Förstudie – Organisatoriska modeller för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga

Sammanfattning

Syftet med denna förstudie är att identifiera och översiktligt beskriva bredden av sammanställd, vetenskapligt publicerad forskning (systematiska översikter och kartläggningar) om organisatoriska modeller och arbetssätt för barn och unga med psykisk ohälsa (t.ex. sociala svårigheter, social utsatthet eller särskilda behov) som används för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga. SBU avser inte att i denna förstudie ta ställning till eller dra slutsatser om effekter av enskilda insatser, åtgärder eller arbetssätt.

Inledning

Förstudien har föranletts av ett upplysningstjänstsvar där SBU har sökt efter sammanställd forskning om psykosociala insatser som skulle kunna erbjudas av socialtjänstens verksamheter i väntan på behandling vid barn- och ungdomspsykiatri (BUP) [1]. SBU tittade på frågan utifrån ett behov av kunskapsstöd som identifierats inom ramen för Partnerskapet för styrning med kunskap inom socialtjänsten.

I den aktuella förstudien breddades perspektivet genom att även söka efter organisatoriska modeller och arbetssätt för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga med sociala svårigheter, social utsatthet eller särskilda behov. Förstudien är även en del av SBU:s utvecklingsarbete med fokus på forskning om organisation, implementering och utmönstring [2]. Syftet är att utveckla myndighetens arbetssätt för att identifiera och sammanställa relevant forskning och därigenom leverera ändamålsenliga kunskapsunderlag som kan stödja framtagandet av nationella strategier, kunskapsstöd samt implementering av evidensbaserade insatser.

SBU har en pågående utvärdering Insatser för att öka barns, ungas och unga vuxnas delaktighet, inflytande samt för att förebygga social isolering och ensamhet, inom ramen för regeringsuppdraget att ta fram kunskapssammanställningar med mera inom området psykisk hälsa och suicidprevention (SBU Utvärderar, SBU 2026/110). Förstudien har en bredare och mer kartläggande ansats och syftar till att identifiera forskningsområden och avgränsningar som kan vara relevanta att ta med i utvärderingen, som i sin tur fördjupar och systematiskt analyserar evidensen inom ett mer avgränsat område. I utvärderingen ska SBU särskilt undersöka effekterna av socialtjänstens insatser i samverkan med andra aktörer – såsom förskola/skola, civilsamhällesorganisationer, Arbetsförmedlingen, barn- och ungdomspsykiatrin, kommunala ungdomsverksamheter och Försäkringskassan (för barn och unga med funktionsnedsättning eller långvarig ohälsa) – i syfte att motverka utanförskap och främja delaktighet och sysselsättning för barn, unga och unga vuxna med särskilt fokus på UVAS/NEET¹. Det pågående arbetet inkluderar även kvalitativa studier för att undersöka barn och ungas upplevelser och erfarenheter av insatser.

Uppdraget ska genomföras i samverkan med centrala aktörer såsom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), Myndigheten för delaktighet (MFD), Skolverket, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

^1. UVAS (eller NEET) avser unga som varken arbetar, studerar eller deltar i någon form av arbetsmarknadspolitisk insats (engelska: Not in Education, Employment or Training).

Externa kontakter av betydelse

Förstudien har initierats i dialog med myndigheterna i Partnerskapet till stöd för kunskapsstyrning inom socialtjänsten, utifrån aktuella kunskapsbehov.

Frågeställning

Frågeställningen för förstudien är:

• Vilka organisatoriska modeller och arbetssätt, beskrivna i översikter, används för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga med sociala svårigheter, social utsatthet eller särskilda behov?

Se Tabell 1 för mer detaljerad beskrivning av avgränsningar för förstudien.

