Det finns få publicerade systematiska översikter om kompetenshöjande insatser till vård- och omsorgspersonal utan eftergymnasial utbildning som syftar till att stärka patientsäkerheten i verksamheter där kommunen har huvudmannaskap för hälso- och sjukvården.

SBU har inkluderat 13 systematiska översikter i kartläggningen och som ingår i den interaktiva kartan. Fyra översikter bedömdes ha låg risk, fem måttlig och fyra hög risk för bias. För de nio med låg eller måttlig risk för bias redovisas författarnas slutsatser och vilka insatser de har utvärderat.

Den vanligast förekommande kontexten bland de nio systematiska översikterna är boenden för personer med demens (n = 4). Kunskapshöjande insatser kombinerat med färdighetsträning för att öka personalens kompetens förekommer i alla nio översikter. Mentorskap eller handledning ingår i åtta, medan reflektion ingår i sex.

Ingen systematisk översikt som utvärderar insatserna riskanalys, riskhantering eller samverkan har låg eller måttlig risk för bias, vilket innebär att detta är en kunskapslucka. Endast i en av de systematiska översikterna är vård- och omsorgstagarna personer med medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning och fokus i den är intellektuell funktionsnedsättning. Vi saknar därmed systematiska översikter där andra medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar ingår.

Patientsäkerhet är ett komplext område. I de systematiska översikterna anges sällan detaljerad information om till exempel vård- och omsorgstagarna, insatsens innehåll eller personalens utbildning och kompetens vid studiestart. Det kan vara en förklaring till att samma översikt har inkluderat primärstudier där vissa visar på en positiv effekt av insatsen, men andra inte påvisar någon effekt eller till och med en negativ effekt.

SBU har inte granskat risken för bias i de enskilda primärstudierna som ingår i de systematiska översikterna eller tagit ställning till resultatens överförbarhet till svenska förhållanden. Vidare är den kunskap som vi har identifierat baserad på de slutsatser som författarna har presenterat. Tillförlitligheten i deras slutsatser har inte prövats av SBU. Notera att avsaknad av evidens inte nödvändigtvis betyder avsaknad av effekt.

Syftet är att kartlägga kompetenshöjande insatser till vård- och omsorgspersonal inom tre aspekter av patientsäkerhet, där insatserna ska ge stärkt beredskap för, eller förutsättningar för personalen att

• förbättra verksamhetens säkerhetskultur
• upptäcka hälsobehov hos vård- och omsorgstagaren
• öka vård- och omsorgstagarens delaktighet

För de tre aspekterna har anpassad kommunikation och adekvat bemötande identifierats som centrala delar i personalens kompetens.

Kartläggningen presenterar de 13 studierna överskådligt i en interaktiv karta. I kartan syns för vilka insatser och utfall det finns systematiska översikter, samtidigt som den synliggör för vilka det saknas, det vill säga var det finns vetenskapliga kunskapsluckor. Evidenskartan har särskild relevans för forskare och forskningsfinansiärer inom området, och kan bland annat användas som utgångspunkt för prioritering av forskningsfrågor.

För att inkludera systematiska översikter i kartläggningen ska insatsen vara relevant för verksamheter där kommunen ansvarar för hälso- och sjukvård (ex. äldreboenden). Vidare ska insatsen ges till vård- och omsorgspersonal utan eftergymnasial utbildning (ex. undersköterskor), och syfta till att öka deras kompetens gällande exempelvis patientsäkerhet, att upptäcka hälsobehov eller att öka vård- och omsorgstagarens delaktighet.

Senaste litteratursökningen genomfördes i mars 2025 i sex internationella databaser. Bedömning av risk för bias genomfördes med hjälp av mallarna ROBIS och QES [1] [2].

 

Staten, regionerna och kommunerna har ett delat ansvar för hälso- och sjukvården. Kommunen har huvudmannaskap för hälso- och sjukvården i flera insatser som ges enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387, LSS) [4] eller socialtjänstlagen (2025:400, SoL) [5] se Faktaruta 2.1.

2.1.1 Omställning till god och nära vård

I takt med omställningen till god och nära vård, ska vården i allt större utsträckning flyttas närmare hemmet. Det leder till att både antalet och komplexiteten i de vårdinsatser som ges inom den kommunala primärvården ökar. Detta medför i sin tur behov av en utökad personalstyrka och större krav på kompetens hos vård- och omsorgspersonalen. Personalen arbetar ofta ensamma och har begränsad kontakt med legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal i sitt dagliga arbete. De förväntas oavsett detta stödja personers egenvård, ha kompetens om och kunna identifiera försämrat hälsotillstånd, samt tillämpa personcentrerad vård och omsorg.

Omställningen till god och nära vård är tänkt att bättre motsvara vård- och omsorgsbehoven hos befolkningen genom att vara personcentrerad, proaktiv, relationsbaserad och samordnad i öppna vårdformer. Vård i hemmet ska erbjudas på lika villkor och på ett patientsäkert sätt [7]. Trots att omställningen pågått sedan flera år saknas tydliga indikationer på att omställningen hittills har lett till måluppfyllelse. Samordnad styrning och att stärka primärvårdens förutsättningar är två av rekommendationerna i slutrapporten om god och nära vård [8]. Att öka kunskapen om effektiva styrsystem och metoder som bidrar till en personcentrerad, effektiv, patientsäker och integrerad vård är därför centralt för att omställningen till god och nära vård ska bli verklighet.

I en personalprognos för åren 2023–2033 konstateras dock att den största utmaningen för välfärden är att rekrytera personal med rätt kompetens. Antalet undersköterskor och vårdbiträden behöver enligt en beräkning öka med en tredjedel. Förändrad befolkningsdemografi, minskad invandring och pensionsavgångar för vård- och omsorgspersonal är orsaker till det stora behovet av nyrekryteringar [9] [10].

2.1.2 Vård- och omsorgstagare

2.1.2.1 Personer med medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning

Sedan LSS beslutades [4] och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning lagfästes i Sverige [11] har personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar fått större inflytande över sin vardag. Möjlighet till bland annat boendeformer som gruppbostäder, servicebostäder och eget boende med stöd, samt möjligheten till assistans och kontaktpersoner, har ökat friheten. Rätten till utbildning, arbete och fritid på lika villkor har stärkts. Dock kvarstår många utmaningar [12]. Nationellt skiljer sig vårdens kvalitet, och de stöd- och omsorgsinsatser personer med funktionsnedsättning kan få, åt mellan olika kommuner [13] [14].

Vilka behov som bättre behöver tillgodoses varierar eftersom personer med funktionsnedsättning är en heterogen grupp. Ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv behöver verksamheterna exempelvis uppmärksamma att personer med funktionsnedsättning lever längre. Med högre ålder följer nya behov, och det blir viktigt att i tid upptäcka ett förändrat eller nytillkommet hälsotillstånd [15] [16].

