SBU Kommenterar
Publikation nr: 2020_02
Publicerad: 12 mars 2020
Nedladdad: 2 maj 2025
Musikbaserade terapeutiska insatser för personer med demenssjukdom
Observera att det är möjligt att ladda ner hela eller delar av en publikation. Denna pdf/utskrift behöver därför inte vara komplett. Hela publikationen och den senaste versionen hittar ni på www.sbu.se/2020_02
Musik används på olika sätt inom vård och omsorg för personer med demens. Det kan exempelvis handla om inhyrda musiker som underhåller, allsång, dans eller annan rörelse, att lyssna på musik och musikterapi (Faktaruta 1). När det inte är en musikterapeut som leder aktiviteterna används begrepp som musikbaserade terapeutiska insatser eller individualiserad musiklyssning där andra personalgrupper kan ansvara för aktiviteterna. Av Faktaruta 2 framgår hur musikbaserade terapeutiska insatser definieras i översikten. I de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demens [1] nämns omvårdnadsåtgärden vårdarsång samt strukturerade insatser med musik, sång och dans som exempel på arbetssätt som kan stödja personcentrerad vård och omsorg (se Faktaruta 3).
Demens yttrar sig på olika sätt beroende på vilka delar av hjärnan som drabbas. Vanliga symtom vid demens är försämrat minne och svårigheter att planera och genomföra vardagliga sysslor. Språk, tidsuppfattning och orienteringsförmåga påverkas också negativt. Beteendeförändringar, oro och nedstämdhet tillhör ofta sjukdomsbilden och brukar benämnas BPSD, beteendemässiga och psykiska symtom vid demens [2] (se Faktaruta 4). I takt med att sjukdomen fortskrider blir symtomen allt påtagligare, vilket innebär att personen behöver allt mer stöd för att klara sin tillvaro och kan till slut bli helt beroende.
Publicerad: 2018, nummer 7
Senaste sökning: 19 juni 2017
Den vetenskapliga tillförlitligheten i resultaten varierar från måttlig till mycket låg beroende på vilket utfall det handlar om. Översikten visar att musikbaserade terapeutiska insatser efter minst fem tillfällen troligen minskar depressiva symtom och beteendeproblem hos personer med demenssjukdom (måttlig tillförlitlighet).
För vissa andra utfall är resultaten på kort sikt, det vill säga direkt efter avslutad insats, något mer osäkra. I fråga om känslomässigt välbefinnande, livskvalitet samt oro visar översikten möjligen en gynnsam effekt på kort sikt (låg tillförlitlighet). När det gäller agitation, aggression respektive kognitiv förmåga är effekten möjligtvis liten eller obefintlig (låg tillförlitlighet).
Det går inte att bedöma effekten på socialt beteende efter insatsen (mycket låg tillförlitlighet). Detsamma gäller för effekter på lång sikt, det vill säga fyra veckor eller mer efter avslutad insats.
Översiktens population var personer med demens av varierande svårighetsgrad. Samtliga deltagare var personer över 65 år, ofta med en medelålder på minst 80 år i grupperna. Studierna genomfördes på vård- och omsorgsboende (16 studier), på sjukhus (4 studier) eller på både vård- och omsorgsboende och sjukhus (2 studier).
Översikten inkluderar 22 randomiserade kontrollerade studier som undersökt effekter av olika former av musikbaserade terapeutiska insatser (Faktaruta 2). Studierna genomfördes i 14 länder (4 i Asien, 13 i Europa, 4 i Nordamerika och 1 i Australien). Från de nordiska länderna ingår 2 studier, en med deltagare från Danmark och Norge samt en från Island. 21 av studierna bidrar med data till metaanalyser. Totalt ingår 1 097 deltagare där data från 890 ingår i metaanalyser. Undersökningsgrupperna består av 14–120 deltagare.