Metod och genomförande

Litteratursökning

Projektets informationsspecialist planerade och genomförde en strukturerad litteratursökning den 23 januari 2026 i följande internationella databaser:

• APA PsycInfo (EBSCO)
• CINAHL (EBSCO)
• Cochrane Library (Wiley)
• Embase (Elsevier)
• Ovid MEDLINE(R) ALL
• Scopus (Elsevier)

Sökstrategin består av fyra sökblock: psykisk ohälsa, barn och unga, organisation och implementering samt ett sökblock för systematiska översikter. Sökning är avgränsad i tid till perioden 1 januari 2021 till datumet för sökningen den 23 januari 2026. I de databaser där så varit möjligt har konferensabstrakt exkluderats. Dubbletter mellan databaser har rensats i EndNote 25 [5] enligt metod utvecklad av Bramer och medförfattare [6]. Sökstrategin redovisas i sin helhet i Bilaga 1.

Resultat

Litteratursökningen resulterade i 3 648 träffar. Relevansgranskningen av litteratur genomfördes av två SBU-medarbetare oberoende av varandra (i ett första steg en granskning på titel och abstrakt-nivå, och därefter i fulltext). Totalt 146 artiklar lästes i fulltext. För bedömning av risk för bias användes granskningsmallen Snabbstar [7]. Två medarbetare från SBU gjorde bedömningen oberoende av varandra.

Totalt identifierades 48 relevanta översikter (både systematiska översikter och kartläggningar) för frågeställningen. Av dessa bedömdes 28 ha hög risk för bias, 19 bedömdes ha måttlig risk (Bilaga 2) och en bedömdes ha låg risk för bias [8].

Översikter med låg risk för bias

En översikt bedömdes ha låg risk för bias, och gäller en forskningsrapport publicerad i NIHR Journals Library inom programmet Health and Social Care Delivery Research [8]. Rapporten är finansierad av brittiska National Institute for Health and Care Research (NIHR) på uppdrag av Department of Health and Social Care. Publikationen har en bred ansats och kombinerar systematisk litteraturöversikt, kartläggning av verksamheter och empiriska fallstudier. Studien behandlar utformningen av vård och stöd till barn och unga med vanliga psykiska hälsoproblem, definierade som ångest och relaterade tillstånd, depression, självskadebeteende, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), personlighetsstörning, anpassningsstörning, ADHD/ADD, uppförandestörning, trotssyndrom, skadligt bruk samt tillstånd med förhöjd risk för psykos. Psykos, ätstörningar och autismspektrumtillstånd ingår inte.

Översiktlig beskrivning av avgränsningar i översikten av Pryjmachuk et al., 2024 [8]

• Population: Barn och unga (vanligen 0–18/24 år) med vanliga psykiska hälsoproblem, såsom ångest, depression, självskadebeteende, PTSD, personlighetsstörning, anpassningsstörning, ADHD/ADD, uppförandestörning, trotssyndrom, skadligt bruk samt tillstånd med förhöjd risk för psykos
• Insats: Organisatoriska modeller och utformning av verksamheter, till exempel integrerade vårdmodeller, stegvis vård, en ingång (”en-väg-in”), skolbaserade insatser, lågtröskelverksamheter, multiprofessionella team
• Jämförelse: Traditionell eller fragmenterad vård, alternativa organisationsmodeller, standardverksamhet; ibland saknas tydlig jämförelse
• Utfall: Individnivå: psykiska symtom, funktion, välbefinnande, tillgång till vård; Verksamhetsnivå: tillgänglighet, samordning, kontinuitet, nöjdhet; Systemnivå: effektivitet, resursanvändning, genomförbarhet
• Studiedesign: Blandade: litteraturöversikt, kartläggning av verksamheter, kollektiva fallstudier samt ibland observations- och kvasi‑experimentella studier

Enligt författarna utgör psykisk ohälsa hos barn och unga ett växande folkhälsoproblem, och tidigare utvärderingar i Storbritannien har visat brister såsom fragmentering, begränsad tillgänglighet och svagt evidensunderlag.

Syftet beskrivs vara att ta fram ett kunskapsunderlag för hur vård och stöd kan utformas med hög kvalitet för denna målgrupp och omfattade en systematisk litteraturöversikt, en kartläggning av verksamheter i England och Wales, en kollektiv fallstudie av nio verksamheter (108 deltagare) och en integrerad analys och modellutveckling.

