Psykologiska, psykosociala och andra icke-farmakologiska insatser för att förebygga posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) hos vuxna
Inledning
Här sammanfattar och kommenterar SBU en systematisk översikt från NICE som utvärderar psykologiska, psykosociala och andra icke-farmakologiska insatser för att förebygga PTSD hos vuxna.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) kan uppkomma efter traumatiska händelser som innebär att man blir utsatt för eller bevittnar faktisk eller risk för död, allvarlig skada eller sexuellt våld [1] (se Faktaruta 1). Kännetecken på PTSD är att man har påträngade symtom relaterat till den traumatiska händelsen genom till exempel återkommande, ofrivilliga och påträngande minnen av traumat, att man undviker situationer eller sinnesintryck som påminner om traumat, får negativa tankar och sinnesstämningar samt blir överspänd eller lättskrämd. Diagnosen PTSD kan sättas först en månad efter den traumatiska händelsen, även om symtomen kan uppkomma tidigare. PTSD är en av få psykiatriska diagnoser där det krävs en känd orsak: en traumatisk händelse. Omkring en av fyra personer diagnostiseras med PTSD efter en traumatisk händelse enligt NICE, men den andelen varierar mellan olika typer av traumatiska händelser. Risken är extra hög efter våldtäkt eller tortyr (cirka 50 %) [2]. Många personer kommer alltså inte att utveckla PTSD efter ett trauma, men ett betydande antal människor gör det. Att förebygga att PTSD utvecklas efter traumatiska händelser är därför önskvärt.
Kommenterad rapport
National Institute for Health and Care Excellence (NICE). Post-traumatic stress disorder: [C] Evidence reviews for psychological, psychosocial and other non-pharmacological interventions for the prevention of PTSD in adults. NICE guideline NG116 Evidence reviews. December 2018.
Senaste sökning i NICE rapporten: 29 januari 2018
SBU:s sammanfattning
Rapporten redogör för insatser som kan förebygga att posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) utvecklas hos vuxna som upplevt en traumatisk händelse. Det är möjligt att kognitiv beteendeterapi (KBT) med traumafokus minskar risken för PTSD-symtom och PTSD-diagnos hos vuxna när det ges inom en månad efter den traumatiska händelsen, men evidensen varierar beroende på vilken annan insats man jämför med och vid vilken tidpunkt resultaten har mätts. Det gick inte att bedöma de övriga förebyggande insatsernas effekter. Det behövs fler studier med hög kvalitet och nya angreppssätt.
SBU:s kommentar
- NICE-rapporten visar att det saknas tydlig kunskap om vilka insatser som kan förebygga posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) hos vuxna, trots att man granskar en mängd olika typer av insatser. Dessa förebyggande insatser är relevanta även i en svensk kontext.
- NICE-rapporten fann att kognitivt beteendeterapi (KBT) med traumafokus minskade både PTSD-symtom och risken för att insjukna i PTSD när det ges inom en månad efter den traumatiska händelsen. Men effekterna av KBT med traumafokus var inte konsistenta över tid eller mellan olika jämförelser (se Tabell 1 och 2, Bilaga 1). Det är därför oklart hur stark evidensen för den förebyggande insatsen är.
- Effekten av KBT med traumafokus baseras på ett litet antal studier där majoriteten av deltagarna hade akut stressyndrom (ASD, se Faktaruta 2) eller PTSD-symtom när den förebyggande behandlingen påbörjades. Denna population representerar troligtvis inte alla som upplevt en traumatisk händelse så effekterna kanske inte kan generaliseras för hela gruppen.
- I NICE-rapporten består den förebyggande insatsen KBT med traumafokus av flera olika terapiformer som kognitiv terapi, cognitive processing therapy, compassion focused therapy, exponering eller förlängd exponering (eng. prolonged exposure), virtual reality exposure therapy, imagery rehearsal therapy, mindfulnessbaserad kognitiv terapi och narrative exposure therapy (NET). Det är inte säkert att de olika terapiformerna skulle uppnå liknande resutat om de hade utvärderats var för sig.
- Effekten av debriefing för att förebygga PTSD hos vuxna går inte att bedöma, men enskilda studier pekar på att debriefing kan vara skadligt eftersom ingen behandling alls gav bättre effekter på PTSD-symtom än debriefing.
- Det hälsoekonomiska underlaget är otillräckligt för att SBU ska kunna bedöma metodernas kostnadseffektivitet i en svensk kontext.
- NICE konstaterar att evidensen för de undersökta insatserna generellt är låg men ger inga rekommendationer för framtida forskning. SBU anser att det behövs mer forskning som utvecklar och testar flera olika typer av förebyggande insatser. Man behöver förstå enskilda komponenter i de förebyggande insatser som har effekt för att kunna bygga upp effektivare insatser. Man bör också studera hur de specifika symtomen på PTSD varierar över tid för att ta reda på bästa tidpunkten för att sätta in förebyggande insatser. Det skulle också vara värdefullt att undersöka behandling av specifika symtom, få mer kunskap kring samsjuklighet och utreda om det är möjligt med screening för att identifiera personer som har nytta av förebyggande insatser.
- NICE använder bortfall (det vill säga alla avhopp) från insatsen som ett mått på insatsens acceptabilitet. Men följsamhet och bortfall är ganska enkelspåriga indikationer på acceptans. Många andra saker kan påverka dessa beteenden. Exempelvis kan en insats vara så krävande eller komplicerad att patienten inte vill påbörja behandlingen eller att terapeuten inte vill erbjuda den. Framtida forskning behöver ta större hänsyn till bieffekter av insatserna och rikta större fokus på acceptans för insatsen, både för patient och terapeut.
