Hälsolitteracitet innebär förmågan att kunna hitta, förstå, bedöma och använda information för att bevara och stärka hälsa. Inom ramen för ett regeringsuppdrag om att ta fram ett nytt nationellt hälsoprogram för barn och unga, har SBU kartlagt om det finns forskning om insatser som syftar till att stärka hälsolitteraciteten hos barn, unga och stödjande vuxna. Även översikter som har utvärderat insatser med fokus på besläktade begrepp, såsom hälsokompetens eller hälsokunskap ingår i kartläggningen
SBU identifierade 72 systematiska översikter på området, men 54 av dessa bedömdes ha stor risk för bias (risk för snedvridning). I kartläggningen ingår därför endast 18 systematiska översikter från åren 2020–2025, som har utvärderat insatser för att stärka hälsolitteraciteten. Främst gäller det områdena psykisk hälsa, munhälsa och levnadsvanor. Dessa presenteras i en interaktiv karta där översikterna kan sökas fram utifrån de områden som kartläggningen omfattar.
Bland de inkluderade 18 systematiska översikterna har sex utvärderat insatser inom områdena psykisk hälsa, fem om munhälsa, fyra om matvanor och tre om generell hälsa. Ett fåtal översikter har även utvärderat fysisk aktivitet, omvårdnad av nyfödd, relationer och sexuell hälsa samt säkerhet och våld. Insatserna var huvudsakligen skolbaserade och oftast riktade till barn och unga, men vissa vände sig även till vårdnadshavare och professionella vuxna.
Sammantaget beskriver de systematiska översikterna ett osäkert kunskapsläge där resultaten bör tolkas med försiktighet. Mer forskning behövs om bland annat förskolebarn. Det behövs även väl utformade interventionsstudier med tydligt definierade populationer, längre uppföljningstider, kontrollgrupper samt standardiserade och validerade mått på hälsolitteracitet. Även systematiska översikter saknas med låg eller måttlig risk för bias inom flera av de identifierade hälsoområdena.