I litteraturöversikten identifierades ett stort antal beskrivningar av verksamheter, vilka grupperades i sju övergripande modeller. De vanligaste var uppsökande arbetssätt och specialistverksamheter integrerade i lokalsamhället.

Översiktsförfattarna fann visst vetenskapligt stöd för effekt av samverkansmodeller (engelska: collaborative care), uppsökande arbetssätt och korta insatser, med starkast stöd för samverkansmodeller. Underlaget var dock begränsat och utan tillförlitlighetsbedömning. Stödet för kostnadseffektivitet var mycket begränsat, och ingen modell framstod som tydligt mer accepterad än andra.

Kartläggningen visade att vård och stöd i England och Wales präglas av stor variation, med aktörer från offentlig, privat och ideell sektor. Många verksamheter finns utanför hälso- och sjukvården och erbjuder stöd vid tillstånd som ångest, depression och självskadebeteende. Möjlighet till egenremiss var relativt vanlig.

Fallstudien identifierade tre centrala teman:

• vägar till stöd (tillgång, väntetider, utskrivning)
• engagemang i insatser
• lärande och förståelse.

Resultaten bygger på kvalitativa data och är inte tillförlitlighetsbedömda. Faktorer som enligt författarna tycks främja tillgång är bland annat egenremiss, tillgänglighet, fysisk närhet och planering efter avslutad kontakt. Personcentrering, flexibilitet, kontinuitet, empatiskt bemötande samt organisatoriskt lärande lyfts som viktiga för acceptans och upplevd effekt.

Författarnas slutsatser

Författarna drar slutsatsen att det finns behov av mer sammanhållna och flexibla system för vård och stöd. Författarna presenterar en modell som integrerar resultat från samtliga delar. Detta avser inte en specifik organisationsmodell, utan ett slags ”byggstenar” eller principer som bör finnas på plats. Dessa omfattar bland annat information, tillgänglighet, personcentrering, konfidentialitet, kontinuitet (inklusive eftervård), samordning mellan aktörer samt en stödjande organisationskultur. Författarna framhåller även att ett sådant angreppssätt kan bidra till ökad kontinuitet i vård och stöd, samtidigt som anpassning till lokala förutsättningar möjliggörs.

SBU:s tolkning är att resultaten tyder på att både organisatoriska och innehållsmässiga faktorer är betydelsefulla för hur väl vård och stöd fungerar. Kunskapsläget är dock begränsat när det gäller kostnadseffektivitet och vilka kombinationer av insatser som ger bäst resultat.

Översikter med måttlig risk för bias

De 19 översikter som bedömdes ha måttlig risk för bias (Tabell 2) behandlar övergripande primärstudier om hur vård, skola och socialtjänst kan organiseras för att bättre möta behov hos barn och unga med psykisk ohälsa eller relaterade svårigheter.

Integrerade vårdmodeller

En stor del av översikterna sammanställer studier av integrerade vårdmodeller, där olika typer av kompetens, till exempel medicinsk, psykologisk och social, samordnas i gemensamma team eller genom att verksamheter finns på samma plats (t.ex. Hostutler 2025; McHugh 2024; Pygott 2023; Massou 2025; Honisett 2022). Syftet med dessa modeller är att göra det lättare för barn och familjer att få rätt hjälp, minska uppdelningen mellan olika delar av vården och förbättra både hälsa och livskvalitet [9-13].

Tillgängligheten till vård och vårdflöden

En annan grupp översikter samlar studier som undersökt hur tillgängligheten till vård kan förbättras och hur vårdflöden kan fungera mer effektivt. Det gäller särskilt barn- och ungdomspsykiatri och akutsjukvård, där man studerar exempelvis väntelistor, prioriteringssystem och organisationsmodeller som CAPA (Choice and Partnership Approach) (Campbell 2022; Eichstedt 2024; Detollenaere 2022; Walker 2022). Här ligger tyngdpunkten på systemnivå, såsom kortare väntetider, bättre resursanvändning och ökad tillgänglighet, men ibland också på patienters upplevelser [14-17].

