Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Kontinuitet inom institutionsvård för barn och unga – betydelsen av hur personalens arbetstid är organiserad
Är du patient/anhörig? Har du frågor om egna eller anhörigas sjukdomar – kontakta din vårdgivare eller handläggare.
Inledning
Barn och unga i Sverige, som har behov av vård och omsorg utanför det egna hemmet på grund av hemförhållanden eller eget beteende, kan via socialtjänsten placeras i institutionsvård. Dessa barn och ungdomar har ett särskilt behov av kontinuitet i sin vardag.
I en norsk rapport från Nasjonalt kunnskapssenter for helsetjenesten har effekten och upplevelsen av kontinuitetsfrämjande åtgärder för barn och unga på institution utvärderats [1]. Syftet var att i första hand ta reda på hur kontinuitetsfrämjande åtgärder påverkar den psykosociala utvecklingen hos barn och ungdomar. Ytterligare ett syfte var att undersöka barns och ungdomars egna erfarenheter av dessa åtgärder.
Här sammanfattar och kommenterar SBU den systematiska översikten från norska Nasjonalt kunnskapssenter for helsetjenesten. Denna SBU Kommenterar har tagits fram på uppdrag av Statens institutionsstyrelse.
Kommenterad rapport
SBU:s sammanfattning
Hos barn och ungdomar inom institutionsvård fanns en preferens för den kontinuitet som följer av medlevarskap (personal som mer eller mindre kontinuerligt bor tillsammans med de placerade barnen eller ungdomarna). Det framkom även uppfattningar om följande teman:
- Stabilitet och struktur
- Förutsägbarhet
- Antal vuxna
- Tillgänglighet och relation till personalen.
Det går inte att avgöra hur barns och ungdomars psykosociala utveckling påverkas av åtgärder för att öka kontinuiteten. Orsaken är att effektstudierna inom detta område är av låg kvalitet och olika avseende både var studierna har utförts och vilka personer som har studerats.
SBU:s kommentarer
- En given dag på året (2013) är drygt 8 000 barn i Sverige placerade på institution via socialtjänstens försorg. Kontinuitet har ansetts vara särskilt viktig, eftersom institutionsplacerade barn inte har den kontinuitet i sin livssituation som hemmaboende barn vanligen har.
- En styrka i den norska rapporten är att den inkluderar både effekter av kontinuitetsfrämjande åtgärder och barnens och ungdomarnas erfarenheter. Studierna med kvalitativ metodik ger kunskap om de erfarenheter unga beskriver som viktiga avseende kontinuitet.
- Kontinuitet för placerade barn och ungdomar är ett komplext begrepp. Vi har identifierat följande svagheter i den norska rapporten i relation till detta:
- Betydelsen av kontinuitet har endast undersökts inom ramen för en och samma institutionsvistelse och i förhållande till olika sätt att organisera och schemalägga personalgruppen.
- Kontinuitet inom barn- och ungdomsgruppen på institutionen berörs inte.
- Innebörden av diskontinuitet till följd av växling mellan institutioner och placeringsformer, flyttningar och oplanerade avbrott berörs inte.
- Personalkontinuitetens betydelse har inte relaterats till barnens och ungdomarnas kontext, till exempel i vad mån de bibehåller kontakt med sin familj, och andra kontinuitetsfrämjande sammanhang.
- Kontinuitetens betydelse och effekt på utveckling varierar med barns ålder och detta uppmärksammas inte.
- Populationen i de inkluderade studierna är heterogen. Effektstudierna mäter effekter på utveckling och beteende hos barn med stor åldersvariation, från fyra veckor upp till arton år, och uppföljningstiderna sträcker sig från tre månader till cirka fyra år. Typ av institution, vårdtid och skäl till institutionsvistelse är mycket olika. Effektstudierna är i huvudsak små och det finns inga studier från Norden. Den största studien står för en betydande del av den totala populationen. Det är en studie på 950 föräldralösa barn i Ryssland där institutionsformen påtagligt avviker från svenska förhållanden. Flera av publikationerna är dessutom gamla, två är från 1960- och 70-talen, vilket gör dem mindre relevanta för dagens svenska institutionsvård.
Sammanfattning av originalrapporten
Om studierna i originalrapporten
I den norska rapporten inkluderades femton studier, sex effektstudier (tre från USA, en från Iran, en från Ryssland och en från Storbritannien) och nio studier med kvalitativ design (fem norska, en från Kanada, en från Sverige, en från Storbritannien och en från USA). Undersökningsgrupperna i studierna var barn och unga i åldrarna 0–22 år som vistas på institution.
