Algoritmbaserad diagnostik vid ärftligt ökad risk för äggstockscancer

Personer som tillhör en population med förhöjd ärftlig risk för äggstockscancer, men som av olika skäl väljer att skjuta upp eller avstå från riskreducerande kirurgi (RRSO) (Faktaruta 4), kan i stället följas upp över tid med hjälp av olika algoritmer (Faktaruta 1). Det handlar ofta om personer som vill bevara sin reproduktiva förmåga och livskvalitet, vilka kan påverkas negativt av de kirurgiska ingreppen. Författarna till den systematiska översikt som SBU kommenterar här undersöker metoder för systematisk klinisk uppföljning av cancerrisk i populationer med förhöjd risk för äggstockscancer, samt för- och nackdelar med dessa metoder. Översiktsförfattarna konstaterar att det är viktigt att patienten inte ser uppföljning som ett alternativ till RRSO, eftersom uppföljningen i sig inte minskar risken för att utveckla cancer.

Den metod för systematisk klinisk uppföljning som författarna till den systematiska översikten bedömer som mest tillförlitlig (låg till måttlig evidens) är en kombination av blodprov var fjärde månad för att mäta tumörmarkören CA125 (cancer antigen 125), TVUS (transvaginalt ultraljud), och därefter analys av resultaten med hjälp av en algoritm. Författarna nämner algoritmen ROCA (risk of ovarian cancer algorithm) (Faktaruta 2), men skriver att andra algoritmer med motsvarande validering också kan göra samma nytta. Även kombinationen CA125 och TVUS, utan ROCA, bedöms ha låg till måttlig evidens. Patienten bör dessutom kallas till ett årligt samtal om möjligheten och behovet av RRSO. SBU:s bedömning är att evidensen för de framtagna resultaten, både med och utan ROCA, är låg (). Det innebär att slutsatsen är möjlig, men att resultaten är osäkra.

Översiktsförfattarna kommer också fram till att evidensen för att systematisk klinisk uppföljning förbättrar överlevnad i äggstockscancer är begränsad. Vidare finns det en risk för både falskt positiva och falskt negativa resultat även med validerade algoritmer, som till exempel ROCA, vilket både kan leda till onödig oro samt att cancertumörer missas vid uppföljningen. I den ekonomiska analysen skriver författarna att uppföljning av populationer med förhöjd risk för äggstockscancer kommer att kräva en del sjukvårdsresurser, så som samordning, tester, utbildning av vårdpersonal och frånvaro från ordinarie arbete för patienterna. Enligt författarna kommer det dock troligen att handla om relativt få patienter, eftersom de flesta i dessa riskpopulationer väljer RRSO. SBU konstaterar att inga av de ekonomiska studierna kommer från Sverige eller ett annat nordiskt land, och att överförbarheten till svensk hälso- och sjukvård är svårbedömd. Länder med en stor andel privatfinansierad vård kan till exempel ha ekonomiska incitament för de behandlingsval som görs.