Brandmän utsätts i arbetet för en komplex blandning av potentiellt cancerframkallande ämnen.
Det kan handla om brandrök, sot, asbest, flamskyddsmedel, kemikalier i brandsläckningsskum och fordonsavgaser. Exponeringen sker i regel genom inandning eller hudkontakt.
Sexton studier undersökte tolv cancerformer
För vilka cancerformer är då risken störst? I en ny rapport sammanfattar och kommenterar SBU en systematisk översikt och metaanalys från International Agency for Research on Cancer (IARC). Den bygger på sexton kohortstudier och undersöker incidensen av tolv olika cancerformer bland brandmän jämfört med allmän befolkning.
Det vetenskapliga underlaget visar en statistiskt säkerställd högre incidens av mesoteliom och urinblåsecancer bland personer som arbetat som brandmän i jämförelse med allmän befolkning, konstaterar Elin Frögéli, projektledare på SBU.
– Det betyder att man under en viss tidsperiod sett fler nya fall av dessa två cancerformer i gruppen. Det vetenskapliga underlaget var mindre robust för resultat som undersökte incidensen av prostatacancer, testikelcancer, koloncancer, malignt melanom, Non-Hodgkin-lymfom och sköldkörtelcancer bland brandmän jämfört med allmän befolkning. För dessa cancerformer går det alltså inte att dra säkra slutsatser.
För magsäckscancer, njur-/urinvägscancer, cancer i hjärnan eller nervsystemet samt lungcancer sågs ingen ökad incidens hos brandmän jämfört med allmän befolkning. Lungcancer var till och med mer ovanligt bland brandmän än i studiernas jämförelsegrupper. Översiktsförfattarna diskuterar tänkbara förklaringar till detta, till exempel att brandmän generellt behöver ha en särskilt god fysisk och medicinsk hälsa.
SBU anser att översiktens resultat bör tolkas med försiktighet, bland annat eftersom översiktsförfattarna inte har bedömt tillförlitligheten i de olika studieresultaten.
Översikten ger inga svar på individnivå
Översiktens resultat gäller dessutom samband på gruppnivå, betonar Elin Frögéli:
– De visar inte hur stor den absoluta risken är för svenska brandmän och kan inte användas för att avgöra orsaken till cancer hos en enskild person. Men den bidrar till kunskap vid exempelvis bedömning av tänkbara arbetsskador.
Det underlag som SBU granskat ger inga svar på behovet av cancerscreening eller vilken effekt enskilda skyddsåtgärder har.
SBU bedömer översiktens resultat som överförbara till svenska förhållanden. De studier som inkluderats gäller dock främst heltidsarbetande män, och exponeringar för olika ämnen har kategoriserats grovt.