Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Vetenskap & Praxis

Att använda evidens är en grundbult i vår professionalitet

Att vara professionell inom vård och omsorg är bland annat att reflektera kritiskt över det man gör och bygga på aktuell, samlad vetenskaplig kunskap om nytta och risker. Det menar professor Kerstin Nilsson, som nu axlar ordförandeskapet i SBU:s nämnd.

Hon tycker att det var lätt att tacka ja till uppdraget att bli ordförande för SBU:s nämnd. Av flera skäl.

– Dels har jag stor respekt för SBU:s arbete och tycker det är väldigt angeläget. Dels vill jag gärna fortsätta att utveckla nämndens uppgift när det gäller att använda nya kunskaper och avveckla föråldrade metoder.

– Även på det personliga planet känns det som en rolig och spännande möjlighet. Och förstås hedrande att få efterträda Nina Rehnqvist, som jag ser som en av de stora förgrundspersonerna inom svensk hälso- och sjukvård – och en personlig förebild. Kerstin Nilsson vet vilken utmaning hon antar. Genom åren har hon haft olika roller i myndighetens utvärderingar – som ämnessakkunnig i utvärderingsprojekt, som ordförande för en sådan projektgrupp, som ledamot av SBU:s vetenskapliga råd och senare som ledamot av SBU:s nämnd, då i egenskap av ordförande i Svenska läkaresällskapet.

Evidens och professionalism hör ihop, säger Kerstin Nilsson. Det ena fungerar inte utan det andra.

– Evidensen måste verklighetsanpassas. Till exempel är det inte så användbart att få veta att den ena insatsen ofta är bättre än den andra, utan att också förstå för vilka personer och i vilka miljöer som detta gäller.

– Som professionell måste man också vara lyhörd för den samlade kunskap som tas fram och anpassa sig till den. Att arbeta evidensbaserat är en av grundbultarna i ett professionellt förhållningssätt, tillsammans med mycket annat, förstås.

I de här avseendena ser hon ingen principiell skillnad mellan vård och socialt arbete – men tillägger att hon vill lära sig mycket mer om socialtjänsten, där hon saknar egen erfarenhet.

– Ansatsen för yrkesverksamma i både vård och omsorg bör vara att reflektera över sin verksamhet och vad som är grunden för den.

För kerstin nilsson har de yrkeskunniga en nyckelroll i all kunskapsbaserad verksamhet som gäller hälsa och välfärd.

– Den evidensbaserade vården skapas ju i mötet mellan patient och vårdpersonal, med vetenskaplig kunskap som en grund. Men om professionerna inte är med, har jag mycket svårt att se att evidensbaserad vård över huvud taget
är möjligt.

– Det kräver ett reflekterande förhållningssätt. Man måste vara beredd att ställa sig frågan varför man agerar på ett visst sätt och föreslår vissa åtgärder – på vilken grund.

Allt hänger inte på den egna kunskapen och förmågan i yrket, betonar hon. De ramar och förutsättningar som ges inom verksamheten har också stor betydelse.

– Utan tid och möjlighet att ta till sig den evidens som finns, så kommer verksamheten att bli sämre.

– I yrkesvardagen måste personal ha tillgång till aktuell forskningsbaserad kunskap, och dessutom få träning och möjlighet att ta till sig och använda den.

Inom socialtjänsten kan det vara en utmaning att det finns betydligt färre kunskapsöversikter än i hälso- och sjukvården.

– Men där kommer ju SBU att bidra. Tillförlitliga underlag från organisationer som SBU är avgörande för att tydliggöra vad vi vet respektive inte vet om nytta och risker – och med vilken säkerhet. RL