Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Vetenskap & Praxis

Arbetsmiljö – Artrosbesvär i knä och höft kopplat till jobbet

Personer som arbetar stående eller knästående har oftare besvär av artros i knäna, och personer med böjd eller vriden arbetsställning har oftare sådana besvär från höftlederna. Både höfter och knän drabbas hos dem som lyfter och bär i jobbet, går i trappor, klättrar på stegar eller har ett fysiskt tungt arbete. Kön spelar ingen roll – med samma arbetsställning och rörelser drabbas kvinnor och män lika.

Artros drabbar en stor del av alla vuxna från medelåldern och uppåt. Med hjälp av ledande experter har SBU systematiskt granskat den samlade forskningen för att ta reda på vilka faktorer i arbetsmiljön som är kopplade till artrosbesvär som ledsmärta, stelhet och nedsatt rörlighet.

Det visade sig att nästan samtliga studier gäller knä eller höft. Framför allt har forskarna undersökt betydelsen av arbetsställningar och arbetsrörelser.

SBU:s samlade utvärdering ger klara belägg för att arbetsmiljön har betydelse för artrosbesvär i knä- och höftleder. Personer som regelbundet använder kroppen i arbetet och inte mest sitter still har till exempel mer artrosbesvär i knäna.

Artrosbesvär från höfter är inte fullt lika väl undersökt, men befintlig forskning visar att höftbesvär är vanligare hos personer som går, klättrar, går i trappor, lyfter och bär i jobbet än hos andra.

Personer med fysiskt ansträngande arbeten har överlag också mer problem med artros i både höfter och knän.

Eftersom artrosbesvär kan tänkas ha samband med flera olika faktorer i arbetsmiljön, sökte SBU brett i den vetenskapliga litteraturen. Inte bara arbetsställning och rörelsemönster undersöktes utan även organisatoriska och psykosociala faktorer, buller, vibrationer, övriga fysikaliska faktorer och smitta. Bland tusentals artiklar fanns 476 som var relevanta och som granskades i sin helhet. Av dessa visade sig 35 artiklar hålla tillräckligt hög kvalitet för att tas med i översikten. Några är kohortstudier, där forskarna har mätt arbetsmiljö och utveckling av artrosbesvär hos personer som följts under en längre tid. Andra är fall–kontrollstudier, där arbetsmiljön bland personer som utvecklat artrosbesvär jämförs med motsvarande förhållanden i en grupp som inte fått sådana besvär.

Bland alla tänkbara faktorer är det dock bara kroppsrörelser och arbetsställning som har studerats tillräckligt ingående för att ligga till grund för slutsatser.

I den fortsatta forskningen efterlyser SBU studier av olika åtgärder som kan förbättra arbetsmiljöer i fråga om kroppsrörelser och arbetsställning.

Att vissa typer av fysisk belastning i arbetet har samband med artrosbesvär, betyder absolut inte att fysisk inaktivitet är bra – för lite belastning kan leda till benskörhet, muskelförtvining och störd ämnesomsättning.

En lagom stor och lämplig form av belastning är nyttig och nödvändig för hälsa och välmående. Det går dock inte att säga var gränsen går mellan nyttig och skadlig fysisk ansträngning. SBU har tidigare kommenterat systematiska översikter som visar att planerad och strukturerad träning kan minska smärtan och förbättra rörligheten hos personer som redan har utvecklat besvär av artros i höft- och knäleder.

För att förebygga och lindra lidande är det viktigt att vårdpersonal och beslutsfattare använder den kunskap som finns om sambanden mellan arbete och artrosbesvär.