Denna publikation publicerades för mer än två år sedan. Kunskapsläget kan ha förändrats.
Missbruk av alkohol och narkotika är ett stort problem i såväl Sverige som internationellt [1]. Här sammanfattar och kommenterar SBU en systematisk kunskapsöversikt från The Cochrane Collaboration som behandlar effekter av att använda motiverande samtal (tidigare benämnt motivationshöjande samtal), MI, för personer som är i riskzonen, beroende av eller missbrukar alkohol, narkotika eller läkemedel [2].
I Cochrane-rapporten sammanfattar författarna 59 randomiserade studier som visar på små effekter på missbruk på upp till ett års sikt av motiverande samtal jämfört med ingen behandling. Däremot visade MI inte bättre resultat än sedvanlig behandling eller andra aktiva behandlingar.
Randomiserade studier med personer som är i riskzonen, beroende av eller missbrukar alkohol, läkemedel eller narkotika, inkluderades där åtgärden var motivationshöjande samtal. Totalt inkluderades 59 studier med 13 342 deltagare. De flesta studierna var gjorda i USA, men en del kom från Australien, Storbritannien, Holland, Kanada, Tyskland och Nya Zeeland. Utfallsmåtten var omfattning av missbruk, behandlingsföljsamhet, förändringsbenägenhet och återfallsdomar. Jämförelsegruppen var ingen åtgärd, stå på väntelista, placebobehandling eller annan aktiv åtgärd.
Författarna använde de sex kriterier för risk för systematiska fel (risk of bias) som rekommenderas i Cochrane handbook. Av de 59 studier som inkluderades bedömdes 28 ha låg risk för systematiska fel på grund av att de hade en adekvat metod för randomiseringen (sequence generation) medan det i 29 studier var oklart om metoden var adekvat. Svårigheterna att blinda gjorde att 27 studier bedömdes ha hög risk för systematiska fel.
I jämförelse med ingen behandling visade motiverande samtal (MI) en statistiskt signifikant nedgång i omfattningen av missbruk och effekten var större direkt efter interventionen och betydligt svagare vid uppföljning på kort (upp till sex månader) och medellång sikt (sex månader upp till ett år). Vid långtidsuppföljning (mer än ett år) var resultaten inte signifikanta. Se Tabell 1.
Tabell 1 MI jämfört med ingen åtgärd.
Utfall, uppföljningstid | Antal studier (Antal deltagare) | Standard mean difference (SMD) | SMD 95 % Konfidensintervall |
---|---|---|---|
Omfattning av missbruk | |||
Direkt efter | 4 (202) | 0,79 | 0,48, 1,09 |
Kort (>6 mån) | 15 (2327) | 0,17 | 0,09, 0,26 |
Medel (6-12 mån) | 12 (2326) | 0,15 | 0,04, 0,25 |
Lång (>12 mån) | 1 (363) | 0,06 | –0,16, 0,28 |
Förändringsberedskap* | 5 (1495) | 0,05 | |
Kvar i behandling vid uppföljning | 2 (427) | 0,26 | –0,0, 0,52 |
* Mätt med Readiness to Change Questionnaire (RCQ).
Författarna kunde inte bedöma om effekterna av MI påverkades av typen av missbruk, t ex om missbruket avsåg användning av alkohol, cannabis, kokain eller läkemedel. Det var för få studier som gjorde sådana jämförelser.
När det gäller jämförelser mellan MI och sedvanlig behandling kunde inga skillnader ses vare sig man studerade effekten direkt efter intervention eller vid uppföljning på kort och lång sikt (Tabell 2). Sedvanlig behandling är inte definierad i rapporten, men av de ingående studierna förstår man att det varierar från enkel rådgivning till en utbildningssession eller ett öppenvårdsbesök.
Tabell 2 MI jämfört med sedvanlig vård.
Utfall,uppföljningstid | Antal studier (Antal deltagare) | Standard mean difference (SMD) | SMD 95 % Konfidensintervall |
---|---|---|---|
Omfattning av missbruk | |||
Direkt efter | 9 (1940) | 0,01 | –0,09, 0,11 |
Kort (> 6 mån) | 10 (2102) | 0,01 | –0,08, 0,10 |
Medel (6-12 mån) | 5 (890) | 0,08 | –0,05, 0,21 |
Kvar i behandling | 2 (427) | –0,11 | –0,41, 0,19 |
Tabell 3 MI jämfört med värdering och feedback.