2.1.2.2 Personer som är över 65 år

I Sverige ökar antalet äldre personer och deras andel av den totala i befolkningen. Det är främst andelen personer i det äldsta spannet, det vill säga de som är 80 år eller äldre som ökar. Åldersundersökningar visar att den äldre befolkningen blir alltmer vital och aktiv på gruppnivå [19] [20]. Dock är många äldre individer sköra och i behov av koordinerad och multidisciplinär vård- och omsorg [21] [22].

I SoL, 3 kapitlet 6 § framgår att samhället ska stödja äldre personer att leva ett självständigt liv i det egna hemmet [5]. Det innebär exempelvis att man kan få hjälp med anpassningar i hemmet, tekniska hjälpmedel samt vård- och sociala hjälpinsatser, för att kunna bo kvar i det ordinära boendet under säkra och trygga förhållanden. Äldre personer med omfattande vårdbehov kan därför bo kvar i hemmet. Det ställer nya krav på hur personens säkerhet kan tryggas [23] [24].

Sammanfattningsvis finns ett behov av vård- och omsorgspersonal med gedigen kompetens i kommunala verksamheter. Fler personer med omfattande och komplexa behov av vård och omsorg bor hemma under längre tid, vårdtiderna är korta på sjukhus, en alltmer avancerad sjukvård flyttar ut till hemmen, och fler personer får palliativ vård i hemmet.

2.1.3 Kompetensförsörjning

Definition av kompetensförsörjning är att på ”kort och lång sikt säkerställa att verksamheten har tillgång till medarbetare med rätt kompetens" vilket omfattar: analys av kompetensbehov, utbildning, rekrytering, behålla medarbetare med rätt kompetens och säkerställa att medarbetarnas tid och kompetens används rätt [25]. Avsaknad av professionell utveckling för vård- och omsorgspersonal är problematiskt och förknippat med både hög personalomsättning och bristande kvalitet på vård- och omsorgsinsatser, vilket är direkt kopplat till patientsäkerheten [26].

2.1.4 Kompetensbehov

I patientsäkerhetslagen (2010:659, PSL) står att ”hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet” [27]. Första juli 2025 trädde SoL i kraft [5]. I den står bland annat att även socialtjänstens verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Lagen syftar till att göra socialtjänsten mer förebyggande, tillgänglig och kunskapsbaserad jämfört med tidigare lagstiftning [28]. På kommunala boenden är det främst vård- och omsorgspersonal utan eftergymnasial hälso- och sjukvårdsutbildning som utför arbetet med att ge vård och omsorg till de boende [29]. För att SoL ska uppfyllas krävs bland annat att kommunerna säkerställer att vård- och omsorgspersonalen har kännedom om vilka insatser som är evidensbaserade. SoL får därför konsekvenser för vilka utbildningsinsatser verksamheten behöver erbjuda till vård- och omsorgspersonal för att de ska kunna arbeta i enlighet med lagstiftningen. Det behövs också kunskap om hur kompetenshöjning till gruppen bäst sker och specifikt vilka kompetenser de ska rikta in sig på [30].

Att vård- och omsorg utförs säkert är all personals ansvar, oavsett vilken vårdform det gäller eller på vilken nivå i verksamheten man befinner sig. En förutsättning för att vård- och omsorgspersonalen ska kunna bedriva säker vård är en hållbar arbetsmiljö [9]. En hållbar arbetsmiljö innebär exempelvis att det finns tillräckligt med personal med adekvat kompetens, säker och användarvänlig teknik samt en arbetssituation som tillåter återhämtning och tid för reflektion.

God och nära vård är ett övergripande mål för en pågående omställning inom hälso- och sjukvård. En god vård innebär enligt HSL att den

• håller god kvalitet inklusive god hygienisk standard
• uppfyller den enskildes behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet
• respekterar den enskildes självbestämmande och integritet
• främjar positiva kontakter mellan den enskilde och hälso- och sjukvårdspersonalen
• är lättillgänglig [3].

På kunskapsguiden.se listar Socialstyrelsen tre övergripande teman inom god och nära vård, varav patientsäkerhet är ett [31]. Patientsäkerhet har under de två senaste decennierna hamnat alltmer i fokus och är numera en kvalitetsindikator. Arbetet med att öka patientsäkerheten omfattar många aspekter. Socialstyrelsen listar fyra förutsättningar för en säker vård:

• En engagerad ledning med tydlig styrning från den politiska nivån och ner genom hela kedjan via beslutsfattare och chefer till de verksamhetsnära cheferna.
• En god säkerhetskultur.
• Personal med adekvat yrkeskunskap och kompetens om patientsäkerhet.
• Patienter och deras närståendes delaktighet i vården [32].

I Faktaruta 2.3 definierar vi centrala termer inom patientsäkerhet. I Figur 2.1 finns en schematisk bild över hur termerna relaterar till varandra, samt till hur de relaterar till den interaktiva kartan. I korthet innebär patientsäkerhet att skydda vård- och omsorgstagaren mot vårdskada [33]. Det gäller oavsett om hälso- och sjukvården bedrivs i hemmet, på särskilt boende för äldre, eller i bostad med särskild service. I det kontinuerliga arbetet med patientsäkerhet förordar Socialstyrelsen ett systemperspektiv. Ett systemperspektiv på hälso- och sjukvården innebär att om en förändring görs på någon nivå så kommer det att inverka även på andra nivåer. Systemperspektivet belyser bland annat att organisatoriska förutsättningar påverkar personalens möjlighet att systematiskt arbeta med patientsäkerhet. De olika nivåerna omfattar bland annat regioner och kommuner, enskilda verksamheter, personal samt vård- och omsorgstagare och deras närstående. I alla verksamheter är tillräcklig tillgång till personal med rätt yrkeskompetens såväl som kunskap om patientsäkerhet en förutsättning för att kunna ge säker vård och omsorg [34].

2.2.1 Säker vård och patientsäkerhet

I ett systematiskt patientsäkerhetsarbete och förebyggande av vårdskador ingår vidare att personalen har möjlighet att lära sig av incidenter som inträffat och som lett till, eller som hade kunnat leda till vårdskada. Verksamheter ska ha rutiner för att identifiera och rapportera avvikelser, samt fastställa och åtgärda orsakerna till dem. Effekten av åtgärderna ska utvärderas och kunskapen spridas för att tas tillvara i det fortsatta arbetet. [37]. Rutiner ska möjliggöra verksamhetens systematiska arbete med risker, där riskanalys och riskhantering ingår. Trots detta visar uppföljningar att vårdskador som hade kunnat undvikas är vanliga inom såväl den regionala som den kommunala vården och omsorgen i Sverige [38] [39]. Personer över 65 år drabbas oftare av vårdskador som än yngre personer. Man ser även en ökning av antalet klagomål till patientnämnderna och antalet lex Maria-anmälningar som rör vården för äldre personer. Vanligt förekommande vårdskador inom hemsjukvården är vårdrelaterade infektioner, fall och trycksår [38].