I Tabell 1 finns kortfattad information om insatsens innehåll, utformning, vilka jämförelser som gjorts, vad som mätts och när mätningar gjorts. Studierna är publicerade mellan åren 1993 och 2016.
| Om insatsen och mätning | Beskrivning |
| Sessionslängd | 0,5–2 timmar |
| Totalt antal sessioner | 6–156 (median 14) |
| Frekvens | 1–7 ggr i veckan, vanligen 2 gånger/vecka |
| Ledarens utbildning | Musikterapi (12 studier) Oklart (4 studier) Annan utbildning än musikterapi (6 studier) |
| Individuellt/grupp | Individuellt (7 studier) Grupp (15 studier) |
| Aktivitetsnivå | Aktiv form: spela instrument och sjunga, ibland i kombination med rörelser Passiv form: lyssna på musik i kombination med kommunikation med behandlaren |
| Musikbaserade terapeutiska insatser jämfördes med | Specificerade aktiviteter som kognitiv träning, matlagning, individuellt lyssna på musik utan terapeutiska inslag (10 studier) Sedvanlig vård (9 studier) Båda dessa kontrolltyper (3 studier) |
| Primära utfall och mätmetoder (se även Bilaga 1) | Känslomässigt välbefinnande inklusive livskvalitet (7 mätmetoder) Humörstörning eller negativ affekt: depression (4 mätmetoder) Humörstörning eller negativ affekt: oro (4 mätmetoder) Beteendeproblem: agitation eller aggression (4 mätmetoder) Beteendeproblem: sammantaget (2 mätmetoder) |
| Sekundära utfall och mätmetoder (se även Bilaga 1) | Socialt beteende (1 mätmetod) Kognition (5 mätmetoder) |
| Mättillfällen | Baslinje Kort sikt: vid slutet av insatsperioden Lång sikt: 1–3 månader efter avslutad insats |
I Tabell 2 (Bilaga 2) sammanfattas förändringen per utfallsmått för interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen direkt efter insatsen respektive efter en månad eller mer. Graden av tillförlitlighet för utfallet bedömdes med hjälp av evidensgraderingssystemet GRADE. I Faktaruta 5 beskrivs tillvägagångssättet för att bedöma tillförlitligheten samt vad som avses med de fyra stegen mycket låg, låg, måttlig och hög tillförlitlighet.
I de metaanalyser som redovisas i Tabell 2 (Bilaga 2) sammanfördes resultaten från studier där musikbaserade terapeutiska insatser gavs individuellt respektive i grupp. Vid efteranalyser där individuella musikbaserade terapeutiska insatser jämfördes med insatser i grupp visades liknande effekter för individuell insats utom för de två utfallen om beteendeproblem. Även när insatser utförda av utbildade musikterapeuter jämfördes med insatser utförda av annan person visades liknande effekter som i Tabell 2.
Vid SBU:s genomgång av originalrapporten användes två granskningsmallar för systematiska översikter, ROBIS samt AMSTAR. SBU bedömer att översikten är välgjord med låg risk för systematiska fel (bias) enligt definierade kvalitetskrav. Författarna har redovisat risk för sju typer bias i de inkluderade studierna och tagit hänsyn till detta vid graderingen av det vetenskapliga underlaget. Samtliga studier hade hög risk för snedvridning på grund av avvikelser från planerade interventioner (så kallad performance bias).
Svenskt Demenscentrum erbjuder kostnadsfritt ett webbaserat kunskapsstöd ”Mötas i musik – musik som omvårdnad i demensvården” som visar olika sätt att använda musik i omvårdnad vid demens [4].
Musik kan användas i demensvården bland annat i syfte att öka trivsel och välbefinnande, för att lugna, underlätta kommunikation samt som minnesstimulans. Genom musik kan personer med demens ges möjlighet att använda sina kvarvarande resurser, till exempel i omvårdnadssituationer eller vid gångträning [5][6]
Musikinsatserna kan genomföras av såväl musikterapeuter som av personer med annan utbildning. Enligt Världsorganisation för musikterapi (WFMT) innebär musikterapi att en utbildad musikterapeut använder sig av musik, musikaliska element som ljud, rytm, melodi, harmoni eller båda dessa i en process avsedd att möjliggöra och främja kommunikation, relaterande, inlärning, mobilisering, uttryck och andra relevanta terapeutiska mål med syfte att tillgodose fysiska, emotionella, mentala, sociala och kognitiva behov [7].
