Icke-kirurgisk behandling med laser i tandvården

Fråga till SBU:s upplysningstjänst

Finns det vetenskapligt stöd för användning av icke-kirurgisk laser i tandvården för att lindra smärta och/eller stimulera läkning?

Sammanfattning SBU:s upplysningstjänst

Upplysningstjänsten har identifierat 56 systematiska översikter från 2010 och framåt som utvärderar icke-kirurgisk laser som behandlingsmetod inom tandvården. De tillstånd som behandlats med laser är olika typer av munslemhinneförändringar, hyperkänsliga tänder, blottad pulpa, nekrotisk pulpa med inflammatorisk reaktion i rothinna och käkben (periapikal osteit), symtom till följd av oralkirurgiska ingrepp, infektion och inflammation kring tandimplantat, tandlossning, smärta och funktionsstörningar i käkled och tuggmuskulatur, samt smärta vid tandreglering. Interventionerna innefattar både behandling med direkt laserljus och så kallad fotodynamisk terapi (PDT) där en fotoaktiv substans först appliceras på behandlingsområdet och därefter aktiveras av laserljuset.

Författarna till översikterna har generellt dragit slutsatsen att effektstorleken är osäker och att evidensen för laserbehandling och PDT vid dessa tillstånd är otillräcklig eller begränsad. De studier som ingår i översikterna är ofta mycket olika med avseende på den lasertyp som använts vid behandlingen, olika exponeringsparametrar, kontrollbehandling, uppföljningstider och studiedesign. I ungefär hälften av översikterna har författarna ansett att studierna är alltför olika för att resultaten ska kunna slås ihop i en metaanalys. Fler välgjorda studier med jämförbara studieprotokoll behövs för att utvärdera effekterna av laserbehandling vid tillstånd som behandlas inom tandvården.

SBU har inte tagit ställning i sakfrågan eftersom vi inte har bedömt de enskilda studiernas kvalitet eller vägt samman resultaten. Här redovisar vi därför endast de enskilda författarnas slutsatser.