Känner du någon som dricker för mycket? – Frågor och svar

Denna publikation publicerades för mer än två år sedan. Kunskapsläget kan ha förändrats.

Författare: Ulf och Birgitta Jonasson
Redaktör: Ragnar Levi
Faktagranskare: Dr Sten Thelander, Dr Elisabeth Sundqvist och Prof Mats Berglund

Texten bygger på SBU-rapport nummer 156 Behandling av alkohol- och narkotikaproblem (2001).

Finns det hjälp?

Känner du någon som dricker för mycket? Vare sig du är bekymrad över dig själv eller över någon anhörig kan det vara svårt att veta om, och i så fall hur, det går att få hjälp med det. Vilken behandling ger de bevisat bästa resultaten?

Känslan av osäkerhet kring alkoholproblem förstärks av att ämnet fortfarande tycks vara tabu. Till exempel kan vårdpersonal ibland tycka att det känns påträngande att fråga patienter om alkoholvanor och kan därför förbise att ett visst hälsoproblem kanske hänger ihop med att man dricker för mycket. En del patienter vågar kanske inte heller ta upp frågan och får då heller ingen hjälp att dra ner sin konsumtion.

Det finns mycket som man kan pröva på egen hand för att dricka mindre, till exempel undvika att ha vin eller sprit stående hemma, dricka vatten till maten i stället för öl eller byta till en klass svagare öl. Men en del som inser att de borde minska sitt drickande klarar det inte själva utan behöver hjälp och behandling.

För att ta reda på vilka behandlingsmetoder som ger bevisat bästa resultat har SBU, en statlig myndighet som utvärderar medicinska metoder, granskat och sammanfattat den forskning som finns på området. SBU:s granskning visar att det finns en rad effektiva behandlingar som kan hjälpa. Samtidigt verkar det som om vissa vedertagna metoder inte har någon påvisbar effekt.

I den här skriften, som bygger på SBU:s stora vetenskapliga rapport, besvaras frågor som kan vara till hjälp för dig som funderar över bästa behandling. Den vetenskapliga rapporten Behandling av alkohol- och narkotikaproblem (2001) fyller två tjocka böcker och spänner över flera stora områden. De frågor och svar som tas upp i den här lilla broschyren är valda med tanke på vad som kan vara av allmänt intresse när det gäller alkoholproblem.

Här får du korta fakta om både kortvarig behandling av riskfyllt drickande och långtidsbehandling av allvarligare alkoholproblem. Ta gärna upp frågor om alkohol med läkare eller sjuksköterska. Den som vill ha mer information får i slutet av sidantips om vart man kan vända sig.


Behandling av alkoholproblem

Alkoholproblem är mycket vanliga i Sverige, liksom i världen i övrigt. Av de cirka 300 000–500 000 personer som uppskattas ha sådana problem i Sverige är endast en mindre del kända inom sjukvården, socialtjänsten eller försäkringskassan. De övriga är vad man kan kalla ”dolda missbrukare”.

Alkoholberoende leder ofta till allvarliga sjukdomar som exempelvis drabbar hjärnan och nervsystemet men också levern, musklerna, hjärtat och blodkärlen. Förutom de svåra kroppsliga skadorna får beroendet ofta allvarliga sociala, psykologiska och ekonomiska följder för individen själv och de närstående. Självmord, våld, rattfylleri och social utslagning följer många gånger i spåren av alkoholberoende och missbruk.

Det är alltså viktigt att det finns effektiva metoder när det gäller behandling av alkoholproblem. En betydande del av sjukvårdens resurser används för vård av sjukdomar som hänger samman med alkohol. Inom socialvården läggs mycket tid, kraft och pengar på att ta hand om de sociala och ekonomiska följderna av alkoholproblem.

1. Finns det olika grader av alkoholproblem?

Ja, problemen kan vara allt från lindriga till mycket svåra. En tidig varningssignal är att man dricker allt större mängder alkohol. Personen har vad man kallar en riskkonsumtion. Riskdrickandet kan i sin tur leda till en hel del sjukdomsbesvär bland annat högt blodtryck, magbesvär, dålig sömn, ångest och depression. Personer som under en längre tid dricker för mycket alkohol riskerar att utveckla ett allvarligare alkoholproblem.

Inom vården och forskningen skiljer man ofta mellan missbruk och beroende. Begreppen missbruk och beroende handlar inte i första hand om mängder, utan om de konsekvenser som alkoholbruket leder till för individen och omgivningen.