Insatser i barns och ungas vardagsmiljöer

Flera översikter behandlar studier av insatser i barn och ungas vardagsmiljöer, framför allt i skolan eller i lokalsamhället (Francis 2021; Richter 2022; Savaglio 2022; Torres‑Castano 2022; Schineanu 2025). Dessa insatser syftar ofta till att upptäcka problem tidigt, förebygga psykisk ohälsa och minska hinder för att få stöd. De utvärderas både utifrån effekter på psykisk hälsa och social funktion, och utifrån hur väl de går att genomföra i praktiken [18-22].

Särskilda grupper eller situationer

Det finns också översikter som samlar studier som riktar in sig på särskilda grupper eller situationer, till exempel barn med autism (Abrahamson 2021), unga med komplex utsatthet (Benoit 2024), barn och unga i psykisk kris (Edwards 2024) eller patienter i heldygnsvård (Stokes 2024). Dessa studier undersöker hur organisationen av vården så som diagnostiska processer, krisinsatser eller traumamedvetna arbetssätt påverkar både behandlingsresultat och hur patienter och familjer upplever vården [23-26].

Kompletterande former av stöd

Slutligen samlar några översikter studier av kompletterande former av stöd, såsom kamratstöd eller insatser som fokuserar på sociala och ekonomiska faktorer (Murphy 2024; Benoit 2024). Här betonas att psykisk hälsa påverkas av flera olika livsomständigheter, och att effektiva insatser därför ofta behöver ta hänsyn till hela livssituationen [24, 27].

Sammanfattningsvis visar översikterna att sättet att organisera vård och stöd har stor betydelse. Återkommande mål är att förbättra tillgången till vård, öka samordningen mellan olika aktörer och skapa en mer sammanhållen och behovsanpassad vård eller behovsanpassade insatser för barn och unga.

Översikter med särskild relevans för socialt arbete/socialtjänstens arbete

Bland de översikter som bedömdes ha måttlig risk för bias identifierade SBU en översikt med särskild relevans för socialt arbete i en svensk kontext [24]. I denna kartläggning analyseras studier av om strukturella insatser som syftar till att minska skador och förbättra livsvillkor för flickor och unga kvinnor med så kallade multipla och komplexa behov. I översikten beskrivs hur denna målgrupp ofta lever i situationer präglade av samverkande riskfaktorer, såsom socioekonomisk utsatthet, våld, psykisk ohälsa, skadligt bruk och instabila familjeförhållanden. Utgångspunkten är att sådan problematik inte enbart kan förstås eller hanteras på individnivå, utan behöver ses i relation till de bredare sociala och strukturella villkor som formar barns och ungas liv i en viss tid och kontext.

Översikten omfattar insatser på flera nivåer, från nationella policyer till lokala familjeinsatser, och betonar särskilt hur åtgärder på en nivå kan få effekter på andra. Exempelvis kan nationella program finansiera lokala verksamheter, medan familjeinriktade insatser kan påverka barns utveckling och samtidigt minska behovet av mer ingripande åtgärder från socialtjänsten. Ett återkommande tema i översikten är därför betydelsen av samordnade och tvärsektoriella arbetssätt, där olika aktörer samverkar för att möta komplexa behov.

Samtidigt framgår det att många av de studerade insatserna inte är specifikt riktade till flickor, utan till barn, unga och familjer i utsatta situationer generellt. Analysen tar dock sin utgångspunkt i hur dessa insatser kan förstås i relation till flickors särskilda livsvillkor, och ett centralt syfte är att identifiera i vilken utsträckning strukturella insatser bidrar till att stärka deras möjligheter till hälsa, utveckling och delaktighet. Sammanfattningsvis beskriver översikten ett forskningsfält där fokus ligger på insatser som angriper grundläggande orsaker till social problematik, snarare än enbart dess konsekvenser.

SBU bedömer att för en svensk kontext inom socialt arbete innebär detta ett tydligt fokus på frågor som rör förebyggande arbete, helhetssyn på barns och ungas livsvillkor, samt behovet av samverkan mellan olika delar av välfärdssystemet. Samtidigt lyfter översikten fram att det finns betydande kunskapsluckor, särskilt när det gäller strukturella insatser som explicit tar hänsyn till flickors specifika erfarenheter och behov.