Effektstudier
Sammanlagt inkluderades över 1 000 barn och ungdomar i effektstudierna, men i vissa studier är det oklart hur många som ingick i interventionsgruppen. Tre av studierna omfattade institutioner för föräldralösa barn och/eller med omsorgssvikt. Två interventionsstudier utfördes på behandlingsinstitutioner för ungdomar med beteendeproblem och en studie utfördes på en institution för barn med grav intellektuell funktionsnedsättning.
Åtgärder i de inkluderade studierna var kontinuitetsfrämjande åtgärder som var relaterade till:
- schemaläggning av personalens arbetstid (roterande schema, kort eller långt medlevarskap),
- personalstabilitet (personalbyten),
- personaltäthet (antal omsorgsgivare per barn),
- antal vikarier och extrapersonal,
- personalens tillgänglighet.
De kontinuitetfrämjande åtgärderna jämfördes med andra, icke kontinuitetsfrämjande åtgärder eller ingen åtgärd alls.
Effektmått var psykosocial utveckling mätt som:
- relationer till personal,
- sociala och kognitiva färdigheter,
- skolprestationer och beteende,
- oönskade händelser och avvikelserapporter, livskvalitet och kriminalitet.
Endast studier med kontrollgrupp inkluderades (en randomiserad kontrollerad studie, tre kohortstudier, en fall–kontrollstudie och en avbruten tidsserie).
Studier med kvalitativ metodik
Sammanlagt inkluderades 166 barn och unga (12 år och uppåt) i de nio studierna med kvalitativ metodik (intervjuer, fokusgrupper, observationer vid institutionen). Studierna har gjorts i olika typer av institutionsmiljöer och behandlar barns och ungas erfarenhet av vistelse i dessa miljöer. För att komma med i översikten skulle studierna innehålla uttalanden om minst en av de kontinuitetsfrämjande åtgärder som identifierats i effektstudierna. Fenomen av intresse var åtgärder som:
- personalens rotationsschema,
- ökning/minskning av personalstabilitet (personalbyten),
- personaltäthet,
- användning av vikarier,
- tillgång till vårdgivare.
Studierna har inte alltid haft som syfte att undersöka kontinuitet i sig, men de har innehållit utsagor från barn och unga om upplevelser som kan kopplas till någon av de ovan nämnda kontinuitetsfrämjande åtgärderna. Resultaten presenteras tematiskt. Vissa teman har framkommit i primärstudierna, medan andra har lagts till efter analys av författarna till den systematiska översikten.
Resultat
Effektstudier
De sex inkluderade studierna bedömdes vara av låg kvalitet. Utifrån dessa studier är slutsatserna om de kontinuitetsfrämjande åtgärderna följande:
- Det är osäkert om ändrat antal personal per barn har effekt på problembeteende eller kognitiv utveckling hos barn och unga som vistas på institution.
- Det är osäkert om olika rotationssystem påverkar psykosocial utveckling hos barn och unga som vistas på institution.
- Det är osäkert om flera kontinuitetsfrämjande åtgärder som genomförs samtidigt har effekt på psykosocial utveckling eller anknytning till personal.
Här finns en närmare beskrivning av resultaten
Studier med kvalitativ metodik
Av de nio inkluderade studierna med kvalitativ metodik bedömdes två ha hög kvalitet, två medelhög kvalitet, tre låg till medelhög kvalitet och två låg kvalitet.
I analysen framkom sex återkommande teman som hade med personalkontinuitet att göra:
- stabilitet och struktur,
- förutsägbarhet,
- betydelsen av antal vuxna,
- relationen till personal/omsorgsgivare,
- personalens/omsorgsgivarnas tillgänglighet,
- schemaläggning (personal med treskift eller långa sammanhängande arbetspass= kort medlevarskap eller långt medlevarskap, typ husföräldrar).
Här finns en närmare beskrivning av resultaten
Syntes av effektstudierna och de kvalitativa studierna
I studierna med kvalitativ metodik framkom flera önskningar från intervjupersonerna som hade att göra med kontinuitetsfrämjande åtgärder. Temana var konsistenta över land och typ av institutionsmiljö, men endast två av dem – att ändra antal vuxna i vårdmiljön och att ändra personalens schemaläggning – ingick i de kontinuitetsfrämjande insatser som studerats i effektstudierna.
SBU:s granskning av originalrapporten
Vid SBU:s genomgång av originalrapporten användes en granskningsmall för systematiska översikter som kallas AMSTAR [2]. Granskningen visade att litteratursökningen, studieurvalet och dataextraktionen uppfyllde definierade kvalitetskrav för systematiska översikter.
