Startsida / Publikationer / Ska jag ta östrogen? – Frågor och svar

Ska jag ta östrogen? – Frågor och svar

Rapporttyp: Populär/patientversioner
Publicerad: 2003

Denna publikation publicerades 2003. Nya studier kan ha tillkommit. Läs mer  »

Denna broschyr är utgiven av SBU och distribueras av Apoteket AB, best nr 6763-04. Den bygger på en rapport från SBU "Behandling med östrogen" » som publicerades 2002. Rapporten är en kritisk genomgång av hela den vetenskapliga litteraturen på området.

Författare: Gun Leander
Redaktör: Ragnar Levi
Faktagranskare: Professor Kerstin Hagenfeldt, Doktor Kerstin Nilsson och Professor Bo von Schoultz

Förord

Någon gång mellan 45 och 55 år kommer den period i livet som brukar kallas övergångsåldern eller klimakteriet. Då minskar sakta men säkert produktionen av könshormoner från äggstockarna. Fruktsamheten minskar för att till sist upphöra.

När den sista menstruationen inträffar brukar man tala om menopaus. Det här är en naturlig biologisk process som de flesta kvinnor tar med ro. Och de bekymmer som är förknippade med sänkta östrogenhalter reagerar vi olika på.

Naturligtvis spelar det roll hur livssituationen ser ut med jobb, familj, partner och barn. Schablonbilden av den gråtande klimakteriekvinnan som sörjer sig sjuk över att barnen flyttat hemifrån – "the empty nest syndrome" (det tomma fågelboets syndrom) – håller definitivt på att nyanseras.

Många kvinnor kan tvärtom vittna om en ökad vitalitet just under åren kring 50 – tack vare att barnen blivit vuxna nog att leva sina egna liv och att kvinnan äntligen kan ta itu med projekt som hon inte vågat eller hunnit satsa på tidigare. Dessutom finns det numera möjlighet att hitta en skräddarsydd behandling med östrogen som hjälper mot de typiska övergångsbesvären. Tiden då alla kvinnor fick en och samma standardbehandling med östrogen är definitivt förbi. Sett i ett vidare livsperspektiv blir klimakteriet en parentes – en begränsad tidsperiod på mellan fem och tio år då den hormonella omställningen sker.

Men det finns ingen anledning att sticka under stol med problemen. Brist på östrogen kan ge en rad tråkiga effekter, däribland sämre sömn på grund av värmevallningar och svettningar. Det kan bidra till en sänkt livskvalitet, eftersom man aldrig känner sig riktigt utvilad. En annan effekt är att underlivets slemhinnor blir torrare och skörare.

Östrogentillskott kan bidra till att problemen avhjälps. Men hur är det med det skydd som östrogen har påståtts ge mot olika sjukdomar på äldre dagar? Om det stämmer att östrogen kan förebygga olika sjukdomstillstånd, borde inte fler kvinnor ta östrogen?

Knappast. De tydligaste beläggen för att östrogen ger ett skydd gäller skelettets hållfasthet – men det är ändå inte säkert att det är just östrogen som är den bästa behandlingen. När det gäller skyddet mot hjärtinfarkter finns fortfarande mycket att göra för forskningen innan vi har det slutgiltiga svaret. Och vad beträffar demenssjukdomar och hjärnans funktion anses forskningsläget ganska preliminärt, än så länge.


Innehåll

Förord »

Vad anser då kvinnorna själva? »

I Frågor om östrogen­behandling »
Fakta om bland annat klimakteriet, fruktsamhet, oregelbundna blödningar, övergångs­besvär, värme­vallningar, psyket, svettningar, och sexlivet.

II Att ta ställning till östrogen­behandling »
För- och nackdelar med hormon­behandling, olika former av östrogen, tablett- och plåster­behandling, alternativa metoder, cancerrisk med mera.

III Östrogen och hjärtat »
Ökar risken för hjärt­infarkt under klimakteriet? Kan jag själv bidra till att minska risken för hjärt–kärl­sjukdomar?

IV Underlivsbesvär – vanliga men kan behandlas »
Information om underlivs­problem, hur man förebygger besvär, urin­inkontinens, livmoder­framfall med mera.

V Skelettet behöver inte bli skört »
Benskörhet – vad är det? Vilka kvinnor löper störst risk för benskörhet? Hjälper östrogen mot benskörhet?

Lästips, fakta & åsikter »


Vad anser då kvinnorna själva?

Trots att de flesta kvinnor (sju av tio) får kännbara övergångsbesvär är det bara mellan 30 och 40 procent av alla kvinnor i klimakteriet som verkligen använder östrogen. Slutsatsen blir att många intar en ganska avvaktande attityd.

De flesta kvinnor vet att östrogen varken är något ungdomselixir eller något undermedel. De är medvetna om klimakteriet som en naturlig fas i livet. De är misstänksamma mot en läkemedelsbehandling som ska pågå i åratal och där det finns ett samband med ökad bröstcancerrisk, även om den är liten.

De kvinnor som får den gängse behandlingen som kombinerar östrogen och gestagen brukar vara måttligt entusiastiska över de konstgjorda ”mensblödningar” som detta skapar, även om de vet att tillägget av gestagen skyddar livmodern från cancer.

Det viktiga är att beslutet om ja eller nej till östrogenbehandling kommer inifrån. Det är inte maken, partnern, gynekologen eller väninnan som ska styra beslutet – utan kvinnan själv. Hur ska man kunna ta ställning? Första steget är att ta reda på fakta. Om man vet varför vanlig rumstemperatur kan kännas som en bastu, varför sömnen är i olag och samlivet har blivit besvärligt så kan man lättare ta itu med problemen. Fakta finns i de vetenskapliga källorna.

Landets främsta expertis har skrivit en grundlig och aktuell rapport om östrogenbehandling i klimakteriet, utgiven av SBU. Rapporten bygger på en omfattande granskning av forskningsresultat som nagelfarits enligt mycket stränga vetenskapliga kriterier.

Den här broschyren har fångat det viktigaste genom att förenkla och lyfta ut sådant ur SBU:s rapport som många kvinnor undrar över. Dessutom presenteras här en mängd andra källor för att bredda perspektivet.

I fråga om enkla huskurer och alternativa metoder är det viktigt att komma ihåg att dessa ingalunda granskats vetenskapligt på samma sätt som medicinsk östrogenbehandling.

Första delen av den här skriften handlar om klimakteriet, tiden efter menopausen, och könshormoner. Vilka förändringar kan man räkna med och när är det dags att gå till doktorn?

I andra delen finns frågor och svar om för- och nackdelar med östrogenbehandling, följt av ett avsnitt som reder ut de risker för bröstcancer som brukar diskuteras.

Del tre handlar om hjärt–kärlsjukdomar, där det visar sig att riskerna ser annorlunda ut för kvinnor jämfört med män. Del fyra tar upp olika underlivsbesvär som förekommer i samband med klimakteriet och tiden därefter. I del fem finns ett antal frågor och svar om benskörhet.

Broschyren innehåller fakta, men också ”tröst” för alla dem som gruvar sig för klimakteriet och som undrar vad som händer i hjärna, hjärta, skelett och underliv under denna period. Målet är att alla de kvinnor som oroar sig för klimakteriet eller som inte förstår vad som sker i deras kroppar kan återvinna en känsla av kontroll, kanske rentav känna en viss tillförsikt inför framtiden. Och att de som lever nära dessa kvinnor kan läsa sig till en viss förståelse för de förändringar som sker under denna tid.

