av deras tolkningar och bedöma om de stämmer.

En annan metod som kallas triangulering innebär att man låter olika forskare analysera data, ibland utifrån skilda teoretiska perspektiv. Data kan också samlas in på flera olika sätt – till exempel genom både enkäter och intervjuer.
Urvalet i studier med kvalitativ metod behöver inte vara representativt. Men kan man då dra generella slutsatser?

Strategiskt urval

– När syftet är att analysera ett fenomen, snarare än att kvantifiera det, är stora slumpmässiga och statistiskt representativa urval inte nödvändigt. Tvärtom kan det vara bättre att göra ett strategiskt urval.

Forskarna kanske väljer att enbart beskriva särfall som urholkar etablerade universella sanningar. Eller de kan sträva efter en så stor variation som möjligt bland informanterna, för att ge en mer allsidig bild av en företeelse.

Urvalets storlek bestäms inte alltid från början; i stället kan forskarna välja att samla data tills de anser att ytterligare material inte ger mer kunskap.

– Att kvalitativa forskningsresultat kan generaliseras, utgår ofta från dokumenterade likheter mellan olika situationer. Forskarna gör antagandet att likheterna innebär att resultaten blir överförbara.

Hur studiernas tillförlitlighet ska bedömas är en särskilt viktig fråga för SBU.

– Till att börja med ska avrapporteringen vara tydlig och logiskt strukturerad, säger Sofia Tranæus. Frågorna ska vara väldefinierade, och det bör framgå varför forskaren har valt kvalitativ metodik för att undersöka dem.

Redovisa grundligt

– Urvalet av försöksdeltagare ska, liksom sammanhanget, vara relevant. Om studien bygger på en teori så ska detta framgå. Forskningsmetoden ska redovisas så grundligt att läsaren kan bedöma om data har samlats in, verifierats och analyserats på ett bra sätt.

– Alla tolkningar ska vara tydligt förankrade i data och sättas in i ett sammanhang av tidigare undersökningar på området. Forskaren bör också redovisa problem som har uppstått i studien och hur de har hanterats, diskutera tänkbara svagheter och redovisa sina argument för och emot överföring av resultaten till andra sammanhang.

Välgjorda kvalitativa studier kan ge en detaljrik och djup kunskap om patienters upplevelser och tolkningar av sin sjukdom och av de åtgärder som erbjuds. Sådan kunskap kan behövas för att avgöra vilken insats som är mest lämplig i en given situation.

Studier med kvalitativ ansats kan också bidra till att beslutsfattare bättre förstår problem som de kanske saknar egen erfarenhet av.

Det är ofta nödvändigt att ta reda på hur stor effekt som vårdens metoder har. Men det är inte alltid tillräckligt.  [RL] 

Lästips

Malterud K. Kvalitativa metoder i medicinsk forskning.Andra upplagan. Lund:Studentlitteratur; 2009. ISBN: 978-91-44-05232-8.

Willman A, Stoltz P, Bahtsevani C. Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning och klinisk verksamhet.Andra upplagan. Studentlitteratur; 2006. ISBN: 978-91-44-04578-8.