Sammanfattning av originalrapporten
Om studierna i originalrapporten
Studierna i denna systematiska översikt av NICE har utvärderat psykologiska, psykosociala eller andra icke-farmakologiska insatser för vuxna personer med risk för att utveckla PTSD på grund av trauma. Trauman kan vara både enskilda och upprepade händelser och exempelvis omfatta svåra olyckor, naturkatastrofer, att vara utsatt för eller bevittna våld och andra övergrepp. Studierna har genomförts inom alla världsdelar.
Population
Översiktens poulation är vuxna personer med risk för att utveckla PTSD, det vill säga personer som har blivit utsatta för en traumatisk händelse definierat enligt DSM (se Faktaruta 1). Denna population består också av personer med akut stressyndrom (se Faktaruta 2) enligt DSM, ICD eller liknande kriterier, personer med kliniskt viktiga symtom på PTSD inom en månad efter en traumatisk händelse och personer med milda (eng. sub-threshold) PTSD-symtom. NICE inkluderar också närstående till personer som har antingen PTSD eller en livshotande sjukdom eller allvarlig skada som svår cancer eller förlamning.
Insatser
Insatserna delades upp i tidig prevention (inom en månad efter händelsen), insatser under pågående exponering (till exempel under krig), tidig förebyggande behandling (mellan en och tre månader efter händelsen) samt sen förebyggande behandling (mer än tre månader efter händelsen). Insatserna skulle vara psykologiska, psykosociala eller andra icke-farmakologiska insatser. Följande förebyggande insatser inkluderades i NICE-rapporten1:
- kognitiv beteendeterapi (KBT) med traumafokus
- KBT utan traumafokus
- personcentrerad terapi
- beteendeterapier
- psykologisk debriefing
- eye movement desensitation and reprocessing (EMDR)
- hypnoterapi
- interpersonell psykoterapi (IPT)
- counselling, vilket inkluderar icke-styrande, stödjande och personcentrerad counselling (i svensk kontext motsvaras detta troligvis av problemorienterad psykosocial behandling)
- parintervention
- föräldraträning eller familjeterapi
- självhjälp med eller utan stöd
- meditation eller mindfulnessbaserad stressreduktion (MBSR)
- praktiskt stöd
- psykoedukation
- akupunktur
- yoga
- massage.
1. Inkluderade insatser innebär att NICE hittat utvärderingsstudier som uppfyllt kriterierna för att ingå i den systematiska översikten. För följande insatser inkluderades inga studier (antingen för att NICE inte hittade några studier eller för att det inte fanns studier med tillräckligt låg risk för bias): psykodynamiska terapier, stödd anställning, problemlösning, kombinerad somatisk och kognitiv terapi, art therapy, peer support, avslappning, motion, repetetiv transcranial magnetic stimulation (rTMS) och bio- eller neurofeedback.
I Faktaruta 3 kan du läsa mer om de olika insatserna. Effekten av dem jämfördes med annan insats, väntelista, uppmärksamhetsplacebo, placebotabletter eller sedvanlig vård.
Utfallsmått
SBU redovisar i den här rapporten endast utfallsmåtten PTSD-diagnos, PTSD-symtom och acceptans för insatsen, eftersom NICE räknar dem som kritiska.
Följande utfallsmått inkluderades i NICE-översikten:
- PTSD-diagnos eller PTSD-symtom
- dissociativa symtom
- funktion (global, känsolmässig och social samt arbetsförmåga)
- sömnsvårigheter
- livskvalitet
- annan psykisk ohälsa
- acceptans för insatsen (mätt genom bortfall).
Sammanfattning av resultaten
Nedan sammanfattar vi de resultat som utgjordes av fler än en studie2 samt bedömdes ha låg tillförlitlighet eller högre enligt NICE:s evidensgradering (se Faktaruta 4). Resultaten presenteras mer utförligt i Tabell 1 och 2 (Bilaga 1).
2. Vid en enstaka liten studie bedömer SBU att det vetenskapliga underlaget i normalfallet har mycket låg tillförlitlighet.
På grund av den stora mängd jämförelser och resultat som presenteras i NICE:s vetenskapliga underlag har SBU valt att fokusera på de utfallsmått som NICE lyfter som centrala, det vill säga PTSD-diagnos, PTSD-symtom och acceptans för insatsen.
Tidig prevention (inom en månad):
- Det var ingen skillnad mellan KBT med traumafokus, ensamt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård, och sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation för varken självskattade eller klinikerskattade PTSD-symtom när de mättes mellan tre månader och ett år efter insatsen (låg tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan KBT med traumafokus, ensamt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård, och sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation för antalet personer som fick diagnosen PTSD när det mättes två till tre månader efter insatsen (låg tillförlitlighet).
- KBT med traumafokus ger bättre effekter på självskattade PTSD-symtom än counselling när de mättes en till tio veckor och fem till sex månader efter insatsen (låg tillförlitlighet).
- KBT med traumafokus ger bättre effekter på klinikerskattade PTSD-symtom än counselling när de mättes en till sex veckor efter insatsen (låg tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan KBT med traumafokus och counselling för självskattade PTSD-symptom när de mättes tre till sex månader efter insatsen (låg tillförlitlighet).