I Socialstyrelsens senaste uppföljning av patientsäkerhet i kommuner och regioner, syns bredden i arbetet med patientsäkerhet. Ett urval av vad som följs upp är

• kunskap om vårdskador och avvikelser
• systemens säkerhet och tillförlitlighet
• teambaserad reflektion kring patientsäkerhet
• riskbedömningar vid variationer, störningar och hastigt skiftande förutsättningar
• informationsmaterial till vård- och omsorgstagare
• funktionsanpassad utbildning om patientsäkerhet riktad till chefer och medarbetare [39].

I rapporten Vård och omsorg för äldre lyfts ytterligare aspekter av patientsäkerhet, exempelvis att städning och vårdhygien behöver ses som en fråga för patientsäkerhet [40]. En annan viktig aspekt är vård- och omsorgstagarens delaktighet, som kan främjas genom en personcentrerad vård, som inkluderar kommunikation och ett bemötande som är anpassat efter personens behov.

2.2.2 Patientsäkerhet och ökad delaktighet genom anpassning av bemötande och kommunikation

I Sverige är den enskilda individens delaktighet i vården reglerad i lag [41] [3]. Det innebär bland annat att vård- och omsorgsinsatser ska planeras, genomföras och utvärderas i samråd mellan vård- och omsorgstagaren och vårdföreträdaren [41]. Det ligger i linje med den nationella och internationella övergången av vård och omsorg till ett personcentrerat arbetssätt. Den personcentrerade vården utgår från vård- och omsorgstagarens berättelse, etablering av en förtroendefull relation och beslutsfattande som ska dokumenteras i en gemensam överenskommen hälsoplan som kontinuerligt följs upp och utvärderas [42] [43]. Ett personcentrerat arbetssätt med anpassat bemötande och anpassad kommunikation mellan personal och vård- och omsorgstagare är en förutsättning för personens delaktighet, som i sin tur är en hörnsten i patientsäkerhet.

En bristande delaktighet har uppmärksammats för personer som har insatser enligt LSS [4]. De inkluderas inte alltid i beslutsprocesser och tillfrågas inte alltid om sina behov och sin vård. Exempelvis kan anhöriga, god man eller kontaktperson vara de som i stället tillfrågas och informeras om omsorg och vård [44]. Personerna begränsas då i sin möjlighet att vara delaktiga och påverka sin egen vård. Vidare kan risker uppstå på grund av kommunikationssvårigheter, kognitiva begränsningar eller bristande kontinuitet i omsorgen. För personer med intellektuell funktionsnedsättning är personalens kännedom om individen och hur hen kommunicerar, inklusive eventuella kommunikationshjälpmedel, ofta central för att möjliggöra delaktighet samt säker omsorg och vård [45]. Arbetet med patientsäkerhet och med delaktighet behöver därför särskilt beaktas för den patientgruppen för vilken vård och omsorgspersonalens kompetens avseende bemötande och kompetens är avgörande.

2.2.3 Upptäcka hälsobehov, riskförebyggande och hälsofrämjande arbete

Att vård- och omsorgspersonal har god kompetens i bemötande och kommunikation är centralt inte bara för delaktighet, utan också för det riskförebyggande arbetet när vård- och omsorgstagaren har en sjukdom eller funktionsnedsättning som gör det svårt att uttrycka önskemål och behov. Det gäller inte bara personer med funktionsnedsättning, utan även personer med exempelvis demenssjukdom. Personalens kompetens att klara av att bemöta vård- och omsorgstagare i enlighet med deras egna förutsättningar och behov kan påverka patientsäkerheten direkt; om personalen till exempel inte förstår hur de kan anpassa sin kommunikation efter den funktionsnedsättning en person med demens kan ha, kan det bidra till att utlösa symtom som ångest och ett utåtagerande beteende - något som i så fall vore att betrakta som en vårdskada. Brister i kommunikationen kan också leda till att personalen missuppfattar signaler på ohälsa som behöver hanteras. Det kan sin tur leda till att personalen inte får en klar bild av personens symtom och därför genomför åtgärder som inte är adekvata, eller underlåter att genomföra adekvata åtgärder såsom att rapportera symtom till legitimerad personal. Personalen behöver även ha kunskap om hur exempelvis smärta kan ta sig olika uttryck, när personen själv med ord inte kan förmedla när hen har ont.

Sammanfattningsvis har personalen som arbetar närmast vård- och omsorgstagarna både stora krav och stort ansvar på sig när det gäller arbetet med patientsäkerhet och säkerhetskultur. En förutsättning för att vård- och omsorgsinsatser ges på ett patientsäkert sätt är att personalen har adekvat kompetens. En viktig pusselbit är därför att kartlägga vilken sammanställd forskning som finns, respektive saknas, om kompetenshöjande insatser till vård- och omsorgspersonal.

I rapporttypen SBU Kartlägger identifierar och kategoriserar vi publicerade systematiska översikter. Kartläggningen utförs med en systematisk arbetsprocess som liknar processen för en systematisk översikt. Syftet med den systematiska metoden är att så långt det är möjligt säkerställa att de resultat vi redovisar är representativa för forskningsområdet. Skillnaderna, jämfört med en systematisk översikt, är att vi:

• Samlar forskning på en aggregerad nivå, steget över systematiska översikter, se Figur 3.1.
• Inte gör några egna analyser av effekter utan stannar vid att beskriva innehållet och resultaten i de översikter vi har identifierat.
• Presenterar information om de identifierade systematiska översikterna i en interaktiv karta, där det även syns för vilka insatser och utfall vi inte har kunnat identifiera systematiska översikter.

För de systematiska översikter som håller en tillräckligt hög kvalitet (låg eller måttlig risk för bias) redovisar vi även översiktsförfattarnas slutsatser. Om författarna anger att kunskapsunderlaget inte räcker för att uttala sig om insatsens effekt räknar vi det som en kunskapslucka.

Syftet är att kartlägga kompetenshöjande insatser till vård- och omsorgspersonal inom tre aspekter av patientsäkerhet, där insatserna ska ge stärkt beredskap för, eller förutsättningar för personalen att

• förbättra verksamhetens säkerhetskultur
• upptäcka hälsobehov hos vård- och omsorgstagaren
• öka vård- och omsorgstagarens delaktighet.

