SBU har kartlagt forskningssammanställningar om insatser som syftar till att stärka hälsolitteraciteten hos barn, unga och stödjande vuxna. Hälsolitteracitet innebär förmågan att kunna hitta, förstå, bedöma och använda information för att bevara och stärka hälsa. Kartläggningen visar att flera systematiska översikter har utvärderat sådana insatser under de senaste åren, främst inom områdena psykisk hälsa, munhälsa och levnadsvanor. 

Enligt WHO bör insatser för att stärka hälsolitteracitet omfatta både organisationsnivå och individnivå. På organisationsnivå handlar det om att utveckla strukturer, kommunikation och utbildning så att hälsoinformation och -tjänster blir tillgängliga och begripliga för alla. På individnivå betonas vikten av att stärka förmågan att förstå och använda hälsoinformation genom tidig och livslång utbildning, samt genom tillgång till korrekt och relevant hälso- och vetenskapsinformation. 

Denna rapport syftar till att identifiera och kartlägga systematiska översikter om insatser som kan främja hälsolitteracitet hos barn och unga samt stödjande vuxna. Vidare syftar den till att översiktligt visa inom vilka områden det finns respektive saknas tillförlitligt sammanställd vetenskaplig kunskap. Rapporten är en del av ett regeringsuppdrag till SBU och flera andra myndigheter att ta fram ett nytt nationellt hälsoprogram för barn och unga.

Bland de 18 tillräckligt välgjorda systematiska översikterna som inkluderades har sex översikter utvärderat insatser inom området psykisk hälsa, fem om munhälsa, fyra om matvanor och tre om generell hälsa. Ett fåtal översikter har även utvärderat fysisk aktivitet, omvårdnad av nyfödd, relationer och sexuell hälsa samt säkerhet och våld. Insatserna var huvudsakligen skolbaserade och var oftast riktade till barn och unga, men vissa vände sig även till vårdnadshavare och professionella vuxna. Hälften av översikterna använde specifikt begreppet hälsolitteracitet och övriga hade fokus på hälsokunskap.

I två av översikterna anger författarna att de med säkerhet kan uttala sig om de utvärderade insatsernas effekter. Båda visade positiva resultat.  Den ena utvärderade insatser i skola för att främja psykisk hälsolitteracitet, kunskap och förståelse för psykiska besvär samt stigma, och den andra kompetensstärkande insatser för lärare kopplat till elevers fysisk aktivitet och motoriska förmågor. I övriga sexton översikter anges att underlaget inte räcker för att man ska kunna dra säkra slutsatser. Det behövs därför mer forskning på området.

Resultaten omfattar systematiska översikter publicerade från år 2020 till 2025 om universella insatser för barn och unga (0–20 år), samt insatser riktade till vårdnadshavare eller andra stödjande vuxna när dessa syftat till att stärka barns och ungas hälsolitteracitet. Även översikter som har utvärderat insatser med fokus på besläktade begrepp, såsom hälsokompetens eller hälsokunskap, har inkluderats när de bedömdes vara relevanta för barns och ungas förmåga att förstå, värdera och använda hälsoinformation.

Av resultaten framgår att det finns forskning som har utvärderat insatser som främjar hälsolitteracitet inom olika områden, men att variationer i mätmetoder, studiedesign och definitioner av hälsolitteracitetsbegreppet begränsar möjligheten att dra säkra slutsatser. Få översikter bedömer dock att underlaget räcker för att dra slutsatser om insatserna påverkar hälsolitteracitet. Sammantaget beskriver översikterna ett osäkert kunskapsläge där resultaten bör tolkas med försiktighet.

SBU redovisar endast översiktsförfattarnas slutsatser. Vi har i denna rapport inte tagit hänsyn till om vi skulle ha gjort en annan bedömning av tillförlitligheten till resultaten. Vi har inte heller bedömt överförbarheten till svensk kontext.

Av de 72 identifierade systematiska översikterna bedömdes 18 ha låg eller måttlig risk för bias. Dessa ingår därför i rapportens resultat samt i den interaktiva kartan. De systematiska översikter som bedömdes ha en hög risk för bias listas i en bilaga, ordnade efter vilket hälsoområde som översikten har studerat. Litteratursökningar genomfördes i åtta databaser i april 2025.

Den här rapporten är en del av arbetet med det nationella hälsoprogrammet för barn och unga. Kärnan i hälsoprogrammet ska utgöras av regelbundna hälsobesök, hälsosamtal och föräldraskapsstöd. Insatserna i programmet ska vara både hälsofrämjande och förebyggande, samt erbjudas likvärdigt till alla barn och unga mellan 0 och 20 år i Sverige. Programmet är i förlängningen tänkt att skapa förutsättningar för en god och mer jämlik hälsa hos alla barn och unga.

Hälsoprogrammet involverar flera verksamheter som möter barn och unga under uppväxtåren, såsom mödrahälsovården, barnhälsovården, elevhälsan och tandvården.

Regeringsuppdraget att ta fram ett nytt nationellt hälsoprogram kom i augusti år 2023 (dnr S2023/02379). Socialstyrelsen ansvarar för att ta fram hälsoprogrammet, tillsammans med Folkhälsomyndigheten, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) samt Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF).

SBU medverkar framför allt i delprojektet Kunskap/tema, där kunskapsunderlag och kunskapsstöd inom flera områden tas fram. Ett område som har identifierats som betydelsefullt, och där SBU har engagerats, är hälsolitteracitet. Denna rapport fokuserar främst på hälsolitteracitet hos barn och unga, men också hälsolitteracitet hos de stödjande vuxna som finns runt barn och unga, till exempel föräldrar eller andra viktiga närstående, professionella och ideellt verksamma.

Denna rapport syftar till att identifiera och kartlägga systematiska översikter om insatser som kan främja hälsolitteracitet hos barn och unga samt stödjande vuxna, och att översiktligt visa inom vilka områden det finns respektive saknas tillförlitligt sammanställd vetenskaplig kunskap.