- KBT med traumafokus ledde till att färre personer fick diagnosen PTSD än counselling när det mättes fem till sex veckor eller sex månader efter insatsen (måttlig tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan KBT med traumafokus och counselling för antalet personer som fick diagnosen PTSD när det mättes tre till fyra år efter insatsen (låg tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan enstaka sessioner av debriefing, ensamt eller i kombination med psykoedukation, och ingen behandling alls för självskattade PTSD-symtom när de mättes en till fyra månader efter insatsen (låg tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan självhjälp utan stöd, ensamt eller i kombination med sedvanlig vård, och sedvanlig vård för självskattade PTSD-symtom när de mättes 4 till 13 veckor efter insatsen (låg tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan självhjälp utan stöd, ensamt eller i kombination med sedvanlig vård, och sedvanlig vård för självskattade PTSD-symtom när de mättes tre till åtta veckor eller fem till sex månader efter insatsen (måttlig tillförlitlighet).
Sen förebyggande behandling (efter mer än tre månader):
- Det var ingen skillnad mellan KBT med traumafokus och uppmärksamhetsplacebo eller psykoedukation för självskattade PTSD-symtom när de mättes tre dagar till 13 veckor eller sex till åtta månader efter insatsen (låg tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan KBT utan traumafokus, ensamt eller i kombination med sedvanlig vård, och sedvanlig vård för självskattade PTSD-symtom hos personer med milda symtom när de mättes 2 till 12 veckor efter insatsen (låg tillförlitlighet).
- Självhjälp utan stöd ger bättre effekter på PTSD-symtom än ingen behandling alls när de mättes 6 till 13 veckor efter insatsen (låg tillförlitlighet).
Acceptans för behandling
NICE använder bortfall, avhopp av alla skäl, i studien som ett mått på acceptans.
- Det var ingen skillnad mellan KBT utan traumafokus, ensamt eller i kombination med sedvanlig vård och sedvanlig vård för acceptans för tidig förebyggande behandling av PTSD (måttlig tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan KBT utan traumafokus och counselling för acceptans för tidig förebyggande behandling av PTSD (låg tillförlitlighet).
- Ingen behandling alls ger bättre acceptans för tidig förebyggande behandling av PTSD än en till två sessioner av debriefing (låg tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan självhjälp, ensamt eller i kombination med sedvanlig vård, och sedvanlig vård för acceptans för tidig förebyggande behandling av PTSD (låg tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan en session av psykoedukation, ensamt eller i kombination med sedvanlig vård och sedvanlig vård eller ingen behandling för acceptans för tidig förebyggande behandling av PTSD (låg tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan KBT utan traumafokus, ensamt eller i kombination med sedvanlig vård, och sedvanlig vård för acceptans för sen förbyggande behandling av PTSD (låg tillförlitlighet).
- Det var ingen skillnad mellan behavoural sleep intervention och placebotabletter eller uppmärksamhetsplacebo för acceptans för sen förbyggande behandling av PTSD (låg tillförlitlighet).
- Väntelista ger bättre acceptans för sen förebyggande behandling av PTSD än självhjälp utan stöd (måttlig tillförlitlighet).
Hälsoekonomiska beräkningar
NICE gjorde också en systematisk översikt av ekonomiska utvärderingar av psykologiska, psykosociala och andra icke-farmakologiska insatser för att förebygga PTSD hos vuxna. I den identifierades en australisk studie som jämförde KBT med traumafokus med psykoedukation. KBT med traumafokus var dominant vilket innebär att det uppskattades ge både lägre totala kostnader och ha bättre effekt för att förebygga PTSD hos patienter med hög distress (emotionell obehagskänsla) än psykoedukation. Hos patienter med låg distress beräknades en kostnadseffektivitetskvot på 20 938 australiska dollar (cirka 142 000 kronor3) per QALY.
I studien bedömde författarna kostnadseffektiviteten av KBT med traumafokus jämfört med psykoedukation för vuxna patienter med cancer och PTSD-symtom. Dessa delades in i två grupper: låg respektive hög distress. Direkta kostnader för interventionerna och annan hälso-och sjukvård inkluderades i analysen.
3. Priserna i denna kommentar är omräknade med hjälp av PPP:er (köpkraftsjusterade valutakurser) via CCEMG – EPPI-Centre Cost Converter version 1.6 på http://eppi.ioe.ac.uk/costconversion/ (IMF PPPer). Data hämtat 190814.
Originalrapportens slutsatser och rekommendationer
NICE:s slutsatser och rekommendationer är resultatet av diskussioner och tolkningar som dess kommitté har gjort. NICE har utifrån ett brittiskt hälso- och sjukvårdsperspektiv gjort prioriteringar av resursanvändning (personal, lokaler, apparatur) och överväganden kring terapitraditioner, ekonomiskt utrymme, etiska och sociala faktorer med mera. De prioriteringar som NICE gör utgår därmed inte enbart från det vetenskapliga underlaget utan innefattar även andra hänsynstaganden. SBU har inte granskat eller tagit ställning till NICE:s prioriteringar eller rekommendationer, utan fokuserar på det vetenskapliga underlaget. NICE:s rekommendationer redovisas endast som information till läsaren.
NICE:s kommitté konstaterar att evidensen för de undersökta insatserna generellt är låg, med några få undantag. Detta beror på hög risk för bias, det vill säga snedvridning av resultaten, bland annat på grund av hur randomiseringsprocessen gått till, i vilken grad mätning av utfallet har blindats, att deltagarantalet är lågt samt imprecision i resultaten med vida konfidensintervall.
- Kommittén rekommenderar kognitiv beteendeterapi (KBT) med traumafokus till vuxna med klinskt viktiga PTSD-symtom eller akut stressyndrom inom en månad efter den traumatiska händelsen för att förebygga PTSD, eftersom det troligtvis har effekter över lång sikt.