Översikten undersökte effekten av musikbaserade terapeutiska insatser. Denna typ av insats definierades som antingen terapi tillhandahållen av en kvalificerad musikterapeut eller en intervention som baserades på en terapeutisk relation som dessutom uppfyllde åtminstone två av nedanstående kriterier:
Ett krav för inkludering var också att musik skulle vara det huvudsakliga elementet i insatsen.
År 2017 gav Socialstyrelsen ut de nu gällande nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom. Enligt beprövad erfarenhet kan vårdarsång ha effekt på BPSD, beteendemässiga och psykiska symptom vid demenssjukdom. Det vetenskapliga stödet för åtgärden strukturerade insatser med musik, sång och dans är otillräckligt, men enligt beprövad erfarenhet kan insatserna ha effekt på sociala, psykiska och fysiska förmågor samt upplevd livskvalitet vid måttlig till svår demenssjukdom.
Även när det gäller effekt av musikterapi på kognition, depression, ångest och beteendestörningar bedömdes det vetenskapliga underlaget som otillräckligt. Underlaget till nuvarande rekommendationer [1] bygger på en rapport från norska NAKS, Nasjonalt kunnskapssenter for helsetjenesten [8] som i sin tur utgår från en systematisk översiktsartikel från 2004 [9].
Hos nio av tio personer med demenssjukdom uppträder någon gång under sjukdomsförloppet den typ av sekundära symtom som brukar benämnas beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD). Symtomen kan variera och exempelvis bero på den demenssjuka personens svårigheter att korrekt bearbeta information och förmedla sig, vilket bland annat kan leda till beteendemässiga symtom som aggressivitet, rastlöshet och vandrande samt psykiska symtom som oro, hallucinationer och vanföreställningar. BPSD leder till stort lidande för den som drabbas, men också för anhöriga och vårdpersonal [1][3].
Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att de initiala åtgärderna vid BPSD bör vara icke-farmakologiska [6]. Vården och omsorgen i Sverige är idag fokuserad på att i första hand bemöta BPSD-symtom med hjälp av en personcentrerad vård och omsorg [1].
GRADE-systemet (http://www.gradeworkinggroup.org) används för att göra en strukturerad bedömning av tillförlitligheten (evidensstyrkan) hos varje sammanvägt delresultat (utfall) i en systematisk översikt. Den sakliga grunden för värderingen ska redovisas tydligt så att det är möjligt för andra att granska och göra sin egen bedömning. Bedömningen av tillförlitlighet innefattar, för varje sammanvägt delresultat:
Hänsyn tas också till storleken på delresultatet, eventuellt samband mellan dos och respons samt i vilken riktning som tänkbara snedvridande faktorer kan förväntas verka.
Tillförlitligheten graderas i fyra nivåer:
)
) 
) 
) Åsa Hedberg-Rundgren, Med. Dr, vetenskaplig ledare, Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum
Annicka Hedman, Med. Dr, forskningsledare, FoU Nordost
Lars Sonde, Med. Dr, utredare, Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum
Gunilla Fahlström, projektledare
Elizabeth Åhsberg, biträdande projektledare
Caroline Jungner, administratör
Lena Marmstål Hammar, Mälardalens Högskola
Sakkunniga och granskare har i enlighet med SBU:s krav inlämnat deklaration rörande bindningar och jäv. Dessa dokument finns tillgängliga på SBU:s kansli. SBU har bedömt att de förhållanden som redovisas där är förenliga med kraven på saklighet och opartiskhet.
