Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Mätning av hudens elektriska ledningsförmåga (EDR-test) för bedömning av självmordsrisk

Svar från SBU:s Upplysningstjänst som har undersökt sensitivitet och specificitet av EDR-testet för bedömning av självmordsrisk hos patienter med depression.

Lästid: ca 4 min Publicerad: Publikationstyp:

SBU:s upplysningstjänst

Strukturerad litteratur­sökning som besvarar fråga från vården eller social­tjänsten om vilka relevanta översikter och studier som finns. Vi bedömer risken för bias i systematiska översikter och vid behov även kvalitet och över­förbarhet av resultaten i hälso­ekonomiska studier. Svaret utformas av medarbetare på SBU, vid behov med stöd av ämnessakkunnig.

Fråga till SBU:s Upplysningstjänst

Kan elektrodermal reaktivitet som respons på ljudimpulser (EDR-test) vara en effektiv metod för självmordsriskbedömning hos patienter med depression?

Sammanfattning Upplysningstjänstens svar

Fem observationsstudier ingår i svaret. Generellt drar författarna positiva slutsatser om EDR-testets möjlighet att bedöma självmordsbenägenheten. Det finns dock risk för intressekonflikt eftersom en av forskarna som är inblandad i de flesta inkluderade studier dessutom är upphovsman och delägare i ett företag som utvecklar och avser att marknadsföra ett instrument som syftar till att bedöma självmordsbenägenheten hos individer genom att mäta deras EDR. Studierna inkluderar, med undantag av studien publicerad 2013, endast ett fåtal patienter, de flesta svårt deprimerade eller självmordsbenägna. Flera av studierna saknar kontrollgrupp. Sammantaget begränsar det möjligheterna att dra slutsatser av resultaten.

Referenser

  1. SBU. Instrument för bedömning av suicidrisk. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); 2015.
  2. Thorell LH. Valid electrodermal hyporeactivity for depressive suicidal propensity offers links to cognitive theory. Acta Psychiatr Scand. 2009;119:338-49. doi: 10.1111/j.1600-0447.2009.01364.x. Epub 2009 Feb 25.
  3. Landstinget i Östergötland, Metodrådet. Test av elektrodermal reaktivitet (EDR-test) som objektiv metod för självmordsriskdetektion hos patienter med depressionssjukdom. Linköping: Landstinget i Östergötland, Metodrådet; 2010. http://plus.rjl.se/info_files/infosida40495/EDOR_2010.pdf
  4. Thorell LH, Wolfersdorf M, Straub R, Steyer J, Hodgkinson S, Kaschka WP, et al. Electrodermal hyporeactivity as a trait marker for suicidal propensity in uni- and bipolar depression. J Psychiatr Res. 2013;47:1925-31. doi: 10.1016/j.jpsychires.2013.08.017. Epub 2013 Sep 5.
  5. Keller F, Wolfersdorf M, Straub R, Hole G. Suicidal behaviour and electrodermal activity in depressive inpatients. Acta Psychiatr Scand. 1991;83:324-8.
  6. Straub R, Wolfersdorf M, Keller F, Hole G. [Personality, motivation and affect as modulating factors in suicidal behavior of depressed women]. Fortschr Neurol Psychiatr. 1992;60:45-53.
  7. Wolfersdorf M, Straub R, Hole G. Electrodermal activity in depressive men and women with violent or non-violent suicide attempts. Schweiz Arch Neurol Psychiatr 1993;144:173-84.
  8. Wolfersdorf M, Straub R. Electrodermal reactivity in male and female depressive patients who later died by suicide. Acta Psychiatr Scand. 1994;89:279-84.
  9. Wolfersdorf M, Straub R, Barg T. Electrodermal activity (EDA) and suicidal behavior. Crisis 1996;17:69-77.
  10. Wolfersdorf M, Straub R, Barg T, Keller F, Kaschka WP. Depressed inpatients, electrodermal reactivity, and suicide—a study about psychophysiology of suicidal behavior. Archives of Suicide Research 1999;5:1-10.
  11. Straub R, Jandl M, Wolfersdorf M. [Depressive State and Electrodermal Activity of Depressed Inpatients During an Acute Suicidal State]. Psychiatr Prax. 2003;30:183-6.
  12. Wolfersdorf M, Straub R, Barg T, Keller F. Depression und EDA-Kennwerte in einem Habituationsexperiment - Ergebnisse bei über 400 stationären depressiven Patienten. Fortschr Neurol Psychiat. 1996;64:105-9.
  13. Culver A. Letter to the editor: Specificity of electrodermal reactivity testing for suicidal propensity in Thorell et al. Journal of Psychiatric Research 2014;55:133.
  14. Mushquash C, Weaver B, Mazmanian D. Reporting sensitivity and specificity for suicide risk instruments: A comment on Thorell et al. (2013). Journal of Psychiatric Research 2014;54:144-5.
  15. Mushquash CJ, Weaver B, Mazmanian D. Corrigendum to 'Reporting sensitivity and specificity for suicide risk instruments: A comment on Thorell et al. (2013)' [J Psychiat. Res. 54 (2014) 144–5]. Journal of Psychiatric Research 2014;58:200.
  16. Thorell LH, Wolfersdorf M, Straub R, Steyer J, Hodgkinson S, Kaschka WP, et al. A paradox in suicide statistics in estimating specificity of tests for suicide—Reply to Mushquash and co-workers and Culver. Journal of Psychiatric Research 2014;54:142-3.
  17. Jandl M, Steyer J, Kaschka WP. Suicide risk markers in major depressive disorder: a study of electrodermal activity and event-related potentials. J Affect Disord. 2010;123:138-49. doi: 10.1016/j.jad.2009.09.011. Epub 2009 Oct 12.
  18. Thorell LH. Electrodermal activity in suicidal and nonsuicidal depressive patients and in matched healthy subjects. Acta Psychiatr Scand. 1987;76:420-30.
  19. Thorell LH, D'Elia G. Electrodermal responsivity and suicide risk. Arch Gen Psychiatry. 1987;44:1112.
  20. ; Thorell LH, d'Elia G. Electrodermal activity in depressive patients in remission and in matched healthy subjects. Acta Psychiatr Scand. 1988;78:247-53.
  21. Edman G, Asberg M, Levander S, Schalling D. Skin conductance habituation and cerebrospinal fluid 5-hydroxyindoleacetic acid in suicidal patients. Arch Gen Psychiatry. 1986;43:586-92.

Projektgrupp

Detta svar är sammanställt av Rebecca Silverstein, Jessica Dagerhamn, Anna Edemo och Jan Liliemark vid SBU.

Svaret har granskats av Bo Runeson, professor och överläkare vid Karolinska Institutet.

Sidan publicerad