Stockholm i januari 2003

Gun Leander
medicinjournalist


I Frågor om östrogenbehandling

Vad innebär menopaus?

Menopaus är den tidpunkt då kvinnan har sin sista menstruation. När det har gått ett år sedan den sista menstruationen brukar man vara säker på att menopausen har inträffat. Detta sker i regel mellan 45 och 55 år. I Skandinavien ligger medelåldern för menopaus runt 51 år. Men vissa kvinnor är över 55 när de har sin sista mens.

Är klimakteriet samma sak?

Nej, klimakteriet är åren före och efter menopaus, en tidsperiod på tio till femton år då kvinnans kropp anpassar sig till de nya hormonförändringarna – bland annat att hennes äggstockar gradvis upphör att producera östrogen, kvinnligt könshormon.

Ordet klimakterium härstammar från det grekiska ordet klimakter som är den översta pinnen på en stege, en bild som uttrycker att det är en höjdpunkt i livet, en period då man både kan se bakåt och framåt i tiden.

Hur märker man att det är dags?

De första tecknen på att äggstockarna håller på att trappa ner sin hormonproduktion kan komma redan i 40-årsåldern, ofta i form av blödningsrubbningar. Det som händer är att ägglossningarna inte alltid kommer lika regelbundet som tidigare.

Vissa kvinnor upplever att deras mens blir mindre – medan andra får rikligare blödningar under den här perioden. Om du är orolig ska du kontakta en gynekolog för undersökning.

Innebär detta att jag blir mindre kvinnlig?

Nej, kvinnligheten är så mycket mer än hormoner. Visserligen kan du inte längre bli gravid, men i övrigt är du lika mycket kvinna som tidigare. Kvinnor som slipper sina månatliga blödningar, sin oro för oönskade graviditeter och kanske också en rad besvär som varit förknippade med menscykeln (inte minst premenstruella humörsvängningar) upplever ofta en lättnad och kan leva ut sin kvinnlighet, sin lust och sin sinnlighet på ett mer avspänt sätt. Trots att reklamens, modets och filmens värld inte lanserar mogenhet som något sexigt har kvinnor kvar sin sexualitet intakt högt upp i åren, precis som männen.

Kvinnor kan rentav njuta mer av samlivet under sin mogna ålder – om de bara får möta ett gensvar från en partner och inte låter sig styras av omgivningens förväntningar och schablonbilder.

Är klimakteriet typiskt för vår kultur?

Nej, kvinnor världen över upphör att menstruera någon gång i 50-årsåldern – oberoende av samhällstyp, kultur och geografisk hemvist. I kulturer där den mogna kvinnan respekteras och vördas uppfattas värmevallningar och svettbyar som tecken på att hon är på väg in i en livsfas som präglas av värdighet och mognad.

Klimakteriet är mer laddat med negativa föreställningar i kulturersom vår, där många dyrkar ungdomen och där tecken på åldrande betraktas som något som ska döljas till varje pris.

Är det onaturligt att leva i flera decennier utan att vara fruktsam?

Nej, det är snarare naturligt – under förutsättning att livsvillkoren gynnar hälsa och välbefinnande även i hög ålder.

Förr i tiden var medellivslängden hos kvinnor sällan högre än 35 år, på grund av dålig kost och miserabla sociala och hygieniska förhållanden. (En viktig orsak till kort medellivslängd var också den höga dödligheten i samband med graviditet och förlossning.) Det har dock alltid funnits äldre personer, även i samhällen där den genomsnittliga livslängden varit kort. Ett av de stora hoten mot kvinnors hälsa var infektioner i samband med förlossningar, men de kvinnor som lyckades uppnå 40–50-årsåldern hade goda möjligheter att passera de 70.

Varje art i naturen har sin biologiskt möjliga ålder, och hos människan, såväl hos kvinnor som hos män, kan den vara över 100 år om födan och andra yttre omständigheter är optimala.

I dagens Sverige kan genomsnittskvinnan se fram emot att ha ungefär en tredjedel av sitt liv framför sig efter menopaus.

Kan menopausen kallas för en bristsjukdom?

Nej, det vore att sjukförklara ett helt naturligt tillstånd. Östrogenbrist är något helt annat än exempelvis bristen på insulin hos en diabetespatient. Kvinnor som har passerat menopaus är inte sjuka. Däremot finns det klara bevis för att behandling med östrogen kan öka livskvaliteten och motverka obehag och besvär hos många av de kvinnor som verkligen störs av så kallade övergångsbesvär.

Vad är det som orsakar förändringarna?

Det är de sjunkande östrogennivåerna. Under alla de år somkvinnan varit fruktsam har hon regelbundet menstruerat. Hennes äggstockar har producerat tillräckligt höga nivåer av östrogen för att bygga upp slemhinnan i livmodern, den slemhinna som sedan stöts ut i samband med de månatliga blödningarna. Redan i 35–45-årsåldern kan hormonnivåerna börja avta för att sjunka brant i 50–55-årsåldern.

Bildar kroppen inget mer östrogen nu?

Jo, även efter menopaus bildas fortfarande små mängder östrogen genom att hormon från binjurarna omvandlas till östrogen i fettvävnaden. Det innebär att magra kvinnor kan ha mer besvär under klimakteriet än de som är lite rundare.

Vad beror de oregelbundna blödningarna på?

Ägglossning och menstruation hänger ihop. En förklaring till oregelbundna blödningar i klimakteriet är att även ägglossningarna kommer oregelbundet eller att kvinnan inte har någon ägglossning alls under vissa menstruationscykler. Om ägglossningen har varit ofullständig kan det leda till en tidigare mens än normalt och om ägglossning uteblir helt kan det leda till att menstruationen dröjer.

Blir det lika för alla?

Nej, de individuella variationerna är mycket stora. Gemensamt för alla kvinnor mellan 45 och 55 år är dock att det rytmiska samspelet mellan äggstockar och reglerande hormon i hjärnan (de kallas FSH och LH och bildas i hypofysen i hjärnan) förändras på ett karakteristiskt sätt. Det blir helt enkelt en obalans i systemet när mindre östrogen bildas. Som motåtgärd försöker hypofysen bilda mer follikelstimulerande hormon (FSH) för att få igång äggstockarna. Även det andra hormonet, LH, ökar.

Varför hamnar vissa kvinnor sent och andra tidigt i klimakteriet?

Det finns inga säkra metoder att förutsäga när en kvinna ska komma i klimakteriet. Det kan ha med både ärftliga faktorer och med livsstilen att göra. Genom att fråga sin mamma och andra nära kvinnliga släktingar kan kvinnan få en viss uppfattning om när det skulle kunna bli dags, men det finns också mycket annat som kan ha betydelse. Den enda kända miljöfaktorn som kan tidigarelägga klimakteriet är rökning. Rökande kvinnor kommer i klimakteriet några år tidigare än de annars skulle ha gjort. Magra kvinnor kommer tidigare i klimakteriet, eftersom de sedan tidigare har lägre östrogennivåer.

Vilka är de vanligaste övergångsbesvären?

