Vetenskap & Praxis

Parodontit – Antibiotika och röntgenkontroller är ofta onödiga

Denna artikel publicerades för mer än två år sedan. Kunskapsläget kan ha förändrats.

Antibiotikabehandling gör ingen nytta som den ges i dag vid kronisk parodontit. Och i samband med kontrollbesök är det onödigt att röntga tänderna innan tandköttet har undersökts. Om tandköttet inte blöder lätt eller tandköttsfickorna inte har blivit djupare, behövs ingen röntgenkontroll. Det visar en ny SBU-rapport.

Inflammation i tandköttet, gingivit, är vanligt, ofta harmlöst och övergående. Men inflammationen kan också föregå tandlossningssjukdomen kronisk parodontit.

Allvarligare former av sjukdomen drabbar mellan 7 och 20 procent av alla vuxna.

Men kunskapen på området är fortfarande ganska ofullständig. SBU:s systematiska granskning av relevanta forskningsresultat – 450 vetenskapliga artiklar som var och en har analyserats av minst två personer – visar att det fortfarande är oklart hur man bäst förhindrar parodontit och tandförluster.

Börjar blöda

När personer som redan har utvecklat tandlossningssjukdom går på kontroller brukar tänderna undersökas med en sond som förs ned i tandköttsfickan för att se om det blöder. Dessutom mäts tandköttsfickans djup och ofta tas också röntgenbilder.

– Men varken upprepad röntgen eller mätningar av tandköttsfickornas djup är tillförlitligt när det gäller små förändringar omkring tänderna, säger professor Madeleine Rohlin vid Tandvårdshögskolan i Malmö, ordförande för SBU-projektet.

– Att kontrollera om tandköttet blöder är däremot en bra metod. Ett tandkött som tidigare har varit blödande, men som inte längre är det, är ett ganska säkert tecken på att det går åt rätt håll. Om det fortfarande blöder kan det vara motiverat att undersöka vidare med sond och röntgen.

Vid kronisk parodontit försöker man bromsa förlust av eller generellt, säger Madeleine Rohlin.

Bevisat effektivare

Bakteriebeläggningar och inflammerad vävnad kan tas bort på olika sätt. Antingen förs ett instrument direkt ned i tandköttsfickan, eller så skär man först upp en del av tandköttet, en lambå, runt tanden.

– I djupa tandköttsfickor är lambåmetoden något effektivare. Det finns också vetenskapligt stöd för att tandens fäste kan bli ännu bättre när man dessutom använder biologiskt aktiva substanser eller membran, säger Madeleine Rohlin.

Det är också känt att rökare får sämre resultat av behandlingen än icke-rökare.

– Ytterligare ett skäl för tandvårdspersonal att stödja patienterna i att sluta röka, säger Susanna Axelsson, tandläkare och projektledare på SBU.

Kunskapslucka

SBU-rapporten pekar inte bara på evidens utan också på kunskapsluckor. En av de viktigaste frågorna när det gäller parodontit – hur man förebygger tandförlust – är fortfarande obesvarad.

– När nyttan av förebyggande metoder har undersökts vetenskapligt är det effekten på tandköttsinflammation, gingivit, som har studerats, inte förlust av tänder.

– Därför saknas det säkra svar på den här frågan, förklarar Susanna Axelsson.

Gingivit leder bara i vissa fall till parodontit. Inflammationen kan gå tillbaka och ska alltså inte betraktas som ett förstadium till parodontit utan snarare som en risk.

Liksom vid behandling av parodontit går metoderna mot gingivit ut på att minska bakteriebeläggningarna på tänderna och i tandköttsfickorna.

El-tandborste bäst

– När det gäller att behandla en inflammation som redan har uppstått i tandköttet finns det visst stöd för att el-tandborstning ger bättre effekt än tandborstning för hand.

De tillsatser i fluortandkräm som minskar gingivit är triklosan och tennfluorid.

– Men det är inte okontroversiellt att använda sådana tillsatser, understryker Susanna Axelsson.

– Tandkräm med tennfluorid kan missfärga tänderna och triklosan klassas som ett miljöfarligt ämne. Det är mycket giftigt för vattenlevande organismer, särskilt alger.

Miljörisker

Ny forskning pekar dessutom på en koppling mellan triklosan och antibiotikaresistens. SBU-rapporten betonar hur viktigt det är att den förvänta¬de tilläggseffekten av att tillsätta triklosan i fluortandkräm vägs mot riskerna för miljön och för resistensutveckling.

På senare år har det funnits oro för att kronisk parodontit skulle kunna bidra till eller förvärra andra sjukdo¬mar. Här finns inga tydliga bevis, konstaterar SBU.

Detsamma gäller eventuella risker att föda barn för tidigt eller med för låg födelsevikt. De forskningsresultat som finns är motsägande och ofullständiga.

I ett nötskal parodontit

  • Gingivit kan vara ett förstadium till parodontit – men är det långt ifrån alltid. Gingivit kan förebyggas, men det saknas tillräckligt säkra studier om hur parodontit och tandförluster förebyggs. Sådana studier behövs.
  • Elektrisk tandborste minskar gingivit i högre grad än vanlig tandborste. Upprepad utbildning, förmedlad av professionella, ökar kunskapen om munhygien. Däremot är det inte klarlagt om detta påverkar beteendet på lång sikt.
  • Kronisk parodontit är en klinisk diagnos där stödjevävnadsförlust, i kombination med blödning vid ficksondering, är grunden för diagnosen. Risken är liten att parodontit ska utvecklas om det inte blöder vid sondering.
  • Röntgenundersökning kan vara motiverad vid kliniska tecken på parodontit. Däremot är rutinmässig röntgen inte motiverat när det saknas sådana tecken.
  • I enstaka benfickor ger tilläggsbehandling med rekonstruktiva metoder såsom emaljmatrixprotein förbättrat tandfäste.
  • Tillägg av antibiotika har inte visats vara bättre än enbart mekanisk infektionskontroll. Lokal antibiotikabehandling med metronidazolgel ger ingen tilläggseffekt. För andra lokalt verkande antibiotika är det vetenskapliga underlaget otillräckligt. Inte heller tillägg av systematisk antibiotikabehandling är bättre än enbart mekanisk instrumentering.
  • Huruvida kronisk parodontit ökar risken för allmänmedicinska sjukdomar, till exempel hjärt-kärlsjukdomar, är vetenskapligt oklart.
  • Studier om kostnadseffektivitet för olika behandlingar och diagnostiska strategier för kronisk parodontit saknas.