Vetenskap & Praxis

Mer och bättre samlad kunskap skulle stärka äldreomsorgen

Lästid: ca 2 min

Det behövs fler välgjorda forskningsöversikter om äldreomsorg. Efter sökning i tolv forskningsdatabaser och bedömning av översikternas kvalitet återstod bara 111 som höll måttet.

SBU har kartlagt välgjorda systematiska översikter som visar nyttan av olika bedömningsmetoder eller insatser inom äldreomsorg. Myndigheten pekar samtidigt på områden där sådana översikter saknas. Områden där välgjorda, aktuella och konklusiva översikter saknas kallar SBU för vetenskapliga kunskapsluckor.
Kartläggningen visar på ett stort behov av nya och välgjorda systematiska litteraturöversikter inom äldreomsorgens samtliga kunskapsområden. Men på sex av de tolv områden som SBU har kartlagt finns det åtminstone någon aktuell systematisk översikt av acceptabel kvalitet.

De flesta av översikterna gäller metoder och arbetssätt som ska ha stimulerande verkan – en kategori som rymmer många olika insatser. Ofta har dock författarna bara kunnat visa att det råder brist på studier och har inte kunnat dra slutsatser om insatsernas nytta och risker.
Områden där SBU konstaterar att det råder brist på effektstudier är:

behovsbedömning och uppföljning av anhöriga
upprätthållande och stimulerande arbetssätt/insatser i ordinärt boende
särskilt boende som insats
stöd, råd och information
anhörigstöd och familjeorienterat arbete
integrerade insatser, samverkan och informationsöverföring inom socialtjänsten eller med andra verksamheter under ledning av socialtjänsten.

Gunilla Fahlström, projektledare på SBU, efterlyser nya studier och översikter.
– Ja, nu önskar vi förstås att forskare och finansiärer försöker täppa till de kunskapsluckor som vi hittat. Får vi fler välgjorda studier och systematiska översikter så vet vi vilka bedömningsmetoder och insatser som är till störst nytta för äldreomsorgens brukare, säger hon.
– Men det som kan göras genast är att ta vara på den kunskap som redan finns. Det vill SBU också bidra till. [RL]

Om kartläggningen

Kunskapsläget för bedömning och insatser inom äldreomsorgen. SBU, 2019. Sakkunniga: prof Gerd Ahlström, Lunds universitet, doc Lena Dahlberg, Högskolan Dalarna. Projektledare SBU: Gunilla.Fahlstrom@sbu.se Hela kartläggningen finns på: www.sbu.se/306

BAKGRUND: ÄLDREOMSORG

Det formella ansvaret för äldreomsorgen ligger hos kommunerna. Den står för mer än hälften av socialtjänstens totala kostnader – ungefär en femtedel av kommunernas totala verksamhetskostnader. Detta motsvarar 2,7 procent av bruttonationalprodukten, BNP.

Enligt Socialtjänstlagen (SoL) är kommunerna skyldiga att bistå äldre personer med hemtjänst, bostad i särskilt boende eller annan hjälp och stöd som kan behövas och som inte kan tillgodoses på annat sätt. Socialnämnden ska även erbjuda anhörigstöd (se nedan).

Rätten till hemtjänst avgörs som regel inte av ålder utan utgår från den enskildes behov. Behoven utreds inom ramen för en biståndsbedömning. Det finns undantag, så kallat förenklat beslutsfattande om hemtjänst. Kommunerna har ansvaret för att utreda och tillgodose behovet av hemtjänst, men insatserna kan utföras av privata utförare.

Hemtjänst innefattar olika insatser som socialtjänsten beviljar med stöd av SoL (kap 4. 1 §) men som inte definierats i lagstiftningen fullt ut (Inspektionen för vård och omsorg, 2019). Vanliga insatser är personlig omvårdnad, serviceinsatser och viss ledsagning. År 2018 hade 169 000 personer i Sverige minst en insats från hemtjänsten. Ungefär hälften av hemtjänstmottagarna fick upp till 25 timmar hemtjänst per månad.