För de tre aspekterna har anpassad kommunikation och adekvat bemötande identifierats som centrala delar i personalens kompetens. Frågeställningarna är:

• Vilken sammanställd forskning finns om insatser som kan erbjudas till vård och omsorgspersonal och som stärker personalens kompetens att
  • bidra till arbetet med verksamhetens säkerhetskultur?
  • identifiera hälsobehov hos vård- och omsorgstagaren, inklusive ökad kompetens till anpassad kommunikation och adekvat bemötande?
  • öka vård- och omsorgstagarens delaktighet i sin egen vård eller omsorg?
• Finns det kunskapsluckor, och i så fall inom vilka områden?

3.3.1 Kontext

Insatserna ska vara relevanta för utförare och verksamheter i Sverige där kommunen har huvudmannaskap för hälso- och sjukvården, eller där kommun och region har insatser att samordna, se Faktaruta 2.1.

3.3.2 Population

Vård- och omsorgspersonal som arbetar med att ge stöd och service, vård eller omsorg till personer i deras vardag, och med arbetsuppgifter utan krav på eftergymnasial utbildning inom hälso- och sjukvård. Översikter som accepterar studier med andra personalgrupper inkluderas ifall andelen personal utan eftergymnasial utbildning hälso- och sjukvård överstiger hälften i de ingående studierna.

3.3.3 Insats

Insatsen ska syfta till att ge personal stärkt beredskap för, eller förutsättningar till

• att bidra till verksamhetens patientsäkerhetsarbete
• ökad kompetens att upptäcka hälsobehov, inklusive anpassad kommunikation med de personer som personalen ger stöd, service, vård eller omsorg till i sitt arbet

Insatsen kan ingå som en del i en mer omfattande åtgärd eller kvalitetssäkringsarbete, så länge det är tydligt vilken eller vilka delar av insatsen som riktar sig till populationen ovan. Vi exkluderar insatser som enbart

• syftar till att höja personalens allmänna språkkunskaper
• riktar sig till närstående eller anhörigvårdare
• riktar sig till legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal
• riktar sig till personal med annan eftergymnasial utbildning än hälso- och sjukvård, exempelvis kuratorer.

3.3.4 Kontrollgrupp

De systematiska översikterna behöver inte ha inkluderat någon kontrollgrupp.

3.3.5 Utfall

Resultat ska ha redovisats för minst ett av följande utfall

• patientsäkerhet eller patientsäkerhetsarbete, exempelvis riskförebyggande förhållningssätt, avvikelser, vårdskador, vårdkonsumtion, riskhantering eller riskanalys

• utfall som rör begränsande åtgärder kategoriseras i den här kartläggningen som avvikelser

• personalens kompetens att identifiera behov av vård- eller omsorgsinsatser, inklusive attityder om patientsäkerhet och kunskap
• hälsoutfall för personer som får vård eller stöd i vardagen, inklusive välbefinnande eller livskvalitet
• implementering av en insats
• följsamhet till vård- eller omsorgsinsatser
• personalens erfarenheter, attityder eller uppfattningar om genomförandet av insatsen.

Vi accepterade både resultatutfall som är direkt kopplade till patientsäkerhet för vård- och omsorgstagaren och processmått som rör vård- och omsorgspersonalen, som i förlängningen kan leda till de önskade resultatutfallen och stärkt patientsäkerhet.

3.3.6 Studiedesign

Vi accepterade systematiska översikter som sammanställer forskning utifrån en kvantitativ, kvalitativ eller mixad metod, och även systematiska översikter av översikter (så kallade paraplyöversikter). Vi exkluderade systematiska översikter som inkluderat grå litteratur, undantaget de som presenterat resultat från dessa separat från de vetenskapliga studierna. Se SBU:s förklaring av vad en systematisk översikt är i Faktaruta 3.1.

3.3.7 Övriga avgränsningar

Kriterier för inkludering gällande publicering var

• tidskrift med peer-review eller offentlig HTA-organisation
• engelska eller ett skandinaviskt språk
• publicerad 2019 eller senare.

Beslutet gällande publiceringsår 2019 och framåt togs efter att gallring av litteratursökningen hade identifierat flera systematiska översikter, vars litteratursökningar och inkluderade primärstudier sträckte sig många år bakåt i tiden.

3.3.8 Kartläggningens organisation

SBU har genomfört kartläggningen i projektform, med en projektgrupp som omfattat metodkunniga från SBU:s kansli och sakkunniga externa personer. Under projektets gång har även en referensgrupp fått möjlighet att inkomma med synpunkter på kartläggningens utformning. Vid ett första digitalt möte inhämtades framför allt synpunkter på frågeställning och urvalskriterier. Vid det andra mötet inhämtades i första hand synpunkter på preliminära resultat, inklusive den interaktiva kartans kategorier. Slutligen har två sakkunniga experter, som inte ingått i projektgruppen, anlitats för att granska rapporten i ett slutskede. Samtliga medverkande listas under avsnitt 8 Medverkande.

3.4.1 Litteratursökning

3.4.1.1 Huvudsökning

Projektets informationsspecialist planerade och genomförde litteratursökningen i samråd med övriga i projektgruppen. Stor vikt lades vid att utforma sökstrategin på ett sådant sätt att sökningarna skulle vara breda och förutsättningslösa för att i så hög utsträckning som möjligt fånga upp alla studier som var relevanta för projektets frågeställningar. Sökstrategin granskades av en annan informationsspecialist på SBU innan den beslutades av projektgruppen.

Litteratursökningen gjordes i november 2024, för att sedan uppdateras i mars 2025. Sökningarna utfördes i följande internationella databaser:

• Cinahl (via EBSCO)
• ERIC (via EBSCO)
• International HTA-database
• Medline (via Ovid)
• PsycInfo (Via EBSCO)
• Scopus (via Elsevier)

Sökningarna innehöll varken avgränsningar i tid eller språk. Dubbletter mellan databaser har rensats med det digitala verktyget Deduklick [47]. Sökstrategin rapporteras i sin helhet i Bilaga 1.

3.4.1. 2 Kompletterande söksätt och uppdateringssökning

För att säkerställa att inga relevanta studier missats, gjordes även tre kompletterande sökningar i databasen Medline. Dessa sökningar utfördes i januari 2025 och fokuserade på termer för utbildningsinsatser, samt termer för personcentrerad vård och integrerad vård.

Utöver den sedvanliga uppdateringen gjordes också en uppdatering i databasen OpenAlex via EPPI reviewer [46]. Den utfördes i mars 2025 och utgår från de tolv översikter som vid tiden för uppdateringen redan var inkluderade i kartläggningen. Projektet använde sig av funktionen Recommended by som är en automatisk matchningsfunktion som syftar till att hitta studier som liknar de inkluderade. Även två sorters citeringssökningar gjordes via EPPI-reviewer, både bakåt och framåt i tiden. Ingen systematisk översikt från kompletterings- eller uppdateringssökningarna inkluderades i kartläggningen efter gallring.

