Denna publikation publicerades för mer än två år sedan. Kunskapsläget kan ha förändrats.

Dyslexi hos barn och ungdomar – tester och insatser

SBU Utvärderar

En systematisk översikt av det vetenskapliga underlaget för positiva och negativa effekter på hälsa, socialt liv eller funktionstillstånd för en metod eller insats. Beroende på frågans art kan rapporten även innehålla analyser av ekonomiska, etiska och sociala aspekter. Ämnessakkunniga deltar i arbetet och rapporten granskas av oberoende experter. Rapportens slutsatser fastställs av SBU:s nämnd.

Lästid: ca 4 min Publicerad: Publikationstyp:
Dela:

Denna rapport har inriktats på att utvärdera tester och insatser för barn och ungdomar med dyslexi. Då det inte finns en absolut gräns för läsförmåga (ordavkodning) hos personer med dyslexi sattes gränsen till den 10:e percentilen. Rapporten har gjorts på förfrågan från Socialstyrelsen och är en del av ett regeringsuppdrag.

SBU:s slutsatser

  • Om barn med dyslexi får öva kopplingen mellan språkljud (fonem) och bokstäver (grafem) på ett strukturerat sätt, förbättras deras läsförmåga, stavning, läsförståelse, läshastighet och förmåga att uppmärksamma språkets ljudmässiga uppbyggnad (fonologisk medvetenhet).
  • Det går inte att uttala sig om nyttan av andra former av läs- och skrivträning eller av alternativa verktyg (hjälpmedel för att stödja, kompensera och utveckla läsförmåga som t ex appar i mobiltelefonen). Metoderna är otillräckligt utvärderade.
  • Det finns tester som kan förutsäga dyslexi redan innan barnen har fått undervisning i att läsa och skriva i skolan. Brister i fonologisk medvetenhet, snabb automatiserad benämningsförmåga samt bokstavskännedom har ett samband med dyslexi. Nytta och eventuella risker med sådana tidiga testförfaranden har inte utvärderats i denna rapport. Insatser som riktas mot barn med sådana bristande förmågor innan de får lästräning har inte utvärderats i rapporten.
  • I Sverige används mer än 50 olika tester för att upptäcka och utreda barn med dyslexi. Inget av testerna är vetenskapligt utvärderat det vill säga det saknas studier som undersöker om de är tillförlitliga och mäter det som avses.

Citera denna rapport: SBU. Dyslexi hos barn och ungdomar - tester och insatser. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2014. SBU-rapport nr 225. ISBN 978-91-85413-66-9.

Kontakta SBU
Publicerad: Rapportnr: 225 https://www.sbu.se/225
Till toppen

Lyssna och titta

Se filmen där rapporten sammanfattas

Lyssna på sammanfattningen

högtalarikon Lyssna i mp3-format (65 mb)

Pressmeddelande

Strukturerad träning gynnar barn med dyslexi

Om barn med dyslexi övar kopplingen mellan språkljud och bokstäver på ett strukturerat sätt kan de förbättra flera förmågor som att läsa, stava och förstå innehållet i en text. Vi känner ännu inte till nyttan av andra former av läs- och skrivträning eller av nyare hjälpmedel som till exempel läspenna eller appar i mobiltelefoner eftersom det inte finns tillräckligt med forskning om detta.

Läs pressmeddelandet

Faktablad: Insatser för barn och unga med dyslexi

Insatser för barn och ungdomar med dyslexi har granskats av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). I SBU:s rapport har det vetenskapliga underlaget rörande nyttan av olika insatser sammanställts och utvärderats. Här ger vi exempel på en vetenskapligt välunderbyggd insats.