Den huvudsakliga målgruppen för rapporten är den myndighetsgemensamma arbetsgruppen för det nationella hälsoprogrammet för barn och unga. Andra målgrupper som kan ha användning av kartläggningen är exempelvis myndigheter, professionella inom regioner och kommuner, samt forskare.

Alla barn har rätt till bästa möjliga hälsa, att utvecklas utifrån egna förutsättningar och att bli lyssnade på. Detta slås fast i FN:s konvention om barnets rättigheter [1], även kallad barnkonventionen, som sedan år 2020 är svensk lag [2]. I ett globalt perspektiv har barn i Sverige generellt god hälsa [3], men det finns samtidigt utmaningar, särskilt när det gäller psykisk ohälsa samt övervikt och obesitas [4]. Redan i förskoleåldern blir socioekonomiska skillnader i hälsa tydliga, som ofta kvarstår genom livet. Dessa faktorer påverkar inte bara hälsa, välmående och livslängd, utan även livschanser [5].

Barn och unga utgör en blandad grupp med olika utvecklingsmässiga, sociala och kommunikativa förutsättningar. Deras hälsa formas utifrån familjens livssituation och i samspel med förskola, skola, fritid och övriga delar av samhället [6]. Förmågan att förstå, värdera och använda hälsoinformation – det vill säga hälsolitteracitet – utvecklas gradvis genom dessa miljöer och i samspelet med vuxna [7] [8]. Barns delaktighet i beslut som rör deras hälsa är också en central del av barnets rättigheter [1].

Hälsa formas alltså över tid och under inflytande av många samverkande faktorer, både sociala och medicinska. De sociala bestämningsfaktorerna för hälsa handlar om de icke-medicinska villkor som påverkar hur människor mår genom livet, från födsel till ålderdom [9]. Ett sätt att beskriva hur de sociala bestämningsfaktorerna samverkar har gjorts i Regnbågsmodellen [10], som visar hur hälsan påverkas på olika nivåer från individnivå till samhällsnivå. Modellen har vidareutvecklats med fokus på barn [11], och Folkhälsomyndigheten har anpassat den för att belysa barns hälsa i ett svenskt sammanhang (Figur 2.1).

Begreppet hälsolitteracitet introducerades av Världshälsoorganisationen (WHO) i slutet av 1990-talet och definierades då som (vår översättning): ”de kognitiva och sociala färdigheter som avgör individers motivation och förmåga att få tillgång till, förstå och använda information på sätt som främjar och upprätthåller god hälsa” [12]. Därefter har flera olika definitioner presenterats. På senare år har det skett en förskjutning från definitioner med ett individperspektiv till definitioner med befolkningsperspektiv, och till en starkare betoning på samhällsperspektiv [13] [14] [15]. WHO omformulerade år 2021 sin definition till följande (vår översättning):

”Hälsolitteracitet representerar den personliga kunskap och kompetens som ackumuleras genom dagliga aktiviteter, sociala interaktioner och över generationer. Personlig kunskap och kompetens förmedlas av organisatoriska strukturer och tillgången på resurser som möjliggör för människor att få tillgång till, förstå, bedöma och använda information och tjänster på sätt som främjar och upprätthåller god hälsa och välbefinnande för dem själva och de omkring dem” [16].

Begreppet hälsolitteracitet används ibland tillsammans med närliggande termer som hälsokompetens eller hälsokunskap. Dessa begrepp överlappar delvis, men är inte identiska. Hälsokunskap syftar främst på faktabaserad kunskap om hälsa och levnadsvanor, medan hälsokompetens mer svarar mot hälsolitteracitet, då detta begrepp beskrivs som en viktig färdighet som gör det möjligt för individer att navigera i hälsoinformation och fatta välgrundade beslut som påverkar deras hälsa. I vetenskaplig litteratur används begreppen inte alltid konsekvent.

Hälsolitteracitet kan förstås genom två kompletterande ansatser: en hälsofrämjande (holistisk) och en biomedicinsk [17]. Den hälsofrämjande ansatsen betonar hur hälsolitteracitet utvecklas i samspel med sociala och strukturella faktorer och kan stärka delaktighet och jämlikhet i hälsa. Den biomedicinska ansatsen fokuserar på individens förmåga att förstå och använda hälsoinformation i mötet med vård och behandling, vilket är en förutsättning för att kunna ta till sig råd och fatta beslut om egen hälsa.

Utöver dessa ansatser kan hälsolitteracitet beskrivas genom tre dimensioner av förmågor – funktionell, interaktiv (även kallad kommunikativ) och kritisk – som speglar hur människor söker, tolkar, värderar och använder hälsoinformation [18] [19]. Se Faktaruta 2.1.

God hälsolitteracitet stärker förmågan att omsätta kunskap i handling, som till exempel att göra medvetna val kring kost, fysisk aktivitet och psykisk hälsa [7]. Studier visar att högre hälsolitteracitet hänger samman med hälsosammare levnadsvanor, bättre egenvård och större benägenhet att söka stöd vid behov [23]. Låg hälsolitteracitet har däremot kopplats till riskbeteenden, lägre användning av förebyggande vård och sämre hälsoutfall [24]. Att stärka barns och ungas hälsolitteracitet är därför en investering i deras framtida hälsa och delaktighet. Det bidrar till att minska ojämlikhet i hälsa och utgör en grund för ett effektivt hälsofrämjande arbete.

Hälsolitteracitet mäts ofta kvantitativt med olika typer av frågeformulär, men kan också undersökas med kvalitativa forskningsmetoder. Frågeformulären kan mäta både generell hälsolitteracitet och domänspecifik hälsolitteracitet, det vill säga hur barn och unga tar till sig och använder hälsoinformation inom särskilda områden som munhälsa, psykisk hälsa samt digital media och hälsa¹. En internationell systematisk översikt från år 2018 identifierade cirka 15 frågeformulär för att mäta hälsolitteracitet hos barn och unga [25], varav de flesta var självskattningsformulär som används för att mäta generell hälsolitteracitet hos skolbarn. Idag finns det ett sådant formulär översatt till svenska, Health Literacy for School-aged Children (vår översättning: Hälsolitteracitet för skolbarn) (HLSAC-5) [26].

