Behandling av hetsätningsstörning

En systematisk översikt och utvärdering av medicinska, hälsoekonomiska, sociala och etiska aspekter

Både psykologisk behandling och läkemedel hjälper för att minska ett hetsätningsbeteende som bland annat kan leda till övervikt. Det visar SBU:s utvärdering av det vetenskapliga underlaget.

Syfte

Hetsätningsstörning är en ny diagnos i diagnossystemet DSM-5, men den har använts kliniskt i cirka 20 år. Det har varit oklart vilka behandlingar som har vetenskapligt stöd. Inom ramen för regeringens psykiatrisatsning (PRIO) fick SBU i uppdrag att göra en utvärdering av vilka behandlingar som fungerar vid detta tillstånd.

Slutsatser

  • Det finns flera behandlingar för personer med hetsätningsstörning som leder till att personerna slutar hetsäta eller hetsäter mer sällan.
  • Såväl kognitiv beteendeterapi (KBT) som interpersonell psykoterapi (IPT) är psykologiska metoder som leder till att hetsätningen upphör eller minskar, vilket har visats med data från uppföljningar efter ett år. KBT i självhjälpsformat har också visat sig minska hetsätning, men detta är mätt direkt efter avslutad behandling.
  • Behandling med antidepressiva läkemedel av typen SSRI och det centralstimulerande läkemedlet lisdexamfetamin leder till att hetsätningen upphör eller minskar, men det är oklart om effekten kvarstår på längre sikt.
  • Framtida forskning bör undersöka behandlingarnas effekt på livskvalitet, kombinationen av olika behandlingar, nyttan på lång sikt och behandling av barn och ungdomar. Dessutom bör hälsoekonomiska studier genomföras.

Bakgrund

Hetsätningsstörning orsakar mycket lidande och uppfattas som skamfullt av de drabbade. Diagnosen definieras som upprepade episoder av hetsätning som kännetecknas av minst tre av följande: man äter mycket fortare än normalt, äter tills man är obehagligt mätt, äter trots att man inte känner sig hungrig, äter i ensamhet på grund av skam, har starka känslor av skuld, äckel eller nedstämdhet efter hetsätningen. Hetsätningsstörning liknar ätstörningen bulimia nervosa, men personer med hetsätningsstörning kräks inte upp maten eller kompenserar energiintaget på annat sätt. En viktig skillnad mellan hetsätningsstörning och övriga ätstörningsdiagnoser är att en betydande andel av patienter med hetsätningsstörning samtidigt lider av fetma eller övervikt.

I den allmänna befolkningen drabbas mellan en och fyra personer av hundra av detta tillstånd. Samsjuklighet är vanligt, drygt 70 procent av patienterna har minst en annan psykiatrisk diagnos någon gång i livet. Många söker aldrig hjälp och de som söker vård tycks vänta länge (10–20 år) innan de kontaktar vården.

Metod för den systematiska översikten

Den systematiska översikten genomfördes enligt SBU:s metodik. Inklusionskraven var personer med hetsätningsstörning och alla typer av behandlingar. Kontrollerade kliniska studier, med eller utan randomisering, ingick. Vid bedömningen av det samlade vetenskapliga underlaget tillämpades GRADE som klassificerar evidensen i fyra nivåer: (starkt (), måttligt starkt (), begränsat () och otillräckligt underlag (). En hälsoekonomisk genomgång ingick också. Huvudresultat Totalt identifierades 44 studier (53 publikationer) som uppfyllde våra inklusions- och kvalitetskrav [1–53]. Samtliga är randomiserade. Granskning visar att det finns flera effektiva behandlingar på kort sikt för personer med hetsätningsstörning (Tabell 1). Däremot saknas studier som har undersökt kostnadseffektiviteten av de olika behandlingarna.

Tabell 1 Sammanfattning av huvudresultaten från den systematiska litteraturöversikten.

Diskussion

En sammanfattande bedömning av remission (definierad i termer av upphörande av hetsätning) och hetsätningsfrekvens visar att de två undersökta psykologiska behandlingarna KBT och IPT har effekt på hetsätningsstörning. Även psykologisk behandling i form av självhjälp baserad på KBT samt läkemedelsbehandling med preparat av typen SSRI och lisdexamfetamin ökade andelen som gick i remission och/eller minskade hetsätningsfrekvensen.

När det gäller läkemedelsbehandling visar sammanställningen att sedvanliga biverkningar som är förknippade med SSRI och lisdexamfetamin förekom också hos patienter med hetsätningsstörning.

Patientens valmöjligheter kan vara begränsad eftersom tillgången till en viss behandling varierar i olika delar av landet. Ytterligare inskränkningar är dels att förskrivningsmöjligheten för lisdexamfetamin är begränsad i nuläget och dels att självhjälp sällan är en tillgänglig behandling i Sverige förutom inom ramen för tidsbegränsade forskningsstudier.

Viktiga kunskapsluckor är effekten av behandlingarna på lång sikt, risken för bieffekter i psykologiska behandlingar, påverkan på livskvalitet, fler direkta jämförelser mellan aktiva behandlingar samt hälsoekonomiska studier. Det är också angeläget att utveckla andra behandlingar eftersom de som ingick i granskningen har små effekter framför allt vad gäller vikten.