Systematisk översikt
Rapport där man systematiskt sökt efter vetenskaplig litteratur, kvalitetsgranskat denna och vägt samman forskningsresultat från hela världen.
Metaanalys
En statistisk metod som utnyttjar resultaten från flera studier för att ge ett sammanvägt resultat om effekter per utfallsmått.
Standardiserad medelvärdeskillnad (eng. standardized mean difference)
Ett generellt mått för att visa skillnader i effekt där medelvärdesskillnaden dividerats med standardavvikelsen för interventions- respektive kontrollgruppen. Rapportens tolkning av SMD är <0,40 = liten effekt, 0,40–0,70 = måttlig effekt, >0,70 = stor effekt.
Konfidensintervall
Typ av osäkerhetsintervall för en statistisk skattning. Konfidensintervallet förväntas vid upprepade statistiska tester innehålla det sanna värdet i en i förväg vald andel av fallen. Ofta väljs 95 %.
| Utfallsmått | Förändring Standardiserad medelvärdesskillnad (SMD), 95 % konfidensintervall (KI). Storleken på effekten, SMD, anges som liten eller måttlig. |
Antal studier (antal deltagare) | Grad av tillförlitlighet enligt GRADE |
| Känslomässigt välbefinnande inklusive livskvalitet | Välbefinnande skattades högre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen vid slutet av insatsen: SMD=0,32 (KI=0,02 högre till 0,62 högre). Liten effekt. | 9 (348) | Låg |
| Välbefinnande skattades högre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen efter minst 1 månad: SMD=0,34 (KI=0,12 lägre till 0,80 högre). Liten effekt. | 4 (180) | Låg | |
| Humörstörning eller negativ affekt: depression | Depression skattades lägre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen vid slutet av insatsen: SMD=0,27 (KI=0,45 lägre till 0,09 lägre). Liten effekt. | 11 (503) | Måttlig |
| Depression skattades lägre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen efter minst 1 månad: SMD=0,03 (KI=0,24 lägre till 0,19 högre). Liten effekt. | 6 (354) | Låg | |
| Humörstörning eller negativ affekt: oro | Oro skattades lägre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen vid slutet av insatsen: SMD=0,43 (KI=0,72 lägre till 0,14 lägre). Måttlig effekt. | 13 (478) | Låg |
| Oro skattades lägre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen efter minst 1 månad: SMD=0,28 (KI=0,71 lägre till 0,15 högre). Liten effekt. | 6 (265) | Mycket låg | |
| Beteendeproblem: agitation eller aggression | Utåtagerande beteende eller aggression skattades lägre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen vid slutet av insatsen: SMD=0,07 (KI=0,24 lägre till 0,10 högre). Liten effekt. | 14 (626) | Måttlig |
| Utåtagerande beteende eller aggression skattades lägre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen efter minst 1 månad: SMD=0,10 (KI=0,33 lägre till 0,13 högre). Liten effekt. | 5 (330) | Låg | |
| Beteendeproblem: sammantaget | Sammantagna beteendeproblem skattades lägre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen vid slutet av insatsen: SMD=0,23 (KI=0,46 lägre till 0,01 lägre). Liten effekt. | 10 (442) | Måttlig |
| Sammantagna beteendeproblem skattades lägre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen efter minst 1 månad: SMD=0,19 (KI=0,51 lägre till 0,14 högre). Liten effekt. | 6 (351) | Låg | |
| Socialt beteende | Socialt beteende skattades högre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen vid slutet av insatsen: SMD=0,54 (KI=0,06 högre till 1,02 högre). Skillnaden var inte statistiskt signifikant. Måttlig effekt. | 3 (70) | Mycket låg |
