Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än två år sedan. Kunskapsläget kan ha förändrats.
SBU har systematiskt granskat och sammanställt den samlade forskningen om samband mellan exponering i arbetsmiljön och ryggproblem. Här använder vi ryggproblem som ett övergripande begrepp. Dessutom använder vi de mer detaljerade begreppen ryggbesvär (upplevelse av smärta, värk eller obehag i ryggen), ischiassymtom, diskförändringar och ryggsjukdom. Rapporten rör bröst- och ländrygg, däremot ingår inte halsryggen (nacken). SBU har tidigare publicerat en rapport om arbetets betydelse för besvär i bland annat nacken.
Citera denna rapport: SBU. Arbetsmiljöns betydelse för ryggproblem. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2014. SBU-rapport nr 227. ISBN 978-91-85413-68-3.
SBU Utvärderar En allsidig vetenskaplig utvärdering som innefattar systematisk översikt, ekonomiska/hälsoekonomiska analyser samt genomgång av sociala och etiska aspekter. Ämnessakkunniga deltar i arbetet med stöd av medarbetare på SBU, patienter/brukare. Rapporten granskas av oberoende experter. Graden av vetenskaplig tillförlitlighet i de sammanvägda resultaten bedöms på ett systematiskt sätt och rapportens slutsatser godkänns av SBU:s nämnd.
| Publicerad: | 2014-10-08 |
|---|---|
| Kontakta SBU: | registrator@sbu.se |
| Rapportnr: | 227 |
De som känner att de kan påverka det egna arbetet och som upplever att de får stöd i sitt arbete från chef och kolleger utvecklar mindre ryggbesvär än andra. Omvänt gäller att de som har ett fysiskt eller psykiskt belastande arbete utvecklar mer ryggproblem.
Läs pressmeddelandet
Karin Harms-Ringdahl professor, fysioterapeut och ordförande för rapporten
Att grupper som arbetar med manuell hantering, som att lyfta, skjuta eller dra, och grupper som arbetar med böjd eller vriden rygg, liksom grupper som utsätts för helkroppsvibrationer utvecklar mer ryggbesvär än andra. Att personer som har stor möjlighet att påverka det egna arbetet och upplever att de får stöd i sitt arbete och upplever hög arbetstillfredsställelse utvecklar mindre ryggbesvär än andra.
Att man på arbetsplatsen fokuserar på förbättringsåtgärder av den fysiska och den psykiska miljön. Jag hoppas vidare och att man inom vården också diskuterar arbetsplatsåtgärder som en del av rehabiliteringen när personer söker för sina ryggbesvär.
Att kvinnor och män med likartade arbetsuppgifter och arbetsvillkor utvecklar ryggbesvär i lika hög grad, vilket avviker från den gängse uppfattningen att kvinnor i större omfattning än män drabbas av arbetsrelaterade ryggbesvär. Att det fanns så många studier som beskriver arbetsrelaterade ryggbesvär samtidigt som det i stort sett saknas studier av effekter av genomförda förbättringsåtgärder på ryggbesvär.