3.4.2 Bedömning av relevans

Två projektmedarbetare granskade oberoende av varandra titel och sammanfattning för de studier som identifierades i litteratursökningarna. Granskningen genomfördes i programmet Eppi reviewer [46]. De sammanfattningar som tydligt inte uppfyllde urvalskriterierna exkluderades. Övriga översikter hämtades i fulltext och granskades därefter av två projektmedarbetare oberoende av varandra. Eventuella oenigheter vid fulltextgranskning löstes genom diskussion till konsensus.

3.4.3 Bedömning av risk för bias

Granskningen av de systematiska översikternas risk för bias skedde oberoende av två projektmedarbetare och med stöd av antingen mallen ROBIS [1] eller QES [2] beroende på översiktens metod. Risken för bias är bedömd som låg, måttlig eller hög. Se SBU:s metodbok för fördjupad information om risk för bias [48]. Bedömningen av risk för bias skedde i Eppi-reviewer av två oberoende projektmedarbetare, och oenigheter löstes genom diskussion till konsensus.

3.4.4 Kategorisering av de systematiska översikterna

I den interaktiva kartan presenteras samtliga inkluderade systematiska översikter, oavsett hur SBU bedömt deras risk för bias. Projektgruppen har tillsammans identifierat kategorier som kan underlätta för läsaren att ta till sig materialet. Målet är att kategorierna ska visa både för vilka områden som vi har hittat systematiska översikter och för vilka områden vi inte har det. Varje kategori har flera underkategorier, vilka syns i den interaktiva kartan som underrubriker för x- respektive y-axeln, samt som valbara filter.

De inkluderade systematiska översikterna kategoriseras i den interaktiva kartan utifrån kategorierna

• insats (y-axeln)
  • underkategorierna valdes ut från Socialstyrelsens material om patientsäkerhet och omfattar aspekter av systematiskt arbete med patientsäkerhet och identifierade riskområden i hälso- och sjukvården [49] [37]
• utfall (x-axeln)
  • omfattar både resultat- och processmått som rör arbete med patientsäkerhet, att identifiera hälsobehov samt delaktighet, det vill säga både utfall som direkt rör vård- och omsorgstagaren och utfall som rör personalen

samt filtren

• risk för bias
  • SBU:s bedömning av risk för bias i varje systematisk översikt (se avsnitt 3.4.4 nedan) angiven som låg, måttlig eller hög
• hälsotillstånd hos vård- och omsorgstagaren
  • indelat i systematiska översikter som omfattar personer med demens respektive intellektuell funktionsnedsättning
• kompetenshöjande insats
  • indelat i enlighet med på vilket eller vilka sätt personalen får sin kompetenshöjande insats
• kontext
  • vilken typ av verksamhet de systematiska översikterna omfattar
• ålder hos vård- och omsorgstagaren
  • indelat i vilken åldersgrupp den systematiska översikten omfattar:
    barn och unga, vuxna respektive vuxna över 65 år
• övergripande fokus i översikten
  • indelat i kategorierna bemötande, medicindelegering, munhälsa, psykisk hälsa, rörlighet, smärta och trycksår.

I Bilaga 2 listas samtliga kategorier och underkategorier, inklusive förklaringar av vad projektgruppen har definierat att en systematisk översikt ska omfatta för att märkas upp med respektive underkategori.

När kategorierna och deras underkategorier hade definierats, märkte en medlem i projektgruppen upp var och en av de 13 inkluderade systematiska översikterna med samtliga underkategorier som översikten omfattade. Kategoriseringen kontrollerades sedan av en annan projektmedarbetare. Samstämmigheten i kategoriseringen diskuterades vid behov i hela projektgruppen.

3.4.5 Kontroll av forskningsintegritet

Under februari–april 2025 gjordes sökningar löpande för att identifiera om någon av de systematiska översikter som inkluderats i kartläggningen blivit tillbakadragen från den tidskrift den publicerats i. Sökningar efter errata och en kvalitetskontroll av tidskrifterna som artiklarna publicerats i utfördes. Även de primärstudier som inkluderats i de systematiska översikterna kontrollerades avseende forskningsintegritet.

3.4.6 Fastställande av evidens och vetenskapliga kunskapsluckor

Fastställande av evidens och kunskapsluckor bygger på litteratursökning, gallring samt bedömning av risk för bias i de inkluderade systematiska översikterna.

Insatser som inte kunnat identifieras i någon av de systematiska översikter som bedömts ha från låg till måttlig risk för bias utgör en vetenskaplig kunskapslucka av typen ”en systematisk översikt behövs”. Insatser som ingår i en inkluderad systematisk översikt, men där översiktens författare anger att evidens saknas, utgör en vetenskaplig kunskapslucka av typen ”fler primärstudier behövs”.

I de översikter där vi har bedömt risken för bias som låg eller måttlig utgår vi från författarnas rapportering och tolkning av resultaten, se Tabell 3.1. Om författarna anger en påvisbar effekt för ett eller flera utfall rapporterar vi det som evidens för effekt. Om författarna i stället anger att underlaget i den systematiska översikten inte räcker för att dra slutsatser om en effekt, anger vi det som en kunskapslucka.

Extraktionen av data från de systematiska översikterna samt kategorisering av evidens och kunskapsluckor utfördes av en projektmedarbetare och kontrollerades av en annan.

Att det finns en vetenskaplig kunskapslucka för en viss insats är inte detsamma som att insatsen saknar effekt. Det innebär endast att det inte finns tillräckligt vetenskapligt underlag för att bedöma effekten, och att ytterligare studier behövs för att kunna avgöra det. Se Faktaruta 3.2 om vetenskapliga kunskapsluckor.

SBU lyfter fram kunskapsluckor för framtida forskning om de uppfyller minst ett av följande kriterier

• viktiga för individens hälsa och välfärd 
• viktiga ur ett samhällsperspektiv 
• väsentlig praxisvariation 
• stor ekonomisk betydelse 
• etiskt betydelsefulla 
• rör en kontroversiell, uppmärksammad eller aktuell fråga.

Ytterligare en aspekt som är viktig att ta hänsyn till är vård- och omsorgstagarnas perspektiv. Vidare krävs att kunskapsluckans område är praktiskt möjligt att forska på, inklusive att forskningen kan bedrivas på ett etiskt acceptabelt sätt.

För de områden där det helt saknas systematiska översikter med låg eller måttlig risk för bias efterlyser SBU i första hand en sådan. För de vetenskapliga kunskapsluckor som baserar sig på systematiska översikter med låg eller måttlig risk för bias är det fler primärstudier som behövs för att man ska kunna fylla kunskapsluckan. Observera att vi inte har rangordnat de olika kunskapsluckorna efter hur angelägna de är för framtida forskning.