- Kommittén rekommenderar att aktiv uppföljning ska övervägas för vuxna som får milda symtom på PTSD under den första månaden efter en traumatisk händelse. Det fanns nämligen inte samstämming evidens för att någon intervention kunde förebygga PTSD för denna grupp, och aktiv uppföljning kan då vara ett sätt att hantera de problem som kan föregå PTSD. Eftersom alla inte utvecklar PTSD efter en traumatisk händelse så är det inte nödvändigt att ge förebyggande insatser till alla. Rekommendationen är baserad på klinisk erfarenhet.
- Kommittén avråder från debriefing för att förebygga PTSD hos vuxna eftersom enskilda studier har pekat på skadliga effekter. Om insatsen som bäst är ineffektiv kan det dessutom leda till att annan verksam behandling väljs bort.
- Kommittén övervägde att rekommendera eye movement desensitation and reprocessing (EMDR) för att förebygga PTSD under den första månaden efter en traumatisk händelse, men ansåg att det inte är lämpligt eftersom effekterna inte är statisktiskt säkerställda över tid.
- Kommittén ger ingen rekommendation för behandling av mindre uttalade PTSD-symtom tre månader efter den traumatiska händelsen eftersom de ansåg att personer med sådana symtom inte har något kliniskt behov av en förebyggande insats.
- Kommittén ger ingen rekommendation för meditation och mindfulnessbaserad stressreduktion (MBSR) för att förebygga PTSD. Det fanns viss evidens för sen förebyggande behandling för vuxna som hade PTSD-symtom under tröskelnivån tre månader efter den traumatiska händelsen, men kommittén ifrågasatte behovet av behandling för dessa individer.
- Kommittén ger ingen rekommendation för intensivvårddagböcker (som ingår i insatsen praktiskt stöd) för att förebygga PTSD. Det fanns begränsad evidens för att dagböcker kunde minska PTSD-symtom hos vuxna mellan en och tre månader efter att de hade vårdats på en intensivvårdsavdelning, men kommittén ifrågasatte generaliserbarheten i dessa fynd.
- Kommittén ger ingen rekommendation för en session av psykoedukation för att förebygga PTSD hos vuxna, eftersom evidensen för denna insats var oklar.
- Kommittén ger ingen rekommendation för akupunktur kombinerat med traumafokuserad KBT för att förebygga PTSD hos vuxna en månad efter den traumatiska händelsen, eftersom effekten var oklar när man kombinerade dessa insatser.
- Kommittén ger ingen rekommendaton för yoga för att förebygga PTSD hos vuxna en månad efter den traumatiska händelsen men övervägde att avråda från insatsen, då det var oklart om den gav negativa konsekvenser.
- Kommittén ger ingen rekommendation för en kombinerad massage- och avslappningsintervention, eftersom evidensen för denna insats var oklar.
För att starkt rekommendera en insats krävde kommittén att resultaten från studierna var likartade för flera utfallsmått, hade lång uppföljningstid samt att effekten var likartad vid flera uppföljningsperioder. Kommittén valde också att ge en svag rekommendation kring en insats där det fanns informell konsensus i gruppen.
Behov av framtida forskning enligt originalrapporten
Originalrapporten redogör inte för några framtida forskningsbehov.
SBU:s granskning av originalrapporten
Vid SBU:s genomgång av originalrapporten användes en granskningsmall för systematiska översikter som kallas AMSTAR. Granskningen visade att litteratursökning, studieurval och dataextraktion uppfyllde definierade kvalitetskrav för en systematisk översikt.
Faktaruta 1 Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
Tillståndet posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) kan uppstå efter att en person har drabbats av ett trauma eller bevittnat händelser där någon annan drabbats [1]. Traumat kan bestå av en avgränsad händelse, som till exempel en trafikolycka, en brand eller ett rån (enkla trauman), eller av upprepade händelser med skadlig emotionell och kognitiv påverkan under en lång period där det varit svårt eller omöjligt att undvika eller fly från situationen. Det kan till exempel vara tortyr, slaveri, folkmord, långvarigt och upprepat våld i nära relationer, sexuella eller fysiska övergrepp (komplexa trauman).
PTSD kan även uppstå om en person får höra om något som drabbat en närstående, eller om man upprepade gånger utsatts för motbjudande detaljer i traumatiska händelser under tjänsteutövning, vilket exempelvis kan drabba räddningspersonal.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) utmärks av:
- påträngande minnen som är associerade med den traumatiska händelsen eller händelserna
- undvikande av tankar, minnen, händelser, situationer eller personer som kan påminna om händelsen
- försämrade kognitiva funktioner och negativa förändringar i sinnesstämning
- överspändhet som till exempel irritabilitet och argsinthet, lättskrämdhet, överdriven vaksamhet eller koncentrationssvårigheter.
En PTSD-diagnos kan sättas tidigast en månad efter den traumatiska händelsen. Personer med PTSD har ofta samsjuklighet med andra psykiska tillstånd, som exempelvis depression, ångestsyndrom, bipolär sjukdom och missbruk.
I forskning används utöver de diagnostiska klassificeringssystemen DSM eller ICD även olika validerade skalor som mäter graden av PTSD. Kriterierna för en traumatisk händelse ändrades i DSM-5 och studierna i NICE-rapporten är främst baserade på DSM-IV kriterierna.
Definitionen av PTSD i den engelska versionen av DSM-5 skiljer sig från den svenska. I den svenska saknas en essentiell del av kriteriet för PTSD i den engelska versionen, nämligen upplevd risk för allvarlig skada eller sexuellt våld. Den svenska översättningen nämner endast exponering för faktisk död eller livsfara, allvarlig skada eller sexuellt våld. Detta täcker inte den del av kriteriet i den engelska versionen som även inkluderar att vara utsatt för en risk för allvarlig skada eller sexuellt våld. Exempel på händelser som inte täcks av den svenska versionen av kriteriet är därmed händelser där patienten upplever risk för allvarlig skada, men inte har ådragit sig en faktisk allvarlig fysisk skada.