När man talar om missbruk handlar det ofta om konsekvenser i förhållande till samhället och andra människor. Samvaron med familj och vänner störs, man missköter jobbet och kan hamna i farliga situationer, till exempel slagsmål eller rattfylla, eller bli sexuellt utnyttjad.

Beroende är mer kopplat till fysiska och psykiska konsekvenser för en själv. Man mister kontrollen över mängden man dricker, dricker vid tidpunkter när det är olämpligt, känner ett allt starkare sug, tål (eller behöver) mer och mer. Hjärnan och kroppen vänjer sig psykiskt och fysiskt vid alkoholen. Man får svårt att klara sig utan.

Både när det gäller missbruk och beroende är ett av de viktigaste kännetecknen att man fortsätter att dricka trots de negativa följderna. Vid missbruk kan det betyda att trots att man gång på gång hamnar i ”omöjliga” situationer när man dricker så gör man på samma sätt nästa gång. När det gäller beroende kan det innebära att man sätter upp regler för sitt drickande som man sedan inte kan följa, att man fortsätter att dricka trots att det tar allt mer tid och kraft, och att man mår mycket dåligt efter en period av ett intensivt drickande.

Allt eftersom problemen växer, vänjer sig den som dricker och även omgivningen vid de ändrade vanorna. Tyvärr minskar ofta möjligheten att själv bli varse problemet ju längre tiden går! Liksom för många andra sjukdomar gäller att ju tidigare varningssignalerna uppmärksammas, och ju tidigare man får hjälp, desto större är chansen att man kommer till rätta med problemet.

2. När är det för mycket?

Att ta reda på om man dricker för mycket är inte alltid så lätt som det låter! Många vill gärna bagatellisera mängden som de dricker. Så om en läkare frågar ”Hur mycket dricker du?” blir ofta svaret ”Som folk gör mest...” även om konsumtionen i verkligheten ligger högt. Andra frågor, som till exempel ”Hur mycket drack du iförra veckan?” kan ge mer sanningsenliga svar.

Om man själv vill ta reda på hur mycket man dricker jämfört med andra kan man använda de formulär som finns i systembutikerna eller på internet www.systembolaget.se/svenska/testaren/xindex.htm. Med hjälp av den så kallade Testaren kan man själv beräkna sin alkoholkonsumtion och se om man befinner sig i riskzonen för att utveckla ett problem. Förhöjda levervärden i blodprov kan också påvisa en hög alkoholkonsumtion.

Det finns ingen vetenskapligt fastlagd definition av riskfylld alkoholkonsumtion. Men många forskare anser att ett glas vin per dag för kvinnor och två glas vin för män inte medför någon risk utan kan ha viss skyddande effekt mot hjärt-kärlsjukdom. Andra påpekar dock att även dessa mängder kan vara för mycket – exempelvis för ungdomar och åldringar, eller om hela veckomängder dricks vid ett enda tillfälle.

För den som har insett att det är dags att dra ner blir nästa steg att göra något konkret. I rutan med tips finns åtgärder som man kan pröva. Fler råd finns på internet http://sjalvhjalp.stad.org eller i broschyen Apotekets råd om alkohol på apoteket.

Det kan också tänkas att man behöver hjälp av vårdpersonal. Forskningen visar att även kortvariga och enkla insatser kan ha god effekt mot riskdrickande. En hel del personer som dricker lite för mycket kan förmås att minska konsumtionen bara genom ett samtal och rådgivning hos en läkare, sjuksköterska eller annan person som är insatt i dessa frågor.

Samtalen kan kombineras med att man kontrollerar levervärdena med hjälp av blodprover. Det kan också ingå hemuppgifter, exempelvis att läsa någon skrift om alkohol. Rådgivningen kan följas av ett eller flera återbesök, då man redovisar sin konsumtion och eventuellt tar andra prover för att se hur olika testvärden ligger.

Avsikten med samtalen är att ge kunskap om de skador som alkoholen kan ge och hjälp att sätta upp realistiska mål för att minska konsumtionen. Målet med denna korta behandling – så kallad mini-intervention – är ibland att sluta dricka helt och hållet, men oftast är syftet att dra ner konsumtionen till en lägre nivå. Miniinterventionen varierar från kort information (5 minuter) eller rådgivning vid ett enda tillfälle (10–15 minuter) till 3–4 besök (sammanlagt 60 minuter). Vid allvarligare alkoholproblem behövs som regel en mer omfattande behandling.