^1. I denna rapport används termen digital media och hälsa för hur individer använder digitala plattformar, sociala medier, appar och onlinetjänster för att söka, förstå, värdera, skapa och dela information om hälsa, samt för att kommunicera eller delta i hälsofrämjande aktiviteter. Begreppet omfattar både e-hälsotjänster, digital hälsoinformation och det bredare digitala medielandskap där barn och unga möter hälsorelaterat innehåll.

 

Att mäta generell hälsolitteracitet hos yngre barn kan vara svårt eftersom de saknar livserfarenhet och kognitiva färdigheter för att hantera komplex information. För denna grupp kan det därför vara mer lämpligt att fokusera på specifika områden, som fysisk aktivitet, kunskap om kroppen, hälsosamma vanor och närmiljö. Hos de yngsta barnen kan metoder som tecknande i kombination med intervjuer och observationer vara bättre anpassade för att fånga hur barn förstår och använder hälsoinformation än traditionella frågeformulär [27].

När hälsolitteracitet studeras hos barn bör även närstående vuxna involveras, eftersom de har stort inflytande över barns kunskaper, attityder och beteenden. För vuxna finns flera självskattningsfrågeformulär på svenska, som mäter olika aspekter av hälsolitteracitet [28-34].

Enligt WHO bör insatser för att stärka hälsolitteracitet omfatta både organisationsnivå och individnivå. På organisationsnivå handlar det om att utveckla strukturer, kommunikation och utbildning så att hälsoinformation och tjänster blir tillgängliga och begripliga för alla [35]. På individnivå betonas vikten av att stärka förmågan att förstå, värdera och använda hälsoinformation genom tidig och livslång utbildning samt genom tillgång till korrekt och relevant information.

Enligt Ottawa Charter for Health Promotion [36] bygger hälsofrämjande arbete på att utveckla personliga färdigheter, skapa stödjande miljöer och stärka delaktighet och jämlikhet i hälsa. I senare riktlinjer [37] framhålls hälsolitteracitet som en grundförutsättning för ett effektivt och jämlikt hälsofrämjande arbete. Även organisationer som skola, vård, omsorg och fritidsverksamheter behöver vara hälsolitterata, genom att utforma information och miljöer som är begripliga och tillgängliga för alla barn, unga och deras familjer [38].

Insatser som syftar till att främja hälsolitteracitet hos barn och unga kan riktas direkt till målgruppen i olika åldrar, men också till dem som har en stödjande relation med den unge personen, exempelvis föräldrar, släktingar, närstående eller andra viktiga personer. Även blivande föräldrar samt vuxna som i sin profession eller ideellt arbetar med barn och unga är viktiga målgrupper för insatser. Föräldrars hälsolitteracitet har visat sig ha betydelse för vårdnyttjande och prognos när barnet har en kronisk sjukdom [39].

I Sverige finns flera samhällsaktörer som har uppdrag att främja barns och ungas hälsolitteracitet. Inom hälso- och sjukvårdens och tandvårdens verksamheter används strategier och verktyg för att göra hälsoinformation mer begriplig och stärka föräldrars och barns förmåga att använda den [40] [41]. Det rör sig om barnhälsovården, som har ett viktigt universellt uppdrag för barn från födelse fram till skolstart, men också primärvård, specialistvård och tandvård. Även förskola, skola och elevhälsa spelar en central roll. Skolans läroplan betonar att elever ska utveckla kunskap om hur levnadsvanor påverkar hälsa, miljö och samhälle, och i Skolverkets stödmaterial diskuteras detta i relation till hälsolitteracitet [42] [43]. För ungdomar är även ungdomsmottagningarna en viktig arena för att stödja hälsolitteracitet.

Flera verksamheter erbjuder också föräldraskapsstöd, till exempel mödra- och barnhälsovården, familjecentraler, socialtjänsten och öppna förskolan, med syfte att stärka vuxnas hälsolitteracitet och förmåga att stödja barns hälsa och utveckling.

Utöver skola och vård kan fritidsverksamheter, idrottsföreningar och ideella organisationer vara viktiga arenor för att främja hälsolitteracitet, inte minst genom socialt stöd, relationer och informellt lärande  [44].

Kartläggningen utförs med en systematisk arbetsprocess som liknar processen för en systematisk översikt. Syftet är detsamma: att så långt det är möjligt säkerställa att de resultat vi redovisar är representativa för forskningsområdet. Skillnaderna jämfört med en systematisk översikt är att vi:

• samlar forskning på en aggregerad nivå ovanför den systematiska översikten
• inte gör några egna analyser av effekter

Vårt mål är att visa vad det finns för sammanställd forskning om insatser för att främja hälsolitteracitet riktade till barn och unga, vårdnadshavare och närstående, eller personer som i sin profession eller ideellt arbetar med barn och unga. Vilka insatser man har utvärderat i forskningen, hur har man utvärderat dem, och vilka slutsatser man har dragit om insatsernas effekter? Processen illustreras förenklat i Figur 2.2.

De övergripande frågorna är:

• Vad finns det för systematiskt sammanställd forskning om insatser för att främja hälsolitteracitet hos barn och unga och stödjande vuxna?
• Vilken kunskap om effekter av sådana insatser går att identifiera?

Nedan beskrivs de krav som har ställts på en systematisk översikt för att den ska inkluderas i kartläggningen.

3.2.1 Population

Populationen ska ha bestått av barn och unga i åldrarna 0–20 år. I översikter med blandad population krävdes att resultat för 0–20 år särredovisats eller att minst 50 procent av deltagarna var barn och unga 0–20 år. Vi inkluderade även systematiska översikter som har riktat sig till föräldrar och närstående, samt till vuxna som ideellt eller i sin profession arbetar med barn och unga, om insatsen i fråga gavs för att främja hälsolitteracitet med fokus på barn och ungas hälsa.