I den interaktiva kartan finns de 13 inkluderade systematiska översikterna kategoriserade med länkar till var de är publicerade. Kartan är uppdelad efter insatsens fokus respektive utfall. När man klickar på ett område i kartan visas en lista över identifierade översikter. I kartan syns både samtliga inkluderade systematiska översikter för varje område och för vilka områden det saknas systematiska översikter. Ett flertal av översikterna omfattar flera olika insatser och utfall, och dessa översikter återfinns därför i mer än ett område i kartan. Det går att filtrera vilka systematiska översikter som visas genom att göra följande val i menyn ovanför kartan: risk för bias, hälsotillstånd hos vård- och omsorgstagare, kompetenshöjande insats levererad via, kontext, ålder hos vård- och omsorgstagare samt övergripande fokus i den systematiska översikten. I Bilaga 2 hittar du kartans kategoriindelningar samt tillhörande förklaringar.

I kartläggningen är 13 systematiska översikter inkluderade, varav fyra har låg risk för bias, fem har måttlig risk för bias och fyra har hög risk för bias. Översikterna är publicerade mellan 2020–2024. Den vanligast förekommande kompetenshöjande insatsen till vård- och omsorgspersonal, som återfinns i fem av översikterna, rör aspekter av bemötande, kommunikation och personcentrerad vård vid demens [51] [52] [53] [54] [55]. Utöver dessa fokuserar två av översikterna på utåtagerande beteende vid intellektuell funktionsnedsättning [56] [57] och övriga på psykisk hälsa vid intellektuell funktionsnedsättning [58], smärthantering på äldreboenden [59], munhälsa [60], trycksår [61], rörlighet hos de boende på äldreboenden [62] och medicindelegering från sjuksköterska till vård- och omsorgspersonal [63].

Majoriteten av de primärstudier som är inkluderade i de 13 systematiska översikterna innefattar deltagare från USA (n = 68), följt av Storbritannien (n = 37) och Australien (n = 18). Se Figur 5.1 för ytterligare information. De systematiska översikterna inkluderar delvis samma primärstudier och vissa primärstudier har inkluderat deltagare från mer än ett land.

I nio av de systematiska översikterna är kontexten särskilt boende för äldre personer, inklusive särskilt boende för äldre personer med demens. Övriga kontexter som omfattas är bostad med särskild service (n = 4), daglig verksamhet (n =1), vård och omsorg i hemmet (n = 1), samt hemtjänst (n= 1). Flera av de systematiska översikterna har inkluderat primärstudier från mer än en kontext.

Ingen av de 13 översikterna fokuserar enbart på barn, men två omfattar både vuxna och barn med intellektuell funktionsnedsättning, och två omfattar personer över 65 år med intellektuell funktionsnedsättning. I samtliga systematiska översikter som rör personer med medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning är fokus intellektuell funktionsnedsättning.

I Bilaga 5 redovisas data från de nio systematiska översikterna med låg eller måttlig risk för bias, som omfattar information om inkluderade primärstudier, insats, utfall, resultat samt översiktsförfattarnas slutsatser. Observera att SBU återger resultat och slutsatser som författarna till en översikt själva har beskrivit dem.

I samtliga nio systematiska översikter ingår primärstudier där insatser med kunskapshöjande komponenter kombineras med färdighetsträning för att öka personalens kompetens. Mentorskap eller handledning ingår i åtta, reflektion i sex, stöttande verktyg i fem och kunskapscirkulation mellan personal (inom eller utanför arbetsplatsen) i två av de systematiska översikterna.

Vidare inkluderar de nio systematiska översikterna minst ett processmått i sin sammanställning. Dessa mäter någon aspekt av personalens kompetens, och i sju av nio ingår även utfall som mäter någon aspekt av personalens kunskap. Endast två mäter personalens uppfattning om insatsen [59] [63]. Sju rapporterar utöver processmått även resultatmått som rör vård- och omsorgstagarna och patientsäkerhet. I fyra av dessa mäts avvikelse eller vårdskada med utfall som handlar om begränsande åtgärder, felmedicinering och trycksår som hade kunnat undvikas [51] [56] [61] [63]. Någon form av hälsoutfall mäts i fem av översikterna med mått som ofta gäller beteende, men även funktion, deltagande i vardagliga aktiviteter och smärta.

I fem av de systematiska översikterna noterar översiktsförfattarna en positiv effekt av insatserna för minst ett av utfallen:

• Två av dessa rör insatser för att öka personcentrerad vård och kompetens vid demens.
  • Den första systematiska översikten noterar en positiv effekt avseende personalens förmåga att kommunicera med empati. Däremot ser författarna i samma översikt inte någon säkerställd effekt på beteende och depression hos vård- och omsorgstagarna [51].
  • I den andra ser författarna en positiv effekt som visar att personalens kunskap om demens ökar, men ingen effekt på kompetens så som kommunikationsfärdigheter [55].
• Den tredje undersöker kompetenshöjande insatsers effekt på trycksår. Här noteras en positiv effekt på prevalens och incidens av trycksår och även för personalens kunskap och kompetens [61].
• Likaså finner den fjärde, som undersöker kompetenshöjande insatser för att förbättra personalens förmåga att hantera utmanande beteende vid intellektuell funktionsnedsättning, en positiv effekt på hälsoutfall för personen med funktionsnedsättning (beteende), minskad avvikelse eller vårdskada (användning av begränsande åtgärder) samt personalens kompetens [56].
• Den femte noterar en positiv effekt av medicindelegering från sjuksköterska till undersköterska gällande bland annat effektivitet och patientvård [63].

Av de nio systematiska översikterna rör fyra kompetenshöjande insatser med fokus på personcentrerad vård, bemötande och kommunikation vid demenssjukdom. Totalt inkluderas 38 primärstudier i dessa fyra översikter. Åtta primärstudier förekommer i två inkluderade systematiska översikter, och en primärstudie förekommer i tre. Insatserna i dessa tre har delvis olika fokus och omfattar:

• att öka personalens empati och personcentrerad vård [51]
• vård- och omsorgspersonals attityder om demens [53]
• bemötande av äldre personer med utåtagerande beteende [54]
• utbildning om demens [55].

5.4.1 Områden där kartläggningen inte identifierat systematiska översikter

För insatserna riskanalys, riskhantering samt samverkan och kontinuitet identifierade vi ingen systematisk översikt med låg eller måttlig risk för bias för något av utfallen.

Utöver detta har kartläggningen inte identifierat några systematiska översikter där vård- och omsorgspersonal arbetar med vård- och omsorgstagare med annan medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning än intellektuell funktionsnedsättning. Likaså har vi inte identifierat någon systematisk översikt med fokus på barn eller personer över 65 år med medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning. Slutligen har vi inte hittat systematiska översikter med fokus på dagverksamhet, boendestöd eller personlig assistans.

