Slaganfall

Utvärderingens syfte

Att summera och kritiskt analysera aktuella fakta rörande förebyggande, diagnostisering, behandling och rehabilitering av slaganfall.

Tillvägagångssätt

Strukturerad översikt, kostnadsanalys.

Insamling av primärdata

Statistik från nationella databaser.

Genomgång av publikationen

Intern genomgång av projektgruppen, SBU:s styrelse och SBU:s expertgrupp. Ytterligare extern genomgång av experter på området.

Rapportens innehåll

Slaganfall är en av de vanligaste orsakerna till invaliditet och dödsfall i Sverige, med nära 35 000 drabbade varje år. I Sverige genererar slaganfall 3-4 miljoner sängdygn årligen, med vidhängande kostnader för den medicinska vården på 10 miljarder SEK. Nästan 25% av alla slaganfallspatienter dör inom några veckor, och upp till 40% dör inom ett år.

Vårdens viktigaste mål just nu bör vara att se till att slaganfallsdrabbade får tillgång till god vård. Patienter som kan ha nytta av behandling och rehabilitering bör ges möjlighet till detta.

De åtgärder som för tillfället förefaller vara de mest effektiva är tidig och väl planerad vård och rehabilitering efter slaganfall, samt medicinsk eller kirurgisk behandling av patienter med tillstånd som kan medföra en risk för slaganfall.

Utvärderingens effekt

SBU har gjort en uppföljande studie av rapporten, på patienter som behandlades på nio sjukhus i norra Sverige och ett stort universitetssjukhus i landets södra del. Studien visar att behandlingen i den akuta fasen överensstämmer väl med rekommendationerna i rapporten. 

SBU:s slutsatser och rekommendationer

Den viktigaste medicinska insatsen är att förebygga slaganfall.Detta innebär framförallt:

• Adekvat behandling av högt blodtryck, även hos gamla.
• Antikoagulationsbehandling av de patienter med förmaksflimmer som bedöms vara lämpliga för sådan behandling.
• Antikoagulationsbehandling av patienter efter stora hjärtinfarkter.
• Kirurgisk behandling av patienter efter TIA eller lindrig hjärninfarkt om halspulsådern är förträngd av åderförkalkningsförändringar med mer än 70 procent under förutsättning att komplikationsfrekvensen vid kirurgi och angiografi är låg.
• Behandling med låga doser acetylsalisylsyra till patienter som inte opereras efter TIA och lindrig hjärninfarkt.
• Intensifierade insatser mot tobaksrökning, inklusive hjälp för rökavvänjning. Det är viktigt att patienter med slaganfall snabbt kommer under vård. Nuvarande rutin att patienter läggs in på akutsjukhus bör fortsätta, möjligen med koncentration till medicinska avdelningar, eftersom flertalet patienter lider av flera andra sjukdomar. De kliniker som har organiserat strokeenheter bör fortsätta verksamheten på ett sådant sätt att de kan utvärderas, både på kort och lång sikt. Detta torde framförallt gälla undervisnings- och regionsjukhus.

De viktigaste momenten i det akuta omhändertagandet är:

• Snabb exakt diagnostik. Datortomografi utgör tillsammans med klinisk bedömning en överlägsen diagnostisk metod.
• Omedelbar bedömning av patientens möjligheter att tillgodogöra sig aktiva rehabiliteringsinsatser.
• Med ledning av diagnos och patientens allmänna tillstånd uppgörande av en dokumenterad plan för hur omvårdnad, medicinsk behandling och aktivering skall genomföras.
• Familj och anhöriga skall informeras tidigt, deltaga i beslut och om möjligt även i omvårdnadsinsatser.
• Det fortsatta omhändertagandet efter att patienten överförts till annan vårdform hemmet, rehabiliteringsklinik, geriatrisk klinik eller vårdhem är beroende av i hur stor utsträckning patienten själv kan medverka.
• I de flesta fall föreligger behov av medicinsk behandling, omvårdnad och fortsatt aktivering.
• I de fall där förbättring av tillståndet inte kan påräknas är fortsatt omvårdnad i lämplig vårdform särskilt viktig. Detta innebär att dessa patienter inte skall utsättas för aktiva inte sällan plågsamma och besvärande insatser.
• Rehabiliteringsinsatserna bör fortsätta även efter utskrivning från akutkliniken i de fall där tecken till förbättring kan skönjas.
• Patienter som tidigare behandlats för högt blodtryck bör fortsätta denna behandling om trycket fortfarande är förhöjt. Däremot finns det sällan anledning att påbörja behandling om blodtrycksförhöjning påvisats först vid insjuknandet.
• Det är angeläget att psykosocialt stöd ges till patient och anhöriga så att inte rehabiliteringsinsatserna koncentreras enbart till somatiska problem. Anhörigstödet har stor betydelse för omhändertagandet.
• Eventuell depression måste diagnosticeras och behandlas.