Ett sätt att ta reda på om man har ett svårare alkoholproblem är att svara på några enkla frågor om alkoholvanorna. Exempel på fyra sådana frågor finns i rutan nedan. Om något av svaren är ja kan det tyda på att man kan ha nytta av att få hjälp.

Nästa steg blir då för läkaren/sköterskan att ställa ytterligare ett antal frågor, för att kunna ställa en diagnos – om det finns ett alkoholberoende eller inte. Frågorna gäller till exempel om man har behövt allt större mängd alkohol för att bli berusad, om man efteråt haft svårt att minnas vad som hände när man drack, om man har druckit mer eller under en längre period än man hade för avsikt, om man länge har velat dra ner och kanske misslyckats, och hur ofta det har hänt att man på grund av sitt drickande har lämnat sina vardagliga uppgifter ogjorda.

Frågorna kan också gälla om anhöriga, vänner, vårdpersonal eller andra har varit bekymrade över ens alkoholkonsumtion och har föreslagit att man borde dra ner.

Fyra frågor

  • Har du någon gång funderat på att dra ner din alkoholkonsumtion?
  • Har du blivit irriterad över någon som klagat på ditt drickande?
  • Har du någon gång känt skuld över ditt drickande?
  • Har du någon gång druckit dagen efter för att må bättre?

Exempel på vanliga tips*

  • Drick vatten till maten i stället för öl. Eller byt till en klass svagare öl.
  • Släck törsten med vatten före festen. Hoppa över drinken före festen.
  • Drick vatten till vinet. Varva alkohol med alkoholfri dryck.
  • Ha inte sprit och vin stående hemma.
  • Välj restauranger som saknar spriträttigheter om du äter ute.
  • Tala om för alla du känner att du tänker ändra dina alkoholvanor.

* bygger inte på forskningsresultat

3. Hur behandlas missbruk och beroende av alkohol?

Det finns många olika behandlingsmetoder för alkoholproblem. Som lekman kan det vara svårt att förstå hur de skiljer sig från varandra. En viktig skillnad mellan olika metoder är den inriktning som behandlingen har.

Motivation

Det finns till exempel behandling som är inriktad på personens egen vilja till förändring, så kallad motivationshöjande behandling. Det krävs i regel en stark motivation för att kunna ändra vanor som har grundlagts under flera år. Har man dessutom utvecklat ett fysiskt och/eller psykiskt beroende av alkohol ställs förstås ännu större krav på ens motivation.

I en motiverande samtalsbehandling får man hjälp att formulera sina argument för och emot att sluta dricka. Behandlaren är under samtalen helt neutral, och uttrycker ingen egen uppfattning om vad som är bäst. Avsikten är att den som har alkoholproblem ska komma fram till ett eget beslut och sedan själv ta itu med förändringen. Motiverande samtal kan föras på vårdcentraler och öppenvårdskliniker av olika slag. Sådana insatser riktar sig oftast till riskdrickare eller personer med lindriga eller medelsvåra alkoholproblem.

Beteende

Annan behandling är inriktad på själva missbruksbeteendet. Om en motivationsbehandling har lett fram till ett beslut att sluta dricka är det inte ovanligt att behandlingen övergår till att riktas mot beteendet, dryckesvanorna. Men man kan också börja direkt med att förändra beteendet. Här sätts ljuset främst på konsekvenserna av drickandet, genom att ringa in situationer där risken att dricka är stor och att finna alternativ till det gamla beteendet. Behandlingen ska ge insikt och kunskap om hur ett alkoholmissbruk/beroende påverkar hela tillvaron. Exempel är olika typer av kognitiv beteendeterapi (KBT) och tolvstegsbehandling.

Bakomliggande faktorer

Behandlingen kan också vara inriktad på bakomliggande faktorer. Ett exempel är metoder som lägger fokus på de nuvarande problemen men också inkluderar ens livshistoria, såsom modern dynamisk psykoterapi. Där utforskas även ens tidigare upplevelser för att man ska kunna förstå sitt missbruk. Ett annat exempel är de terapier som utgår från att man dricker på grund av svårigheter i samspelet med andra – att man använder alkohol för att göra det lättare att umgås.