3.2.2 Insats

De undersökta insatserna ska ha varit på universell nivå, det vill säga riktade till alla inom den valda populationen och inte till utvalda riskgrupper eller individer med specifika problem eller behov. Vidare ska de ha syftat till att främja hälsolitteracitet hos och om barn och unga.

I det myndighetsgemensamma arbetet för att ta fram ett nationellt hälsoprogram för barn och unga har ett antal hälsoområden identifierats. Vi har delvis utgått från dessa för att gruppera inom vilket område som insatser har undersökts i översikten, med tillägg av vissa områden som är mer tvärgående, som omvårdnad av nyfödd eller digital media och hälsa, eller breda, så som generell hälsa. Övriga områden för rapporten är fysisk hälsa, psykisk hälsa, psykomotorik, munhälsa, levnadsvanor, relationer och sexuell hälsa, säkerhet och förebygga våld, samt språk och kommunikation, vilka kopplar mer direkt till det nationella hälsoprogrammets temaområden [46].

3.2.3 Kontroll

Kontrollgruppen skulle ha fått en annan insats än interventionsgruppen, sedvanlig vård, eller ingen insats. Även systematiska översikter som har inkluderat studier som saknar kontrollgrupp inkluderades.

3.2.4 Utfall

För att en systematisk översikt skulle inkluderas krävdes att den utvärderade något av våra primära utfall. I denna rapport är hälsolitteracitet ett sådant utfall, men då vi betraktar hälsolitteracitet i vid bemärkelse innebär det vi även har inkluderat översikter som har undersökt insatser med fokus på besläktade begrepp, såsom hälsokompetens eller hälsokunskap. Detta gjordes när vi bedömde att de var relevanta för att belysa barns och ungas förmåga att förstå, värdera och använda hälsoinformation.

Om en översikt dessutom rapporterade resultat inom områden som beteendeförändring, fysisk funktion och hälsa eller psykisk funktion och hälsa inkluderade vi den. Dessa resultat var dock inte ett krav för att översikten skulle inkluderas.

3.2.5 Studiedesign

Vi inkluderade endast systematiska översikter som utvärderade effekter med kvantitativa mått. Systematiska översikter som kombinerade kvantitativa och kvalitativa metoder togs med endast om de kvantitativa resultaten redovisades separat.

3.2.6 Övriga avgränsningar

Vi inkluderade systematiska översikter som:

• hade publicerats från år 2020 till april år 2025, för att säkerställa att kartläggningen visar det aktuella kunskapsläget.
• hade publicerats i en fackgranskad tidskrift eller av en offentlig HTA-organisation.
• hade publicerats på engelska eller ett skandinaviskt språk.

Vi exkluderade systematiska översikter som:

• hade begränsats till populationer i låg- och medelinkomstländer, då överförbarheten av resultaten bedömdes som låg.
• hade utvärderat insatser på selekterad eller indikerad nivå, då vi hade prioriterat universella ansatser.

3.3.1 Litteratursökning

En informationsspecialist utformade och genomförde litteratursökningarna i samråd med projektets sakkunniga och projektledare. Sökningarna utfördes i april år 2025. Sökstrategin redovisas i sin helhet i Appendix 1. Sökningar utfördes i databaserna:

• APA PsycInfo (EBSCO)
• CINAHL & Academic Search Premiere (samtidig sökning via EBSCO)
• ERIC (EBSCO)
• Medline (Ovid)
• PubMed Central
• Scopus
• Sociological Abstracts & Social Services Abstracts (samtidig sökning via ProQuest)
• International HTA-database

Sökningen är utformad med följande sökblock som har kombinerats med den booleska operatorn AND: termer för populationen (barn/ungdomar/föräldrar et cetera) och termer för hälsolitteracitet och termer för systematiska översikter. Det innebär att studier som skulle kunna handla om individers förmåga att värdera, förvärva, förstå och använda hälsoinformation, men som inte benämns som hälsolitteracitet (eller något av de besläktade begrepp som finns med i sökningen), kan missas.

För att ändå säkerställa att så många relevanta översikter som möjligt hittades sökte vi begrepp för hälsolitteracitet i fulltexten i de databaser där det var möjligt. Sökningen utfördes också i ett relativt stort antal databaser.

Vi undvek att använda språk- och tidsavgränsningar i litteratursökningen. De avgränsningar som fanns i projektet hanterades istället i verktyget Covidence [47] som användes för relevansgranskning och databashantering.

Sökningen har granskats av en annan informationsspecialist än den som deltog i projektet. Granskningen gjordes med hjälp av PRESS Checklist [48]. Dubbletter mellan databaser har rensats med det digitala verktyget Deduklick [49].

3.3.1.1 Kontroll av forskningsintegritet

I oktober år 2025 utfördes kontroller av inkluderade systematiska översikter avseende forskningsintegritet. Kontrollen omfattade:

• Genomgång i databasen Retraction Watch av om någon av de aktuella översikterna återkallats av utgivaren. Även de systematiska översikternas inkluderade artiklar kontrollerades. Genomgången gjordes i EndNote.
• Genomgång av om Comments, Errata eller Expression of Concern publicerats i PubMed, samt publicering av eventuella kommentarer i databasen PubPeer.
• Tidskrifterna som översikterna publicerats i har kontrollerats i Norwegian Register for Scientific Journals, Series and Publishers [50].

Kontrollen identifierade inte några tecken på brister i de systematiska översikter som ingår i kartläggningen.

3.3.2 Bedömning av relevans

Två medarbetare i projektgruppen granskade oberoende av varandra titel och sammanfattning för de artiklar som identifierades i litteratursökningarna. De sammanfattningar som tydligt inte uppfyllde urvalskriterierna exkluderades. Övriga översikter hämtades i fulltext och granskades därefter av två projektmedarbetare oberoende av varandra. Eventuella oenigheter vid fulltextgranskning löstes genom diskussion, i första hand granskarna sinsemellan och i andra hand i projektgruppen som helhet, till enighet uppnåddes. Artiklar som granskades i fulltext och som inte uppfyllde kriterierna sorterades bort och orsak till exklusion noterades.

