Nya läkemedel och undanträngd vård – en hälsoekonomisk analys på befolkningsnivå

SBU har valt att sammanfatta och kommentera en artikel publicerad i the Lancet som utvärderar de sammantagna hälsoeffekterna i befolkningen av de nya läkemedel som introducerats i England under 2000-talet.

Enligt författarnas beräkningar hade mer hälsa vunnits om resurserna som lagts på dessa nya läkemedel i stället lagts på annan vård. Författarna drar utifrån detta slutsatsen att de nya läkemedel som introducerats i England under åren 2000-2020
sammantaget har haft en negativ nettohälsoeffekt på befolkningsnivå, eftersom de trängt undan mer hälsa än vad de generat. Författarna menar att det råder en diskrepans mellan det tröskelvärde på 20 000 – 30 000 GBP som tillämpas av utvärderingsorganet NICE vid rekommendation av nya läkemedel och det tröskelvärde för kostnadseffektivitet som kan härledas från hälso- och sjukvårdens marginalproduktivitet, som uppskattas till 15 000 GBP.

SBU anser att studien på ett pedagogiskt sätt illustrerar att beslut om att införa nya behandlingar är förenade med en alternativkostnad. Däremot bedömer SBU att författarnas analys av hur mycket hälsa som hade kunnat genereras om resurserna som lagts på nya läkemedel i stället lagts på annan vård är behäftad med stora osäkerheter, och att författarna inte diskuterar dessa i tillräcklig utsträckning.

SBU bedömer att studien är relevant för den svenska kontexten utifrån att den undersöker ett centralt mål med hälso- och sjukvården (att generera hälsa). Studien är också relevant utifrån att det även i Sverige i många fall råder en diskrepans mellan de kostnader per QALY som accepteras av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) vid beslut om subvention av nya läkemedel och den uppskattade marginalproduktiviteten för svensk hälso- och sjukvård.

Författarna menar att studiens resultat tyder på att NICE beslut inte är i linje med NHS (den engelska sjukvårdsorganisationens) mål om att maximera hälsa utifrån den givna hälso- och sjukvårdsbudgeten. SBU ser att studiens resultat möjligen skulle kunna tolkas annorlunda i den svenska kontexten mot bakgrund av behovs- och solidaritetsprincipen, som innebär att mer av vårdens resurser ska satsas på de som är svårast sjuka. I en svensk kontext skulle negativa nettohälsoeffekter av nya läkemedel kunna tolkas som försvarbara ur ett etiskt perspektiv om de nya läkemedlen behandlade patienter med svåra sjukdomstillstånd och den vård som trängdes undan skedde hos patienter med relativt sett mindre allvarliga tillstånd. Tolkningen av de negativa nettohälsoeffekterna försvåras av att tillståndet hos patienter vars vård trängs undan i regel är okänd.

SBU anser att studien aktualiserar frågan om hur vi (i Sverige) värderar hälsovinster som genereras av läkemedel i förhållande till hälsovinster som genereras av andra, icke specificerade vårdinsatser för oidentifierade patientgrupper. Detta belyser vikten av att identifiera effekter och kostnader av andra insatser inom vården utöver läkemedelsbehandlingar. I en svensk kontext aktualiserar studien också frågor relaterade till behovs- och solidaritetsprincipen, inte minst hur hälsovinster hos patienter med svåra sjukdomstillstånd värderas jämfört med patienter med lindrigare tillstånd.