Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Vetenskap & Praxis

Läkemedel – blodförtunning minst lika värdefullt för äldre som för yngre

Enbart hög ålder är inget skäl att avstå från blodförtunnande läkemedel, visar SBU:s granskning. Balansen mellan nytta och risk är minst lika bra hos äldre som hos yngre. Däremot måste den ansvariga läkaren väga nytta mot risker med läkemedlen för varje tillstånd och hos varje enskild patient.

Blodförtunnande medel behövs bland annat efter förmaksflimmer, stroke och hjärtinfarkt, tillstånd som oftare inträffar i den senare delen av livet. Ibland framhålls blödningsrisken som ett allmänt hinder för att förtunna blodet hos äldre.

Men behandling med så kallade antikoagulantia och trombocythämmare är minst lika värdefullt för äldre som för yngre, visar SBU:s utvärdering av den samlade forskningen. Även om riskerna är större hos äldre är även nyttan större, och balansen däremellan blir snarast bättre.

Bedöms individuellt

När dessa läkemedel övervägs är det dock viktigt att den behandlande läkaren i varje enskilt fall bedömer individens riskfaktorer för blödning.

Blödningsrisken är större till exempel hos personer med obehandlat högt blodtryck, nedsatt njurfunktion och tidigare allvarlig blödning. Behandling med warfarin och nya blodförtunnande medel kan också störas av annan pågående läkemedelsbehandling.

Läkaren bör dessutom ta hänsyn till vilken organisation som håller i patientens vård och hur sannolikt det är patienten kan följa behandlingsplanen.

SBU har tidigare konstaterat att koagulationshämmande mediciner verkar användas för lite hos äldre med känt förmaksflimmer, särskilt hos kvinnor och personer över 80 år. Samtidigt verkar det förekomma överbehandling med warfarin bland lågriskpatienter.

Ska övervägas

Professor Sigurd Vitols, som har lett det nya projektet på SBU, kommenterar:

– Rapporten visar att man vid vissa sjukdomstillstånd ska överväga blodförtunnande behandling, även för de äldsta och även för personer som till exempel lider av kognitiv svikt.

– Det viktiga är att förebygga nya problem som försämrar individens livskvalitet ytterligare. [RL]

 
Slutsatser | Nytta & risk

  • Det finns inga vetenskapligt underbyggda skäl att enbart på grund av patientens höga ålder avstå från att behandla med blodförtunnande läkemedel (perorala antikoagulantia eller trombocythämmare). Balansen mellan nytta och risk är överlag minst lika bra hos äldre personer som hos yngre. Detta gäller för de flesta av de studerade indikationerna som förmaksflimmer, stroke och hjärtinfarkt.
  • Studier på det här området omfattar sällan uttalat sjuka äldre personer med många samtidiga läkemedelsbehandlingar. Den ansvarige läkaren måste därför alltid bedöma den enskilda individens risk för blödning och ta hänsyn till annan läkemedelsbehandling som kan störa och påverka risker, i synnerhet vid behandling med warfarin eller nya blodförtunnande medel.