Så kan tvångsåtgärder minska inom psykiatrisk vård och institutionsvård för barn och unga

Användningen av tvångsåtgärder är på flera sätt en kontroversiell fråga, då den innebär en konflikt mellan individens rätt till självbestämmande och samhällets ansvar att skydda och vårda de som bedöms inte kunna ta hand om sig själva.

Inom ramen för ett regeringsuppdrag har SBU tagit fram en systematisk översikt över forskningsläget som visar att det finns interventioner som kan förebygga och minska användningen av avskiljning, fasthållning eller fastspänning vid akuta situationer i både psykiatrisk vård och institutionsvård av barn och unga. Dessa interventioner kan även leda till kortare vårdtid och färre självskador.

– Interventionerna handlar om relationer och bemötande samt organisation och ledarskap. De bygger på en värdegrund som erkänner barns och ungas delaktighet, främjar stödjande relationer och en trygg vårdmiljö, samtidigt som de erbjuder personalen redskap och stöd för att agera medvetet och förebyggande. Detta är aspekter som är viktiga ur barns, ungas och personalens perspektiv, säger Uliana Hellberg, projektledare vid SBU.

På individnivå omfattar interventionerna bland annat att barnet tränas i att hantera svåra känslor, gemensam planering och problemlösning tillsammans med barnet, samt kamratstöd.

– Viktiga organisatoriska aspekter omfattar exempelvis ledningens stöd för förändringsarbete, bland annat genom beslut om att minska användningen av tvångsåtgärder, utbildning och kontinuerlig handledning till chefer och personal. De omfattar även samarbete mellan personal samt med barn och familjer och systematisk uppföljning och monitorering av följsamhet till interventionen, säger Astrid Moell, barn- och ungdomspsykiater, BUP Heldygnsvård, Region Stockholm, en av de sakkunniga i SBU:s rapport.

Totalt inkluderades 36 artiklar i rapporten där studierna var genomförda i USA, Kanada, Australien och Europa. Inga tillräckligt välgjorda studier om hälsoekonomi identifierades.