Granskningen av de systematiska översikternas risk för bias skedde oberoende av två projektmedarbetare och med stöd av mallen ROBIS [51] (se SBU:s metodbok för fördjupad information om risk för bias [52]). Oenigheter mellan granskarna löstes genom diskussion till enighet uppnåddes. Risken för bias har bedömts som låg, måttlig eller hög. Med hög risk för bias menar vi att arbetsprocessen i en översikt, eller beskrivningen av den, har sådana brister att det inte går att bedöma om de redovisade resultaten stämmer.

De systematiska översikter som vi bedömde ha låg eller måttlig risk för bias kategoriserades för att presenteras i en interaktiv karta. Projektgruppen har tillsammans identifierat kategorier som kan underlätta för läsaren att ta till sig materialet. Målet är att kategorierna ska visa både för vilka områden som vi har hittat systematiska översikter med låg eller måttlig risk för bias, och för vilka områden vi inte har det. Varje kategori har flera underkategorier, vilka syns i den interaktiva kartan som underrubriker för x- respektive y-axeln, samt som valbara filter.

Arbetet genomfördes av en projektledare och granskades av en annan. Eventuella skillnader löstes genom diskussion tills enighet uppnåddes.

De systematiska översikterna sorterades i den interaktiva kartan utifrån kategorierna:

• Hälsoområde (y-axel): Avser inom vilket hälsoområde insatsen har utvärderats. Indelningen utgår i huvudsak från de temaområden som används i det myndighetsgemensamma arbetet med det nationella hälsoprogrammet för barn och unga [46], kompletterat med vissa tvärgående eller bredare områden. Exempel på hälsoområden är fysisk hälsa, psykisk hälsa, psykomotorik, munhälsa, levnadsvanor, relationer och sexuell hälsa, säkerhet och förebygga våld, språk och kommunikation, omvårdnad av nyfödd, digital media och hälsa, samt generell hälsa.
• Population (y-axel): Indelat i barn och unga, professionellt eller ideellt aktiva vuxna, vårdnadshavare eller närstående.

Samt filtren:

• Risk för bias: SBU:s bedömning av risk för bias i varje systematisk översikt (se avsnitt 3.3.3), angiven som låg eller måttlig.
• Arena för insatsen: Indelat i vilken typ av arena eller kontext de systematiska översikterna omfattar; skola, vård och omsorg, tandvård, fritid.
• Primära utfall: Omfattar mått som rör hälsolitteracitet, hälsokompetens eller hälsokunskap.
• Övriga utfall: Omfattar mått inom områden som beteendeförändring, fysisk funktion och hälsa eller psykisk funktion och hälsa.

För de översikter som SBU bedömde ha låg eller måttlig risk för bias redovisar vi även översiktsförfattarnas bedömning av insatsernas effekter på hälsolitteracitet, hälsokompetens eller hälsokunskap, samt författarnas bedömning av resultatens tillförlitlighet.

Översiktsförfattarna kan ha bedömt tillförlitligheten med GRADE [52] [53] eller med andra metoder. Detta redovisas på följande sätt:

1. Om GRADE har använts har SBU återgett översiktsförfattarnas formulering ordagrant.
2. Om tillförlitligheten har bedömts på ett annat sätt än med GRADE har SBU tolkat och översatt författarnas skrivning så troget som möjligt.
3. Om ingen bedömning av tillförlitlighet har gjorts står detta utskrivet i tabellen.

Tillförlitlighet i en systematisk översikt beskriver hur säkra författarna är på sina resultat, och visar hur troligt det är att det sammanvägda resultatet speglar den verkliga effekten av en insats. Bedömningen påverkas av hur välgjorda och samstämmiga de ingående studierna är, hur precisa resultaten är samt i vilken utsträckning de kan överföras till andra sammanhang.

SBU redovisar endast översiktsförfattarnas slutsatser. Vi har i denna rapport inte tagit ställning till om vi skulle ha gjort en annan bedömning av tillförlitligheten till resultaten. Vi har inte heller bedömt överförbarheten till svensk kontext.

I den interaktiva kartan finns de 18 systematiska översikter som vi bedömde hade låg eller måttlig risk för bias kategoriserade och länkade. Kartan fungerar som ett interaktivt bibliotek där översikterna kan sökas fram utifrån de områden som kartläggningen omfattar. När man klickar på ett område i kartan visas en lista över identifierade översikter.

I kartan syns både samtliga inkluderade systematiska översikter för varje område och för vilka områden det saknas systematiska översikter. Kategorin på x-axeln visar vilka populationer som insatserna riktats till och y-axeln visar studerade hälsoområden. Översikterna kan filtreras på risk för bias, arena för insatsen, primära utfall samt övriga utfall genom att göra val i menyn ovanför kartan, vilket påverkar vilka av översikterna som syns. Några av översikterna finns med i mer än ett område i kartan.

I följande kapitel presenteras en sammanställning av de inkluderade systematiska översikterna. Vissa uppgifter kan hämtas direkt ur den interaktiva kartan, medan andra endast redovisas här.

5.2.1 Populationer och arenor för insatserna

Av de 18 systematiska översikterna undersökte de flesta [54-64] insatser riktade till barn och unga. Övriga översikter undersökte insatser riktade till vårdnadshavare eller andra närstående [65] [66] [67] [68] [69] eller insatser riktade till vuxna med professionellt eller ideellt engagemang [70] [71] (Figur 5.1).

Översikterna beskrev inte alltid tydligt inom vilka arenor insatserna hade genomförts. Utifrån de inkluderade studierna framgår dock att skolan var den vanligaste arenan [54-64] [70] [71], följt av vård och omsorg [65] [66] [55] [67] [68], fritidsverksamhet [65] [66] [55] [62] och tandvården [63] [69]. Flera översikter omfattade insatser inom flera arenor (Figur 5.2). Se även den interaktiva kartan.

