Denna publikation publicerades för mer än två år sedan. Kunskapsläget kan ha förändrats.
Denna rapport har inriktats på att utvärdera tester och insatser för barn och ungdomar med dyslexi. Då det inte finns en absolut gräns för läsförmåga (ordavkodning) hos personer med dyslexi sattes gränsen till den 10:e percentilen. Rapporten har gjorts på förfrågan från Socialstyrelsen och är en del av ett regeringsuppdrag.
Citera denna rapport: SBU. Dyslexi hos barn och ungdomar - tester och insatser. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2014. SBU-rapport nr 225. ISBN 978-91-85413-66-9.
SBU Utvärderar En allsidig vetenskaplig utvärdering som innefattar systematisk översikt, ekonomiska/hälsoekonomiska analyser samt genomgång av sociala och etiska aspekter. Ämnessakkunniga deltar i arbetet med stöd av medarbetare på SBU, patienter/brukare. Rapporten granskas av oberoende experter. Graden av vetenskaplig tillförlitlighet i de sammanvägda resultaten bedöms på ett systematiskt sätt och rapportens slutsatser godkänns av SBU:s nämnd.
Publicerad: | 2014-08-13 |
---|---|
Kontakta SBU: | registrator@sbu.se |
Rapportnr: | 225 |
Om barn med dyslexi övar kopplingen mellan språkljud och bokstäver på ett strukturerat sätt kan de förbättra flera förmågor som att läsa, stava och förstå innehållet i en text. Vi känner ännu inte till nyttan av andra former av läs- och skrivträning eller av nyare hjälpmedel som till exempel läspenna eller appar i mobiltelefoner eftersom det inte finns tillräckligt med forskning om detta.
Läs pressmeddelandetInsatser för barn och ungdomar med dyslexi har granskats av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). I SBU:s rapport har det vetenskapliga underlaget rörande nyttan av olika insatser sammanställts och utvärderats. Här ger vi exempel på en vetenskapligt välunderbyggd insats.
Faktablad: Insatser för barn och unga med dyslexiSBU vill förtydliga begreppet ”otillräckligt vetenskapligt underlag”, som förekommer i kunskapsöversikten om olika tester och insatser vid dyslexi. SBU:s uppdrag var att gå igenom befintliga forskningsstudier för tester och insatser inom dyslexiområdet. Efter denna genomgång kunde SBU konstatera att det för vissa tester och insatser saknas studier, eller att studierna hade brister. Detta uttrycks i rapporten som ”otillräckligt vetenskapligt underlag”. Det är inte detsamma som att säga att dessa metoder är dåliga eller saknar värde. Det behövs mer forskning för att kunna avgöra vilka metoder som fungerar bäst.
Så länge kunskapen saknas är det viktigt att barn med misstänkt dyslexi får utredning och stöd med hjälp av de verktyg som finns. I rapporten redovisar SBU viktiga områden som behöver studeras mer – något som kan bli startskottet för ny forskning på området. Dessutom kommer Socialstyrelsen tillsammans med Skolverket att uppdatera de vägledningsdokument som ligger till grund för barnhälsovård och elevhälsa.
Olivia Wigzell
Generaldirektör SBU
Karin Stenström
Projektledare SBU
Att strukturerad träning av kopplingen mellan fonem och grafem kan förbättra stavning, ordavkodning, läshastighet och läsförståelse hos barn och ungdomar med dyslexi, och att man med sådan träning även kan se långsiktiga effekter på läsförståelsen. Det är också ett viktigt resultat att mått på fonologisk medvetenhet, snabb benämningsförmåga och bokstavskunskap i förskoleåldern till viss del kan förutsäga dyslexi.
Nummer ett är att man sätter sig in i hur en god strukturerad undervisning för barn med dyslexi kan utformas och organiseras. Det behövs mer forskning om dyslexi, exempelvis finns det inte några utvärderingar av svenska test för barn och ungdomar publicerade i vetenskapliga tidskrifter.
Det förvånade mig att det finns så pass få vetenskapliga studier av hög kvalitet rörande interventioner för barn och ungdomar med dyslexi. Detsamma gäller även longitudinella studier om att förutsäga dyslexi i förskoleåldern.