Det finns tre symtom som direkt har kunnat sättas i samband med sjunkande östrogennivåer, nämligen:

  • värmevallningar
  • svettningar
  • torra slemhinnor i underlivet.

De två första symtomen kan komma under åren kring menopaus för att så småningom klinga av. Däremot försvinner inte torrheten i slemhinnan med tiden. Torrheten ökar risken för urininkontinens, upprepade urinvägsinfektioner, smärta vid samlag och klåda. Å andra sidan är det just dessa besvär som är enklast att åtgärda med milda och lokalt verkande östrogenpreparat.

Hur känns en värmevallning?

Många kvinnor beskriver vallningen som en överrumplande känsla av att plötsligt bli het som om man satt i en bastu. Om man är lite frusen av sig kan det vara en närmast behaglig känsla, men det är mindre angenämt att utan förvarning bli röd och het under ett sammanträde eller i andra sociala sammanhang. En värmevallning kan också starta med hjärtklappning och tryck i bröstet. Värmen sprider sig ut i armarna och till ansiktet. Det är då man blir blossande röd och sedan våt av svett.

"Syns det på mig?" kan man undra. Ett tips är att snabbt ta sig en titt i en spegel för att se om oron är befogad – och det är den sällan. Det som omgivningen ser är att man kanske har blivit lite rödblommig om kinderna.

Hur tätt brukar värmevallningarna komma?

Det kan dröja minuter eller timmar mellan attackerna – beroende på individen och sammanhanget. En attack kan utlösas av att det smäller i en dörr, att man hamnar i korsdrag eller att det sker en plötslig aktivering i omgivningen.

Vissa kvinnor får värmevallningar många gånger om dagen medan andra får besvär några gånger i veckan – de individuella skillnaderna är stora. Ju stressigare och mer konfliktfyllt man har det i livet, desto oftare tenderar besvären att komma. Skillnaderna beror på livsstilen liksom på hormonella och ärftliga faktorer.

Hur länge varar besvären?

Det vanligaste är att svettningarna och värmevallningarna börjar i samband med menopausen för att förvärras under de första åren efteråt och sedan sakta klinga av.

De flesta kvinnor har kvar besvären under fem till tio år. Efter femton år har 90 procent av alla kvinnor blivit av med värmevallningarna. De symtom som förekommer i slida och urinvägar kan däremot tillta ju äldre man blir. Besvär från slidan är torrhetskänsla, sveda, klåda och smärtor vid samlag samt ytliga blödningar och flytningar. Om det gör ont när man kissar, om man har täta trängningar och återkommande urinvägsinfektioner, kan det också bero på östrogenbrist.

Ungefär var tredje kvinna över 60 år får problem med urinträngningar som är svåra att hålla tillbaka – så kallad urininkontinens. Sådana underlivsbesvär kan ofta motverkas med hjälp av lokal behandling med svaga östrogenpreparat, som slidpiller eller kräm. Dessa preparat är receptfria.

Vad beror värmevallningar och svettningar på?

Det vet man ännu inte. Men mycket tyder på att det är från hjärnan det styrs.

Under hela den fruktsamma perioden i livet har ju menstruationscykeln reglerats av en viktig ärtstor körtel djupt inne i hjärnan som heter hypofysen och som tillverkar två viktiga "chefshormoner" som heter LH och FSH. Dessa styrande hormoner har sett till att äggstockarna tillverkar mer östrogen med jämna mellanrum, så att allt fungerar som det ska. Det som sker under klimakteriet är att äggstockarna minskar östrogenproduktionen. Då måste hypofysen arbeta ännu hårdare för att stimulera äggstockarna, vilket resulterar i allt högre nivåer av LH och FSH. Snart påverkas även en annan del av hjärnan, hypotalamus, som omsluter hypofysen. Denna viktiga del av nervsystemet bestämmer bland annat kroppens temperatur.

Förändringarna leder till att kroppens "termostat" sätts ur spel, något som har diskuterats som en av flera förklaringar till värmevallningar och svettningar. Andra förändringar – som minskningen av kroppens så kallade endorfiner – kan också ha betydelse för besvären.

Störningarna leder till att kroppstemperaturen stiger och sjunker växelvis, med värmevallningar, svettbyar och frusenhet som resultat. Situationen kan liknas vid en överhettning i hela "återkopplingssystemet" med en stegring av puls, blodtryck och temperatur som följd.

Hypofysen inverkar också på en rad körtlar som har att göra med ämnesomsättningen och kroppens svar på stress. Det kan förklara att det samtidigt kan uppstå en rad mer eller mindre diffusa besvär som inte direkt har med östrogenbrist att göra, till exempel hjärtklappning, yrsel, sömnsvårigheter och minskad stresstålighet.

Får alla kvinnor övergångsbesvär förr eller senare?

Mellan 50 och 70 procent av alla kvinnor brukar få någon form av besvär med värmevallningar och svettningar. Det är som tidigare nämnts bara 30 till 40 procent av alla kvinnor som tar någon form av östrogen. Många tycker att de klarar sig bra ändå. Användandet av östrogen i klimakteriet är vanligare i storstäder än på landsbygden och bland svenska kvinnliga läkare och läkarhustrur har användandet varit betydligt högre än i andra grupper.

Vad kan jag själv göra mot besvären?

En bra idé är att föra dagbok över besvären, det vill säga när på dygnet de uppträder, hur länge de varar och om det finns vissa utlösande faktorer som återkommer.

När besvären kommer – dra ett djupt andetag och försök att tänka på något riktigt kallt; en glaciär, en frusen vintersjö, istappar, isbitar som klirrar – det är bara fantasin som sätter gränserna! Andra knep är att alltid ha isvatten till hands och att då och då badda sig i ansikte och på hals med en urkramad handduk.

Mot nattliga värmevallningar kan man gardera sig genom att hålla sovrummet svalt och undvika täta, åtsittande nattkläder av syntetmaterial. Dagtid kan man klä sig i flera, men tunna, lager så att det går att anpassa klädseln efter eventuella värmetoppar. Även på dagen bör man undvika tätt åtsittande syntetiska material.

Som allmänt förebyggande åtgärder mot övergångsbesvär kan man pröva avspänning och motion i olika former. En kropp som känner skillnaden mellan vila och anspänning och som svettas regelbundet mår bättre än en som sitter, står eller ligger mest hela dagen. Motionsformer som många kvinnor ägnar sig åt är simning, styrketräning, promenader, cykling, gymnastik och dans.

Eftersom tobaksrökning skadar hälsan och påskyndar åldrandet är det klokt att låta bli.

Jag har börjat vakna på nätterna, alldeles sjöblöt av svett. Vad ska jag göra?

Nattsömnen kan bli störd av de hormonella förändringarna i klimakteriet – men det kan också finnas andra medicinska förklaringar till svettningarna. Därför bör en läkarundersökning göras för att utesluta exempelvis olika sköldkörtelrubbningar som är vanliga bland kvinnor. Om det är övergångsbesvären som stör sömnen finns det en rad knep: till exempel att använda sig av flera lager av lakan och tunna filtar som kan tas bort eller läggas på vid behov under natten. Som underlakan kan man använda ett urtvättat badlakan i frotté, modell större. Man kan också behöva sänka inomhustemperaturen, särskilt i sovrummet.

Glömska och hjärtklappning – har sådant med klimakteriet att göra?