 

5.2.2 Studerade hälsoområden

Kartläggningen visar att översikterna har undersökt insatsernas effekt inom flera hälsoområden. Vanligast var psykisk hälsa [55] [59] [60] [65] [68] [71], därefter munhälsa [54] [65] [62] [63] [69], levnadsvanor som rör kost och matvanor [65] [61] [62] [64] samt generell hälsa  [58] [62] [65]. Två översikter fokuserade på fysisk aktivitet [57] [70]  respektive omvårdnad av nyfödd [66] [67]. Enstaka översikter behandlade relationer och sexuell hälsa [56] samt säkerhet och våld av nyfödd [66]. En översikt kunde omfatta flera hälsoområden. Inga översikter med låg eller måttlig risk för bias identifierades inom digital media och hälsa, psykomotorik eller språk och kommunikation (Figur 5.3). Se även den interaktiva kartan.

 

5.2.3 Studerade utfall

Hälften av översikterna [57-61, 64, 65, 68, 71] studerade utfall på hälsolitteracitet. De övriga nio översikterna [54-56, 62, 63, 66, 67, 69, 70] studerade utfall på hälsokunskap. Flera översikter studerade även utfall på något eller flera av de övriga utfallen beteende, hälsa och funktion [54-56, 59, 62, 63, 66, 67, 69]. Se även den interaktiva kartan.

5.2.4 Dimensioner av hälsolitteracitet

Samtliga översikter utom en [58] undersökte insatser som syftade till att stärka förmågor att kunna ta till sig och förstå muntlig och skriftlig information och undervisning om hälsorisker, hälsosamma levnadsvanor samt hur hälso- och sjukvården fungerar (så kallad funktionell hälsolitteracitet). I majoriteten av översikterna [55-57, 59-62, 64-68, 70, 71] kombinerades dessa med insatser som utvecklar förmågan att söka, förstå och använda information i sociala sammanhang (så kallad interaktiv (eller kommunikativ) hälsolitteracitet). Endast två översikter utvärderade insatser med fokus på dimensionen kritisk hälsolitteracitet  [61] [67].

5.2.5 Insatsernas utformning

Insatsernas inriktning varierade ofta avsevärt, även inom en och samma systematiska översikt, och insatserna var ofta sammansatta av flera olika komponenter. I samtliga studier utom en [58] dominerade studier med ett utbildande eller kunskapsförmedlande innehåll. Drygt hälften av dessa inkluderade även moment av erfarenhetsutbyte eller olika former av stöd [55, 56, 59, 61, 63, 65, 67, 68, 70, 71]. Färdighetsträning förekom i hälften av översikterna [54, 56, 57, 60-62, 64, 67, 70], medan självhjälpsverktyg identifierades i tre översikter [65] [67] [69]. Information om insatsernas frekvens, varaktighet och eventuell uppföljningstid var däremot mycket begränsad.

5.2.6 Leveranssätt och format för insatserna

Åtta översikter utvärderade insatser som genomfördes enbart genom fysiska möten [57, 59, 61, 63, 64, 66, 67, 70]. Två översikter undersökte enbart digitala insatser [60] [69]. I sju översikter ingick insatser som antingen hade både digitala och fysiska moment, eller där båda typerna av genomförandeformer förekom inom samma översikt [54-56, 62, 65, 68, 71]. Mer än hälften av översikterna innehöll dessutom studier som utvärderade insatser både på individ- och gruppnivå [54-56, 61, 63, 65-68, 70, 71].

I Tabell 5.1 sammanfattas översiktsförfattarnas bedömning av kunskapsläget om insatsernas effekter i de 18 systematiska översikter med låg eller måttlig risk för bias.

I tabellen återger vi endast översiktsförfattarnas beskrivning av de insatser som översikterna omfattar, vilken population insatserna riktats till samt vilka utfall (relaterat till hälsolitteracitet, hälsokompetens eller hälsokunskap) som har utvärderats. För mer information se även Kapitel 3, avsnitt 3.5.

6.1.1 Översikternas kvalitet och inverkan på kunskapsunderlaget

Vi har identifierat 72 systematiska översikter som har utvärderat insatser för att främja hälsolitteracitet hos barn och unga samt stödjande vuxna. En stor andel av dessa (54 översikter) bedömdes ha hög risk för bias. Det innebär att underlaget som helhet präglas av betydande metodologiska begränsningar, vilket i sin tur minskar möjligheten att dra säkra slutsatser om vilken effekt olika typer av insatser har.

I denna kartläggning presenteras endast resultat från de 18 översikter som vi bedömde hade låg eller måttlig risk för bias. Detta för att vi med större säkerhet ska kunna lyfta befintlig evidens baserat på översiktsförfattarnas slutsatser, vilket är av värde för att kunna formulera kunskapsstöd till det nationella hälsoprogrammet för barn och unga.

Av dessa 18 översikter använde nio specifikt begreppet hälsolitteracitet, medan övriga fokuserade på hälsokunskap. Många presenterade slutsatser med låg eller mycket låg tillförlitlighet. I vissa fall hade översiktsförfattarna inte bedömt tillförlitligheten alls. I endast två av översikterna anger författarna att de med säkerhet kan uttala sig om de utvärderade insatsernas effekter [59] [70]. Den ena av dessa visade positiva resultat av insatser levererade i skolan i syfte att förbättra psykisk hälsolitteracitet, kunskap och förståelse för psykiska besvär och minska stigmatisering [59]. Den andra visade att kompetensstärkande insatser för lärare kopplat till elevers fysiska aktivitet och motoriska förmågor ökade kunskapen om fysisk hälsa och fysisk aktivitet [70].

I de övriga översikterna bedömer författarna att underlaget inte räcker för att dra slutsatser om insatserna påverkar hälsolitteracitet. Detta begränsar användbarheten av resultaten och gjorde att de i många fall behöver tolkas med försiktighet.

6.1.2 Vilka populationer som har studerats

Många översikter undersökte insatser till barn och unga. Endast ett fåtal av dessa inkluderade förskolebarn, trots att grunderna för hälsofrämjande vanor och förståelse för hälsa etableras redan i tidig ålder. Detta pekar på ett behov av mer forskning som belyser hälsolitteracitet hos de yngsta barnen. Att studera yngre barn är dock ofta mer resurskrävande eftersom andra datainsamlingsmetoder än frågeformulär behöver användas. För att yngre barn ska kunna uttrycka sin förståelse och sina erfarenheter krävs mer tidskrävande metoder, såsom observationer, samtalsbaserade eller lek- och teckningsbaserade metoder. Detta kan bidra till det begränsade forskningsunderlaget för just de yngsta barnen.