Partner eller anhöriga

Andra metoder är inriktade på partner eller anhöriga. Behandlingen sker då oftast med missbrukaren och partnern/anhöriga tillsammans. Inom vissa behandlingsmodeller, till exempel Minnesota-modellen, ser man alkoholberoende som en ”familjesjukdom” där hela familjen har påverkats av missbruket. Det anses därför viktigt att anhöriga och närstående engageras i behandlingen. Anhöriga till en person med alkoholproblem kan till och med gå i tolvstegsbehandling oavsett om missbrukaren själv genomgår behandling eller inte.

Slutligen: den behandling som oftast erbjuds i dag, men som inte har visats minska missbruket, är allmänt stödjande rådgivning. Man riktar in sig på omständigheter runt missbruket istället för på själva missbruksbeteendet – till exempel arbetslöshet, ekonomiska problem, att vara ensamstående förälder. Sådana samtal kan givetvis vara viktiga men de minskar inte missbruket, enligt SBU:s granskning. Det är också viktigt att lägga till att det inte bara är behandlingsmetoden som avgör om en behandling lyckas eller inte. Forskarna talar om det ”terapeutiska bemötandet”, det vill säga att det är viktigt hur behandlaren och patienten kommer överens. Man kan uttrycka det som att det är viktigt att personkemin fungerar.

Sex moment i en kort behandling

Information – ”Feedback” och information om alkohol anpassad till patientens besvär och symtom

Eget ansvar – Eget beslut att minska sitt drickande

Hjälp – Stöd för beslutet att minska eller avbryta drickandet

Flera behandlingsalternativ – Alternativa vägar för att minska drickandet

Medkänsla – Samtal på ett varmt reflekterande och förstående sätt

Självtillit – Uppmuntrad tilltro till egna förmågan och till att ansträngningarna kommer att lyckas

Fakta om behandlingar

De behandlingsmetoder som beskrivs här är samtliga så kallade psykosociala metoder.

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

KBT innefattar en rad olika tekniker, som alla bygger på teorin att våra beteenden, positiva och negativa, är inlärda och kan läras om. Tyngdpunkten i KBT ligger på att förändra beteendet. Särskilt ägnar man sig åt att träna vad man kallar coping, det vill säga förmågan att själv hantera påfrestningar. Ett mål är att kunna hantera psykisk och social stress utan att ta till alkohol. I KBT tränas också sociala färdigheter. Det kan vara allt från enkla göromål, som att gå i affärer och åka buss, om man har problem med det, till att söka arbete eller våga bjuda ut någon man är intresserad av. Man får också lära sig att känna igen olika sinnestillstånd och att kontrollera sina känslor, till exempel ilska. Här ingår också färdighet i att kontrollera alkoholintaget, känna igen tidiga signaler på att ett återfall är på väg och ta sig ur ett eventuellt återfall.

Tolvstegsbehandling

Behandlingen bygger på de tolv steg för tillfrisknande som har utvecklats av organisationen Anonyma Alkoholister (AA). AA är en självhjälpsrörelse dit människor frivilligt söker sig för att de vill ha stöd från andra personer som är alkoholberoende.

Organisationen bedriver ingen behandling. Däremot används AA:s tolv steg i en typ av behandling, som här i Sverige ofta kallas Minnesota-modellen. Tolvstegsbehandling bedrivs dels på olika behandlingshem, dels inom öppenvården. Det finns olika varianter av behandlingar men gemensamt är att man ser på alkoholberoende som en kronisk sjukdom, som är behandlingsbar om personen slutar dricka. Behandlingen är inriktad på att den som har alkoholproblem ska inse sin oförmåga att kontrollera sitt drickande och att hela livssituationen måste ändras för att man ska kunna bli nykter. I detta förändringsarbete följer man tolv steg (som bland annat innebär en syn på alkoholberoende som obotligt, en strävan efter att bli ”nykter alkoholist”, en tro på att en högre makt kan hjälpa en att hålla sig nykter, och en tonvikt på stödet från andra nyktra alkoholister inom AA). Behandlingen bedrivs främst i grupp och även anhöriga deltar i viss utsträckning. Under behandlingen besöker man AA-möten, något som ska fortsätta även efter avslutad behandling.

En typisk tolvstegsbehandling påbörjas med 4–6 veckors behandling på ett behandlingshem. Därefter går man i eftervårdsbehandling en gång per vecka under elva månader, samtidigt som man uppmanas besöka AA-möten.