5.4.2 Insatser där inkluderade översikter efterlyser primärstudier

I Tabell 5.1 finns en sammanställning av de insatser och utfall där fler primärstudier behövs, det vill säga där de systematiska översikterna med låg eller måttlig risk för bias noterar en osäker effekt eller otillräcklig evidens.

I tre av de nio systematiska översikterna redovisar översiktsförfattarna en osäker effekt för samtliga sammanställda utfall:

• Den första som rör kompetenshöjande åtgärder för att förändra personalens attityder till personer med demens, konstaterade en osäker effekt baserat på sex primärstudier som rapporterade positiv effekt och fyra som rapporterade ingen effekt [53].
• Den andra, som undersöker insatsernas effekt på smärta, konstaterade osäker effekt eftersom de inkluderade primärstudierna varierade mellan att visa en positiv effekt eller ingen effekt på smärta [59].
• Den tredje rör personalens kompetens om rörlighet och funktion på äldreboenden. Där noterade översiktens författare en osäker effekt på såväl personalens kompetens som hälsoutfall hos de äldre personerna [62].

I de systematiska översikterna saknas ofta tillräcklig information om insatserna eller personalen som får insatserna, vilket försvårar för läsaren att tolka resultaten utifrån att:

• Vård- och omsorgspersonal är en heterogen grupp:
  • Det saknas en enhetlig benämning i litteraturen av vård- och omsorgspersonal utan eftergymnasial utbildning i hälso- och sjukvård. I de systematiska översikterna, och deras inkluderade primärstudier, används en uppsjö av olika tjänstetitlar, och deras utbildning (eller avsaknad av utbildning) beskrivs inte. Det försvårar jämförelser till svensk kontext.
  • Två av de systematiska översikterna rapporterar personalens utbildning, tidigare erfarenhet och kompetens, som antal år i yrket eller tidigare kompetenshöjande åtgärder. Dock var uppgifterna ofullständiga, eftersom data saknades från vissa inkluderade primärstudier. Att så få systematiska översikter rapporterar information om personalens yrkesbakgrund är problematiskt eftersom anpassning efter utbildningsnivå och erfarenhet i yrket kan vara viktigt för att en insats ska ge god effekt [64] [65].
• Kontext där vård och omsorg ges varierar:
  • Organisation och finansiering av hälso- och sjukvård varierar mellan olika länder, liksom vilka krav som ställs för att en person exempelvis ska beviljas plats på ett äldreboende. Även lagar kring vem som får starta ett boende och vilka krav som finns på hur verksamheten ska bedrivas varierar.
• Vård- och omsorgstagarna varierar:
  • I de systematiska översikterna rapporteras, med ett par undantag, få detaljer kring vård- och omsorgstagarna. Vanligast är generella beskrivningar såsom ”personer med intellektuell funktionsnedsättning” eller ”personer med demens”. Såväl personer på äldreboenden, med eller utan demens, som personer med intellektuell funktionsnedsättning, är heterogena grupper. De översikter som omfattade studier om personer med demens redovisade sällan diagnos eller andra funktionsnedsättningar, sjukdomar eller omvårdnadsbehov. Exempel på uppgifter som kan ge bättre förståelse för resultaten i översikterna är ålder, förvärvade funktionsnedsättningar som rör syn, hörsel, eller rörlighet samt omvårdnadsbehov (exempelvis hur många aktiviteter i det dagliga livet personen behöver hjälp med).

Läsaren bör vara medveten om att ovan nämnda faktorer kan påverka överförbarheten av de systematiska översikternas slutsatser till den egna verksamheten. Ofta behövs en anpassning till lokala förhållanden för att få god effekt. De ovan listade faktorerna kan vara en förklaring till att olika primärstudier av samma insats i en systematisk översikt visar skilda resultat, där vissa har gett positiv effekt, andra ingen effekt och ytterligare andra negativ effekt. Övriga orsaker kan vara andra variationer i primärstudierna, till exempel i formen av insatsens innehåll, längd och intensitet. I en av de systematiska översikterna pekas den varierande kvaliteten i primärstudierna specifikt ut som en orsak till att resultaten spretar [53].

För flera insatser och utfall har kartläggningen inte identifierat någon systematisk översikt som uppfyller urvalskriterierna. Det kan bero på flera olika saker. Patientsäkerhet är både ett komplext område, med komplexa insatser och utfall, och ett relativt nytt forskningsområde i den kommunala kontexten. Dessutom arbetar vård- och omsorgspersonal utan eftergymnasial utbildning i många olika typer av verksamheter.

Områden där vi noterar kunskapsluckor är insatser för vård- och omsorgspersonal som ska syfta till att öka deras kompetens att förebygga fall, undernäring och vårdrelaterade infektioner, samt palliativ vård i hemmet. Ett annat område är akuta vårdövergångar som skulle kunna undvikas.

Litteratursökningen är gjord med syftet att fånga insatser som är vetenskapligt utvärderade och sammanställda i systematiska översikter. Det innebär dock en begränsning eftersom lokala eller regionala initiativ i Sverige, som inte är utvärderade i forskning, inte fångas av vår sökning.

För att fånga de systematiska översikter vi är intresserade av baserades litteratursökningen på termer om: 1) vård- och omsorgspersonal, 2) kontext, 3) vård- och omsorgstagare, 4) försämrad hälsa och 5) utfall, kombinerade i tre block. Inför den uppdaterade litteratursökningen provade vi att utöka sökningen med sökblock för 1) utbildning till personal och 2) personcentrerad vård. Ingen av dessa utökningar genererade någon relevant träff, och inkluderades därför inte i vår uppdaterade sökning. Den kan i stället ses som en kvalitetskontroll av huvudsökningen. Dock är kartläggningens fokus ett komplext område och trots att vi vinnlagt oss om en uttömmande sökstrategi går det inte att utesluta att vi kan ha missat systematiska översikter.

Utan kravet att insatsen ska vara riktad till vård- och omsorgspersonal som inte har eftergymnasial utbildning i hälso- och sjukvård hade kartläggningen kunnat inkludera fler översikter. I en av de systematiska översikterna såg man att sammanställning av insatser som var riktade även till andra personer än vård- och omsorgspersonal hade högre tillförlitlighet i effektmåtten [54]⁴. En förklaring skulle kunna vara att insatserna gav bättre effekt när alla personalgrupper på en arbetsplats omfattades av dem, eller att även vård- och omsorgstagarna och deras anhöriga omfattades. Vi menar att utifrån kartläggningens syfte är urvalskravet ändå rimligt, eftersom vi inte kan anta att insatser som riktar sig till andra målgrupper skulle ge motsvarande effekt för vår målgrupp.

