Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Behandling av rektusdiastas hos kvinnor
En systematisk översikt och utvärdering av medicinska, hälsoekonomiska, sociala och etiska aspekter
I rapporten utvärderar SBU behandling av symtomgivande rektusdiastas. Rapporten är ett regeringsuppdrag om att utvärdera det vetenskapliga stödet avseende metoder för att behandla rektusdiastas. Utvärderingen omfattar positiva och negativa effekter av behandlingar, och även en utvärdering av kostnadseffektivitet. SBU belyser även etiska aspekter i rapporten.
Är du patient/anhörig? Har du frågor om egna eller anhörigas sjukdomar – kontakta din vårdgivare eller handläggare.
Slutsatser
- Det vetenskapliga underlaget räcker inte för att bedöma hälsoeffekter av fysioterapeutisk eller kirurgisk behandling av symtomgivande rektusdiastas hos kvinnor.
- Det saknas tillräckligt underlag för att beräkna kostnadseffektiviteten för behandlingsmetoder.
- Det behövs fler prospektiva och kontrollerade långtidsstudier som ökar kunskapen om i vilka fall och hur rektusdiastas kan behandlas, samt vilka som har nytta av fysioterapeutisk eller kirurgisk behandling. Studier bör i högre grad undersöka utfall som fysisk funktion, aktivitetsförmåga och hälsorelaterad livskvalitet, samt negativa effekter av behandlingar.
(Det är SBU:s nämnd som beslutar om slutsatserna.)
Kommentar
Överlag saknas studier som följer deltagare över längre tid vilket gör att det inte går att bedöma hur bestående effekterna av behandlingen är eller beräkna kostnader kopplade till behandling på sikt.
Det behövs fler studier som belyser behandlingseffekten för olika patientgrupper med olika indikation för behandling. Dessutom behövs mer kunskap om behandlingseffekten påverkas av faktorer som ålder, orsaken till diastasen och hur länge diastasen har bestått.
En god inrapportering till register i kombination med att den specifika diagnoskoden för abdominell rektusdiastas (M62.0A) används skulle göra det lättare att följa upp vårdens omhändertagande, upptäcka negativa effekter och skatta samhällskostnaden av rektusdiastas.
Avsaknaden av vetenskapligt stöd för att bedöma effekter av behandlingar kan medföra en ökad risk för att personer med rektusdiastas inte erbjuds adekvat omhändertagande och för omotiverade skillnader i tillgången till vård. Att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt ska inte tolkas som att behandlingarna saknar effekt, utan understryker behovet av att metoderna utvärderas ytterligare innan det går att uttala sig om effekten.
(Det är SBU:s nämnd som beslutar om kommentaren, kopplat till slutsatserna.)
Metod
Arbetet bedrevs i enlighet med de internationella riktlinjerna PRISMA och SBU:s metodbok. En systematisk litteratursökning genomfördes den 27 augusti 2021. Vi har i denna översikt inkluderat prospektiva och kontrollerade studier som undersökt behandling av kvinnor med en rektusdiastas över 2 cm. Endast studier med låg till måttlig risk för bias ligger till grund för utvärderingens slutsatser.
Resultat
Resultaten i den här systematiska översikten bygger på fem studier. Fyra av dessa studier har undersökt fysioterapeutisk behandling, framför allt olika former av träningsprogram, där det huvudsakliga utfallsmåttet varit rektusdiastasens vidd. En studie har undersökt två kirurgiska behandlingsmetoder och även jämfört dessa med träning, där har fokus varit utfallsmåtten bukmuskelstyrka och smärta kopplat till funktion. Eftersom behandlingsprogram och jämförelsegrupper skiljer sig åt mellan studierna har det bara varit möjligt att sammanväga resultat från två studier, för de andra studierna har skillnaderna varit alltför betydande.
Endast en studie har undersökt negativa effekter till följd av behandlingen, detta för de deltagare som genomgick kirurgi. Ingen fysioterapeutisk studie har undersökt negativa effekter av behandlingen och endast en studie har följt upp effekten av behandlingsprogrammet efter att det avslutats.
Utvärderingens resultat räcker inte för att tillförlitligt skatta behandlingseffekten för de aktuella metoderna, eller bedöma kostnadseffektiviteten. Detta beror framför allt på att det finns alltför få studier med låg till måttlig risk för bias, men även på att det saknas enhetlighet i vilka utfall som undersöks.
Citera denna rapport:
SBU. Behandling av rektusdiastas hos kvinnor: en systematisk översikt och utvärdering av medicinska, hälsoekonomiska, sociala och etiska aspekter. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); 2022. SBU Utvärderar 346. [accessed date]. Available from: https://www.sbu.se/346
Projektgrupp
Sakkunniga
- Karin Strigård, överläkare, professor, Kirurgcentrum Norrlands Universitetssjukhus
- Catharina Gustavsson, fysioterapeut, docent, Centrum för klinisk forskning Region Dalarna
- Trude Staalesen, plastikkirurg, med.dr. Volvat medisinske senter Oslo
Sakkunnig etik
- Ulrik Kihlbom, docent, Centrum för forsknings- & bioetik Uppsala universitet
Kansli
- Martin Norman, projektledare
- Charlotta Ryk, biträdande projektledare
- Thérèse Eriksson, hälsoekonom
- Sara Fundell, projektadministratör
- Ann Kristine Jonsson, informationsspecialist
Pressmeddelande
Fler studier behövs för att bedöma effekterna av behandling av rektusdiastas
Det vetenskapliga underlaget räcker inte för att bedöma effekterna, varken av fysioterapeutisk eller av kirurgisk behandling vid symtomgivande rektusdiastas hos kvinnor.
Läs pressmeddelandetArtikel från SBU:s tidning Vetenskap & Praxis
Graviditet: Ovisst hur delade bukmuskler behandlas bäst
Fler studier behövs som jämför effekterna på funktion, aktivitetsförmåga och livskvalitet av fysioterapeutiska och kirurgiska behandlingar av rektusdiastas med symtom. Ska kunskapen bli bättre om nyttan och kostnaderna måste också den specifika diagnoskoden användas.
Läs artikelnBroschyr om graviditet, förlossning och vården efteråt
I den här broschyren sammanfattar vi denna och andra SBU-rapporter om metoder och behandlingar inom mödra- och förlossningsvården. Vi beskriver vilken evidens som finns men också var det saknas tillräcklig forskning. Vi berättar även vad de med egen erfarenhet tycker att forskningen borde besvara först.