Sedan forskarna upptäckte att östrogenhalterna sjunker i samband med menopaus har många olika symtom kopplats samman med östrogenbrist.

Det mesta som drabbar kvinnor i 45–55-årsåldern handlar om vanliga åldersförändringar och förändringar i livssituationen som inte har med östrogen att göra. Forskningen är intensiv för att ta reda på hur låga nivåer av östrogen kan påverka det psykiska välbefinnandet. Hittills har man endast kunnat knyta sjunkande hormonhalt till några få symtom under klimakteriet. De är: oregelbundna blödningar, svettningar, värmevallningar samt torra slemhinnor i underlivet. Det har sagts att glömska har samband med sjunkande hormonhalter. Men innan man vet säkert om det finns ett sådant samband behövs ytterligare forskning.

Hur påverkas psyket av sänkt östrogen?

De studier som finns ger motstridiga svar på den frågan. Trötthet är ett vanligt symtom efter menopaus, men orsaken behöver inte vara hormonbristen i sig. Det kan lika gärna bero på att man sover för lite på grund av värmevallningar nattetid. Det finns heller ingenting som säger att kvinnans hormonella omställning innebär någon ökad risk att drabbas av depressioner.

Stress har däremot en stor betydelse för hur kvinnor mår psykiskt under den här övergångsfasen i livet. Det finns en lång rad studier som följt friska kvinnor före och efter menopaus. Problem som ökar stressen är exempelvis arbetslöshet, trassel i äktenskapet, ekonomiska problem och oro för anhöriga.

Resultaten visar att östrogen kan ha en gynnsam effekt på livskvaliteten. En del kvinnor blir mindre nedstämda och ängsliga och noterar en ökad vitalitet och ett förbättrat sexliv. Om orsaken till detta ökade välbefinnande är att de slipper sina övergångsbesvär eller om östrogen i sig förbättrar sinnesstämningen är ännu inte utrett.

Forskningen har visat att även så kallade SSRI-preparat ("lyckopiller"), i låg dos, kan ha god effekt mot typiska övergångsbesvär och därmed leda till att kvinnor blir piggare under dagarna och sover bättre på nätterna.

Är det normalt att gå upp några kilo i vikt?

Ja, men det har inte med sjunkande östrogennivåer att göra utan har snarare samband med övriga åldrandet – som berör både kvinnor och män. Med stigande ålder minskar kroppens muskelvävnad samtidigt som ämnesomsättningen går ner – något som sker gradvis från 30-årsåldern. Från och med då förlorar vi i genomsnitt tre till fem procent av muskelmassan för varje decennium som går.

I takt med att andelen kroppsfett ökar på bekostnad av muskler blir ämnesomsättningen långsammare. Ett stillasittande liv utan motion bidrar också till att man bränner färre kalorier, vilket ökar risken för viktuppgång.

Konsten att hålla vikten handlar om att tillämpa den enkla regeln att låta bli att äta mer än kroppen behöver. Lätt att säga, men svårt för den som är hungrig. Ett knep är att motionera mer. Då ökar ämnesomsättningen och man kan äta mer utan att bli tjock.

Det är inte lämpligt att börja banta i de här åldrarna – eftersom det innebär att ämnesomsättningen skruvas ner ytterligare och risken för nya överviktskilon ökar när man börjar äta normalt igen.

Hullet kan behövas just för kvinnor i klimakteriet. I fettvävnaden bildas nämligen östrogen (av de förstadier till hormonet som binjurarna har tillverkat), vilket innebär att mulliga kvinnor får ett visst skydd mot andra besvär och tillstånd som har med sjunkande hormonnivåer att göra.

Det finns också undersökningar som visar att kvinnor med fylligare former har mindre besvär under övergångsåren än vad magra kvinnor har, inte minst med svettningar och värmevallningar.

Ökar eller minskar intresset för sex?

Sex handlar inte enbart om hormoner även om både manligt och kvinnligt könshormon har betydelse för kvinnors sexualitet. (Även hos kvinnor finns manligt könshormon normalt i kroppen.)

Hos båda könen står det manliga könshormonet testosteron för den sexuella lusten och driften (libido). Kvinnor fortsätter att bilda testosteron också efter menopausen – även om halterna är mycket lägre än hos män.

Att vi vet så lite om kvinnors sexuella intresse efter fyllda 50 kanske beror på att det har gjorts så få vetenskapliga undersökningar på området. Det finns studier som visar att närmare hälften av alla gifta kvinnor i 70-årsåldern har kvar sitt samliv med sin partner. Olika studier ger skilda besked om mogna kvinnors intresse för sex, men det tycks som om de flesta upplever en viss dämpning först efter fyllda 75.

Det finns kvinnor som får ett ökat intresse för sex efter menopaus, medan andra inte märker någon större skillnad eller kan tappa lusten helt. Om kvinnan förlorar en del av sin lust under klimakteriet kan det bero på att hon är trött, särskilt om hon inte får sova för sina svettningar.

De flesta kvinnor i 50-årsåldern lever med en jämnårig eller några år äldre man. Det kan vara så att tecknen på hans åldrande (främst minskad potens) kommer tidigare än kvinnans egna.

Kan östrogenbehandling förbättra sexlivet?

Om det vore sant att östrogen och sexuell njutning hade direkt samband borde hormonbehandlingen förbättra sexlivet, men de flesta studier som har gjorts visar inget sådant samband. Det enda man säkert vet är att underlivets slemhinnor blir "friskare" och tjockare av östrogen.

Om man håller sig sexuellt aktiv, med eller utan partner, hjälper det till att hålla musklerna i bäckenbotten och slidan spänstiga.

Barnolja eller glidsalva kan underlätta själva samlaget om man är torr. För att återställa vävnaderna kan man behandla med östrogen – antingen som lokal behandling i form av kräm för vagina eller slidpiller, eller som tablett- eller plåsterbehandling som påverkar hela kroppen.

Dessutom: bäckenbottenträning med knipövningar är något som varje kvinna har glädje av att behärska – livet ut.

Vilka symtom är särskilt viktiga att söka läkarvård för under åren kring menopaus?

Klimakteriet är ingen sjukdom. Men det finns vissa symtom som man bör söka hjälp för – även om de flesta av dem inte har med östrogenbrist att göra utan snarare med sjukdomar som kan upptäckas och behandlas om man söker i tid:

  • Om du får kännbara och täta attacker av värmevallningar och andra övergångsbesvär
  • Om du får blödningar efter det att din mens varit borta i 12 månader
  • Om du får färgade eller illaluktande flytningar
  • Om du får klåda eller sveda i underlivet
  • Om du känner en knöl i bröstet eller någon annanstans på kroppen
  • Om du blivit mycket trött på sista tiden.

Observera att dessa symtom i de flesta fall handlar om helt normala förändringar. Det är dock viktigt att ta dem på allvar tills du fått gå igenom en ordentlig undersökning hos en läkare.


II Att ta ställning till östrogenbehandling

Vilka är de starkaste argumenten för en hormonbehandling?

Det finns framför allt tre skäl att fundera på hormonbehandling i någon form:

  • om du har mycket besvär med svettningar och värmevallningar
  • om du besväras av torra slemhinnor
  • om du löper en särskilt hög risk för att senare i livet utveckla benskörhet.

Vad kan hormonbehandling hjälpa mot?