Yngre barn är dessutom beroende av vuxnas stöd i att förstå, tolka och tillämpa hälsoinformation. De vuxnas hälsolitteracitet blir därför en viktig förutsättning för att barn och unga ska kunna utveckla sin egen. Av den anledningen är även översikter som fokuserar på vårdnadshavare och andra stödjande vuxna betydelsefulla för att förstå hur barns och ungas hälsolitteracitet kan främjas.

6.1.3 Arenor där insatserna har genomförts

Skolan var den vanligaste arenan för insatser, ofta med läraren som ansvarig och ibland i samarbete med annan personal, exempelvis från tandvården. Skolan är en miljö som barn dagligen vistas i och där de möter vuxna som de känner väl. Detta kan bidra till trygghet och innebär att insatser för att främja hälsolitteracitet kan göras tillgängliga för alla barn och unga [36].

I några översikter genomfördes insatsen även i fritidsverksamhet. Under förutsättning att de vuxna som leder dessa aktiviteter har fått tillräcklig utbildning och färdighetsträning kan fritidsmiljön vara ett viktigt komplement till skolans eller hälso- och sjukvårdens insatser. Här sker ett mer informellt lärande, vilket gör relationen mellan den unga och den vuxna än mer betydelsefull [44].

6.1.4 Fokusområden inom hälsolitteracitet

Både generell och domänspecifik hälsolitteracitet är betydelsefull för att förstå och använda hälsoinformation i olika situationer – den generella för att kunna förstå, värdera och hantera hälsoinformation i olika situationer och i mötet med vård och samhällsfunktioner, och den domänspecifika eftersom olika hälsoområden kräver särskild kunskap, begrepp, strategier och färdigheter.

Majoriteten av översikterna var inriktade på specifika hälsoområden. Flest översikter identifierades inom området psykisk hälsa, vilket avspeglar den ökade forskningsaktiviteten på området och den samhälleliga betydelsen av barn och ungas hälsa. Detta kan också förstås mot bakgrund av dagens informationsmiljö, där barn och unga möter ett komplext flöde av budskap om psykiskt mående, självkänsla, relationer och stress i sociala medier och andra digitala källor. Samtidigt lyfter översiktsförfattarna att insatser som stärker barns och ungas förmåga att förstå, värdera och prata om psykisk hälsa kan bidra till minskad stigmatisering och förbättrade skyddsfaktorer, vilket i förlängningen kan öka trygghet, öppenhet och benägenhet att söka hjälp vid behov [59] [78].

Ett annat specifikt område som lyftes i ett antal översikter var munhälsa. Munhälsa är ett område där det i Sverige finns ett väl etablerat förebyggande arbete, exempelvis genom tandborstning med fluortandkräm och gratis tandvård för barn och unga. Trots det förekommer det stora skillnader i barns munhälsa kopplat till socioekonomi och föräldrars födelseland [72] [73] [74].

Två översikter handlade om fysisk hälsolitteracitet och fysisk hälsokunskap. Givet den ökade förekomsten av övervikt och obesitas bland barn och unga [75] är insatser som stärker förståelse och förmåga att ta till sig information om fysisk aktivitet särskilt relevant. Tidiga insatser som utvecklar både kunskap och förståelse för varför fysisk aktivitet är viktigt kan förbättra förutsättningarna för individer att etablera och upprätthålla hälsosamma vanor. Samtidigt behöver insatser utformas med hänsyn till barns olika livsvillkor, då kunskaper och färdigheter formas i samspel med sociala bestämningsfaktorer [9].

6.1.5 Insatsernas utformning och adresserade dimensioner av hälsolitteracitet

Flera översikter beskrev insatser som innehöll moment av interaktivitet och stöd, till exempel erfarenhetsutbyte eller ”peer support” mellan jämnåriga ungdomar eller mellan föräldrar. Dessa insatser genomfördes fysiskt, individuellt eller i grupp, och ibland i kombination med digitala inslag. En pedagogisk utformning som bygger på dialog och utbyte mellan deltagarna, vilket dessa insatser gjorde, ökar förutsättningen för aktivt lärande [76].

De flesta översikterna innehöll insatser som adresserade både den funktionella och den interaktiva dimensionen av hälsolitteracitet, vilket innebär att deltagarna både utvecklade förståelse för hälsoinformation och en förmågan att diskutera, tolka och tillämpa kunskapen till olika sociala sammanhang [18] [20] [77]. Endast en liten andel av översikterna beaktade den kritiska dimensionen.

I dagens digitala informationsmiljö, där barn och unga möter ett stort och ofta motstridigt flöde av hälsoinformation via sociala medier, e-hälsotjänster och andra digitala källor, är den kritiska dimensionen av hälsolitteracitet särskilt betydelsefull. Mer forskning behövs om hur insatser kan stödja den kritiska hälsolitteraciteten – det vill säga förmågan att värdera information, fatta välgrundade beslut och kunna agera för att påverka hälsofrämjande villkor.

Kartläggningen utgår från begreppet hälsolitteracitet och undersöker insatser för att främja detta, samt utvärderar insatsernas utfall. Begreppet introducerades år 1986 i Ottawa Charter [36] och har använts alltmer under 2000-talet. Eftersom forskning på området bedrivs inom flera discipliner, med varierande traditioner och terminologi, inkluderade litteratursökningen även besläktade begrepp, såsom hälsokompetens och hälsokunskap. Trots detta kan vissa översikter med relevans för att främja hälsolitteracitet ändå ha missats.