| Socialt beteende skattades högre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen efter minst 1 månad: SMD=0,53 (KI=0,53 lägre till 1,60 högre). Måttlig effekt. | 2 (48) | Mycket låg | |
| Kognition | Kognitiv förmåga skattades högre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen vid slutet av insatsen: SMD=0,15 (KI=0,06 lägre till 0,36 högre). Liten effekt. | 7 (350) | Låg |
| Kognitiv förmåga skattades högre i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen efter minst 1 månad: SMD=0,07 (KI=0,21 lägre till 0,36 högre). Liten effekt. | 2 (193) | Låg |
| Författare, år, land, referens | Insats, antal deltagare (n) | Utfallsmått | Författarnas slutsats |
| Chen, 2018, Taiwan [1] | Musik i grupp n=28 |
Utåtagerande beteende | Insatsen förebyggde utåtagerande beteende hos personer i ordinört boende med mild till måttlig demens. |
| Cho, 2018, USA [2] | Musik i grupp n=27 |
Livskvalitet, stämningsläge | Insatsen förbättrade livskvalitet och stämningsläge hos personer i särskilt boende med demensdiagnos. |
| Lyu, 2018, KIna [3] | Musik i grupp n=298 |
Kognitiv förmåga | Insatsen förbättrade kognitiv förmåga hos personer I ordinärt boende med mild, måttlig och svår Alzheimer. |
| Pérez-Ros, 2018 [4] | Musik i grupp n=119 |
Kognitiv förmåga | Insatsen förbättrade kognitiv förmåga hos personer i särskilt boende med demensdiagnos. |
| Pongan, 2017, Frankrike [5] | Musik i grupp n=59 |
Livskvalitet, ångest, depression, minne | Både insatsen och kontrollbetingelsen (måla) minskade ångest och förbättrade livskvalitet samt viss kognitiv förmåga. Depression minskade enbart I kontrollgruppen. För personer i ordinärt boende med mild Alzheimer. |
| Pongan, 2019, Frankrike [6] | Musik i grupp n=59 |
Välbefinnande | Både insatsen och kontrollbetingelsen (måla) ökade välbefinnandet hos personer i ordinärt boende med mild Alzheimer. |
| Satoh, 2017, Japan [7] | Musik i grupp n=62 |
Kognitiv förmåga | Insatsen förbättrade kognitiv förmåga, med undantag för minne hos personer i både ordinärt och särskilt boende med mild till måttlig Alzheimer. |
| Shilz, 2018, USA [8] | Musik individuellt n=104 |
Utåtagerande beteende | Insatsen förebyggde utåtagerande beteende hos personer i särskilt boende med mild till måttlig demens. |
| Tang, 2018, Kina [9] | Musik i grupp n=72 |
Kognitiv förmåga | Den kognitiva förmågan bibehölls i insatsgruppen, men försämrades i kontrollgruppen hos personer på särskilt boende med mild till måttlig demens. |
| Författare, år, referens | Exklusionsorsak |
| Chen, 2019 [1] | Studiedesign |
| Cho, 2019 [2] | Studiedesign |
| Deason, 2019 [3] | Utfallsmått |
| Dimitrou, 2017 [4] | Intervention |
| Doi, 2017 [5] | Intervention |
| Evans, 2019 [6] | Studiedesign |
| Garrido, 2019 [7] | Utfallsmått |
| Giovanoli, 2018 [8] | Intervention |
| Gok, 2019 [9] | Utfallsmått |
| Ho, 2019 [10] | Hög risk för bias |
| Ihara, 2018 [11] | Studiedesign |
| Innes, 2017 [12] | Annan population |
| Innes, 2018 [13] | Utfallsmått |
| Keuogh, 2017 [14] | Studiedesign |
| Lu, 2018 [15] | Dublett |
| Maseda, 2018 [16] | Hög risk för bias |
| Onieva-Zafra, 2018 [17] | Studiedesign |
| Samson, 2017 [18] | Intervention |
| Sarakmo, 2017 [19] | Publikationstyp |
| Shelton, 2019 [20] | Studiedesign |
| Shimizu, 2018 [21] | Annan intervention |
| Wang, 2018 [22] | Hög risk för bias |
| Wang, 2017 [23] | Studiedesign |
| Weise, 2019 [24] | Hög risk för bias |
Referenser