Allmän hörselscreening av nyfödda

Alerts bedömning

Version: 1

Metod och målgrupp

Drygt 1 promille av alla barn har vid födseln en permanent, habiliteringskrävande hörselnedsättning. Tidig upptäckt av dessa hörselskador samt tidigt påbörjad habilitering kan ge barnen en bättre språkutveckling. I de flesta västländer finns program för att upptäcka hörselnedsättning hos spädbarn. Vanligast är att barnen genomgår screeningtest vid knappt ett års ålder. Vid de svenska barnavårdcentralerna har två distraktionsmetoder, BOEL- respektive Baby-testet, använts. Dessa screeningmetoder har dock visat sig ha brister och i Sverige har det visats att endast 5,4 procent av hörselnedsättningarna upptäckts innan barnen uppnått sex månaders ålder. Två undersökningsmetoder, mätning av otoakustiska emissioner (OAE) och automatiserad hjärnstamsaudiometri (aABR), har skapat nya förutsättningar för hörselscreening av nyfödda, och kan genomföras redan under vistelsen på BB. Ofta använder man sig av ett tvåstegsförfarande, som innebär att om testet inte ger godkänt svar från båda öronen vid det första undersökningstillfället så görs en ny mätning inom några dagar. Habiliteringsåtgärder, exempelvis i form av utprovning av hörapparater, stöd till familjen och utbildning i teckenspråk, kan påbörjas direkt efter att hörselskadan upptäckts. Potentiell målgrupp för nyföddhetsscreening i Sverige utgörs av samtliga cirka 100 000 barn som föds årligen.

Patientnytta och risker

Flera studier och litteratursammanställningar visar att screening under nyföddhetsperioden, med OAE och/eller aABR, leder till tidigare upptäckt av medfödd hörselnedsättning jämfört med traditionell screening med distraktionstest. I den enda kontrollerade (icke randomiserade) studien omfattande 54 000 barn, jämfördes nyföddhetsscreening med traditionell screening. Antalet barn med dubbelsidig hörselnedsättning (≥40 dB på det bästa örat) som remitterades till vidare utredning före sex månaders ålder var 94 per 100 000 i den grupp som screenades under nyföddhetsperioden jämfört med 32 per 100 000 vid traditionell screening. Andelen falskt negativa fall var signifikant lägre vid nyföddhetsscreeningen, 4 jämfört med 27 procent. Habiliteringsstart före tio månaders ålder kunde ske för 59 per 100 000 barn vid nyföddhetsscreening jämfört med 25 per 100 000 barn vid traditionell screening. Flera studier, grundade på noggranna observationer, tyder på att tidig upptäckt och tidigt insatta habiliteringsåtgärder leder till bättre kommunikation och språkutveckling. Det finns inget som visar att själva mätningen av hörseln har någon negativ inverkan på barnet.

Etiska aspekter

För att screening ska vara etiskt acceptabelt måste de hörselnedsättningar som identifieras följas upp i en organisation som kan ge snabb och effektiv habilitering. Falskt positiva utfall vid screening och även tidig diagnos kan skapa oro hos föräldrarna under en känslig period för barn-/föräldrarelationen. Detta kan motverkas med bra information, kort utredningstid och genom att minimera antalet falskt positiva test.

Ekonomiska aspekter

Allmän screening av nyfödda, inklusive diagnostiska utredningar, kostar cirka 240 kronor per barn. Införande av ett sådant program i hela landet beräknas ge en ökad kostnad för sjukvården med cirka 19 miljoner kronor per år. Kostnad per extra upptäckt hörselnedsättning hos barn före sex månaders ålder, har beräknats till cirka 300 000 kronor. I Sverige, där man upptäcker en betydligt mindre andel hörselnedsättningar före sex månaders ålder än i England varifrån data till kalkylen är hämtade, uppskattas denna kostnad bli cirka 30 procent lägre. För att kunna värdera programmets kostnadseffektivitet måste även hänsyn tas till kostnader för tidigare insatt habilitering liksom till de besparingar som görs i samhället tack vare att barnen får en bättre språkförmåga samt förbättringar i hälsorelaterad livskvalitet hos barn och föräldrar. Idag saknas data för att kunna beräkna såväl livstidskostnader som storleken på hälsovinster av allmän screening.

Kunskapsläget

Det finns vetenskapligt stöd för att nyföddhetsscreening med OAE eller aABR leder till tidigare upptäckt av medfödda hörselnedsättningar och till tidigare habiliteringsstart (Evidensstyrka 2)*. Det finns begränsat stöd för att tidigare upptäckt och tidigare insatt habilitering leder till bättre kommunikation och språkutveckling hos barnet (Evidensstyrka 3)*. Det finns god dokumentation om kostnad per upptäckt fall medan dokumentation om metodens kostnadseffektivitet är otillräcklig.

* Detta är en gradering av styrkan i det vetenskapliga underlag som en slutsats grundas på. Graderingen görs i fyra nivåer;
Evidensstyrka 1 = starkt vetenskapligt underlag,
Evidensstyrka 2 = måttligt starkt vetenskapligt underlag,
Evidensstyrka 3 = begränsat vetenskapligt underlag,
Evidensstyrka 4 = otillräckligt vetenskapligt underlag.

Detta är Alertrådets sammanfattning och bedömning av kunskapsläget. Den bygger på en rapport som utarbetats vid SBU i samarbete med Leif Hergils, docent, Hörselvården, Öronkliniken, Universitetssjukhuset, Linköping. Rapporten har granskats av Ulf Rosenhall, professor, Hörselkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna och Inger Uhlén, överläkare, Hörselkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.