Forskningen har visat att östrogen motverkar flera symtom på östrogenbrist – inte bara värmevallningar och svettningar utan också torra och sköra slemhinnor i underlivet liksom irritation i urinrör och i urinblåsans slemhinna.

Det är fortfarande oklart om hormonbehandling verkligen förebygger benbrott hos äldre. Det är inte heller känt hur många år som hormonbehandlingen i så fall skulle behöva pågå. Hos kvinnor under 60 år kan hormonbehandling minska risken för benbrott. Men kvinnor som får höftfrakturer är ofta i 80-årsåldern och i den åldersgruppen är det inte fastlagt om hormonbehandling gör nytta och vilka biverkningarna är.

När det gäller skyddet mot hjärt–kärlsjukdom har det länge pågått en livlig debatt bland experterna. Senare års forskning visar att kvinnor som redan har haft en hjärt–kärlsjukdom inte blir skyddade av östrogen så som man tidigare trott. Nya forskningsresultat från USA som gäller friska kvinnor mellan 50 och 79 år tyder tvärtom på att riskerna är större än de eventuella vinsterna. Dagens kunskapsläge ger inte stöd för en allmän rekommendation att ta östrogen för att skydda hjärta och kärl mot sjukdomar.

Varför tar inte fler kvinnor östrogen?

Hormonbehandling upplevs inte som det rätta valet av alla kvinnor. Det finns en stor grupp som klarar sig utmärkt ändå. De varken vill eller behöver ta östrogen.

En annan anledning är att forskningen inte är helt färdig med granskningen av effekterna på lång sikt för kvinnors hälsa. Ett exempel är bröstcancer, där man vet att det finns en viss risk med östrogenbehandling (se mer under "Innebär hormonbehandlingen en ökad canerrrisk?")

Forskarna är dock överens om att rekommendera att alla kvinnor med klimakteriebesvär ska ha information om hormoner för att kunna ta ställning till en eventuell behandling. Ingen annan än kvinnan själv kan fatta det beslutet.

Hur ska jag veta att hormonbehandling verkligen hjälper just mig?

Det är en svår fråga. Du måste väga fördelar och nackdelar mot varandra.

Det är säkert visat att östrogen har effekt mot värmevallningar och svettningar och att slemhinnorna i underlivet återställs till sitt forna skick. Mycket tyder på att östrogenet kan bevara benmassan i skelettet, även om skydd mot benbrott på grund av benskörhet bara är belagt för vissa riskgrupper. (Observera att det bara är så kallade medelstarka östrogenpreparat i form av tabletter eller plåster, eller svaga östrogentabletter, som kan ha denna effekt – inte slidpiller eller kräm.)

I andra vågskålen måste man lägga de negativa sidorna av behandlingen, till exempel att man behöver ta ett läkemedel under mycket lång tid fast man är frisk och att där kanske finns en oro för bröstcancer – även om risken är liten.

Det positiva som händer inom forskningen är att de nya kunskaperna möjliggör en alltmer skräddarsydd behandling. Idealet är att hitta den perfekta behandlingen för varje kvinna, där man tar hänsyn till ålder, om hon är mager, normalviktig, mullig eller fet, vilka sjukdomar hon har haft, hur riskfaktorerna ser ut i släkten, hur känslig hon är för vissa gestagenpreparat och så vidare. Det finns många olika östrogenpreparat och beredningsformer som kan kombineras på olika sätt med tilläggshormonet gestagen.

Med vem ska jag diskutera en eventuell hormonbehandling – måste det vara en gynekolog?

Nej, det kan vara en allmänläkare eller någon annan läkare som intresserar sig för mogna kvinnors livskvalitet och välbefinnande.

Hur konstateras sänkt östrogen?

Ofta räcker det med att du berättar om vilka symtom du har, hur det hela började och hur besvären yttrar sig. Ibland kan ett blodprov, där hormonmängderna mäts, komplettera bilden. Det som då mäts är det överordnade hypofyshormonet FSH, som är kraftigt förhöjt under klimakteriet, samtidigt som östrogennivåerna är låga. Höga nivåer av FSH är med andra ord ett tecken på att man kommit i klimakteriet.

Vilka former av östrogenbehandling finns det?

Även om hormoner inte är några undermedel kan de bidra till att motverka många av de besvär som förknippas med klimakteriet. Av alla de varianter som finns på marknaden är tabletter, plåster och krämer de mest använda.

Behandling med så kallade allmänt verkande preparat (tabletter och plåster) utövar sin effekt i hela kroppen, till skillnad från behandling lokalt i underlivet (slidpiller och krämer), som endast har effekt på platsen. Målet med den allmänt verkande behandlingen är att återställa hormonnivåerna i hela kroppen till de nivåer som fanns under den fruktsamma perioden. Dessa preparat är betydligt svagare än p-piller.

De vanligaste preparaten mot övergångsbesvär består av följande hormoner:

  • östradiol och östron, som hör till gruppen medelstarka östrogener, och brukar ingå i plåster och tabletter
  • konjugerade östrogener, som också är medelstarka östrogener och brukar ingå i tabletter
  • östriol, ett svagt östrogen som ofta ingår i slidpiller för lokal lågdosbehandling.

Kvinnor som hamnat i tidig menopaus (före 40–45 års ålder) eller kvinnor som har opererat bort äggstockarna (före samma ålder) rekommenderas allmänt verkande hormonbehandling.

Vad är det för skillnad mellan tablett- och plåsterbehandling?

Tabletter ska tas varje dag. Östrogenet passerar då först mag–tarmkanalen och levern, och bryts delvis ner där innan det når kroppen i övrigt. Därför krävs högre dos i tabletter än i plåster. De aktiva ämnena i plåstret passerar inte levern först.

Plåstret ska bytas en till två gånger i veckan (beroende på preparat) och östrogenet tas upp direkt i blodet utan att passera mag–tarmkanalen och levern.

Plåster har lika god effekt mot övergångsbesvär som tablettbehandling. Det finns plåster med olika doser östrogen, vilket gör att man kan pröva sig fram till det som känns bra, på samma sätt som man också kan göra med tablettbehandling. Nackdelarna med plåstret jämfört med tabletter är att det kan uppstå en viss rodnad där plåstret suttit och att det blir dyrare än tabletter.

Varför ger man gestagentillägg till tabletterna och plåstret?

Östrogen stimulerar livmoderslemhinnans tillväxt vilket i värsta fall kan leda till att cancer utvecklas. Därför ger man ett tillägg av gestagen till de kvinnor som har livmodern kvar. (Kvinnor som av något skäl har opererat bort livmodern behöver inte gestagentillägg.) Gestagen stimulerar utmognad och avstötning av livmoderslemhinnan så att det uppstår mensliknande blödningar.

Behandlingen med gestagen skräddarsys så att de kvinnor som så önskar kan få glesare blödningar eller slippa dem helt. Det vanliga är att gestagentillägget ges under 10–14 dagar varje månad. En mensliknande blödning uppstår en gång i månaden. Ett annat alternativ är att ta gestagentillägget var tredje månad och få en mensliknande blödning bara fyra gånger om året. Ett tredje alternativ är att dagligen ta tabletter som innehåller både östrogen och gestagen. Det leder till att slemhinnan i livmodern inte växer till utan förblir tunn och inte stöts ur. Man slipper regelbundna blödningar.