Faktaruta 2 Akut stresssyndrom (ASD, eng. acute stress disorder)
Akut stressyndrom (ASD) är en övergående reaktion på en händelse eller upplevelse som utgör en extrem fysisk eller psykisk belastning hos en person som inte uppvisar några tecken på annan psykisk sjukdom. Till skillnad från post traumatiskt stressyndrom (PTSD) så varar ASD en relativt kort tid, mellan tre dagar och en månad efter den traumatiska händelsen. Relationen mellan ASD och PTSD är komplicerad – alla med ASD får inte PTSD och många som utvecklat PTSD har inte haft ASD.
Faktaruta 3 Inkluderade insatser
- Kognitiv beteendeterapi (KBT) med traumafokus
Denna grupp innefattar flera terapiformer, som kognitiv terapi, kognitiv bearbetningsterapi (eng. cognitive processing therapy), compassion focused therapy, exponering eller förlängd exponering (eng. prolonged exposure), virtual reality exposure therapy, imagery rehearsal therapy, mindfulnessbaserad kognitiv terapi och narrative exposure therapy (NET). Några av dessa terapiformer innehåller utbildning kring psykologiska trauman, ångesthantering, exponeringsterapi och kognitiv omstrukturering [3]. Flera av dessa terapiformer innehåller också komponenter som att återuppleva och återberätta den traumatiska händelsen. - KBT utan traumafokus
Här inkluderade NICE en studie om mind-body bridging program (MMB) för sömnhantering och KBT för restsymtom efter hjärnskakning där man använde ett individanpassat angreppssätt. - Psykologisk debriefing
Här inkluderade NICE studier om debriefing och ”critical incident stress debriefing” i grupp, med eller utan psykoedukation. Behandlingen bestod av strukturerade samtal kring upplevelsen kombinerat med praktisk information för att normalisera gruppmedlemmarnas reaktioner på den traumatiska händelsen och för att underlätta deras återhämtning. Behandlingen leds ofta av ett speciellt tränat team på två till fyra personer. - Eye movement desensitation and reprocessing (EMDR, ögonrörelseterapi)
Här inkluderade NICE studier med ett särskilt EMDR-protokoll från 2008 (R-TEP) [4]. Behandlingen kräver ofta två till fyra sessioner. - Självhjälp utan stöd
Här inkluderade NICE studier om kunskapsmaterial eller utbildningar om hur man ska bearbeta en olycka eller en traumatisk händelse. Materialet bestod av böcker, broschyrer och digital information samt internetbaserad kognitiv träning och expressivt skrivande. - Självhjälp med stöd
Här inkluderade NICE studier om behandling i form av tre sessioner av expressivt skrivande med stöd samt en studie om en session av att spela Tetris i samband med att man återkallar minnet av olyckan. - Psykoedukation
Här inkluderade NICE studier med en enstaka session av psykoedukation i form av en folder som innehöll information om normala reaktioner på traumatiska händelser, information kring hur man ska upptäcka och hantera stress eller psykologisk första hjälpen.
Faktaruta 4 Evidensgradering enligt GRADE
GRADE-systemet (http://www.gradeworkinggroup.org) används för att göra en strukturerad bedömning av tillförlitligheten (evidensstyrkan) hos varje sammanvägt delresultat (utfall) i en systematisk översikt. Den sakliga grunden för värderingen ska redovisas tydligt så att det är möjligt för andra att granska och göra sin egen bedömning.
Bedömningen av tillförlitlighet innefattar, för varje sammanvägt delresultat:
- hur stor risken är för systematiska fel i studierna (snedvridning, eng. bias)
- hur mycket studierna motsäger varandra (bristande samstämmighet, eng. inconsistency)
- i vilken grad som de studerade förhållandena skiljer sig från den aktuella frågan (bristande överförbarhet, eng. indirectness)
- hur stor den statistiska osäkerheten är (bristande precision, eng. imprecision)
- hur stor risken är för snedvriden publicering av studier och resultat (eng. publication bias).
Hänsyn tas också till storleken på delresultatet, eventuellt samband mellan dos och respons samt i vilken riktning som tänkbara snedvridande faktorer kan förväntas verka.
Tillförlitligheten graderas i fyra nivåer:
- Det sammanvägda resultatet har hög tillförlitlighet (
) - Det sammanvägda resultatet har måttlig tillförlitlighet (
) - Det sammanvägda resultatet har låg tillförlitlighet (
) - Det sammanvägda resultatet har mycket låg tillförlitlighet (
)
Lästips
- Allsopp K, Brewin CR, Barrett A, Williams R, Hind D, Chitsabesan P, et al. Responding to mental health needs after terror attacks. BMJ 2019;366:l4828.
- Bryant RA. Acute stress disorder: What it is and how to treat it. New York, NY, US, Guilford Press; 2016.
- Freedman SA. Psychological Interventions to Prevent PTSD. Psychiatric Annals 2019;7:314-319.
- Roberts NP, Kitchiner NJ, Kenardy J, Robertson L, Lewis C, Bisson JI. Multiple session early psychological interventions for the prevention of post‐traumatic stress disorder. Cochrane Database of Systematic Reviews 2019.
Referenser
- American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed.). Arlington, VA: American Psychiatric Publishing. 2013: 271–80. ISBN 978-0-89042-555-8.
- Breslau N, Kessler RC, Chilcoat HD, Schultz LR, Davis GC, Andreski P. Trauma and posttraumatic stress disorder in the community: the 1996 Detroit Area Survey of Trauma. Archives of general psychiatry. 1998;55:626-32.