Syftet med kartläggningen har primärt varit att utgöra ett underlag inför det nationella hälsoprogrammet för barn och unga som ska lanseras hösten år 2026. För att säkerställa relevans i en svensk kontext exkluderade vi översikter som enbart inkluderat studier från låg- och medelinkomstländer. Däremot gjorde vi ingen snäv geografisk avgränsning, exempelvis till enbart nordiska studier, då detta sannolikt hade gett ett för begränsat underlag. Endast systematiska översikter publicerade de senaste fem åren har inkluderats, eftersom forskningsfältet växer snabbt och äldre översikter riskerar att vara inaktuella. Däremot sattes ingen tidsgräns för de primärstudier som ingick i översikterna, eftersom varje systematisk översikt redan hade gjort sina egna bedömningar av vilka publiceringsår som var relevanta för respektive forskningsfråga.

Många översikter rapporterade även andra utfall än hälsolitteracitet, exempelvis beteendeförändringar eller hälsomått. Dessa utfall har inte vägts in i bedömningen av risk för bias och bör därför användas med försiktighet. Få översikter rapporterade resultat bortom korttidsuppföljning, vilket är något som flera översiktsförfattare lyfter behovet av i framtida forskning.

Tillförlitligheten till resultaten var i de flesta översikter låg eller mycket låg, främst på grund av stor variation i hur hälsolitteracitet mättes. Även om det finns validerade instrument för att mäta hälsolitteracitet hos barn och unga [25] och vuxna [28-34], använde många studier egenutvecklade skalor eller otydliga mått, vilket försvårar jämförelserna. Avsaknaden av gemensamma, standardiserade utfallsmått, liksom stor variation i population, insats och kontext, minskar tillförlitligheten till resultaten. I fem av översikterna saknades dessutom helt redovisning av tillförlitligheten till resultaten [66] [55] [56] [63] [64], vilket gör att det underlaget inte kan vägas in. Kartläggningen ger därför begränsat stöd till utformningen av hälsoprogrammet.

Slutligen inkluderades inte insatser som specifikt riktat sig till särskilda grupper, så som barn med viss etnisk bakgrund eller med funktionsnedsättning, eftersom den första versionen av hälsoprogrammet ska vara universell. Om programmet på sikt ska inkludera insatser för särskilda grupper behövs kompletterande kartläggningar som fokuserar på dessa målgrupper.

Kartläggningen visar att det samlade vetenskapliga underlaget om insatser för att stärka hälsolitteracitet hos barn och unga är begränsat. Trots detta framträder vissa mönster i hur hälsolitteracitet kan förstås, var insatser genomförs, vilka målgrupper som har studerats och vilka dimensioner som har adresserats. Dessa observationer kan ge vägledning inför fortsatt utveckling av det nationella hälsoprogrammet för barn och unga.

6.3.1 Överväganden för praktik

Eftersom flera översikter visar att insatser oftast genomförs i förskola och skola, och av personal som barn möter regelbundet, framstår även skolan som central för att på sikt främja hälsolitteracitet. Resultaten tyder på att insatserna ofta utformats med inslag av av dialog, interaktiva moment och stödjande komponenter, vilket kan främja delaktighet och reflektion i lärandet, men det vetenskapliga underlaget är fortfarande begränsat.

Det finns visst vetenskapligt underlag inom områdena psykisk hälsa, munhälsa samt kost och fysisk aktivitet, men få översikter kunde med säkerhet uttala sig om effekter av insatser. Vid praktisk tillämpning behöver därför dessa resultat tolkas tillsammans med professionernas erfarenheter och kompletterande forskning. Eftersom hälsolitteracitet påverkas av livsvillkor och sociala bestämningsfaktorer behöver insatser anpassas till olika kontexter, även om evidensen inte ger tydlig vägledning om hur detta bör göras.

6.3.2 Överväganden för forskning

Kartläggningen visar att få studier inkluderar förskolebarn, trots att hälsolitteracitet utvecklas tidigt och uttrycks på andra sätt hos äldre barn än hos yngre. Det finns därför behov av studier som utvärderar åldersanpassade metoder, såsom observationer, dialogbaserade eller lekfulla tekniker, men också studier där barn och unga involveras tillsammans med sina föräldrar.

Det behövs även väl utformade interventionsstudier med tydligt definierade populationer, längre uppföljningstider, kontrollgrupper, och standardiserade och validerade mått på hälsolitteracitet. Få studier adresserar den kritiska dimensionen av hälsolitteracitet, trots att barn och unga möter ett komplext digitalt informationslandskap. Detta är ett område där det är särskilt angeläget med framtida forskning.

Slutligen saknas systematiska översikter med låg eller måttlig risk för bias inom flera av de identifierade hälsoområdena. Nya översikter av hög metodologisk kvalitet behövs, med tydlig bedömning av tillförlitlighet och transparent redovisning av hur slutsatser har dragits.

7.1.1 Sakkunniga

• Anneli Ivarsson, professor i epidemiologi och folkhälsovetenskap, Institutionen för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet.
• Karin C Ringsberg, professor emerita i folkhälsovetenskap, Nordic School of Public Health (NHV), Göteborg

7.1.2 Kansli

• Annika Bring, projektledare
• Lisa Forsberg, biträdande projektledare
• Fanny Sellberg, biträdande projektledare
• Erik Eriksson, projektmedarbetare
• Jenny Ågren, projektmedarbetare
• Maria Hoppe, projektadministratör
• Emma Wernersson, projektadministratör
• Hanna Olofsson, informationsspecialist
• Jenny Odeberg, projektansvarig chef

7.1.3 Extern granskare

SBU har anlitat en extern granskare, vilken har kommit med värdefulla kommentarer som förbättrat rapporten. SBU har dock inte alltid möjlighet att tillgodose alla ändringsförslag och den externa granskaren står därför inte med nödvändighet bakom samtliga texter i rapporten.

• Josefin Wångdahl, docent i Folkhälsovetenskap, Aging Research Center, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, Stockholm

7.1.4 Bindningar och jäv

Sakkunniga och extern granskare har i enlighet med SBU:s krav lämnat deklarationer om bindningar och jäv. SBU har bedömt att de förhållanden som redovisats där är förenliga med myndighetens krav på saklighet och opartiskhet.