Stöd till ensamkommande barn och unga – effekter, erfarenheter och upplevelser

Sammanfattning

Begreppet ensam­kommande barn innefattar enligt svensk lag asyl­sökande barn under 18 år som vid ankomsten till mottagar­landet är skilda från såväl föräldrar som annan vuxen person som kan anses ha trätt in i föräldrarnas ställe, eller barn som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare.

• Vår systematiska genomgång av den vetenskapliga litteraturen har inte funnit några kontrollerade studier som har undersökt eller jämfört effekter av olika stödjande insatser för ensam­kommande barn och unga.
• Vår systematiska genomgång av forskning som på olika sätt belyser ensam­kommande barns och ungas erfarenheter och upplevelser av vad som främjar och hämmar deras sociala integrering, psykiska och fysiska hälsa och funktions­förmåga, har resulterat i sju övergripande teman (teman på nivå tre*):
  • Säkerhet och kontroll: En grundläggande förutsättning. Ensam­kommande barns och ungas erfarenheter av trauma och förlust, i kombination med osäkerhet om framtiden, innebär en brist på grund­läggande trygghet, kontroll och säkerhet. Det präglar starkt tillvaron och påverkar välbefinnandet och förmågan att hantera sin vardag och sina svårigheter samt att kunna se en framtid.
  • Det nya landet: Både möjligheter och svårigheter. Ensam­kommande barn och unga uttrycker en stark motivation att utbilda sig, att anpassa sig till det nya landet och att ta vara på de möjligheter som finns. Samtidigt beskrivs strukturella och sociala hinder samt svårigheter kopplade till att befinna sig i en ny kulturell och samhällelig kontext. Allt detta kan hämma en positiv utveckling av hälsa, integration och funktionsförmåga.
  • Att hantera svårigheter: En balans mellan olika strategier. Coping­strategier (strategier för att med tankar och beteenden hantera svårigheter) såsom undvikande, flykt och positivt tänkande, kan fungera främjande men ibland också hindrande för hälsa, integration och funktions­förmåga. Religion kan upplevas som betydelsefull för välmående och förmåga att hantera svårigheter.
  • Vardagsmiljöer: Stödjande relationer, inflytande i boende och tillgång till skola och aktiviteter är viktigt. Ensam­kommande barn och unga framhåller stöd, goda relationer och eget inflytande i boendet samt måltider i boendet som viktiga, oberoende av boende­form. Skolan upplevs som viktig för inlärning, välmående och relationer. Betydelsen av stöd och råd från vuxna i skola och i förhållande till skola och utbildning under­stryks. När det gäller skolan som plats för att utveckla relationer med jämnåriga beskrivs både positiva och negativa erfarenheter. Fritids­aktiviteter beskrivs som viktiga för att må bra, för att bygga sociala relationer och återskapa mening i tillvaron.
  • Relationer: Stöd och vägledning från vuxna är betydelse­fullt, kontakt med jämnåriga viktigt men också svårt. Ensam­kommande barn och unga lyfter betydelsen av vägledning, stöd, kontinuitet men också möjligheter till inflytande och själv­ständighet i relation till vuxna. Relationer till jämnåriga upplevs som viktigt men också svårt. Relationer till biologisk familj innebär både saknad och stöd. Beroende på kvaliteten i de olika relationerna kan de fungera hämmande eller främjande för välbefinnande och utveckling.
  • Socialtjänst och hälso- och sjukvård: Varierande uppfattningar om och erfarenheter av stöd och behov. Ensam­kommande barn och unga upplever social­tjänsten som viktig för grund­läggande stöd, men också att stödet inte är tillräckligt. De uttrycker varierande upp­fattningar om och erfarenheter av psykologiskt stöd från hälso- och sjukvården.
  • Identitet och tillhörighet: Att få ihop det förflutna, nuet och framtiden. Ensam­kommande barn och unga strävar efter att både bevara modersmål och kultur och att anpassa sig till det nya landet samt att bevara relationer till personer i ursprungs­landet och att stödja dem. De kan kämpa med att få ihop sin till­hörighet. Religion kan vara ett sätt att skapa en kontinuitet i tillvaron.

* Teman på nivå tre är formulerade så att de centrala budskapen ska framgå. De har använts för att ordna och presentera resultatet på ett enkelt och läs­vänligt sätt. Temana har kondenserats utifrån samtliga andra nivåns teman, oavsett evidensstyrka.