Samlad bedömning av resultatet från förstudien

De identifierade översikterna omfattar ett brett spektrum av sammanhang där barn och unga med psykisk ohälsa, neuropsykiatriska tillstånd eller komplexa behov möter stöd och insatser. Sammantaget spänner dessa sammanhang över flera samhällssektorer och vårdnivåer – från specialiserad hälso- och sjukvård till skola och lokalsamhälle – samt tvärsektoriella och integrerade system.

Hälso- och sjukvården är den vanligast förekommande arenan i de översikter som identifierades inom denna förstudie. Inom denna ryms primärvård, specialiserad öppenvård (t.ex. barn- och ungdomspsykiatri), akutsjukvård samt slutenvård och institutionsbaserade miljöer. Även diagnostiska processer, såsom utredning av autism, ingår. Översikterna belyser i hög grad organisatoriska modeller och strukturer, inklusive integrerade vårdformer, teamarbete, samlokalisering av kompetenser samt strategier för att hantera efterfrågan och väntetider. I dessa översikter ligger fokus på vårdprocesser, tillgänglighet och effektivitet, snarare än på enskilda behandlingsmetoder.

Skolan och utbildningsmiljöer utgör en annan central arena. I dessa sammanhang förekommer både universella och riktade insatser, såsom förebyggande program, screening, elevhälsobaserade insatser samt samordnade stödinsatser i samverkan med hälso- och sjukvård och socialtjänst. Skolan fungerar därmed både som en plattform för tidig upptäckt och prevention och som en nod för samordning av stöd kring barn och unga.

Flera översikter behandlar insatser i tvärsektoriella sammanhang, där flera samhällssektorer samverkar. Dessa inkluderar kombinationer av hälso- och sjukvård, socialtjänst, utbildning och i vissa fall civilsamhälle. Insatserna riktas ofta till barn och unga med komplexa behov och kan omfatta både individuella stödinsatser och bredare strukturella åtgärder, såsom familjestöd eller program på kommunal och regional nivå. I dessa sammanhang betonas vikten av samordning, ett helhetsperspektiv samt att samtidigt adressera medicinska, sociala och psykologiska faktorer.

Utöver offentliga arenor omfattar översikterna även samhälls- och civilsamhällesbaserade sammanhang. Insatserna genomförs i barn och ungas vardagsmiljöer, till exempel i lokalsamhällen, och kan inkludera community-baserade program, uppsökande verksamhet, suicidpreventiva insatser samt stöd som tillhandahålls av civilsamhällesaktörer. Även kamratstödsinsatser och program ledda av personer med egen erfarenhet förekommer. Dessa kontexter kännetecknas av låg tröskel, lokal förankring samt fokus på tillgänglighet och delaktighet.

Slutligen beskriver flera översikter mer flexibla och hybrida sammanhang, såsom hem- eller samhällsbaserade insatser, digitala lösningar (t.ex. telepsykiatri), mobila team och andra former av uppsökande verksamhet. Dessa syftar till att möta barn och unga i deras vardag och till att öka tillgängligheten till stöd utanför traditionella vårdstrukturer.

De identifierade översikterna sammantaget tyder på att insatser för barn och unga med psykisk ohälsa ofta beskrivs som organiserade i mer integrerade och samordnade former, som involverar aktörer från olika sektorer, såsom offentlig, privat och ideell verksamhet. Som ett sätt att tolka och sätta dessa resultat i ett sammanhang använder SBU ett samhällsteoretiskt perspektiv, där insatser kan förstås som positionerade inom och mellan olika samhällssfärer – exempelvis den offentliga sfären, den privata sfären, civilsamhället och den informella (familje- och hushållsbaserade) sfären (se t.ex. Wijkström 2012; Essen et al. 2021) [28, 29].

