Kunskapsläget kan ha förändrats genom att det har kommit ny forskning eller systematiska översikter av relevans för den aktuella frågeställningen. Sammanställda resultat och ett kunskapsläge med starkt vetenskapligt stöd är dock ofta tillförlitliga över tid.

Välkommen att läsa mer i SBU:s Metodbok. Metodboken ger vägledning åt de som utför och granskar systematiska översikter inom hälso- och sjukvård, tandvården samt socialtjänst och funktionshinderområdet. 

Självskada – ändrad attityd i vården kan vara första steget mot bättre hjälp

Många med självskadebeteende har svårt att söka hjälp. De känner sig varken sedda eller kunnigt och respektfullt bemötta av personal som egentligen skulle kunna vara ett stöd. Om vården i stället lyckas skapa ett förtroendefullt samarbete kan det bli möjligt att komma ifrån självskador som ett sätt att reglera plågsamma känslor och straffa sig själv.

Lästid: ca 4 min Publicerad: Publikationstyp:

Vetenskap & Praxis

SBU:s tidning refererar och sprider resultaten från SBU-rapporterna, berättar om pågående projekt vid myndigheten, informerar om utvärderings­projekt vid syster­organisationer samt väcker intresse för vetenskaplig utvärdering och kritisk granskning av sjukvårdens och socialtjänstens metoder och insatser.

Kontakta SBU
Publicerad:

Personer med självskadebeteende efterlyser ett stödjande och lyssnande förhållningssätt från vården. I dag upplever många ett helt annat bemötande, enligt SBU:s genomgång av forskningen på området.

Studier i olika europeiska länder, däribland Sverige, visar att vuxna som kommer till vården uppfattar att personalen dömer, inte lyssnar och inte har tillräckliga kunskaper i psykiatri och om självskadebeteende.

Personer med självskadebeteende uttrycker att de sällan erbjuds möjlighet att delta i vårdplaneringen, att kontinuiteten brister i fråga om behandlingsplaner och bemanning samt att vården saknar meningsfullt innehåll.

Upplevelserna är inte bara ett kortsiktigt problem – de kan också fortsättningsvis ha betydelse. En bra kontakt som präglas av medinflytande, kontinuitet och respekt kan vara avgörande för personer med den här typen av problem, konstaterar SBU i sin granskning.

I tillspetsade situationer där omgivningen måste sätta gränser eller vidta tvångsåtgärder för att förhindra ännu värre skador krävs det en förtroendefull kontakt för att åtgärderna inte ska uppfattas som straff. Det är viktigt att den typen av åtgärder förklaras av personalen på ett respektfullt sätt.

Forskningen visar att ungdomar som skadar sig själva ofta upplever att det är svårt att söka hjälp och berätta om problemen för personer som skulle kunna ge stöd. Unga vänder sig oftast till kamrater, samtidigt som de känner att de behöver stöd från vuxna.

Omgivningen kan å sin sida ha svårt att förhålla sig till beteendet, som väcker känslor av misslyckande och maktlöshet. Närstående, som föräldrar och syskon, kan behöva stöd och handledning. Bland personal inom vård, socialtjänst och skola krävs både kunskap om beteendet och ett medvetet stödjande förhållningssätt.

Orsakerna till självskadebeteende kan vara olika och tolkningsmöjligheterna är många. Både vuxna och unga beskriver det som ett sätt att reglera plågsam vrede, ångest, sorg och frustration. Andra ser beteendet som ett slags självbestraffning, och några upplever att det sätter stopp för deras självmordstankar eller -handlingar.

SBU:s granskning är ett regeringsuppdrag som har genomförts på förfrågan av det nationella självskadeprojektet. 

Självskadebeteende
Den här rapporten gäller icke-suicidalt självskade-beteende, på engelska non-suicidal self-injury (NSSI), dvs handlingar där individen avsiktligt skadar sig själv fysiskt men utan avsikt att ta sitt liv. Problemet är utbrett – i svenska skolor anger 15–20 procent av alla ungdomar att de vid minst fem tillfällen utfört sådana handlingar – och är vanligare bland flickor än bland pojkar. Beteendet börjar vanligen i 12–14 årsåldern.

SBU:s slutsatser upplevt bemötande

  • Vårdens omhändertagande av personer med självskadebeteende och attityderna bland vårdpersonal kan förbättras betydligt. God kontakt mellan vårdpersonal och vuxna personer* med självskadebeteende, som också innehåller medinflytande, kontinuitet och respekt kan vara avgörande för det fortsatta omhändertagandet.I dag upplever många vuxna att vårdpersonal är dömande, inte lyssnar och saknar tillräcklig
    kunskap både i psykiatri och om självskadebeteende. De uttrycker att de sällan erbjuds möjlighet att vara delaktiga i vårdplaneringen, att kontinuiteten brister i fråga om behandlingsplaner och bemanning samt att vården saknar meningsfullt innehåll.
  • I de fall som gränssättning eller tvångs-åtgärder används är det särskilt viktigt att det genomförs på ett respektfullt sätt. En god vårdkontakt, där en förklaring till genomförd tvångsåtgärd/gränssättning kommuniceras och förstås, krävs för att undvika att vuxna personer* med självskadebeteende upplever att åtgärderna används som straff eller konsekvens.
  • Det är viktigt att ungdomar med självskadebeteende kan berätta om detta för personer i sin omgivning som kan ge stöd. I dag upplever många av ungdomarna svårigheter att berätta och söka hjälp. Vården och skolan har ett ansvar för att unga ska veta var hjälpen finns och följa upp att de faktiskt får hjälp.
  • Det finns en risk att ansvaret för att hjälpa personer med självskadebeteende hamnar mellan stolarna. Ibland finns det orealistiska förväntningar i samhället på att skolan och föräldrarna eller andra närstående ska hjälpa och stödja de här personerna, utan att dessa kanske har möjlighet eller resurser att ta detta ansvar. Ur ett jämlikhetsperspektiv är det problematiskt och oetiskt om detta innebär att förutsättningarna för hjälp blir väldigt olika.
    * de flesta deltagare i studierna är kvinnor
Sidan publicerad
Till toppen