Motiverande behandling

I motivationshöjande samtal erbjuds hjälp till självhjälp genom samtal om det egna alkoholbruket med en neutral men kunnig person. Man diskuterar för- och nackdelar med att dricka och man får saklig information om riskerna med en för hög alkoholkonsumtion. I samtalen kan man få hjälp att lägga upp en plan för minskningen. Ofta följs behandlingen upp med ytterligare något eller några samtal.

Parterapi

När den ena personen i ett parförhållande blir alkoholberoende är det inte ovanligt att det uppstår nya mönster i förhållandet. Syftet med parterapi är att bryta negativa mönster som kan ha byggts upp under flera år. Här deltar alltså även partnern i behandlingen. Speciellt inriktar man sig på att förbättra parets förmåga att samtala, så att man kan förstå varandra bättre. Partnern får hjälp med hur han/hon bäst ska kunna stödja nykterhet. Ofta kombineras parterapin med olika åtgärder för att förebygga återfall. Många gånger märker nämligen den anhörige att ett återfall är på väg långt innan det faktiskt sker. Han/hon kan därför vara sin partner till hjälp när det gäller att förebygga återfall.

Modern dynamisk psykoterapi

I modern dynamisk psykoterapi läggs fokus på de nuvarande problemen (till skillnad från den klassiska modellen där man såg alkoholproblem som symtom på underliggande konflikter). Men samtidigt ser man det som viktigt att personen arbetar med hela sin livshistoria för att få full förståelse för sitt alkoholproblem. En viktig grundtanke är att man behöver få insikt om sambanden mellan det som varit och det nuvarande problemet. Terapitiden är inte begränsad utan kan pågå under alltifrån några månader till flera år.

Liknande metoder som kallas interaktionella terapier inriktas mest på svårigheter i samspelet med andra människor.

4. Är vissa metoder mer effektiva än andra när det gäller alkoholproblem?

Svaret är ja. För det första är det viktigt att erbjuda personer med alkoholproblem behandling av något slag. För det andra spelar det roll vilken behandlingsmetod som används. Alla är inte lika bra.

SBU:s rapport bygger på de 500 bästa undersökningarna bland 23 000 publicerade vetenskapliga arbeten om alkohol- och narkotikaproblem! När SBU:s experter vägde samman resultaten från de bästa studierna kunde man dra några viktiga slutsatser:

  • Många behandlingsmetoder är bevisat effektiva
  • En del behandlingsmetoder är bevisat ineffektiva
  • Vissa behandlingsmetoder saknar vetenskapligt stöd
  • Det finns enkla och effektiva metoder att förebygga kroppsliga och psykiska skador av riskdrickande.

I tabellen presenteras några av de viktigaste resultaten av SBU:s granskning av forskningsresultat. Den redovisar metoder som har haft bevisad effekt i ett flertal studier.

Åtgärder motHar behandling effekt?Vilka metoder är bäst?
Riskfylld alkohol­konsumtion Ja Identifiera riskfylld konsumtion, informera om risker, ge råd om hur man kan dra ner eller sluta dricka
Alkoholberoende
a) Behandling med läkemedel Ja Akamprosat, naltrexon och disulfiram*
*om tabletterna tas under övervakning
b) Psykosocial behandling fokuserad på beroendet Ja Specifika metoder:
Kognitiv beteendeterapi (KBT), tolvstegsbehandling, motiverande behandling, parterapi, modern dynamisk psykoterapi
c) Abstinens­behandling Ja Bensodiazepiner
d) Ospecifik stöd­behandling Nej  

5. Vad visar forskningen?

En av de viktigaste slutsatserna är att effektiv behandling riktar in sig på själva missbruket, dess följder och hur man kan ändra sina vanor snarare än på allmänna diskussioner om livssituationen.

Metoder som är inriktade på själva missbruksbeteendet, till exempel kognitiva beteendeterapier, motivationssamtal, tolvstegsmodellen och även vissa dynamiska metoder, ger klart bättre resultat än en allmänt stödjande rådgivning.

SBU-rapporten konstaterade också att parterapi och anhörigdeltagande i behandling i många fall verkar ge bättre resultat än enskild terapi för den som har alkoholproblem.

