Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn

Lästid: ca 4 min Publicerad: Publikationstyp:

SBU Utvärderar

En systematisk översikt av det vetenskapliga underlaget för positiva och negativa effekter på hälsa, socialt liv eller funktionstillstånd för en metod eller insats. Beroende på frågans art kan rapporten även innehålla analyser av ekonomiska, etiska och sociala aspekter. Ämnessakkunniga deltar i arbetet och rapporten granskas av oberoende experter. Rapportens slutsatser fastställs av SBU:s nämnd.

Slutsatser

  • Av 33 bedömda standardiserade och strukturerade insatser (program) som syftar till att förebygga psykisk ohälsa hos barn har sju ett begränsat vetenskapligt stöd i den internationella litteraturen. Det är föräldrastödsprogrammen Incredible Years, Triple-P, familjestödsprogrammet Family Check Up samt skolprogrammen Good Behavior Game, Coping Power, Coping With Stress och FRIENDS. Effekterna är med få undantag små. Studierna är utförda i andra länder.

    Eftersom effekterna sannolikt varierar med sociala och kulturella sammanhang är det oklart i vilken utsträckning som programmen kan överföras till Sverige med bibehållen effekt. Programmen kan också behöva anpassas så att de överensstämmer med svenska värderingar och syn på barns rätt.
  • I Sverige används ett hundratal olika program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn, i huvudsak av utagerande typ. Inget av dem har utvärderats i Sverige i randomiserade studier med minst sex månaders uppföljning.

    Programmen De Otroliga Åren (översatt från Incredible Years), Triple-P och Family Check Up har enligt internationella studier begränsat vetenskapligt stöd för förebyggande effekt.

    Programmen KOMET, COPE, SET, StegVis, Beardslee’s familjeintervention, Connect och DISA har undersökts i minst en kontrollerad studie vardera men har inte tillräckligt vetenskapligt stöd för förebyggande effekt.

    Övriga program som används i Sverige är inte vetenskapligt utprövade som preventionsprogram.
  • Program som bygger på att ungdomar med utagerande problem träffas i grupp kan öka risken för normbrytande beteenden. Andra negativa effekter för såväl program för utagerande som för inåtvända problem är tänkbara men ofullständigt belysta.
  • Det behövs randomiserade studier som undersöker om de program som används har förebyggande effekt i svenska populationer och inte medför risker. Det behövs också hälsoekonomiska studier som undersöker om programmen är kostnadseffektiva.

Citera denna SBU-rapport: SBU. Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2010. SBU-rapport nr 202. ISBN 978-91-85413-38-6.

Kontakta SBU
Publicerad: Rapportnr: 202 https://www.sbu.se/202

Läs mer

Till toppen

Samsyn om kunskapsläget för program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn

Det krävs mer kunskap om program (metoder) för att förebygga psykisk ohälsa bland barn. Det menar SBU, FHI och Socialstyrelsen, som tillsammans har analyserat kunskapsläget. De program som används bör ha visat effekt i svenska studier med hög kvalitet. Program som redan är etablerade lokalt kan användas i avvaktan på bättre kunskap, om effekten av dem följs upp samtidigt.

Psykisk ohälsa är ett betydande folkhälsoproblem som motiverar förebyggande insatser, särskilt bland barn och unga. Under senare år har särskilt intresse visats för föräldrastöd och insatser riktade till barn i skolan. SBU, FHI och Socialstyrelsen har i olika omgångar sammanställt forskningsresultat om sådana program.

Myndigheterna är eniga om att de program som används för att förebygga psykisk ohälsa bör vara utvärderade i svenska studier av hög metodologisk kvalitet och med uppföljningstider om minst sex månader. För att uppnå detta krävs mer forskning.

Myndigheterna har också enats om att det behövs större tydlighet om i vilken utsträckning metoderna är avsedda för riktad eller generell prevention.

På FHI:s webbplats kommer det att framgå vilka av de metoder som myndigheten rekommenderar som har evidens för förebyggande effekt i minst sex månader enligt SBU:s rapport.

Måns Rosén
Direktör, Statens beredning för medicinsk utvärdering

Sarah Wamala
Generaldirektör, Statens folkhälsoinstitut

Lars-Erik Holm
Generaldirektör, Socialstyrelsen

Pressmeddelande

Samlat grepp behövs om program mot psykisk ohälsa hos barn

I Sverige används ett hundratal olika program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn. Studier från andra länder tyder på att några program kan ha effekt. Men det saknas forskning som visar hur de svenska insatserna fungerar. Bättre kunskap behövs för att barnen ska få bästa möjliga hjälp, enligt en ny utvärdering.

Läs pressmeddelandet

Förebygg för barnens skull

Läs skriften

Projektgrupp

Sakkunniga

  • Sten Anttila, Fil dr, koordinator, Institutionen för utveckling av metoder i socialt arbete, Socialstyrelsen, Stockholm
  • Eva Clausson, Leg Sjuksköterska, DrPh, Universitetslektor, Sektionen för Hälsa och Samhälle, Högskolan Kristianstad
  • Gert Helgesson, Docent i medicinsk etik vid Institutionen för lärande, informatik, management och etik (LIME), Karolinska Institutet
  • Anders Hjern, Adj professor i pediatrisk epidemiologi, barnläkare, Socialstyrelsen, Stockholm
  • Per-Arne Håkansson, Forskare, Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS), Socialstyrelsen
  • Björn Kadesjö, Med dr, överläkare, Barnneuropsykiatriska enheten, BNK, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg och UPP-centrum, Socialstyrelsen
  • Lisbeth Lundahl, Professor, BUSV (Barn- och ungdomspedagogik, specialpedagogik och vägledning), Umeå universitet
  • Hans Smedje, Med dr, överläkare, Institutionen för neurovetenskap, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, Akademiska sjukhuset Uppsala
  • Ann-Charlotte Smedler (ordförande), Docent i psykologi, leg psykolog, Psykologiska institutionen, Stockholms Universitet
  • Stefan Wiklund, Fil Dr, Institutionen för socialt arbete, Stockholms Universitet

SBU

  • Ingemar Eckerlund (hälsoekonom), Fil dr, SBU, Stockholm
  • Agneta Pettersson (projektledare), Civilingenjör, SBU, Stockholm
  • Anneth Syversson (projektassistent), SBU, Stockholm
  • Sophie Werkö (biträdande projektledare), Ek dr, SBU, Stockholm

Mer inom ämnet

Beställa en publikation?
Sidan publicerad