Citera denna rapport: SBU. Behandling av hetsätningsstörning. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); 2016. SBU-rapport nr 248. ISBN 978-91-85413-91-1.

Ladda ner rapport Ladda ner sammanfattning

SBU Utvärderar En allsidig vetenskaplig utvärdering som innefattar systematisk översikt, ekonomiska/hälsoekonomiska analyser samt genomgång av sociala och etiska aspekter. Ämnessakkunniga deltar i arbetet med stöd av medarbetare på SBU, patienter/brukare. Rapporten granskas av oberoende experter. Graden av vetenskaplig tillförlitlighet i de sammanvägda resultaten bedöms på ett systematiskt sätt och rapportens slutsatser godkänns av SBU:s nämnd.

Publicerad: 2016-04-26
Kontakta SBU: registrator@sbu.se
Errata
Rapportnr: 248
http://www.sbu.se/248

Publikationer inom samma område

Projektgrupp

Sakkunniga

  • Ata Ghaderi (ordförande), professor, sektionen för psykologi, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet
  • Sanna Aila Gustafsson, med dr, Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet och Universitetssjukvårdens forskningscentrum, Örebro
  • Thomas Parling, fil dr, Institutionen för psykologi, Uppsala universitet
  • Maria Råstam, senior professor, Institutionen för klinisk forskning, Lund, Barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet, Gästprofessor, sektionen för psykiatri och neurokemi, Gillbergcentrum, Göteborgs universitet

SBU

  • Jenny Odeberg, projektledare
  • Agneta Brolund, informationsspecialist
  • Harald Gyllensvärd, hälsoekonom
  • Emelie Heintz, hälsoekonom
  • Therese Kedebring, projektadministratör
  • Agneta Pettersson, biträdande projektledare

Pressmeddelande

Behandling kan minska hetsätning

Både psykologisk behandling och läkemedel hjälper för att minska ett hetsätningsbeteende som bland annat kan leda till övervikt. Det visar SBU:s utvärdering av det vetenskapliga underlaget.

Läs pressmeddelande

Film som sammanfattar SBU:s slutsatser av rapporten

Tre frågor till Ata Ghaderi, ordförande i projektet

Ata Ghaderi, professor i psykologi, ordförande i projektet.

1. Vilken är den viktigaste slutsatsen i rapporten?

Att det finns flera behandlingar, psykologiska och farmakologiska, som är effektiva vid hetsätningsstörning. Det saknas dock längre uppföljningar för effekten av farmaka, det vill säga läkemedel, medan effekten av kognitiv beteendeterapi, KBT, och interpersonell terapi, IPT, har studerats upp till ett år efter avslutad behandling.

2. Vad hoppas du ska hända i vården?

Jag hoppas på ökad tillgänglighet av psykologiska behandlingar vid hetsätningsstörning. Vi känner inte till några kända bieffekter av psykologiska behandlingar och vi vet dessutom att effekterna håller i sig vid ettårsuppföljningar. Farmaka i form av SSRI, det vill säga antidepressiva läkemedel, och lisdexamfetamin är också tillgängliga alternativ.

3. Var det något resultat du själv blev överraskad av i rapporten?

Den totala bristen på långtidsuppföljningar i studier om effekten av farmaka på hetsätningsstörning var klart förvånande. Utöver effekter man kan påvisa efter några veckors användning av farmaka behöver man se hur effekterna håller i sig, hur följsamheten är till medicin, hur länge man behöver använda farmaka och hur stora är riskerna med återfall när man slutar med farmaka.

Om rapporten

Denna rapport hör till serien SBU Utvärderar (ISSN 1400-1403). Rapportserien baseras på systematiska litteraturgenomgångar av forskningsartiklar. Rapporten har utarbetats av en grupp sakkunniga inom ämnesområdet. De sakkunniga har bland annat preciserat frågeställningen, bedömt forskningens kvalitet och diskuterat de sammanvägda resultat som framkommit. Frågeställningen belyses ur ett etiskt och hälsoekonomiskt perspektiv och rapporten omfattar även en evidensgradering som visar hur starkt det samlade vetenskapliga underlaget är. Rapporten har granskats såväl internt inom SBU som av externa granskare inom området.

Innehållsdeklaration

  • Utvärdering av ny/etablerad metod
  • Systematisk litteratursökning
  • Relevansgranskning
  • Kvalitetsgranskning
  • Sammanvägning av resultat
  • Evidensgradering gjord av SBU
  • Framtagen i samarbete med sakkunniga
  • Etiska perspektiv
  • Ekonomiska perspektiv
  • Samhälleliga perspektiv
  • Godkänd av SBU:s kvalitetsoch prioriteringsgrupp
  • Godkänd av SBU:s nämnd

Artikel från SBU:s tidning Vetenskap & Praxis

Hetsätningsstörning – terapi hjälper många även efter behandling

Både kognitiv beteendeterapi och interpersonell psykoterapi har visats hjälpa vid hetsätningsstörning. Det visar studier med uppföljning upp till ett år efter behandlingens slut. Även läkemedel kan minska hetsätning, men det är inte undersökt om effekten kvarstår när medicineringen upphör.

Läs mer
Sidan uppdaterad