Fasthållning av utagerande barn

Fråga till SBU:s upplysningstjänst

Finns det vetenskapliga studier på vilka medicinska och psykologiska risker fasthållning kan medföra för barn som agerar ut?

Sammanfattning SBU:s upplysningstjänst

De studier Upplysningstjänsten har identifierat handlar om fasthållning av barn och unga inom tvångsvård och institutionsvård. Vi identifierade inte några studier om fasthållning i ordinarie förskole- eller skolverksamhet.

Upplysningstjänsten har identifierat tre studier som undersöker medicinska risker med fasthållning av barn och unga som agerar ut. Två av dessa är prospektiva icke-randomiserade jämförande studier från år 2009. Den ena av dessa jämför hur stor skadefrekvensen blir i organisationer som ger personalen en speciell utbildningsplan i krishantering vid fasthållning jämfört med organisationer som inte har en sådan plan. Författarna drog slutsatsen att det behövs en utbildningsplan för krishantering och att en sådan både gör att personalen använder fasthållning mer sällan och minskar riskerna med det när de väl gör det. I den andra studien beräknas riskerna med akut fasthållning på serviceboenden för barn och vuxna med utvecklingsstörning eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Författarna rapporterade att en av tre fasthållningar resulterade i en fysisk skada, men alla dessa var mindre skador. Den tredje studien är från år 2005 och är retrospektiv och jämför skadefrekvensen på barn och unga samt personalen inom institutionsvård med två olika fasthållningsmetoder. I denna studie skriver författarna att de rekommenderar den ena metoden framför den andra när man använder fasthållning av barn.

Vi fann också två studier med kvalitativ forskningsmetodik från år 2008 och år 2009 som undersöker vilka erfarenheter som unga och personal har av fasthållning på barnhem, ungdomshem och inom sluten ungdomsvård. Författarna skriver att genom att lyssna direkt på de som berörs av fasthållningen kan vi bättre förstå värdet, effektiviteten och effekten av fasthållning av barn. Det kan också ge implikationer för praxis och fortsatt forskning för att förbättra barns och ungas erfarenheter av institutionsvård. I dessa studier beskrivs fasthållning som ett komplext fenomen.

I detta Upplysningstjänstsvar tar SBU inte upp etiska eller juridiska aspekter av fasthållning.

SBU har inte tagit ställning i sakfrågan eftersom vi inte har bedömt de enskilda studiernas kvalitet eller vägt samman resultaten. Här redovisar vi därför endast de enskilda författarnas slutsatser.

Delar av denna frågeställning klassas även som en vetenskaplig kunskapslucka. Det innebär att en eller flera systematiska översikter visar på osäker effekt alternativt att det saknas systematiska översikter. Kunskapsluckorna återfinns i SBU:s databas över vetenskapliga kunskapsluckor.

Referenser

1. Aiken F, Duxbury J, Dale C, Harbison I. Review of the medical theories and research relating to restraint related deaths. Caring Solutions (UK), University of Central Lancashire 2011.
2. Death related to restraint. Paediatrics & Child Health 2004;9:120.
3. Russell M, Maher C, Dorrell M, Pitcher C, Henderson L. A Comparison between Users and Non-Users of Devereux's Safe and Positive Approaches Training Curricula in the Reduction of Injury and Restraint. Residential Treatment for Children & Youth 2009;26:209-220.
4. Tilli DM, Spreat S. Restraint safety in a residential setting for persons with intellectual disabilities. Behavioral Interventions 2009;24:127-136.
5. Henderson L, Siddons K, Wasser TE, Gunn S, Spisszak E, Author A, et al. Frequency of client and staff injury during physical restraint episodes: A comparison of 2 child restraint systems. Journal of Clinical Outcomes Management 2005;12:193-198.
6. Smith ML, Bowman KM. The restraint spiral: emergent themes in the perceptions of the physical restraint of juveniles. Child Welfare 2009;88:57-83.
7. Steckley L, Kendrick A. Physical restraint in residential childcare: The experiences of young people and residential workers. Childhood 2008;15:552.