Rapportförfattarnas analys av effektstudierna och de kvalitativa studierna har skett separat och sedan satts samman. Urvalet av kvalitativa studier har styrts av vad som kom fram i effektstudierna och rapporten ger därför endast en begränsad bild av överensstämmelse mellan de bägge typerna av studier och av kunskapsluckor när det gäller kontinuitetsfrämjande åtgärder.
Projektgrupp och granskare
Projektgrupp
Sakkunniga
Marie Sallnäs, professor i socialt arbete, Stockholms universitet
Gunvor Andersson, professor emerita i socialt arbete, Lunds universitet
SBU
Pernilla Östlund, projektledare
Sofia Tranæus
Madelene Lusth Sjöberg
Sara Fundell
Granskare
Stefan Wiklund, docent i socialt arbete, Stockholms universitet
Bindningar och jäv
Sakkunniga och granskare har i enlighet med SBU:s krav inlämnat deklaration rörande bindningar och jäv. Dessa dokument finns tillgängliga på SBU:s kansli. SBU har bedömt att de förhållanden som redovisas där är förenliga med kraven på saklighet och opartiskhet.
Faktarutor
Referenser
- Munthe-Kaas HM, Hammerstrøm KT, Kurtze N, Nordlund KR. Effekt av og erfaringer med kontinuitetsfremmende tiltak i barnevernsinstitusjoner. Rapport fra Kunnskapssenteret nr 4 - 2013. ISBN 978-82-8121-517-7. ISSN 1890-1298.
- Shea BJ, Grimshaw JM, Wells GA, Boers M, Andersson N, Hamel C, et al. Development of AMSTAR: a measurement tool to assess the methodological quality of systematic reviews. BMC Med Res Methodol 2007;7:10.
- Friman P, Toner C, Soper S, Sinclair J. Maintaining placement for troubled and disruptive adolescents in voluntary residential care: The role of reduced youth-tostaff ratio. J Child Fam Stud 1996;5:337-47.
- Hunt J, Mohandessi K, Ghodssi M, Akiyama M. The psychological development of orphanage-reared infants: interventions with outcomes (Tehran). Genet Psychol Monogr 1976;94:177-226.
- Moore K, Osgood D, Larzelere R, Chamberlain P. Use of Pooled Time Series in the Study of Naturally Occurring Clinical Events and the Problem Behavior in a Foster Care Setting. J Consult Clin Psychol 1994;62:718-28.
- Jones L. Continuity of care and outcomes in residential care: A comparison of two caregiving models. Resid Treat Child Youth 2006;-4.
- Lyle JG. The effect of an institutional environment upon the verbal development of imbecile children: III. The Brookland residential family unit. J Ment Defic Res 1960;4:14-23.
- Tizard J. Residential care of mentally handicapped children. British Medical Journal 1960;1041-6.
- Tizard J. Community Services for the Mentally Handicapped. 1964.
- The St. Petersburg-USA Orphanage Research Team. The effects of early socialemotional and relationship experience on the development of young orphanage children: Abstract. Monogr Soc Res Child Dev 2008;73:vii, 245-vii, 262.
- Furre A. Arbeidsallianser i kollektivbehandling. Hvordan forstår ungdommene behandlingen? Oslo: Høgskolen i Oslo, Avdeling for økonomi-, kommunal- og sosialfag i samarbeid med Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet; 2005.
- Hetle A, Sørvig R, Heen H. Hjem, utviklingsarena, arbeidsplass: en evaluering av erfaringer med alternative arbeidstidsordninger ved fire barnevernsinstitusjoner. Arbeidsforskningsinstituttet; 1997.
- Gautun H, Sasaoka K, Gjerustad C. Brukerundersøkelse i barnevernsinstitusjonene.: NOVA; 2006. (NOVA Rapport 9/06).
- Tjelflaat T, Hyrve G, Solhaug H. Barneverninstitusjonen - nødvendig men ikke god nok: en etterundersøkelse av institusjonsungdom fra Sør-Trøndelag. Trondheim: Barnevernets utviklingssenter, Sør-Trøndelag; 2003.
- Forandringsfabrikken. Barnevernsproffene: Unge med mye erfaring fra institusjon.: Forandringsfabrikken; 2009.
- Anglin JP. Pain, normality, and the struggle for congruence: reinterpreting residential care for children and youth. Child Youth Serv 2002;24:1-173.
- Johansson J, Andersson B. Living in residential care: Experiences in a treatment home for adolescents in Sweden. Child Youth Care Forum 2006;35:305-18.
- Stanley N. Young people's and carers' perspectives on the mental health needs of looked-after adolescents. Child Fam Soc Work 2007;12:258-67.
- Jones L. The perceptions and satisfactions of youth in residential care with two caregiving models. Families in Society-the Journal of Contemporary Social Services 2009;90:316-22.