Syfte

Syftet med rapporten är att dels göra en systematisk litteratur­översikt för att undersöka vetenskapligt dokumenterade effekter av olika stödjande insatser från social­tjänst, hälso- och sjukvård samt skola för ensam­kommande barn och unga, dels beskriva den forskning som belyser ensam­kommande barns och ungas erfarenheter och upp­levelser av vad som främjar och hämmar deras sociala integrering, psykiska och fysiska hälsa och funktions­förmåga. Även relevanta etiska och samhälle­liga aspekter har analyserats.

Bakgrund

Under åren 2014 till 2017 har antalet nyanlända asylsökande ensam­kommande barn och unga varierat från 1 336 år 2017 till 35 369 år 2015. Andelen flickor har under samma period varit cirka 20 procent med undantag för 8 procent år 2015. Majoriteten av nyanlända asylsökande ensam­kommande barn och unga är pojkar i tonåren.

Ensamkommande barn och unga är en heterogen grupp med avseende på till exempel anledning till flykt, ålder, uppväxt­förhållanden, utbildnings­nivå, socio­ekonomiska förhållanden samt kulturell och religiös bakgrund. Det betyder att individuella behov och förut­sättningar kan spela roll både för val av stödjande insatser och för förväntade effekter av dessa.

Det finns olika aktörer som ansvarar för mottagandet. Migrations­verket ansvarar bland annat för att utreda skydds­behovet och fatta beslut om uppehålls­tillstånd samt att anvisa till den kommun som ska svara för mottagandet och administrera ersättningar till kommunerna. Kommunerna har ett huvudansvar för det praktiska mottagandet av ensam­kommande barn i form av boende, daglig omsorg, eventuellt särskilt stöd, god man och skolgång. Landsting och regioner ansvarar för hälso- och sjukvård.

Metod

Det vetenskapliga kunskaps­underlaget har samman­ställts i en systematisk litteratur­översikt där forsknings­litteratur har sökts, granskats och lagts samman enligt gängse metoder, vilka beskrivs i SBU:s handbok. Arbetet har utgått från tydliga frågor och inklusions- och exklusions­kriterier. Sökningen efter litteratur har gjorts brett i flera databaser. Därefter följde relevans och kvalitets­granskningar av studierna. Resultaten från dessa studier lades samman. Slutligen värderades till­förlit­ligheten av det veten­skapliga underlaget. För den kvalitativa (upp­levelser och erfarenheter) syntesen har vi använt evidens­graderings­systemet CERQual där till­förlitlig­heten påverkas av metodbrister i de ingående studierna och i vilken utsträckning data är relevanta för svensk kontext. I vilken utsträckning data är entydiga (koherens) och om data är tillräckligt omfattande påverkar också till­förlitlig­heten. Beskrivning av etiska och samhälle­liga aspekter har bland annat gjorts med hjälp av en preliminär version av en väg­ledning för integrering av etiska aspekter i utvärdering för det sociala området. Vägledningen är framtagen av SBU.

Resultat

Insatser riktade till ensamkommande barn och unga

I den systematiska genomgången har vi inte funnit några kontrollerade studier som har undersökt eller jämfört effekter av olika stödjande insatser för ensam­kommande barn och unga.

Erfarenheter och upplevelser i det nya landet

Vår systematiska översikt av forskning som belyser ensam­kommande barns och ungas erfarenheter och upplevelser av vad som främjar och hämmar en positiv utveckling innehåller 29 artiklar som är publicerade mellan 2004 och 2017. Fem artiklar handlar om ensam­kommande barn och unga i Sverige, 3 är från andra nordiska länder, 15 från andra europeiska länder och 6 från USA. Det ingår totalt 519 informanter varav 136 är flickor. Det vanligaste ursprungs­landet i studierna är Afghanistan, i övrigt kan nämnas länder som till exempel Somalia, Eritrea, Sudan och Nigeria. Resultaten presenteras i Tabell 1 (se pdf).

Etiska och samhälleliga aspekter

Det behövs kvantitativa forsknings­metoder som på ett etiskt försvarbart sätt kan förbättra kunskaperna om insatsers effekter för denna specifika grupp. Valet av insatser för att stödja ensam­kommande barn och unga på flykt medför särskilda etiska avvägningar som kräver att de ansvariga hanterar frågorna medvetet och konsekvent. Att ensamkommande barn och unga både är på flykt och kommer ensamma ställer dessutom krav på ansvarsfulla beslut. Till detta kan komma andra speciella omständig­heter som skärper kraven ytterligare, till exempel traumatisering, eftersatt somatisk hälsa, social uteslutning, isolering och utsatthet, socio­kulturell turbulens, rädsla för myndighets­företrädare, osäkerheter i asyl- och integrations­processen samt mål­konflikter och bristande sam­ordning mellan olika aktörer.

Se filmen UR Samtiden – Samverkan för ensamkommande barn och unga