Vad gäller för mig som har någon hjärt–kärlsjukdom eller diabetes?

Vissa grupper av kvinnor brukade tidigare helt avrådas från östrogenbehandling, men idag anser forskarna att man inte behöver vara lika rigid som tidigare utan kan göra en bedömning från fall till fall.

Vid diabetes kan östrogenbehandling bli aktuell, till exempel om kvinnan har besvärliga värmevallningar och svettningar eller om man vill skydda ett skört skelett med förebyggande behandling.

Också vid högt blodtryck, efter genomgången hjärtinfarkt eller om kvinnan haft tromboser (blodproppar) gäller individuell bedömning, vilket innebär att här måste läkare och patient noggrant väga risker och nytta med en behandling.

Andra läkemedel, exempelvis mot högt blodtryck och höga blodfetter liksom läkemedel mot diabetes, ska inte inverka negativt på östrogenbehandlingen om dosen hålls på rätt nivå, det vill säga är väl "inställd" (läs mer under "Ökar risken för hjärtinfarkt under klimakteriet?" »).

Vad gäller för mig som har haft cancer?

För kvinnor som har haft cancer finns det inga restriktioner när det gäller hormonbehandling – utom vid två cancerformer, nämligen cancer i livmoder och bröst.

Eftersom östrogen kan vara inblandat i sjukdomsprocessen behövs en grundlig diskussion med behandlande cancerläkare innan man ger hormoner. När den här broschyren skrivs, under år 2002, pågår två stora svenska undersökningar som kommer att kunna ge svaret på frågan om det är lämpligt att ge östrogenbehandling till kvinnor som har haft bröstcancer. De kvinnor som har plågsamma övergångsbesvär kan behöva hormonbehandling under en begränsad tidsperiod på några år. Beslutet tas dock alltid i samråd med behandlande cancerläkare.

Kan östrogen vara bra för mig som har opererat bort äggstockarna i 40-årsåldern?

Svaret är ja. För kvinnor som har hamnat i klimakteriet i förtid på grund av att deras äggstockar opererats bort är det lämpligt med förebyggande östrogenbehandling. Fram till 50–51 års ålder brukar de rekommenderas att ta östrogen.

Hur länge brukar behandlingen pågå?

Det beror på varför behandlingen ges och hur kvinnan mår av den. Om syftet är att motverka klimakteriebesvär kan det räcka med några års behandling. Den rekommenderade behandlingstiden för sådana besvär brukar inte vara mer än tio år i de flesta fall. Behandling lokalt i underlivet med svaga östrogener kan dock bli aktuell livet ut. Hos kvinnor utan besvär, som av särskilda skäl får östrogen för skelettets skull, kan det handla om en mångårig behandling – kanske flera årtionden.

Vilka positiva effekter kan östrogenbehandling ha?

Värmevallningar och svettningar kan ofta framgångsrikt behandlas med östrogen. Behandlingen brukar då ges i form av tablettbehandling eller plåster. Östrogen kombineras då med gulkroppshormonet gestagen för att minska risken för livmodercancer.

Symtom från slidan (främst torrhetskänsla) samt urinvägarna (ökad risk för urinvägsinfektion, sveda vid vattenkastning, täta trängningar) kan avhjälpas med svaga östrogener. Behandlingen kan vara lokal, till exempel i form av piller som förs in i slidan, så kallade vagitorier.

Teoretiskt har man trott att östrogen skulle kunna minska risken för hjärtinfarkt. Men det tycks inte vara fallet. Enligt de senaste forskningsresultaten kan östrogen snarare bidra till en viss ökning av risken för hjärt–kärlsjukdom.

Annan forskning har antytt att östrogen kanske skulle kunna ha någon betydelse för skyddet mot viss åldersdemens men det är för tidigt att dra några slutsatser om det.

Vilka besvär kan östrogenbehandlingen ge?

Det har att göra med hur hög dosen är. Ju högre dos, desto större är risken för att behandlingen ger olika biverkningar. Det är framför allt gestagentillägget som kan vålla problem med bieffekter som bröstspänningar, svullnadskänsla, nedstämdhet och irritabilitet. Ungefär 15 procent av alla kvinnor drabbas av dessa biverkningar.

Blödningarna som gestagentillägget orsakar kan vara ett problem i sig. Å ena sidan är blödningarna något som behandlingen syftar till. På så vis kan livmoderslemhinnan skonas från en överdriven tillväxt (som enbart östrogen skulle åstadkomma). Å andra sidan vill många kvinnor slippa blöda varje månad nu när de äntligen blivit av med sina menstruationer. Lösningen kan vara att i samråd med läkare kanske pröva andra preparat och andra doser.

All östrogenbehandling kan leda till att man samlar på sig mer vätska och går upp några kilo i vikt.

Under östrogenbehandling, i synnerhet under den första tiden, finns det en liten ökad risk för blodpropp i venerna. Utan behandling är risken 1 på 10 000. Östrogenet dubblareller tredubblar den risken. Orsaken till detta är att östrogen påverkar blodets förmåga att koagulera och lösa upp blodproppar.

En bieffekt av plåstret är klåda och hudbesvär på det ställe där plåstret suttit. Lokal behandling med svaga östrogener i underlivet brukar inte ge några biverkningar och om det förekommer sådana brukar de gå över efter en kort tid.

Vad ska jag göra om jag inte trivs med behandlingen?

Det är vanligt att kvinnor avbryter behandlingen inom ett år. Många hämtar inte ens ut sitt recept på apoteket. Det kan bero på många saker, inte minst på att samspelet med läkaren inte fungerat som det ska. Om man fortfarande har besvär bör man gå tillbaks till läkaren – eller byta läkare – och försöka få igång en dialog. Det är mycket individuellt hur man reagerar på hormonbehandling och det kan ta tid att hitta rätt preparat i rätt dosering.

Lösningen kan finnas inom räckhåll – bara läkaren får klart för sig hur du egentligen har det och vad du oroar dig för. Många gånger kan det räcka att byta preparat eller sänka dosen östrogen för att behandlingen ska fungera. Forskningen har visat att det är stor skillnad mellan olika östrogenpreparat. Om du tar tabletter och får besvär av behandlingen kanske plåster är ett bättre alternativ. Det är fullt möjligt att pröva olika preparat och beredningsformer tills man blir nöjd.

Räcker det med lokal behandling med svaga östrogener?

Östrogen i form av salva eller slidpiller hjälper endast mot följande besvär:

  • torrhet och sveda i slidan
  • irritation i urinrör och i urinblåsans slemhinna
  • smärta vid samlag.

Däremot kan lokalbehandlingen inte dämpa symtom som svettningar och värmevallningar.

Hur länge dröjer det innan behandlingen har effekt mot mina övergångsbesvär?

Tablett- och plåsterbehandling med östrogen börjar ge effekt några veckor upp till en månad efter det att behandlingen påbörjas. Effekten av slidpiller eller salva för lokal behandling av underlivet kommer redan inom några dagar.

Hur kommer mitt hälsotillstånd att följas?

Inför beslut om en eventuell hormonbehandling brukar läkaren göra en hälsoundersökning som innefattar blodtrycksmätning, gynekologisk undersökning och en undersökning av brösten.