Faktablad: Insatser för barn och unga med dyslexi

Klarläggande gällande SBU:s rapport om dyslexi

SBU vill förtydliga begreppet ”otillräckligt vetenskapligt underlag”, som förekommer i kunskapsöversikten om olika tester och insatser vid dyslexi. SBU:s uppdrag var att gå igenom befintliga forskningsstudier för tester och insatser inom dyslexiområdet. Efter denna genomgång kunde SBU konstatera att det för vissa tester och insatser saknas studier, eller att studierna hade brister. Detta uttrycks i rapporten som ”otillräckligt vetenskapligt underlag”. Det är inte detsamma som att säga att dessa metoder är dåliga eller saknar värde. Det behövs mer forskning för att kunna avgöra vilka metoder som fungerar bäst.

Så länge kunskapen saknas är det viktigt att barn med misstänkt dyslexi får utredning och stöd med hjälp av de verktyg som finns. I rapporten redovisar SBU viktiga områden som behöver studeras mer – något som kan bli startskottet för ny forskning på området. Dessutom kommer Socialstyrelsen tillsammans med Skolverket att uppdatera de vägledningsdokument som ligger till grund för barnhälsovård och elevhälsa.

Olivia Wigzell
Generaldirektör SBU

Karin Stenström
Projektledare SBU

Tre frågor till Ulrika Wolff, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet och en av experterna för SBU-rapporten

1. Vilken är den viktigaste slutsatsen i rapporten?

Att strukturerad träning av kopplingen mellan fonem och grafem kan förbättra stavning, ordavkodning, läshastighet och läsförståelse hos barn och ungdomar med dyslexi, och att man med sådan träning även kan se långsiktiga effekter på läsförståelsen. Det är också ett viktigt resultat att mått på fonologisk medvetenhet, snabb benämningsförmåga och bokstavskunskap i förskoleåldern till viss del kan förutsäga dyslexi.

2. Vad hoppas du ska hända i skolan/forskning?

Nummer ett är att man sätter sig in i hur en god strukturerad undervisning för barn med dyslexi kan utformas och organiseras. Det behövs mer forskning om dyslexi, exempelvis finns det inte några utvärderingar av svenska test för barn och ungdomar publicerade i vetenskapliga tidskrifter.

3.  Var det något resultat du själv blev överraskad av i rapporten?

Det förvånade mig att det finns så pass få vetenskapliga studier av hög kvalitet rörande interventioner för barn och ungdomar med dyslexi. Detsamma gäller även longitudinella studier om att förutsäga dyslexi i förskoleåldern.

Projektgrupp

Sakkunniga

  • Stefan Samuelsson (ordföranden), Professor i specialpedagogik, Linköpings universitet, Linköping
  • Barbro Bruce, Legitimerad logoped, med dr i logopedi, universitetslektor i utbildningsvetenskap/specialpedagogik, Malmö högskola, Malmö
  • Gunnel Colnerud (avsnitt om etiska och sociala aspekter), Legitimerad psykolog och professor i pedagogik,
  • Linköpings universitet, Linköping
  • Christina Hellman, Fil dr, universitetslektor i lingvistik, Stockholms universitet, Stockholm
  • Mona Näreskog, Lärare, legitimerad läkare och specialist i barn- och ungdomspsykiatri, Stockholm
  • Idor Svensson, Docent i psykologi, legitimerad psykolog, specialist i klinisk och pedagogisk psykologi, Linnéuniversitetet, Växjö
  • Ulrika Wolff, Docent i pedagogik, Göteborgs universitet, Göteborg
  • Jakob Åsberg, Lärare, fil dr psykologi, Göteborgs universitet, Göteborg

Extern referensexpert

  • Petter Gustavsson, Professor i differentiell psykologi, Karolinska Institutet, Stockholm

Extern referensperson

  • Gunilla Salo, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Stockholm

SBU

  • Agneta Brolund (informationsspecialist)
  • Thomas Davidson (hälsoekonom)
  • Kickan Håkanson (projektadministratör)
  • Agneta Pettersson (biträdande projektledare)
  • Karin Stenström (projektledare)

Mer inom ämnet

Beställa en publikation?
Sidan publicerad