De mest etablerade testerna som görs vid misstänkt matallergi är pricktest eller födoämnesspecifikt IgE. Pricktest görs på huden medan födoämnesspecifikt IgE är ett blodprov som mäter antikroppar mot ett visst livsmedel. Komponenttester, som rekommenderas i andra hand av den Europeiska specialistföreningen i allergi och immunologi, är en mer detaljerad variant av födoämnesspecifikt IgE: I stället för att mäta blodets antikroppar mot extrakt av hela livsmedlet mäter komponenttesterna i stället antikroppar mot enskilda proteiner som förekommer i livsmedlet.
Valda tröskelvärden påverkar
Av den granskade översikten framgår att både pricktest, test med födoämnesspecifikt IgE och komponenttester kan användas som stöd vid diagnostik av olika former av matallergi. Författarna till översikten har dock inte utvärderat om det föreligger skillnader i diagnostisk tillförlitlighet mellan olika tester, säger SBU:s projektledare Jonatan Alvan:
– Det är komplext att utvärdera om det finns skillnader i diagnostisk tillförlitlighet mellan olika tester. I litteraturen presenteras data på diagnostisk tillförlitlighet för olika tester vid flera olika tröskelvärden. För att få en mer komplett bild av testernas tillförlitlighet behöver man dels göra erforderliga analyser, dels undersöka hur de tröskelvärden som valdes i studierna har påverkat testernas diagnostiska tillförlitlighet.
Testmetoder i Sverige
SBU uppskattar att det görs ca 200 000 IgE-baserade blodprovsanalyser för misstänkt matallergi varje år i Sverige. Av dessa utgör ungefär 125 000 födoämnesspecifika IgE-tester och 75 000 komponenttester. Siffrorna omfattar inte pricktest, som är en separat testmetod och vars användning har minskat över tid.
Till våren 2027 publicerar SBU en uppföljande rapport om den diagnostiska tillförlitligheten mellan olika indextester som används vid diagnostik av misstänkt jordnötsallergi. Läs om det pågående projektet "Diagnostisk tillförlitlighet för olika indextester vid diagnostik av misstänkt jordnötsallergi"