Vilken effekt har stötvågsterapi jämfört med placebobehandling mot kalkaxel avseende smärta, rörelse- och aktivitetsförmåga samt styrka?

Detta är SBU:s upplysningstjänsts svar på en avgränsad medicinsk fråga. Observera att det kan ha tillkommit nya studier efter litteratursökningsdatum: 2010-05-27.

Se också en uppdatering av tidigare svar från Upplysningstjänsten som handlar om stötvågsterapi vid tennisarmbåge, hälsenetendinopati och hälsporre.

Bakgrund

Stötvågsterapi används bl a för att behandla långvariga besvär av så kallad kalkaxel. Metoden innebär att stötvågor transporteras till vävnaden via en applikator som läggs direkt mot smärtområdet. Metoden används av naprapater och kiropraktorer i Sverige, men verkar vara ovanlig inom t ex traditionell ortopedi och sjukgymnastik.

Upplysningstjänstens svar

Detta svar omfattar två systematiska översikter som har utvärderat effekten av stötvågsterapi jämfört med placebo eller behandling med låg total energimängd. Översikterna inkluderar totalt fem randomiserade kontrollerade studier (RCT), en RCT inkluderas av båda översikterna. Enligt översikternas författare var studierna ofta små, majoriteten av dem uppvisade tveksam eller dåligt beskrivna randomiseringstekniker och flera studier hade ofullständig blindning.

Båda systematiska översikterna ansåg att stötvågsterapi var bättre än placebo eller lågdosbehandling vid kalkaxel. De påpekar dock att det behövs flera studier av högre kvalitet och större storlek för att kunna dra säkra slutsatser.

Upplysningstjänsten fann två randomiserade kontrollerade studier (RCT) som inte ingår i de systematiska översikterna. En av studierna använde stötvågsenergi med hög energi och den andra använde radial stötvågsterapi. I studierna deltog 90 respektive 20 patienter. Båda studierna uppvisar en bättre effekt av stötvågsterapi jämfört med placebogrupp efter sex månader. Upplysningstjänsten har inte gjort någon fullständig kvalitetsgranskning av studierna.

Det saknas allmänt accepterade rutiner för hur man säkerställer diagnosen kalkaxel. Stötvågsterapi är en metod under utveckling och formerna är inte standardiserade. Antalet stötvågor per behandling, energiinnehåll per stöt och antal behandlingstillfällen varierar. Det är även oklart hur låg total energimängd som kan betraktas som placebobehandling.

Sammanfattningsvis redovisar tillgängliga studier att stötvågsterapi kan ge bättre resultat i flera effektmått än ingen behandling eller behandling med lägre energinivå vid kalkaxel. De inkluderade systematiska översikterna påtalar dock betydande metodproblem vilket medför att resultaten bör betraktas med försiktighet. Sammantaget är underlaget otillräckligt för att bedöma om stötvågsterapi har bättre effekt än placebo vid behandling av smärta, rörelse- och aktivitetsförmåga eller styrka vid kalkaxel. Svaret har inte beaktat ekonomiska, etiska eller samhälleliga aspekter.

Identifierade systematiska litteraturöversikter

• Harniman E, Carette S, Kennedy C, Beaton D. Extracorporeal shock wave therapy for calcific and noncalcific tendonitis of the rotator cuff: a systematic review. Journal of Hand Therapy 2004;17:132-151.
• Saithna A, Jenkinson E, Boer R, Costa ML, Drew S. Is extracorporeal shockwave therapy for calcifying tendinitis of the rotator cuff associated with a significant improvement in the constant-murley score? A systematic review. Current Orthopaedic Practice 2009;20:566-571.

Identifierade randomiserade kontrollerade studier

• Cacchio A, Paoloni M, Barile A, Don R, de Paulis F, Calvisi V, et al. Effectiveness of radial shock-wave therapy for calcific tendinitis of the shoulder: single-blind, randomized clinical study. Phys Ther 2006;86:672-82.
• Hearnden A, Desai A, Karmegam A, Flannery M. Extracorporeal shock wave therapy in chronic calcific tendonitis of the shoulder--is it effective? Acta Orthop Belg 2009;75:25-31.