Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Kunskapsläget kan ha förändrats genom att det har kommit ny forskning eller systematiska översikter av relevans för den aktuella frågeställningen. Sammanställda resultat och ett kunskapsläge med starkt vetenskapligt stöd är dock ofta tillförlitliga över tid.
Välkommen att läsa mer i SBU:s Metodbok. Metodboken ger vägledning åt de som utför och granskar systematiska översikter inom hälso- och sjukvård, tandvården samt socialtjänst och funktionshinderområdet.
Trafikolycksfall (1994)
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan via E-post
Är du patient/anhörig? Har du frågor om egna eller anhörigas sjukdomar – kontakta din vårdgivare eller handläggare.
Utvärderingens syfte
Att summera och kritiskt analysera aktuella fakta beträffande akutvården, behandlingen och rehabiliteringen av traumaoffer och utvärdera traumavården i Sverige.
Tillvägagångssätt
Strukturerad översikt, kostnadsanalys.
Insamling av primärdata
Genomgång av medicinsk dokumentation av vård av 223 allvarliga trafikolycksfall på fem svenska akutsjukhus för att utvärdera svensk traumavård.
Genomgång av publikationen
Intern genomgång av projektgruppen, SBU:s styrelse och SBU:s expertgrupp. Kompletterande extern genomgång av experter på området.
Rapportens innehåll
Varje år dör 800 personer i Sverige i trafikolyckor, och 14 000 får sjukhusvård för skador de fått i trafiken. Traumavården är decentraliserad: på en befolkning på 8,7 miljoner finns ca 90 sjukhus med akutmottagningar, och trafikolycksoffer förs nästan alltid till det närmaste sjukhuset.
Vårdens kvalitet är inte standardiserad. På sjukhus med avancerad utrustning kan frekvensen dödsfall som går att förhindra vara relativt hög. En studie från norra Sverige visar att av 74 dödsfall på sjukhus till följd av trauma, bedömdes 13 (17%) som troligen möjliga att förhindra.
Genomgången av den vetenskapliga litteraturen har visat att kvaliteten på traumavården har stigit sedan man centraliserade traumavården till traumacentra med speciella resurser. Frågan är emellertid mångfasetterad, och många aspekter måste beaktas då man utvärderar traumavården, t ex behovet av vårdprioritering och behandling vid olyckplatsen, transportmedel, personalens kompetens och kompetensen hos läkarna på akutmottagningen, som ger patienten den första vården.
Den vetenskapliga litteraturen om rehabilitering är knapphändig, och behovet av fler studier av god kvalitet är överhängande.
Projektgrupp
SBU:s slutsatser och rekommendationer
- Det är viktigt att gradera skadans svårighetsgrad (triage) inför beslut om eventuell direkttransport till sjukhus med speciella resurser för traumavård. Enkla system för sådan bedömning har utvecklats som tar hänsyn till vitala funktioner, olyckans karaktär, traumats art och speciella riskfaktorer.
- Behovet av kvalificerad vård på skadeplatsen är beroende av den förväntade transporttiden, och påverkar kravet på kompetens och utrustning hos den personal som tar hand om den skadade på olycksplatsen och under transport.
- Speciellt inom glesbygdsområden med stora avstånd till akutsjukhus och för transport av svårt skadade till sjukhus med speciella resurser kan helikoptertransport vara ett alternativ till landsvägstransport. Lämpliga organisationsformer och kriterier för sådan verksamhet bör därför utredas och den verksamhet som försöksvis bedrivs i landet bör utvärderas.
- För att höja kvaliteten på behandlingen av skadade krävs att man på alla akutenheter systematiserar samverkan mellan de personer och enheter som ansvarar för omhändertagandet av traumafallen och att man har väl genomarbetade och intrimmade behandlingsrutiner. Det bör vidare föreligga konsensus av snabb vidareremittering av speciella fall.
- Möjligheten bör övervägas till omorganisation av de största akutsjukhusen i storstadsområdena, där redan nu tekniska och personella resurser finns för inrättande av traumacentra. En sådan omorganisation förutsätter också förändringar i larm- och transportorganisationer.
- Formella regler om minsta acceptabla utbildningsnivå för den personal som skall ansvara för omhändertagandet av icke banala traumafall vid ankomsten till ett akutsjukhus bör formuleras. Vidare bör det finnas krav på genomgången kurs i traumatologi för alla läkare som deltar i det akuta omhändertagandet av traumapatienter. En sådan kurs skulle kunna organiseras likt ATLS i USA.
- Svåra traumafall bör redan primärt bedömas av specialistkompetent anestesiolog och kirurg eller ortoped. De sjukhus där man inte kan eller vill leva upp till dessa minimikrav bör inte ta emot svåra traumafall.
- Betydelsen av det tidiga psykiska omhändertagandet bör uppmärksammas. Vid större enheter där särskilda kristeam ingår i organisationen bör verksamheten drivas så att den kan utvärderas.
- En fortlöpande analys av den egna verksamheten vid landets akutsjukhus är nödvändig för att upprätthålla en tillräckligt god vårdkvalitet. För att kunna göra jämförande kvalitetsbedömningar är det nödvändigt att prospektivt registrera handläggningen av alla svåra traumafall. Detta kan ske genom konsekvent kodning av de individuella skadorna och deras handläggning med användning av gemensamma, internationella registreringssystem. Dessa data kan sedan föras in i ett nationellt traumaregister. Ett sådant register bör även omfatta det långsiktiga utfallet av skadornas omfattning, vilket kräver att uppgifter även från försäkringsbolagen angående invaliditetsgrad registreras. Inom flera landsting pågår arbete med att kartlägga olycksfall inom geografiskt väl avgränsade områden. Denna registrering utgår oftast från insamling av data via akutmottagningarna. Majoriteten av dem som avlider efter trafikolyckor kommer dock aldrig in till sjukhus. Rättsläkarstationernas uppgifter från obduktioner av trafikdödade är därför en viktig kunskapskälla och bör sammanställas med sjukvårdens registrering för att ge en mer fullständig bild.
- Det finns endast ett fåtal väl genomförda studier om rehabilitering av trafikolycksfall. De olika metoder som för rehabilitering har därför ofta dålig vetenskaplig förankring. Behovet av väl upplagda prospektiva studier av metoder för rehabilitering vid olika typer av skador är därför stort.
