Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Analys av foster-DNA i kvinnans blod: icke-invasiv fosterdiagnostik (NIPT) för trisomi 13, 18 och 21

Lästid: ca 4 min Publicerad: Publikationstyp:

SBU Utvärderar

En systematisk översikt av det vetenskapliga underlaget för positiva och negativa effekter på hälsa, socialt liv eller funktionstillstånd för en metod eller insats. Beroende på frågans art kan rapporten även innehålla analyser av ekonomiska, etiska och sociala aspekter. Ämnessakkunniga deltar i arbetet och rapporten granskas av oberoende experter. Rapportens slutsatser fastställs av SBU:s nämnd.

SBU:s bedömning av kunskapsläget

Denna rapport redogör för icke-invasiv fosterdiagnostik (NIPT, non-invasive prenatal testing) för att upptäcka trisomi 13 (som leder till Pataus syndrom), 18 (som leder till Edwards syndrom) och 21 (som leder till Downs syndrom). Trisomier är kromosomavvikelser som innebär att det finns tre kopior av en kromosom istället för två. NIPT för trisomidiagnostik kan utföras från graviditetsvecka 9–10. Metoden används redan i Sverige idag för blodgruppsbestämning av fostret.

Metoden, NIPT, bygger på att små delar av fostrets DNA (cellfritt fetalt DNA, cffDNA) förekommer i kvinnans blod under pågående graviditet. Analys av cffDNA i ett blodprov kan användas för olika typer av fosterdiagnostik. NIPT för att upptäcka trisomier har utvecklats mycket snabbt de senaste fyra åren och erbjuds på privata kliniker i Europa och i andra delar av världen [1].

Idag genomgår ungefär 3–5 procent av alla gravida kvinnor invasiv fosterdiagnostik, det vill säga ett moderkaks- eller fostervattenprov [2,3]. Behovet av invasiv fosterdiagnostik kan förväntas minska om NIPT införs men hur stor minskningen blir beror på hur många som väljer att genomgå NIPT. Alla positiva NIPT-resultat bör verifieras med invasiv provtagning på grund av att ett visst antal tester kommer visa att fostret har en trisomi trots att ingen sådan föreligger (falskt positiva resultat). Ett fåtal resultat kommer visa att fostret inte har en trisomi trots att fostret faktiskt har en trisomi (falskt negativa resultat). Storleken på en framtida målgrupp kommer att vara beroende av metodens användning i relation till befintliga metoder för fosterdiagnostik.

Slutsatser

  • Bland kvinnor med ökad sannolikhet för kromosomavvikelse hos fostret gäller:
    • för trisomi 21: Det finns ett måttligt starkt vetenskapligt stöd för att NIPT nästan alltid ger korrekt besked om att det finns en kromosomavvikelse hos fostret eller kan uteslutas. NIPT-test i den här populationen ger positivt utfall i cirka 175 fall av 10 000 prover. Av dessa är 5 falskt positiva. I samma population blir knappt 1 provsvar av 9 825 falskt negativt.
    • för trisomi 18: Det finns ett måttligt starkt vetenskapligt stöd för att NIPT nästan alltid ger korrekt besked om att det finns en kromosomavvikelse hos fostret eller kan uteslutas. NIPT-test i den här populationen ger positivt utfall i cirka 43 fall av 10 000 prover. Av dessa är 5 falskt positiva. I samma population blir 1 provsvar av 9 957 falskt negativt.
    • för trisomi 13: Det finns ett begränsat vetenskapligt underlag för att NIPT ofta ger korrekt besked om att avvikelsen föreligger eller kan uteslutas. NIPT-test i den här populationen ger positivt utfall i cirka 13 fall av 10 000 prover. Av dessa är 4 falskt positiva. I samma population blir knappt 1 provsvar av 9 987 falskt negativt.
  • Bland övriga kvinnor, det vill säga kvinnor som inte har ökad sannolikhet (normalpopulation) för kromosomavvikelse hos fostret gäller:
    • för trisomi 21: Det finns ett måttligt starkt vetenskapligt stöd för att NIPT kan ge korrekt besked om att avvikelsen föreligger eller kan uteslutas. NIPT-test i den här populationen ger positivt utfall i cirka 30 fall av 10 000 prover. Av dessa är 6 falskt positiva. I samma population blir nästan inget provsvar (0,16 fall) av 9 979 falskt negativt.
    • metodens prestanda i fråga om trisomi 18 och trisomi 13 i den här gruppen kan inte bedömas eftersom det finns alltför få och små studier.
  • Antal moderkaks- och fostervattenprov förväntas minska vid användning av NIPT istället för de metoder som är i bruk i Sverige idag (t ex KUB).
  • För trisomi 21 gäller också att NIPT förväntas vara kostnadsbesparande om det används som komplement till KUB för de kvinnor som har fått ett provsvar som identifierats positivt genom KUB (sannolikhet för trisomi 21 >1:200). Däremot leder det till ökade kostnader om det används som alternativ till KUB.
  • NIPT och andra metoder för fosterdiagnostik aktualiserar flera viktiga etiska frågor. Genom att NIPT kan utföras tidigare i graviditeten, är enklare och mer riskfritt än fostervattenprov eller moderkaksprov finns det samtidigt en risk för att provet felaktigt uppfattas som rutinmässigt. Om NIPT ska erbjudas, ställer detta höga krav på tydlig, neutral information till kvinnan och kontroll av att hon och hennes eventuella partner har insett innebörden av denna. Ur etisk synpunkt är det synnerligen viktigt att det finns ett bra samhälleligt stöd för personer med funktionsnedsättning. Det finns en risk för att erbjudande om diagnostik av trisomierna 13, 18 och 21 hos fostret kan verka utpekande och diskriminerande för individer med dessa trisomier.

SBU Alert bedrivs i samverkan med Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting.

Citera denna SBU Alert-rapport: SBU. Analys av foster-DNA i kvinnans blod: icke-invasiv fosterdiagnostik (NIPT) för trisomi 13, 18 och 21. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2015. SBU Alert-rapport nr 2015-03. ISSN 1652-7151. http://www.sbu.se

Pressmeddelande

Blodprov under graviditet effektivt för att upptäcka trisomi hos fostret

Blodprov med NIPT-analys för gravida är ett riskfritt och tillförlitligt sätt att upptäcka trisomier hos fostret. Eftersom provet är enkelt att ta är informationen från vården särskilt viktig. Provet är ingen rutin utan ett underlag för beslut som kan vara etiskt svårt att ta ställning till.

Läs pressmeddelandet

Projektgrupp

Sakkunniga

  • Erik Iwarsson, docent, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm
  • Bo Jacobsson, professor, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

SBU

  • Marianne Heibert Arnlind, projektledare
  • Agneta Brolund, informationsspecialist
  • Jessica Dagerhamn, biträdande projektledare
  • Thomas Davidson, hälsoekonom
  • Anneth Syversson, projektadministratör
Sidan publicerad