SBU bedömer att resultaten kan tolkas som att insatser i ökad utsträckning beskrivs som sammanhållna och kontextnära, där flera aktörer samverkar för att möta komplexa behov. I praktiken kan detta innebära att verksamheter inom exempelvis socialtjänst, hälso- och sjukvård, skola och civilsamhälle i högre grad behöver samordna sina insatser, snarare än att arbeta var för sig. För socialtjänstens del kan denna utveckling också relateras till omställningen mot en mer kunskapsbaserad praktik, där behovet av samverkan, helhetssyn och anpassning till individens sammansatta situation betonas.

Resultaten i relation till vanliga utmaningar kring samverkan i kommuner

Skillnader mellan pojkar och flickor i tillgång till stöd och samverkan

Könsperspektivet är i stor utsträckning underbelyst i litteraturen om organisering av stöd och samverkan. Detta innebär att det finns begränsad kunskap om eventuella skillnader mellan pojkar och flickor när det gäller tillgång till stöd, hur stöd erbjuds samt hur samverkan mellan huvudmän utformas. Frågan om sådana skillnader lyfts ofta i kommunal praktik, men de identifierade översikterna ger i liten utsträckning underlag för att belysa dessa aspekter. I översikten av Pryjmachuk och medförfattare [8] saknas analyser av hur stöd erbjuds eller samordnas utifrån kön, och översikten av Murphy och medförfattare [27] fokuserar främst på breda grupper av unga utan att analysera könsskillnader, även om flera av de ingående studier har en övervikt av flickor bland deltagarna.

Översikten av Benoit och medförfattare [24] tillför dock ett viktigt perspektiv genom att visa att flickor i särskilt utsatta situationer ofta har sämre tillgång till resurser och stöd. Detta kopplas till strukturella faktorer, såsom könsnormer, social ojämlikhet och hur olika former av utsatthet samverkar. Exempelvis beskrivs flickor som både lever med psykisk ohälsa och samtidigt utsätts för våld, ekonomisk utsatthet eller instabila familjeförhållanden, vilket påverkar deras möjligheter att få tillgång till samordnat stöd.

Sammantaget tyder resultaten på att könsskillnader kan vara betydelsefulla för både tillgång till stöd och hur samverkan fungerar, men att dessa skillnader sällan analyseras i forskningen om organisering.

Hur komplexitet påverkar samverkan

Litteraturen pekar mot att samverkan blir särskilt utmanande i situationer där barn och unga har komplexa och sammansatta behov. I översikten av Pryjmachuk och medförfattare beskrivs ett system där stöd ofta organiseras genom flera parallella modeller och aktörer, såsom specialistpsykiatri, skolbaserade insatser och uppsökande verksamheter [8]. Dessa modeller kan överlappa varandra, vilket leder till fragmentering, otydlig ansvarsfördelning och risk för att insatser ges parallellt utan att hänga ihop.

I översikten av Benoit och medförfattare fördjupas denna bild genom att visa att komplexitet ofta handlar om att psykisk ohälsa sammanfaller med andra problem, såsom våldsutsatthet, substansbruk, ekonomiska svårigheter eller instabila familjeförhållanden [24]. Ett konkret exempel är en ung person som samtidigt behöver stöd från socialtjänst (kring familjesituation), hälso- och sjukvård (för behandling av psykisk ohälsa) och skola (för anpassningar i vardagen). I dessa situationer krävs samverkan mellan flera huvudmän, vilket ökar risken för att ansvar blir otydligt och insatser inte koordineras.

Översikten av Murphy och medförfattare visar att samverkansutmaningar även uppstår vid mild till måttlig psykisk ohälsa, exempelvis ångest och depression, när insatser ges i olika verksamheter samtidigt, såsom primärvård, elevhälsa och stöd i utbildningsmiljöer [27]. Till exempel kan en ung person få stöd via studenthälsa, delta i ett kamratstödjande (engelska: peer support) program och samtidigt ha kontakt med vård, vilket ställer krav på tydlig samordning och rollfördelning.