Även om valet av behandlingsmetod är viktigt så finns det annat som spelar roll för om en behandling lyckas eller inte. Behandlarens personliga egenskaper och förmåga att engagera sig har stor betydelse. Om olika terapeuter ger samma typ av behandling till patienter med samma slags problem blir oftast resultaten olika. Motivationen hos den som behandlas spelar givetvis också mycket stor roll.

En annan viktig slutsats är att det inte är entydigt visat att vård på behandlingshem eller annan institution är bättre än öppenvård. För den som har lindriga eller måttliga problem är begränsade behandlingar, det vill säga korttidsbehandling och motiverande samtal, lika effektiva som mer omfattande behandlingar. Är däremot problemet svårare är det bättre med en mer omfattande behandling.

6. Vad är alkoholabstinens och hur behandlas den?

Personer som dricker stora mängder alkohol under en längre tid kan få både fysiska och psykiska besvär när spriten går ur kroppen, så kallade abstinensbesvär. Abstinens betyder egentligen ”upphöra att använda”.

Besvären kan vara av lindrigare art, till exempel hög puls, förhöjt blodtryck, svettning, darrningar, oro, ångest, nedstämdhet. Men stark abstinens kan yttra sig som hallucinationer (man tycker sig se till exempel insekter eller små varelser), epileptiska kramper (så kallade ep-anfall eller ”tuppjuck”) och delirium tremens (”dille”), som är den svåraste abstinensformen och är livshotande. Då drabbas man av förvirring, hallucinationer, skakningar och feber.

Abstinensbesvär är inte alls detsamma som vanlig ”baksmälla” som kan uppstå om man druckit för mycket under en kväll. En baksmälla är snarare ett slags förgiftning, som någon gång drabbat de flesta, speciellt i ungdomen innan man riktigt vet hur mycket man bör dricka.

Abstinens, däremot, är ett tecken på att man har utvecklat ett alkoholberoende. Kroppen har vant sig vid att fungera med alkohol och reagerar med abstinens när den måste klara sig utan. Tillståndet är obehagligt men oftast ofarligt. I värsta fall kan det trots allt bli allvarligt och det gäller då framför allt att förhindra krampanfall och delirium tremens.

Somliga som har utvecklat ett beroende och abstinens ”medicinerar” sig själva med återställare, som visserligen dämpar besvären men som driver missbruket vidare. Andra behöver hjälp med avgiftningen efter en dryckesperiod. Detta sker i regel på särskilda avgiftningsavdelningar (så kallade toxikologiska avdelningar) vid sjukhusens beroendekliniker. Där är det vanligt att man använder läkemedel för att lindra symtomen.

Det har gjorts många undersökningar av läkemedelsbehandling av alkoholabstinens och delirium tremens. Studierna visar genomgående att så kallade bensodiazepiner (Sobril, Valium, Diazepam med flera) hjälper mot bland annat svettning, darrning och hjärtklappning. De hjälper också till att förebygga kramper och delirium tremens. Bensodiazepiner påverkar hjärnan delvis på samma sätt som alkohol och måste därför användas mycket försiktigt och under kontrollerade former. Annars är risken stor att man hamnar i ännu ett beroende.

Ett annat medel som är vanligt vid avgiftning är klometiazol (Heminevrin), ett lugnande och sömngivande läkemedel.

7. Finns det någon medicin som kan bota alkoholberoende?

Nej, inte bota själva beroendet, men det finns läkemedel som kan vara till hjälp för den som vill sluta dricka. Medlen är bevisat effektiva bara när de används i kombination med så kallad psykosocial behandling. Enbart läkemedel har inte visats fungera.

När man talar om medicin mot alkoholberoende tänker nog de allra flesta på Antabus. Det verksamma ämnet i Antabus heter disulfiram. Många känner till att personer som tar Antabus inte kan dricka alkohol, eftersom preparatet ger en rad obehagliga symtom om man dricker. Om man dricker alkohol när man har tagit Antabus kan man drabbas av kraftig rodnad i ansiktet, dunkande huvudvärk, hjärtklappning, illamående, kräkningar och känsla av andnöd. Vid större intag av alkohol kan medvetslöshet bli följden. Antabus har använts i Sverige sedan 1950-talet.

Enligt SBU-rapporten har medel som ger obehag vid drickande ingen effekt när det tas utan övervakning. Men den som tar Antabus under tillsyn kan ha god hjälp att hålla sig nykter.