- Bryant RA. The Current Evidence for Acute Stress Disorder. Current psychiatry reports. 2018;20:111.
- Shapiro E, Laub B. Early EMDR Intervention (EEI): A Summary, a Theoretical Model, and the Recent Traumatic Episode Protocol (R-TEP). J EMDR Prac Res 2018;2:79-96.
Projektgrupp och granskare
Sakkunnig
Emily Holmes, professor i psykologi, Uppsala universitet
SBU
- Margareta Hedner, projektledare
- Jien Long, hälsoekonom
- Caroline Jungner, projektadministratör
Granskare
Ata Ghaderi, professor i psykologi, Karolinska Institutet
Bindningar och jäv
Sakkunniga och granskare har i enlighet med SBU:s krav inlämnat deklaration rörande bindningar och jäv. Dessa dokument finns tillgängliga på SBU:s kansli. SBU har bedömt att de förhållanden som redovisas där är förenliga med kraven på saklighet och opartiskhet.
Bilaga 1
Resultaten har tabellerats efter typ av insats: tidig prevention (inom 1 månad efter händelsen) i Tabell 1, sen förebyggande behandling (minst 3 månader efter traumat) i Tabell 2 samt acceptans för behandling i Tabell 3. I tabellerna presenteras de resultat som bygger på jämförelser med mer än en studie1. För insatser under pågående exponering (till exempel under krig) och tidig förebyggande behandling (inom 1–3 månader efter händelsen) inkluderade NICE bara resultat med en studie och detta är därmed inte tabellerat av SBU. Evidensgraderingen är gjord av NICE.
1. Vid en enstaka liten studie bedömer SBU att det vetenskapliga underlaget i normalfallet har mycket låg tillförlitlighet.
| CAPS = Clinician Administered PTSD Scale; IES = Impact of Event Scale; IES-R = Impact of Event Scale-Revised; KBT = Kognitiv beteendeterapi; KI = Konfidensintervall; PDS = Post-traumatic Diagnostic Scale; PSS-I = PTSD Symptom Scale – Interview; PSS-SR = PTSD Symptom Scale-Self Report; PTSD = Posttraumatiskt stressyndrom; RR = Riskkvot; SMD = Standardiserad medelvärdesskillnad | |||||
| Jämförelse | Antal studier/ patienter |
Utfallsmått Uppföljning |
Resultat SMD/ RR (KI) |
Tillförlitlighet | Figur (i originalrapporten) |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation) jämfört med väntelista eller ingen behandling | 2/227 | PTSD-symtom (klinikerskattad, CAPS change score) 3 till 5 veckor |
SMD –2,20 (–3,90 till –0,51) Fördel KBT med traumafokus |
Mycket låg |
Figur 3 |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation | 2/87 | PTSD-symtom (självskattad, PLC/PSS-SR change score) 1 till 6 veckor |
SMD –0,25 (–1,87 till 0,38) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 11 |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation | 2/84 | PTSD-symtom (självskattad, PLC/PSS-SR change score) 3 månader |
SMD –0,36 (–0,79 till 0,07) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 12 |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation | 2/88 | PTSD-symtom (självskattad, PLC/PSS-SR change score) 1 år |
SMD –0,39 (–0,82 till 0,03) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 14 |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation | 4/232 | PTSD-symtom (klinikerskattad, CAPS/PSS-I change score) 1 till 10 veckor |
SMD –0,29 (–0,63 till 0,04) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 15 |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation | 3/188 | PTSD-symtom (klinikerskattad, CAPS/PSS-I change score) 2 till 3 månader |
SMD –0,18 (–0,47 till 0,11) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 16 |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation | 2/77 | PTSD-symtom (klinikerskattad, CAPS change score) 6 månader |
SMD –0,81 (–1,88 till 0,26) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 17 |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation | 2/88 | PTSD-symtom (klinikerskattad, CAPS/PSS-I change score) 1 år |
SMD –0,05 (–0,47 till 0,37) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 18 |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation | 2/93 | PTSD (antalet personer som har diagnosen PTSD) 6 till 10 veckor |
RR 0,47 (0,20 till 1,13) KBT med traumafokus: 14/49 (29 %) Sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller psykoedukation: 26/44 (59 %) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 19 |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation | 2/184 | PTSD (antalet personer som har diagnosen PTSD) 2 till 3 månader |
RR 0,71 (0,53 till 0,95) KBT med traumafokus: 40/93 (43 %) Sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller psykoedukation: 56/91 (62 %) Fördel KBT med traumafokus |
Låg |
Figur 20 |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation | 2/197 | PTSD (antalet personer som har diagnosen PTSD) 6 månader |
RR 0,74 (0,28 till 1,93) KBT med traumafokus: 21/100 (21 %) Sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller psykoedukation: 28/97 (29 %) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 21 |
| KBT med traumafokus jämfört med counselling | 4/133 | PTSD-symtom (självskattad, IES-R/PLC/PDS/PSS-SR change score) 1 till 10 veckor |
SMD –0,71 (–1,14 till –0,28) Fördel KBT med traumafokus |
Låg |
Figur 30 |
| KBT med traumafokus jämfört med counselling | 2/59 | PTSD-symtom (självskattad, IES-R/PLC/ change score) 5 till 6 månader |
SMD –0,61 (–1,14 till –0,08) Fördel KBT med traumafokus |
Låg |
Figur 32 |