Utfall,uppföljningstid | Antal studier, (Antal deltagare) | Standard mean difference (SMD) | SMD 95 % Konfidensintervall |
---|---|---|---|
Omfattning av missbruk | |||
Kort (>6 mån) | 7 (986) | 0,12 | –0,01, 0,24 |
Medel (6–12 mån) | 2 (265) | 0,38 | 0,10, 0,66 |
En liten effekt kunde avläsas vid medellång uppföljning, men ingen effekt på kort sikt (Tabell 3).
Tabell 4 MI jämfört med andra aktiva behandlingar.
Utfall, uppföljningstid | Antal studier, (Antal deltagare) | Standard mean difference (SMD) | SMD 95 % konfidensintervall |
Omfattning av missbruk | |||
Direkt efter | 2 (185) | –0,07 | –0,37, 0,23 |
Kort (<6 mån) | 12 (2137) | 0,02 | –0,07, 0,12 |
Medel (6–12 mån) | 6 (1586) | –0,02 | –0,16, 0,13 |
Lång (>12 mån) | 2 (437) | –0,03 | –0,21, 0,14 |
Förändringsberedskap | 2 (350) | –0,03 | –0,24, 0,18 |
Kvar i behandling | 5 (447) | 0,01 | –0,45, 0,47 |
Metaanalysen kunde inte påvisa att MI hade någon bättre effekt jämfört med andra aktiva behandlingar (Tabell 4).
Författarna konstaterar att motivationshöjande samtal är en kort intervention med högst fyra sessioner där man inte kan förvänta sig stora effekter på beroende eller missbruk. Resultaten vid uppföljning upp till ett år visar dock statistiskt signifikanta skillnader på konsumtionen jämfört med att inte göra något. Däremot såg man inga signifikanta skillnader mellan MI och annan behandling.
Författarna jämför med andra systematiska översikter och konstaterar att huvudresultaten är likartade och med ungefär samma moderata effektstorlek.
Vid SBU:s genomgång av originalrapporten användes en granskningsmall för systematiska översikter som kallas AMSTAR [5]. Granskningen visade att litteratursökning, studieurval och dataextraktion uppfyllde definierade kvalitetskrav för en systematisk översikt. Beskrivningen av populationerna är dock lite knapphändig och författarna har inte analyserat risken för eventuella jäv i de ingående studierna.
Sakkunniga och granskare har i enlighet med SBU:s krav inlämnat deklaration rörande bindningar och jäv. Dessa dokument finns tillgängliga på SBU:s kansli. SBU har be-dömt att de förhållanden som redovisas där är förenliga med kraven på saklighet och opartiskhet.
Faktaruta 2 SMD (standardised mean difference) |
Ett skaloberoende effektmått där medelvärdesskillnaden dividerats med en vägd spridning avseende interventions- respektive kontrollgrupp. Enheten är standardavvikelser och inte t ex ett numeriskt effektvärde. Enligt konvention utgör 0,20 en liten effekt, 0,50 en måttlig effekt och 0,80 en stor effekt. Under vissa antaganden kan man säga att SMD=0,20 motsvarar att cirka 8 % fler i interventionsgruppen får en positiv effekt jämfört med personerna i kontrollgruppen. |
SBU Kommenterar Andra aktörers systematiska översikter kvalitetsgranskas av medarbetare på SBU och kommenteras ur ett svenskt perspektiv av ämnessakkunniga samt av oberoende granskare.
Publicerad: | 2014-09-30 |
---|---|
Kontakta SBU: | registrator@sbu.se |
Rapportnr: | 2014_09 |
Måns Rosén
Måns Rosén, projektledare
Madelene Lusth Sjöberg, projektadministratör
Mikael Nilsson, programsamordnare
Karin Wikblad, professor emerita, Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet
Sven Andreasson, adjungerad professor, Institutionen för folkhälsovetenskap, avdelningen för socialmedicin, Karolinska Institutet, överläkare vid Beroendecentrum