Under de senaste 50 åren har även andra typer av mediciner testats mot alkoholberoende, till exempel bensodiazepiner, vissa antidepressiva medel, neuroleptika (medicin mot psykoser) och litium (används i regel vid manodepressivitet). Inget av dessa läkemedel har visats fungera mot alkoholproblem. Enligt SBU-rapporten har antidepressiva och ångestdämpande läkemedel effekt mot den depression eller ångest som alkoholberoende personer kan lida av, men de har ingen säkerställd effekt på själva alkoholberoendet.

Under det senaste decenniet har två nya läkemedel utvecklats mot alkoholberoende, akamprosat (Campral) och naltrexon (Revia). De två medlen tycks verka på olika sätt i kroppen och har olika effekt. De studier som redovisas i SBU-rapporten visar att jämfört med en kontrollgrupp ger behandling med akamprosat fler helnyktra patienter och fler helnyktra dagar. Behandling med naltrexon ger fler missbruksfria patienter och fler missbruksfria dagar. Att vara helnykter innebär alltså att man inte dricker någon som helst alkohol, medan missbruksfrihet betyder att man kan dricka utan att det uppstår negativa följder.

Det bör också nämnas att de båda läkemedlen i vissa fall har måttlig effekt och inte alls hjälper alla som behandlas.

Det är inte helt klarlagt varför akamprosat har effekt. En del patienter säger att de känner mindre ”sug” vilket i sin tur kanske gör det mer naturligt att låta bli att dricka.

När det gäller naltrexon finns mer kunskaper om hur läkemedlet påverkar kroppen. Upplevelserna av själva ruset blir mindre starka och då blir det mindre frestande att fortsätta att dricka.

För att behandlingen med akamprosat eller naltrexon ska ha effekt måste de som sagt kombineras med någon typ av psykosocial behandling. I de undersökningar som finns om naltrexon har det ofta varit kognitiv beteendeterapi (KBT) som använts.

Akamprosat och naltrexon skiljer sig från Antabus eftersom de påverkar hjärnans beroendemekanismer.

8. Vilka skador kan ett barn drabbas av om mamman dricker under graviditeten?

Det är välkänt att alkohol kan skada fostret. Det går inte att vetenskapligt slå fast någon ofarlig nivå, eftersom fostrets känslighet beror på i vilken vecka i graviditeten – eller till och med vilken dag i den veckan – som mamman befinner sig när hon dricker. En mängd som kanske inte alls är skadlig den ena veckan kan bara en vecka senare ha betydande effekter på fostret. De flesta behandlare menar därför att kvinnor bör avstå från alkohol under hela graviditeten.

Hög konsumtion under graviditeten kan leda till en risk att barnet föds med ett så kallat fetalt alkoholsyndrom, FAS. Det är en kombination av medfödda skador på hjärna, ansiktsskelett och andra organ. Fullt utvecklat FAS har bara hittats hos barn till svårt alkoholiserade mödrar. Men lindrigare symtom (FAE, fetala alkoholeffekter) kan förekomma även när den blivande mamman har druckit mer måttliga mängder under graviditeten.

FAS-barn har låg födelsevikt och är kortare än normalt. De växer långsammare. De får också ett avvikande utseende. Ansiktet är platt, näsan kort och bred, och de har en tunn överläpp, liten käke och ett veck vid inre ögonvrån.

FAS har rapporterats från de flesta länder där man har någon statistik. En undersökning som gjordes på 50 barnkliniker i Sverige 1985–1986 visade att ungefär 10 procent av de barn som föddes till missbrukande mödrar hade FAS, medan cirka 20 procent av barnen hade ett delvis utvecklat FAS. Sammanlagt föddes alltså nära en tredjedel av de missbrukande mödrarnas barn med uttalade skador av alkohol.

Från senare år finns relativt lite forskning inom området alkohol och graviditet. Ett fåtal, främst amerikanska, studier redovisas i SBU-rapporten.

9. Hur förändras beroendet och missbruket med tiden?

För att kunna utveckla riktigt bra behandlingsmetoder krävs kunskaper om vad som händer med beroendet och missbruket på längre sikt. Kommer den som har blivit alkoholberoende alltid att vara det? Eller kan ett beroende gå över? Det finns olika sätt att se på saken.