| KBT med traumafokus jämfört med counselling | 2/82 | PTSD-symtom (självskattad, PLC/PSS-SR change score) 11 till 12 månader |
SMD –0,50 (–0,95 till –0,06) Fördel KBT med traumafokus |
Mycket låg |
Figur 33 |
| KBT med traumafokus jämfört med counselling | 3/94 | PTSD-symtom (klinikerskattad, CAPS/PSS-I change score) 1 till 6 veckor |
SMD –0,58 (–1,00 till –0,17) Fördel KBT med traumafokus |
Låg |
Figur 34 |
| KBT med traumafokus jämfört med counselling | 2/66 | PTSD-symtom (klinikerskattad, CAPS/PSS-I change score) 3 till 6 månader |
SMD –0,38 (–0,87 till 0,11) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 35 |
| KBT med traumafokus jämfört med counselling | 2/81 | PTSD-symtom (klinikerskattad, CAPS/PSS-I change score) 1 till 3 år |
SMD –0,21 (–1,20 till 0,78) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 36 |
| KBT med traumafokus jämfört med counselling | 2/86 | PTSD (antalet personer som har diagnosen PTSD) 5 till 6 veckor |
RR 0,59 (0,35 till 0,98) KBT med traumafokus: 17/54 (31 %) Counselling: 17/32 (53 %) Fördel KBT med traumafokus |
Måttlig |
Figur 37 |
| KBT med traumafokus jämfört med counselling | 2/91 | PTSD (antalet personer som har diagnosen PTSD) 1 månad |
RR 0,32 (0,04 till 2,64) KBT med traumafokus: 13/45 (29 %) Counselling: 22/36 (61 %) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 37 |
| KBT med traumafokus jämfört med counselling | 4/161 | PTSD (antalet personer som har diagnosen PTSD) 6 månader |
RR 0,57 (0,39 till 0,83) KBT med traumafokus: 34/94 (36 %) Counselling: 43/67 (64 %) Fördel KBT med traumafokus |
Måttlig |
Figur 37 |
| KBT med traumafokus jämfört med counselling | 2/137 | PTSD (antalet personer som har diagnosen PTSD) 3 till 4 år |
RR 0,69 (0,46 till 1,04) KBT med traumafokus: 22/83 (27 %) Counselling: 25/54 (46 %) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 37 |
| En/två sessioner av debriefing (ensamt eller i kombination med psykoedukation) jämfört med ingen behandling | 5/392 | PTSD-symtom (självskattade, IES change score) 1 till 4 månader |
SMD 0,13 (–0,11 till 0,37) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 109 |
| En/två sessioner av debriefing (ensamt eller i kombination med psykoedukation) jämfört med ingen behandling | 2/162 | PTSD-symtom (självskattade, IES change score) 6 månader |
SMD 0,02 (–0,29 till 0,32) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 110 |
| En/två sessioner av debriefing (ensamt eller i kombination med psykoedukation) jämfört med ingen behandling | 2/217 | PTSD-symtom (klinikerskattade, SI-PTSD/CAPS change score) 1 till 3 månader |
SMD –0,44 (–1,52 till 0,64) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 113 |
| En/två sessioner av debriefing (ensamt eller i kombination med psykoedukation) jämfört med ingen behandling | 3/313 | Diagnos av PTSD 3 till 6 månader |
RR 1,21 (0,85 till 1,73) Debriefing: 52/164 (32 %) Ingen behandling: 35/149 (23 %) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 116 |
| Debriefing i grupp jämfört med ingen behandling | 2/100 | PTSD-symtom (självskattade, IES-R change score) 0 till 5 veckor |
SMD 0,08 (–0,95 till 1,12) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 126 |
| Självhjälp (utan stöd ensamt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård | 3/483 | PTSD-symtom (självskattade, PDS/IES/IES-R change score) 4 till 13 veckor |
SMD 0,00 (–0,32 till 0,32) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 170 |
| Självhjälp (utan stöd ensamt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård | 2/400 | PTSD-symtom (självskattade, PLD/IES-R change score) 6 till 8 veckor |
SMD 0,12 (–0,08 till 0,32) Ingen skillnad |
Måttlig |
Figur&nsbp;171 |
| Självhjälp (utan stöd ensamt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård | 3/462 | PTSD-symtom (självskattade, PDS/IES/IES-R change score) 5 till 6 månader |
SMD 0,08 (–0,14 till 0,31) Ingen skillnad |
Måttlig |
Figur 172 |
| En session av psykoedukation (enskilt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård eller ingen behandling | 2/106 | PTSD-symtom (självskattade, PSS-SR/IES-R change score) Direkt efter insats |
SMD 0,23 (–0,16 till 0,61) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 224 |
| En session av psykoedukation (enskilt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård eller ingen behandling | 2/151 | PTSD-symtom (självskattade, PSS-SR change score) 2 till 6 månader |
SMD –0,19 (–0,51 till 0,13) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 225 |
| En session av psykoedukation (enskilt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård eller ingen behandling | 2/253 | PTSD-diagnos 6 månader |
RR 0,96 (0,62 till 1,48) Psykoedukation: 30/127 (24 %) Sedvanlig vård eller ingen behandling: 31/126 (25 %) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 226 |
| DTS = Davidson Trauma Scale; HTQ = Harvard Trauma Questionnaire; IES = Impact of Event Scale; IES-R = Impact of Event Scale-Revised; KBT = Kognitiv beteendeterapi; KI = Konfidensintervall; PCL = PTSD Checklist for DSM-5; PSS-SR = PTSD Symptom Scale-Self Report; PTSD = Posttraumatiskt stressyndrom; SMD = Standardiserad medelvärdesskillnad | |||||
| Jämförelse | Antal studier/ patienter | Utfallsmått uppföljning | Resultat SMD (KI) |
