Vårdteam är avgörande för de sköra

Tre forskningsöversikter från SBU pekar åt samma håll. Samarbete i vårdteam räddar liv, minskar onödigt lidande och leder till att fler sköra äldre människor klarar sina dagliga behov bättre – utan att kostnaderna ökar. Men de flesta sjukhus  i landet jobbar inte så.

Två av rapporterna gäller rehabilitering efter stroke respektive höftfraktur. I Sverige drabbas varje år 25 000 personer av stroke och 17 000 personer, främst kvinnor, av höftfraktur. Stroke är den vanligaste orsaken till funktionshinder hos vuxna.

Den forskning som SBU har samlat och granskat visar att samordningen är avgörande i vården av dessa äldre och sköra äldre och ger tydlig vägledning för konkreta förbättringar.

Överbryggar

Samordning kan ske i vårdteam som överbryggar gränserna mellan olika professioner, huvudmän och vårdnivåer. Teamet omfattar flera yrkeskategorier med olika kompetens – exempelvis sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, kurator, logoped och läkare, ibland även biståndshandläggare. Och det kan omfatta personal från både sjukhus, primärvård och hemsjukvård. Genom att arbeta i team blir det tydligare vilka behov patienten har, och arbetet blir mer strukturerat.

Efter stroke kan det vara direkt livräddande att samma team som ansvarar för patientens rehabilitering på sjukhuset även fortsätter rehabiliteringen i hemmet. Med ett sådant arbetssätt är det inte bara fler som överlever stroke utan fler som också kan klara sina dagliga behov (ADL) utan hjälp. Att rehabiliteringen sker tidigt och i hemmiljö är också viktigt.

Det finns även tydliga belägg för att äldre patienter som har opererats för höftfraktur och som fått rehabilitering med sådana team har bättre aktivitets- och funktionsförmåga och mindre svårt att förflytta sig än de som rehabiliteras på vanligt sätt.

Även akutvård

Vinsterna gäller inte bara vid stroke och höftfraktur. SBU har tidigare visat att äldre personer som har kommit till sjukhus för akutvård klarar sig bättre efter sjukhusvistelsen när hela omhändertagandet har skötts av arbetslag som omfattar flera yrkesgrupper, så kallade interdisciplinära team. Den grundläggande personliga funktionsförmågan blir bättre, och fler kan bo kvar i eget hem efter sjukhusvistelsen. Behovet av återinläggning kan eventuellt också minska.

Sammantaget är det mycket som talar för att vårdteam där flera yrkesgrupper ingår är kostnadseffektivt för både kommuner och landsting. Men i dag ser verkligheten annorlunda ut.

Även om begreppet ”team” används flitigt i vården, handlar det mer sällan om ett genuint samarbete med tydlig struktur. Efter stroke är det en minoritet som erbjuds någon form av rehabilitering i hemmiljö, och praxis varierar kraftigt mellan landsting. Enligt det nationella kvalitetsregistret är det i vissa landsting bara ett fåtal procent av patienterna som har fått någon form av rehabilitering i hemmet.

Svag länk

Bristen på samordning är också något som påtalas av patienterna. Enligt den senaste större enkäten bland äldre personer, publicerad av Myndigheten för vårdanalys och den amerikanska sjukvårdsstiftelsen Commonwealth Fund, upplever många att vården inte är samordnad. Information måste ges om och om igen. Länken mellan sjukhusvård och primärvård är svag – ordinarie läkare eller mottagning får inte nödvändig information om vilken vård patienten har fått på sjukhuset. Jämfört med andra länder ger äldre personer i Sverige ett betydligt sämre betyg än andra på den här punkten.

Läkemedelsbehandling av äldre och information till dem om deras medicinering är fortfarande ett större problem i vårt land än på andra håll. Trots att detta har uppmärksammats i svensk sjukvård under flera år, anger knappt hälften av deltagarna som är 75 år eller äldre och som har minst två receptbelagda läkemedel att de aktivt har informerats om sina läkemedel, och bara var fjärde att de blivit upplysta om möjliga biverkningar.

En av fyra i den här åldersgruppen uppger också att de saknar en skriftlig lista över sin medicinering.

Och bara 50 procent av samtliga tillfrågade har gått igenom sina läkemedel med vården, jämfört med 80 procent i Kanada, Nya Zeeland och USA.

Engagemang?

Även om SBU-rapporterna tydligt visar att lagarbete fungerar bättre i flera sammanhang, är det svårare för forskarna att exakt förklara varför. Kanske är det inte bara en fråga om bättre struktur och organisation, eller att få en tydligare helhetsbild av individens behov, utan också om ett gemensamt engagemang i teamet – något som i sin tur kanske ökar den äldres delaktighet och motivation. Men här handlar det om tolkningar, och några säkra svar finns inte.

Vad som däremot är uppenbart är att det krävs samverkan mellan vårdnivåer, mellan kommun och landsting och också över professionsgränserna för att förverkliga visionerna om en vård som utgår från patientens behov och önskemål. SBU:s utvärderingar av all tillgänglig forskning visar att detta i längden skulle minska både människors lidande och onödiga utgifter.

Prioriterade grupper

Kortsiktigt kan det uppstå kostnader när organisationen ska förändras, något som givetvis försvårar en omställning.

Men det handlar om att rädda liv, förebygga onödigt lidande och stärka oberoendet i utsatta grupper – just de grupper som enligt riksdagsbeslut ska ha högsta prioritet.

Priset för att fortsätta som i dag, med dålig eller obefintlig samordning, är alltför högt.  [RL] 

Vad tycker patienterna?

Olika patientundersökningar tyder på klara förbättringsmöjligheter i vården när det gäller kontakt och kommunikation.

• Bland äldre personer är det färre i Sverige än i andra länder som anser att läkaren ägnar dem tillräckligt med tid.
• Bland äldre patienter med hemtjänst eller i särskilt boende är det drygt hälften som tycker att det är lätt att få träffa läkare vid behov.
• Färre än hälften som är 75 år eller äldre och som har minst två receptbelagda läkemedel menar att de aktivt har informerats om sina läkemedel.
• Bland personer med kronisk sjukdom (oavsett ålder) har endast var tredje haft en dialog om målsättningen med sin vård. I Storbritannien och USA är det cirka 70 procent.
• I Sverige upplever betydligt färre patienter (oavsett ålder) än i andra länder att deras läkare känner till viktig information om deras sjukdomshistoria.

Källa: Vårdanalys och Socialstyrelsen, se lästips ovan.

Lästips

Osborn R, et al. International survey of older adults finds shortcomings ... Health Aff 2014;33:2247-55.

Myndigheten för Vårdanalys. Vården ur patienternas perspektiv – jämförelser mellan Sverige och 10 andra länder. Rapport 2014:11. Stockholm: Vårdanalys, 2014.

Stroke. Webbrapport från Riksstroke. Riksstrokes årsrapport 2013 (publicerad juni 2014). Se www.riksstroke.org

Socialstyrelsen. Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? Stockholm: Socialstyrelsen, 2014.

SBU. Tidig koordinerad utskrivning och fortsatt rehabilitering i hemmiljö för äldre efter stroke. Rapport nr 234. Stockholm: SBU, 2015.

SBU. Rehabilitering av äldre personer med höftfrakturer – interdisciplinära team. Rapport nr 235. Stockholm: SBU, 2015.

SBU. Omhändertagande av äldre som inkommer akut till sjukhus – med fokus på sköra äldre. Rapport nr 221. Stockholm: SBU, 2013.