Under hormonbehandlingen brukar det bli aktuellt med rutinkontroller varje eller vartannat år, men kvinnan rekommenderas att fortsättningsvis någon gång i månaden själv undersöka brösten och att gå på de mammografiundersökningar som hon blir kallad till som ett led i den allmänna hälsokontrollen i landstingen.

Finns det några naturläkemedel eller alternativa metoder som påstås hjälpa?

En del kvinnor som av någon anledning inte vill eller vågar använda östrogenpreparat prövar tabletter med växtöstrogener som kan köpas i hälsokostaffärer. Dessa preparat är relativt dyra och har en viss östrogeneffekt (vilket ju är på både gott och ont). Andra alternativa metoder som ibland används mot klimakteriebesvär är akupunktur, avslappning, motion och yoga. Inga av dessa metoder har dock utvärderats med vetenskapliga metoder så det går inte att säga om de har en egen effekt eller om hela effekten är resultat av positiva förväntningar (så kallad placeboeffekt).

Innebär hormonbehandlingen en ökad cancerrisk?

Det finns en viss ökning av risken för bröstcancer efter mångårig hormonbehandling.

Det är viktigt att känna till att bröstcancer är en vanlig cancersjukdom bland äldre kvinnor. Man brukar säga att bland hundra kvinnor drabbas sju av bröstcancer någon gång mellan 50 och 75 år och att östrogenbehandlingen bidrar till några få extra fall.

Ju längre tids behandling, desto mer ökar risken. Östrogenbehandling som varar mellan tio och femton år kan innebära en ökning från sju bröstcancerfall bland hundra kvinnor till nio fall.

Denna riskökning bör finnas med i avvägningen mellan nytta och risk – i synnerhet om behandlingen fortsätter i många år. Tilläggsbehandling med gestagen tycks inte minska risken för bröstcancer.

Det finns studier som tyder på att de brösttumörer som kvinnor fått efter hormonbehandling har ett gynnsammare förlopp än andra brösttumörer. Det innebär att chansen att överleva en bröstcancer som orsakats av hormonbehandling kan vara större än för andra tumörtyper i bröstet.

Risken för cancer i livmodern minskar eller försvinner helt och hållet om man får ett gestagentillägg i sin östrogenbehandling, något som är rutin i Sverige och i många andra länder.

Hur är det med cancerrisken vid lokal behandling?

Riskökningen är i praktiken obefintlig eftersom östrogeneffekten är lokal och det endast går ut minimala mängder östrogen i det allmänna blodomloppet.


III Östrogen och hjärtat

Ökar risken för hjärtinfarkt under klimakteriet?

Ja, efter menopausen kommer kvinnorna så småningom ifatt männen när det gäller risken att råka ut för olika hjärt–kärlsjukdomar. Det finns inget entydigt samband mellan sänkta östrogennivåer och en förhöjd risk för hjärt–kärlsjukdom. Däremot vet man att östrogen motverkar vissa skadliga förändringar i blodkärl och hjärta. Bland annat bidrar hormonet till att det bildas mer av det "goda" blodfettet HDL och att nivån av det "onda" blodfettet LDL sjunker.

Det finns också studier som antyder att kroppens försvar mot skadliga så kallade fria radikaler förbättras av östrogenbehandling. Östrogen tycks också kunna förmå pulsådrorna att vidga sig och därmed minska symtom på exempelvis kärlkramp. Trots dessa rön finns det idag ingen studie som bekräftar att östrogentillskott i klimakteriet skulle minska risken för hjärtinfarkt. Nya forskningsresultat har snarare pekat på att behandling av friska kvinnor skulle kunna öka risken för hjärt–kärlsjukdom.

Kan jag själv bidra till att minska risken för hjärt–kärlsjukdomar?

Det bästa sättet att förebygga hjärtinfarkt (och en rad andra besvärliga ålderssjukdomar) är att redan i unga år bestämma sig för att inte röka. Ett annat sätt är att börja motionera och fortsätta med det upp i hög ålder.

När östrogenet sjunker påverkar detta en rad olika faktorer som har betydelse för blodflöde, cirkulation och blodfetternas sammansättning. Man vet att kvinnor inom tio till femton år efter menopausen kommer ifatt männen när det gäller risken för kranskärlssjukdom (angina pectoris) och hjärtinfarkt.


IV Underlivsbesvär – vanliga men kan behandlas

Är det vanligt med problem i underlivet?

Ja, för många kvinnor blir just torrheten i slidan ett bekymmer förr eller senare.

Men det finns ingen anledning att tiga och lida om besvär i form av sveda, irritation och smärtor. Underlivsbesvär av den här typen drabbar 20–50 procent av alla kvinnor efter menopausen. Orsaken till att slemhinnorna blivit torrare och skörare, är att halterna av östrogen har minskat. Besvären kan bli särskilt kännbara vid samlag och många kvinnor drar då felaktigt slutsatsen att kärlekslivet är ett avslutat kapitel.

Behandlingen, som är skonsam och effektiv, går framför allt ut på att använda svaga östrogenpreparat i form av bland annat slidpiller och kräm som finns receptfritt på apotek.

Om man lokalbehandlar med östrogen mjukas slemhinnorna upp och blir tjocka och fuktiga – ungefär som de var tidigare i livet. Körtelsekret börjar åter produceras och de naturliga mjölksyrabakterierna kan konkurrera ut de skadliga bakterierna. Även bindväv och muskler förbättras och blodgenomströmningen i hela bäckenet ökar. Det gör att knipövningar blir lättare att utföra och får bättre effekt.

Det brukar räcka med några dagars behandling för att man ska uppleva en klar förbättring. Under de första dagarna kan det svida och kännas varmt men det går över när slemhinnan har vant sig vid östrogenet.

Kan lokal behandling ge östrogeneffekt i kroppen?

Nej, lokal behandling får bara en mycket svag östrogeneffekt i övriga kroppen eftersom den framför allt verkar i underlivet. Östrogenet stannar och utövar sin effekt nära den plats där slidpillret eller krämen har placerats.

Däremot har både plåster och tabletter med östrogen effekt i hela kroppen. Plåster är lika effektiva mot övergångsbesvär som tablettbehandling. Det finns plåster med olika doser östrogen, vilket gör att man kan pröva sig fram till det som känns bra, på samma sätt som med tablettbehandling. Nackdelarna med plåstret jämfört med tabletter är att det kan uppstå en viss rodnad där plåstret suttit och att det blir dyrare än om man tar tabletter.

Kommer underlivsbesvären gå över med tiden?

Nej, till skillnad från värmevallningar och svettningar kan underlivsbesvären fortsätta livet ut – om ingenting görs. Lokal behandling, som är skonsam, kan snabbt ge effekt och återställa vävnadernas infektionsskydd och fuktighet till samma nivå som de hade tidigare i livet.

Om man har svårt att hålla tätt – är det hormonernas fel?

Oförmåga att hålla tätt är mycket vanligt. Många drar sig tyvärr för att ta upp detta bekymmer med sin doktor, på grund av att de är generade eller tror att det inte finns någon hjälp. Men det är fel! En halv miljon människor i Sverige lider av urininkontinens, som kan yttra sig på flera olika sätt och bero på en rad olika saker. Östrogenbrist kan vara en bidragande faktor men är sällan den enda förklaringen.

