Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Fosterdiagnostik med mikroarray för utökad analys av kromosomer

Lästid: ca 5 min Publicerad: Uppdaterad: Publikationstyp:

SBU Utvärderar

En systematisk översikt av det vetenskapliga underlaget för positiva och negativa effekter på hälsa, socialt liv eller funktionstillstånd för en metod eller insats. Beroende på frågans art kan rapporten även innehålla analyser av ekonomiska, etiska och sociala aspekter. Ämnessakkunniga deltar i arbetet och rapporten granskas av oberoende experter. Rapportens slutsatser fastställs av SBU:s nämnd.

Mikroarray är en metod som kan användas för att analysera hela arvsmassan från en individ och därigenom kromosomavvikelser påvisar, som kan påverka anatomi, utveckling eller funktion. Kromosomavvikelser innebär att en del av arvsmassan är förändrad. Det kan vara större förändringar som en extra kopia av en kromosom. Det kan också vara mindre förändringar som avsaknad eller tillskott av delar av en kromosom, eller att vissa delar av arvsmassan bytt plats inom eller mellan kromosomer.

Traditionellt inom fosterdiagnostiken har en metod vid namn karyotypering använts för att undersöka om fostret har kromosomavvikelser. Med karyotypering studerar man individens kromosomuppsättning från odlade celler i ett av ljusmikroskop. Karyotypering har hög diagnostisk tillförlitlighet för att upptäcka större kromosomavvikelser såsom en extra kromosom eller större strukturella förändringar. Mindre kromosomavvikelser kan däremot inte upptäckas med karyotypering, men med mikroarray. Mikroarray kan liknas vid en karyotype­ring med mer än 100 gångers förstoring med avseende på avsaknad eller till­skott av kromosommaterial. Inom fosterdiagnostiken används mikroarray i huvudsak efter att en ultraljudsavvikelse upptäckts. En ultraljudsavvikelse innebär att man finner en strukturell missbildning i ett eller flera organ, en avvikande tillväxt hos fostret eller något avvikande i fostervattenvolym eller moderkaka vid en ultraljudsundersökning.

Slutsatser

  • Då avvikelse konstaterats hos fostret genom ultraljudsundersökning, identifieras fler kromosomavvikelser som påverkar anatomi, utveckling eller funktion med mikroarray jämfört med karyotypering, QF-PCR eller FISH-analys*. Detta gäller framförallt ultraljudsavvikelser i hjärtat eller i mer än ett organsystem.
  • Med mikroarray identifieras få ytterligare kromosomavvikelser som påverkar anatomi, utveckling eller funktion utöver de som en karyotypering upptäcker när skälet till provtagningen är:
    • hög ålder hos den gravida kvinnan
    • oro hos den gravida kvinnan
    • hög sannolikhet för kromosomavvikelse enligt KUB-test**
  • Med mikroarray identifieras fler avvikelser i arvsmassan, där betydelsen för anatomi, utveckling och funktion är oklar, jämfört med karyotypering, QF-PCR eller FISH-analys.
  • För avsaknad eller tillkomst av genetiskt material som kan upptäckas med respektive metod gäller att mikroarray har samma diagnostiska tillförlitlighet som karyotypering, QF-PCR eller FISH-analys.
  • Mikroarray ger omfattande information om individens arvsmassa. Det ställer höga krav på att informationen används på ett etiskt godtagbart sätt. Eftersom den genetiska informationen är både omfattande och komplex ställs höga krav på kommunikationen kring alla de fynd som mikroarray skulle kunna påvisa, särskilt när det gäller oklara fynd, oväntade fynd eller fynd med varierande genomslag för framtida sjukdom.
  • Fler välgjorda studier behövs för att undersöka hur de blivande föräldrarna upplever värdet av den information som mikroarray ger.

* QF-PCR eller FISH-analys är två metoder som används för snabbdiagnostik av trisomi 13, 18, 21 eller könskromosomavvikelser.

** KUB är ett kombinerat ultraljud och biokemiskt test av blodprov från mamman.

*** NGS är olika nya sekvenseringsmetoder som utvecklats under senare år som gör det möjligt att analysera stora genetiska material samtidigt.

Frågor

Denna rapport utvärderar hur tillförlitliga resultat från mikroarray är. Den utvärderar även hur många ytterligare avvikelser av betydelse för anatomi, utveckling eller funktion som kan identifieras med mikroarray jämfört med karyotypering, QF-PCR eller FISH-analys.

Rapporten belyser också etiska aspekter av mikroarray inom fosterdiagnostik samt hur blivande föräldrar upplever värdet av analysen. Hälsoekonomiska aspekter tas inte upp i denna rapport.

Utvärdering av fosterdiagnostik med Next-generation sequencing (NGS)*** återfinns i en SBU-rapport med titeln Fosterdiagnostik med Next-generation sequencing [1].

Metod

Denna utvärdering är genomförd enligt SBU:s metod [2].