SBU:s sammanfattning av resultaten i de inkluderade översikterna tyder på att graden av komplexitet, snarare än en enskild diagnos, kan ha betydelse för hur utmanande samverkan är. Resultaten indikerar också att samverkan kan vara mer krävande i situationer där flera problemområden förekommer samtidigt (samsjuklighet), där psykisk ohälsa samspelar med social problematik eller där flera verksamheter och huvudmän behöver involveras parallellt.

Styrmodeller och incitament som främjar samverkan

Översikterna pekar mot att det främst är organisatoriska lösningar som bidrar till förbättrad samverkan.

I översikten av Pryjmachuk och medförfattare identifieras flera exempel på styrmodeller som syftar till att minska fragmentering och skapa mer sammanhängande system [8]. Det handlar bland annat om systemövergripande ramverk, såsom System of Care och THRIVE, där olika aktörer samverkar utifrån gemensamma principer, mål och strukturer. Dessa modeller fungerar som ett slags organisatoriskt ramverk för samverkan genom att tydliggöra ansvar och skapa en gemensam riktning för olika verksamheter.

Ett annat exempel är integrerade och samlokaliserade verksamheter, där flera kompetenser finns inom samma organisation, vilket gör att samverkan kan ske i det dagliga arbetet. I översikten av Murphy och medförfattare beskrivs hur exempelvis kamratstöd (engelska: peer support) integreras i ungdomsverksamheter och utbildningsmiljöer, vilket kräver tydlig rollfördelning, utbildning och organisatoriskt stöd för att fungera [27]. Denna typ av integrering kan fungera som ett praktiskt incitament för samverkan, då den minskar organisatoriska gränser mellan aktörer.

Vidare lyfts samordnande funktioner, såsom case management eller fasta kontaktpersoner, som en viktig komponent. Dessa funktioner bidrar till att hålla ihop insatser från olika verksamheter och minskar risken att barn och unga faller mellan stolarna.

När det gäller ekonomiska incitament visar översikten av Benoit och medförfattare att insatser såsom bostadsstöd eller ekonomiskt stöd till familjer kan bidra till förbättrade livsvillkor och indirekt skapa behov av samordning mellan olika aktörer [24]. Dessa åtgärder fungerar dock främst som stöd till individen, snarare än som direkta styrmedel för att främja samverkan mellan organisationer. Juridiska incitament behandlas i begränsad utsträckning i översikterna, men det framgår att otydliga ansvarsförhållanden och organisatoriska gränser ofta utgör hinder för samverkan.

SBU bedömer att underlaget kan bidra till att synliggöra olika typer av organisatoriska lösningar som beskrivs i de identifierade översikterna, såsom integrerade och samlokaliserade verksamheter, gemensamma ramverk och arbetssätt samt tydliga samordningsfunktioner.

Rekommendation från förstudien

Följande översikter och kartläggningar skulle kunna sammanfattas, kvalitetsgranskas och kommenteras ur ett svenskt perspektiv i form av en SBU Kommenterar:

• Pryjmachuk S, Kirk S, Fraser C, Evans N, Lane R, Neill L, et al. Service design for children and young people with common mental health problems: literature review, service mapping and collective case study. Health Soc Care Deliv Res. 2024;12(13):1–181. Available from: https://doi.org/10.3310/DKRT6293
• Benoit C, Mellor A, Premji Z. Structural interventions to reduce harms & promote the capabilities of girls experiencing multiple complexities: A scoping review. Children and Youth Services Review. 2024;157:107436. Available from: https://doi.org/https://doi.org/10.1016/j.childyouth.2024.107436
• Murphy R, Huggard L, Fitzgerald A, Hennessy E, Booth A. A systematic scoping review of peer support interventions in integrated primary youth mental health care. Journal of Community Psychology. 2024;52(1):154–80. Available from: https://doi.org/https://doi.org/10.1002/jcop.23090

Personer inom kansliet som medverkat till förstudien

• Karin Robertsson (projektledare)
• Petra Jonvallen (projektmedarbetare)
• Karin Olsson (projektmedarbetare)
• Anna Attergren Granath (projektadministratör)
• Klas Moberg (informationsspecialist)
• Maral Jolstedt (intern granskare)
• Uliana Hellberg (projektansvarig chef)