^4. Eftersom urvalskriterierna för den delen av översikten inte uppfyllde våra krav, har vi inte inkluderat dessa resultat.

• Vård- och omsorgspersonal utan eftergymnasial hälso- och sjukvårdsutbildning är de inom den kommunala hälso- och sjukvården som arbetar närmast vård- och omsorgstagaren. Deras kompetens i arbetat med patientsäkerhet, inklusive förmågan att upptäcka hälsobehov och främja delaktighet, är därför central.
• Med de förändringar som pågår i samhällets demografi, omställningen till god och nära vård samt den nya socialtjänstlagen, har kommunerna ett ökat behov av att rekrytera, behålla och erbjuda fortbildning till vård- och omsorgspersonal för att ha adekvat kompetens.
• I de systematiska översikter som SBU:s kartläggning har identifierat, presenterar översiktsförfattarna insatser som kan ha en positiv effekt på personalens kompetens och patientsäkerheten i verksamheter där kommunen har huvudmannaskapet för hälso- och sjukvård. Insatserna kan vara tillämpliga i en svensk kontext; i översikterna ingår bland annat flera primärstudier från Sverige och andra länder i Europa. SBU har dock inte bedömt tillförlitligheten på de effektmått som de systematiska översikterna presenterar.
• Insatser för att öka vård- och omsorgspersonalens kompetens för att förbättra deras förutsättningar att delta i patientsäkerhetsarbetet är ofta komplexa med flera ingående delar, så som möjlighet att träna på nya färdigheter, reflektion, mentorskap och handledning. Det är troligen viktigt med anpassning till lokala förhållanden för att en insats ska ge önskad effekt.

• Vård- och omsorgspersonalens roll i patientsäkerhetsarbetet bör förtydligas och synliggöras i forskning.
• Majoriteten av de inkluderade systematiska översikterna i kartläggningen fokuserar på insatser som ges till vård- och omsorgspersonal på äldreboenden, och oftast där vård- och omsorgstagarna har demens. Även insatser för att öka personalens kompetens och patientsäkerhet till personer utan demens, men med stort behov av daglig vård och omsorg, bör beforskas.
• De systematiska översikterna som rör funktionsnedsättning har fokus på intellektuell funktionsnedsättning hos vuxna. Vi efterlyser sammanställd forskning på barn och äldre med intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom behövs forskning kring andra medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar, som exempelvis syn, hörsel och rörlighet.
• Kompetenshöjande insatser för ökad patientsäkerhet är ofta komplexa med många olika ingående delar. De kan rikta sig till flera personalgrupper inom en verksamhet, eller till flera verksamheter. För att identifiera vilka ingående delar i insatserna som ger effekt, bör forskare detaljerat beskriva insatsen, vilka som får den, vilka som är vård- och omsorgstagare, forskningsdesign, vad man jämför med och hur man mäter utfallen. Det skulle underlätta för läsaren att förstå sammanhanget som en insats ges i och öka kunskapen om effektiva insatser.
• Patientsäkerhet är ett komplext område som påverkas av många olika aspekter, och forskning behövs därför ur ett systemperspektiv där man tar hänsyn till att de olika aspekterna påverkar varandra.

Det är sällan de systematiska översikterna som vi har inkluderat uttryckligen talar om patientsäkerhet. Till och med i de översikter där man sammanställer insatsernas effekt på vårdskador, diskuterar översiktsförfattarna sällan insatserna i termer av patientsäkerhet. Vård- och omsorgspersonalens roll och ansvar i patientsäkerhetsarbetet bör förtydligas i forskningen. Övergången till god och nära vård skulle kunna vara hjälpt av sammanställningar av effektiva insatser som fokuserar på vård- och omsorgspersonalens kompetens, eftersom kraven redan nu är stora.

För flera insatser och utfall har vi inte identifierat någon systematisk översikt. Exempelvis gäller det medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar förutom intellektuell funktionsnedsättning. Vi har heller inte identifierat systematiska översikter med fokus på dagverksamhet, boendestöd eller personlig assistans.

I flera av de systematiska översikterna med låg eller måttlig risk för bias visade de inkluderade primärstudierna skilda resultat. Några studier visade att insatsen hade effekt, medan andra inte gjorde det, eller till och med visade på en negativ effekt. Det finns många tänkbara förklaringar till detta, och för att hantera detta bör man i framtida systematiska översikter överväga att antingen sätta mer specifika urvalskrav kring insatser, eller redovisa fler detaljer från inkluderade studier, som kan tänkas påverka effekten. Exempel på viktig information är insatsens längd, intensitet, innehåll och tid mellan insats och mätning eller uppföljning. Även detaljer kring vård- och omsorgspersonalen, som ålder, tid i yrket, kön, utbildning, språk, kulturell kontext och tidigare fortbildning bör inkluderas. Slutligen kan även mer information om vård- och omsorgstagarna, och vad man har jämfört insatsen med (kontrollgrupp) vara av vikt, om man bättre vill förstå vad som gör att en insats fungerar eller inte i olika kontexter. Vårdpersonal är en lika heterogen grupp som mottagarna av den vård de ger. Insatser riktade till personalen bör ha olika individers förutsättningar i åtanke. Dessa aspekter är även viktiga att beakta när man planerar och genomför en primärstudie.

Få primärstudier i de inkluderade systematiska översikterna har undersökt insatser som utförts i verksamheter för barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning. Att även belysa kompetenshöjande insatser till den vård- och omsorgspersonal som arbetar med den gruppen är viktigt, eftersom det inte går att anta att insatser som exempelvis rör personalens bemötande fungerar på samma sätt för barn som för vuxna.

• Gerd Ahlström, professor emerita, Institutionen för hälsovetenskaper, Lunds universitet
• Mikaela Starke, professor, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet
• Helle Wijk, professor, Institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa, Göteborgs universitet

• Anna Levinsson, projektledare
• Liv Thalén, projektledare
• Maria Ahlberg, samordnare SBU Kartlägger
• Marie Nilsson, projektmedarbetare
• Jenny Odeberg, projektansvarig chef
• Hanna Olofsson, informationsspecialist
• Sigrid Widén, projektadministratör

Externa granskare

• Mirjam Ekstedt, professor, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet
• Pelle Gustafson, chefläkare, Löf (regionernas ömsesidiga försäkringsbolag)

Referensgrupp

• Ida Goliath, forskare vid Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, docent vid Karolinska Institutet
• Elisabet Hedin Ribeiro, utredare, Vägledning hälso- och sjukvård 1 samt Nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg, Socialstyrelsen
• Susanna Larsson Tholén, projektledare, SBU
• Reidun Saitoria, gruppledare, Hemmet för gamla, Stockholm stad