Motion och muskelövningar är grunden när det gäller att förebygga besvär. Knipövningar är ofta den effektivaste metoden, men många kvinnor kan ha svårt att »hitta« de rätta musklerna som gör att knipövningarna blir effektiva. Detta kan man få hjälp med av en sjukgymnast.

Vad är det för skillnad mellan olika former av läckage?

Sänkta nivåer av östrogen kan förvärra de naturliga åldersförändringar som leder till förslappning av bäckenbottenmusklerna. Följden blir att man kan behöva kissa oftare och får svårt att hålla urinen. Många kvinnor kan inte hoppa, hosta eller skratta utan att läcka urin. Den formen av inkontinens är vanligast och kallas för ansträngningsinkontinens.

Om man har så starka trängningar att man inte hinner till toaletten i tid lider man av något som kallas för trängningsinkontinens som beror på att urinblåsan drar ihop och tömmer sig innan den är full.

En tredje form kallas för blandinkontinens och har inslag av båda dessa former. Östrogen kan hjälpa vid trängnings- och blandinkontinens. Eftersom underlivets vävnader är extra känsliga för östrogen kan det räcka med en låg dos. Hormonplåster, tabletter och lokal behandling i slidan är lika effektiva. (Läs mer om detta i SBU:s broschyr "Behandling av urininkontinens. Frågor och Svar" », från 2001.)

Vad kan jag själv göra för att förebygga besvären?

Bäckenbottenträning där man lär sig knipa är den viktigaste förebyggande kuren mot olika former av läckage. Träningsprogram (i form av bland annat kassetter och cd-rom) finns att köpa på apoteket.

Östrogenbehandling kan ges lokalt i form av slidpiller eller kräm som är receptfria. Även tablett- eller plåsterbehandling, liksom en slidring som avger östrogen, kan ha effekt – men för dessa krävs recept.

Vad gör man i övrigt åt urininkontinens?

På sjukhusens inkontinensmottagningar och på landets vårdcentraler finns det möjlighet att få rådgivning och att få låna vissa hjälpmedel, som kan testas i hemmet.

De olika hjälpmedlen kan provas ut hos uroterapeut eller läkare. Dessutom finns kostnadsfria blöjor och trosskydd. Information och recept kan man få hos uroterapeut eller hos distriktssköterska. Om varken hormonbehandling eller knipövningar hjälper finns det flera operationsmetoder att ta till.

Kan livmoderframfall ge besvär från urinvägarna?

Ja, framfall (det vill säga nedträngning av livmodern i underlivet) kan ge täta trängningar och svårigheter att tömma blåsan. Dessutom kan man känna sig "tung" i buken. Värk i korsryggen eller ljumskarna kan också vara tecken på livmoderframfall. Orsaken är att bäckenbotten har förslappats, till exempel efter många förlossningar, hårt kroppsarbete eller övervikt.

Kvinnor med lindriga former av framfall brukar få rådet att börja träna upp sin bäckenbotten med gymnastik, bland annat i form av knipövningar.

Tillståndet kan i vissa fall motverkas genom att en liten plastring placeras djupt inne i slidan för att hålla de nedfallna delarna av livmodern på plats. I vissa fall kan man också göra en operation, som leder till att besvären minskar eller försvinner.


V Skelettet behöver inte bli skört

Benskörhet – vad är det?

Benskörhet kallas på fackspråk osteoporos och uppstår när mängden benmassa i kroppen har minskat så mycket att det leder till sänkt hållfasthet i skelettet och en ökad risk för benbrott (frakturer) av olika slag.

Man brukar säga att mängden benmassa börjar sjunka redan i 30-årsåldern. I samband med klimakteriet ökar förlusten hos kvinnor och kan uppgå till två till fyra procent om året. Efter åtta till tio år planar urkalkningen ut och stannar vid cirka en procents förlust om året.

Den allvarligaste benskörhetsfrakturen är den som drabbar lårbenshalsen (vanligen i 80-årsåldern). Andra vanliga ställen för frakturer är ryggradens kotor, handlederna och överarmarna.

Av någon anledning är benskörhet särskilt vanlig i de nordiska länderna.

Vilka kvinnor löper störst risk för benskörhet?

Ju tunnare och skörare skelett, desto större är risken för benbrott (frakturer) i samband med att man ramlar och slår sig. Benskörhet ökar också risken för att ryggens kotor pressas samman vilket gör ryggen krum.

Grupper som har särskilt hög risk är rökare, liksom kvinnor som kommit i tidig menopaus (före 45 år).

Ärftliga faktorer anses ha betydelse för benmassan och därmed för risken för framtida frakturer. Ett stillasittande inomhusliv ökar risken medan motion och regelbunden vistelse ute i dagsljuset minskar risken. En rad sjukdomar kan också öka risken för benskörhet. Hit hör vissa sjukdomar i mage och tarm, ledgångsreumatism och kronisk lungsjukdom. Vissa läkemedel, däribland kortison, ökar risken för benskörhet.

Den kvinna som tidigare i livet har haft anorexi eller utebliven mens löper också större risk, liksom den kvinna som röker, samt har haft mycket ensidiga kostvanor med brist på kalcium.

Hjälper östrogen mot benskörhet?

SBU:s genomgång av forskningen visar att effekterna är svårtolkade. Man vet att kontinuerlig östrogenbehandling kan bevara benmassan kring menopausen. Det finns också ganska gott vetenskapligt stöd för att östrogenbehandling kan minska risken för benbrott, framför allt hos kvinnor under 60 år.

Däremot är kunskapsläget fortfarande oklart om behandlingen verkligen förebygger benbrott hos äldre kvinnor. Vad gäller brott på lårbenshalsen så är detta allra vanligast just i de högre åldrarna. Även om skelettet skulle reagera på samma sätt hos äldre kvinnor så är det inte säkert att de övriga effekterna och biverkningarna är desamma. Det är alltså osäkert om östrogen verkligen skyddar den äldre friska kvinnan mot benbrott.

Tips: En särskild SBU-rapport om benskörhet » publiceras under 2003.


Lästips fakta & åsikter

  • Att vara kvinna är ingen sjukdom, Britt-Inger Puranen, 1994
  • Behandling av urininkontinens, SBU-rapport nr 143, 2000
  • Behandling med östrogen, SBU-rapport nr 159, 2002
  • Den tysta övergången, Gail Sheehy, 1993
  • Full fart efter 40, Anne Köster, 1987
  • Förändringen, Germaine Greer, 1992
  • Klimakterieboken, Lilian Edvall, 1993
  • Kropp & Själ, Gunilla Myrberg, 1989
  • Kulla-Gulla i övergångsåldern, Cecilia Hagen, 1994
  • Kvinnohälsa, Marianne Hjertstrand, 1998
  • Kvinnor över 40, Gunilla Myrberg, 1981
  • Kvinnornas läkarbok, Margareta Lööf-Johansson, 1999
  • Mätning av bentäthet, SBU-rapport nr 127, 1995
  • Tänk om det är klimakteriet, Kerstin Thorvall, 1982
  • Övergång – inte undergång, Anne Köster, 1994
  • Övergångsåldern – myt och verklighet, Rolf Plesner, 1981
  • Tipsa om denna sida


Vill du beställa en rapport eller sammanfattning?

Ring vår kundtjänst på tel 08-779 96 85 eller skicka e-post till sbu@strd.se