Det talas ibland om ”missbrukskarriärer”, det vill säga att alkoholberoende är något som man bygger upp under en längre tid. Under ”karriären” blir missbrukets följder allt värre om man inte bryter mönstret och slutar med missbruket på egen hand. Enligt detta synsätt bör behandlingen inriktas på att så tidigt som möjligt avbryta missbrukskarriären. Om detta lyckas behöver inte målet för behandlingen vara helnykterhet.

Enligt ett annat synsätt betraktas beroendet som ett kroniskt tillstånd. Man är beroende en gång för alla. Ett exempel på detta synsätt är uttrycket ”en gång alkoholist, alltid alkoholist” som används inom AA och Minnesota-modellen. Här betonas det varaktiga i tillståndet och målet är därför helnykterhet. Behandlingen inriktas på att förhindra återfall och åstadkomma så långa nyktra perioder som möjligt.

Enligt undersökningar som har följt stora befolkningsgrupper under flera årtionden är 10–15 procent av alla män varaktigt alkoholberoende någon gång i livet.(Motsvarande siffra för kvinnor är inte känd.) Men de flesta som i olika studier berättar att de tidigare har varit alkoholberoende har inte längre ett sådant beroende när undersökningen genomförs. Om resultaten stämmer kan det betyda att ett alkoholberoende inte behöver fortsätta för all framtid.

Till sist…

Många tror att det är närmast omöjligt att behandla alkoholproblem – men så är det inte. SBU:s översikt visar att det finns ett flertal metoder för att ta itu med missbruksproblem. Ett enkelt samtal med vårdpersonal kan vara förhållandevis effektivt när det gäller att hjälpa en patient med begynnande alkoholproblem. Det kan vara till hjälp för att minska drickandet eller kanske sluta helt.

Alkoholen finns sedan mycket länge i vårt samhälle och den kommer att bli allt mer tillgänglig när EU:s regler om alkohol gradvis slår igenom också i Sverige. Alkoholen är också en del av det västerländska kulturarvet. Ett sådant kulturmönster är svårt att förändra men vi kan öka vår kunskap om metoder att hindra riskdrickande, missbruk eller beroende av alkohol. Vi kan också hjälpas åt att se till att det är de effektiva metoderna som används.

Vart kan man vända sig?

Det kan vara bra att känna till några av de instanser som arbetar med alkoholproblem. Här följer några tips:

  • Hälso- och sjukvården
    Varje kommun i landet ska ha en enhet för alkoholfrågor. Ring kommunensväxel så får du information. På många sjukhus finns beroendekliniker eller avgiftningsenheter. Vårdcentraler och företagshälsovården kan också ha möjligheter att hjälpa till.
  • Anonyma Alkoholister (AA)
    Adress och telefonnummer finns i de lokala telefonkatalogerna. På internet finns mötestider för Sveriges samtliga AA-grupper. Det finns idag fler än 300 grupper spridda över hela landet. Adressen är http://195.66.43.206/motelist/
  • Kamratföreningen Länken och Sällskapet Länkarna
    De finns på de flesta större orter. Kamratföreningen Länken har främst lokala organisationer, adress och jourtelefon finns i de lokala telefonkatalogerna. Sällskapet Länkarnas Riksförbund har mailadressen rikslankarna@swipnet.se eller telefon 08-18 96 88.
  • Alna Riks
    Alna finns i hela landet. Du eller ditt företag kan alltid ta kontakt med Alna Sverige. Det är LO, TCO, Svenskt Näringsliv, SACO, SKL, KFO och IDEA som står bakom Alna. Ring 08-564 407 70 så hjälper dom dig vidare. Du hittar dem också på nätet www.alna.se

Broschyren har tagits fram av SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, i samarbete med Apoteket AB och AFA.

SBU är en statlig myndighet med uppgift att kritiskt granska hälso och sjukvårdens metoder och utvärdera metodernas nytta, risker och kostnader.

Apoteket AB driver nära 900 apotek i Sverige som varje år får mer än 85 miljoner kundbesök. Företaget bildades 1970 och ägs numera helt av svenska staten.

AFA är en gemensam organisation för tre försäkringsbolag som hanterar avtalsförsäkringar, bestämda i kollektivavtal eller andra överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter.

Skrifter och faktablad Baseras vanligen på en eller flera SBU-rapporter.

Publicerad: 2002-01-01
Kontakta SBU: registrator@sbu.se

Publikationer inom samma område

Sidan publicerad