Personlig omvårdnad tillgodoser fysiska, psykiska och sociala behov – hjälp med personlig hygien, hårvård, på- och avklädning, förflyttning, matsituationer samt vid toalettbesök (primära aktiviteter i det dagliga livet, P-ADL). Serviceinsatser kan vara att bädda, vattna blommor, gå ut med sopor, städa, tvätta eller göra inköp (instrumentella aktiviteter i det dagliga livet, I-ADL). Det kan också vara insatser för att bryta isolering, skapa trygghet hemma eller ledsaga till besök.

I särskilt boende (tidigare kallat äldreboende, sjukhem, gruppboende eller servicehus) bor äldre som behöver tillgång till omsorg och vård dygnet runt, till exempel på grund av nedsatt fysisk funktionsförmåga, psykisk ohälsa, demens eller behov av närhet till sjuksköterska och annan medicinsk personal. Där finns tillgång till sjuksköterska dygnet runt, på plats eller via en jourenhet. Vissa särskilda boenden har en fast läkarkontakt, annars kontaktas läkare på vårdcentralen. År 2018 bodde 85 000 personer i Sverige i särskilt boende. Kommunerna har ansvaret för att tillgodose behovet av särskilda boenden, men dessa kan bedrivas i privat regi.

Biståndsbedömt trygghetsboende är avsett för äldre som inte behöver heldygnsvård, men som känner sig otrygga eller isolerade hemma. Boendena kan erbjuda gemensamma måltider, kulturaktiviteter och umgänge.

Utöver hemtjänst och särskilda boendeformer bistår kommunerna äldre personer med dagverksamhet, korttidsboende, trygghetslarm, matdistribution och kontaktpersoner.

Även vissa servicetjänster som inte kräver biståndsbedömning erbjuds av socialtjänsten, till exempel rådgivning, information, stödsamtal, mötesplatser samt vissa sociala och hälsofrämjande aktiviteter, enskilt eller i grupp. En del kommuner erbjuder också mindre tjänster i hemmet, som att byta lampor, byta batterier i brandlarm, eller hämta saker i höga skåp.

Hemsjukvård, det vill säga hälso- och sjukvårdsinsatser av legitimerad personal i den enskildes hem (oavsett boendeform) bedrivs i kommunal regi (utom i Region Stockholm). Även privata aktörer kan bedriva hemsjukvård. År 2017 fick 330 000 äldre i ordinärt och särskilt boende kommunal hälso- och sjukvård. Här ingår alla sjuksköterskeinsatser samt basal rehabilitering och habilitering av sjukgymnaster och arbetsterapeuter.

Förskrivning av hjälpmedel respektive rehabilitering berör såväl kommuner som regioner. Hjälpmedel är individuellt utprovade produkter som syftar till att behålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet genom att kompensera en funktionsnedsättning (t. ex. rollatorer, duschstolar, inkontinensskydd, hörapparater, talsyntes och hjälpmedel vid minnesstöd). Rehabilitering av äldre bedrivs inom både regionens primärvård och kommunens äldreomsorg, dvs. i ordinära eller särskilda boenden, korttidsboenden eller dagverksamhet.

Anhörigstöd erbjuds till anhöriga som vårdar och hjälper en äldre närstående. Stödet kan vara samtal enkilt eller i grupp, utbildning, avlösning i hemmet i olika former eller ekonomisk ersättning. De flesta kommuner har särskild personal som organiserar arbetet (anhörigkonsulenter och anhörigsamordnare). Alla kommuner är skyldiga att informera sina invånare om att anhöriga kan få sådant stöd. Ansökan kan göras av antingen den äldre person som får omsorgen eller av den anhörige.

Kommunernas utredningar och behovsbedömningar görs av biståndshandläggare, på uppdrag av socialnämnden (eller motsvarande), efter ansökan av en äldre person som anser sig behöva stöd och hjälp. Handläggarna samlar in fakta och fattar beslut om bifall eller avslag, där grunderna för beslutet och målsättningen med insatser tydligt ska framgå. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska kommunerna också se till att det finnas rutiner för att följa upp beslutade insatser, oavsett vem som utför dem. Uppföljningen ska bedöma om biståndsbehovet fortfarande är aktuellt, om den enskildes situation/behov har förändrats samt hur beslutet har verkställts.

Om tidningen Vetenskap & Praxis

Är inte längre en periodisk tidskrift utan en trycksak som utkommer sporadiskt. För att göra adressändring, mejla sbu@strd.se

Chefredaktör: ,
Ansvarig utgivare
Text