Etiska aspekter

Fosterdiagnostik aktualiserar etiska frågor om människovärde, föräldrarnas autonomi, fostrets och föräldrarnas hälsa. För en allmän diskussion om etiska aspekter av fosterdiagnostik, se rapport från Statens medicinetiska råd 2011 [3]. I denna rapport presenteras etiskt relevanta fördelar och problem med mikroarray som analysmetod jämfört med karyotypering. Den främsta fördelen med mikroarray är att den kan identifiera mindre kromosomavvikelser och har därför kapacitet att upptäcka kromosomavvikelser som karyotypering missar. Ett viktigt etiskt problem är en ökad svårighet att på ett begripligt sätt informera om alla fynd som kan göras. Framför allt oväntade och oklara fynd som kan ge upphov till oro och vara svåra för föräldrar att använda som underlag för beslut.

Eftersom mikroarray kan upptäcka fler kromosomavvikelser jämfört med karyotypering innebär det utökade problem ur autonomisynpunkt, det vill säga individens rätt att bestämma över sig själv. Användning av mikroarray kan bidra till att det uppfattas som föräldrarnas ansvar att de barn de skaffar inte har några kromosomavvikelser. Det kan därmed försvåra för föräldrarna att tacka nej till erbjudande om fosterdiagnostik. Mikroarray kan också komma att förstärka indikationsglidning, det vill säga att hälso- och sjukvården i ökad utsträckning letar efter vad som idag uppfattas som mindre allvarliga tillstånd. Det kan också bidra till stigmatisering av personer med de genetiska avvikelser som metoden kan identifiera.

Referenser

  1. SBU. Fosterdiagnostik med mikroarray för utökad analys av kromosomer. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); 2016. SBU-rapport nr 246. ISBN 978-91-85413-89-8.
  2. SBU. Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården: En handbok. Andra upplagan 2014. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Hämtad från www.sbu.se/ metodbok den 151230.
  3. SMER. Rapport: Fosterdiagnostik – Etisk analys för diagnostik med foster- DNA, hämtad från: www.smer.se/wp-content/uploads/2012/05/Rapport- Fosterdiagnostik-Etisk-analys-for- diagnostik-med-foster-DNA.pdf. 2011.

Citera denna rapport:

SBU. Fosterdiagnostik med mikroarray för utökad analys av kromosomer. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); 2016. SBU Utvärderar 246. [accessed date]. Available from: https://www.sbu.se/246

Mer information

För information om studiekvalitet, evidensstyrka och slutsatser, se Faktaruta 3.1. De personer som medverkat i projektgruppen och som granskat rapporten framgår av Kapitel 9.

Pressmeddelande

Nya tester hittar fler kromosomavvikelser hos foster

SBU har granskat två nya metoder för att hitta kromosomavvikelser hos foster: Mikroarray och Next-generation sequencing, NGS. Båda metoderna kan hitta fler avvikelser än tidigare test, men endast mikroarray är dokumenterat tillförlitlig.

Läs pressmeddelande

Artikel från SBU:s tidning Vetenskap & Praxis

Fosterdiagnostik – Många frågetecken vid utökad analys av fostrets anlag

Med moderna analysmetoder kan ett blodprov från kvinnan ge ingående information om fostrets arvsanlag. Det blir möjligt att påvisa även mindre förändringar. Men än så länge vet ingen hur ofta sekvensbestämning av dna ger felaktiga besked. Dessutom finns det risk för glidning i motiven för att testa foster och därmed för betydande etiska problem, konstaterar SBU.

Läs artikeln

Tre frågor till Maria Soller, sakkunnig i projektet

Maria Soller, sakkunnig i projektet.

Vilken är den viktigaste slutsatsen i rapporten?

Att mikroarray klart medför ökade möjligheter att hitta orsaken till avvikelser upptäckta vid ultraljud

Vad hoppas du ska hända i vården?

Att mikroarray erbjuds oftare när det är aktuellt, som vid avvikelser upptäckta vid ultraljud. Att man har en aktiv diskussion kring NGS och dess möjligheter och begränsningar

Var det något resultat du själv blev överraskad av i rapporten?

Att mikroarray inte tillförde så mycket ytterligare information efter att KUB-test visat hög sannolikhet för kromosomavvikelse.

Projektgrupp

Projektgrupp

Sakkunniga

  • Maria Soller, docent, överläkare, Labmedicin, Medicinsk service, Region Skåne
  • Ann-Charlotte Thuresson, docent, sjukhusgenetiker, Akademiska sjukhuset, Uppsala
  • Niklas Juth, docent, universitetslektor, Karolinska Institutet, Stockholm

SBU

  • Christel Hellberg, projektledare
  • Miriam Entesarian Matsson, biträdande projektledare
  • Rebecca Silverstein, biträdande projektledare
  • Irene Edebert, biträdande projektledare
  • Agneta Brolund, informationsspecialist
  • Anna Attergren Granath, projektadministratör
Sidan uppdaterad