Tillförlitlighet | Figur (i originalrapporten) |
| KBT med traumafokus jämfört med väntelista eller ingen behandling | 2/428 | PTSD-symtom (självskattad, PLC/HTQ change score) 1 till 2 månader |
SMD –1,00 (–1,88 till –0,12) Fördel KBT med tramafokus |
Mycket låg |
Figur 54 |
| KBT med traumafokus jämfört med väntelista eller ingen behandling | 2/168 | PTSD-symtom (självskattad, PLC/HTQ change score) 5 till 6 månader |
SMD –0,49 (–0,80 till –0,18) Fördel KBT med tramafokus |
Mycket låg |
Figur 55 |
| KBT med traumafokus jämfört med uppmärksamhetsplacebo eller psykoedukation (för personer med milda symtom på PTSD (eng. below threshold)) | 2/355 | PTSD-symtom (självskattad, PLC/IES change score) 0,4 till 13 veckor |
SMD –0,03 (–0,36 till 0,30) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 66 |
| KBT med traumafokus jämfört med uppmärksamhetsplacebo eller psykoedukation (för personer med milda symtom på PTSD (eng. below threshold)) | 2/317 | PTSD-symtom (självskattade, PLC/IES change score) 6 till 8 månader |
SMD –0,35 (–1,14 till 0,43) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 68 |
| KBT utan traumafokus (enskilt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård (för personer med milda symtom på PTSD (eng. below threshold)) | 2/103 | PTSD-symtom (självskattade, PLC/IES-R change score) 2 till 12 veckor |
SMD –0,31 (–0,70 till 0,09) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 76 |
| Behavourial sleep intervention jämfört med placebotabletter eller uppmärksamhetsplacebo (för personer med milda symtom på PTSD (eng. below threshold)) | 2/61 | PTSD-symtom (självskattade, PCL change score) Direkt efter insats |
SMD –0,23 (–1,57 till 1,10) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 97 |
| Självhjälp (utan stöd) jämfört med ingen behandling | 2/288 | PTSD-symtom (självskattade, PSS-SR/PCL change score) 6 till 13 veckor |
SMD –0,78 (–1,03 till –0,53) Fördel självhjälp (utan stöd) |
Låg |
Figur 185 |
| Självhjälp (utan stöd) jämfört med ingen behandling | 2/296 | PTSD-symtom (självskattade, PSS-SR/PCL change score) 1 till 3 månader |
SMD –0,33 (–1,56 till 0,90) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 186 |
| Självhjälp (utan stöd, ensamt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med uppmärksamhetsplacebo eller sedvanlig vård | 2/275 | PTSD-symtom (självskattade, PCL/DTS change score) 2 till 4 veckor |
SMD –0,28 (–0,66 till 0,10) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 191 |
| Självhjälp (utan stöd, ensamt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med uppmärksamhetsplacebo eller sedvanlig vård | 3/299 | PTSD-symtom (självskattade, PCL/DTS change score) 1 till 5 månader |
SMD –0,26 (–0,67 till 0,16) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 192 |
| Meditiation/mindfulnessbaserad stressreducering (ensamt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med ingen behandling, väntelista eller sedvanlig vård | 3/105 | PTSD-symtom (självskattade, PCL/IES change score) 8 veckor |
SMD –0,75 (–1,16 till –0,35) Fördel meditiation/mindfulnessbaserad stressreducering |
Mycket låg |
Figur 216 |
| KBT = Kognitiv beteendeterapi; KI = Konfidensintervall; RR = Riskkvot | |||||
| Jämförelse Typ av insats |
Antal studier/ patienter | Resultat RR (KI) |
Tillförlitlighet | Figur (i originalrapporten) | |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation) jämfört med väntelista eller ingen behandling | 3/377 | RR 1,04 (0,56 till 1,93) KBT med traumafokus: 40/204 (20 %) Väntelista eller ingen behandling: 29/173 (17 %) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 10 | |
| KBT med traumafokus (enskilt eller i kombination med psykoedukation eller sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller en session av psykoedukation Tidig prevention (mindre än 1 månad) |
5/441 | RR 1,18 (0,84 till 1,66) KBT med traumafokus: 54/223 (24 %) Sedvanlig vård, uppmärksamhetsplacebo eller psykoedukation: 46/218 (21 %) Ingen skillnad |
Måttlig |
Figur 29 | |
| KBT med traumafokus jämfört med counselling | 7/181 | RR 1,22 (0,74 till 2,01) KBT med traumafokus: 36/163 (22 %) Counselling: 20/123 (16 %) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 48 | |
| En/två sessioner av debriefing (ensamt eller i kombination med psykoedukation) jämfört med ingen behandling Tidig prevention (mindre än 1 månad) |
7/795 | RR 1,45 (1,01 till 2,10) Debriefing: 102/440 (23 %) Ingen behandling: 57/355 (16 %) Fördel ingen behandling |
Låg |
Figur 123 | |
| Debriefing i grupp jämfört med ingen behandling Tidig prevention (mindre än 1 månad) |
2/137 | RR 2,06 (0,26 till 16,58) Debriefing i grupp: 20/62 (32 %) Ingen behandling: 20/75 (26 %) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 127 | |
| Självhjälp (utan stöd ensamt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård Tidig prevention (mindre än 1 månad) |
4/753 | RR 1,12 (0,92 till 1,38) Självhjälp: 121/386 (31 %) Sedvanlig vård: 105/367 (29 %) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 184 | |
| En session av psykoedukation (enskilt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård eller ingen behandling Tidig prevention (mindre än 1 månad) |
3/618 | RR 1,14 (0,93 till 1,40) Psykoedukation: 100/269 (37 %) Sedvanlig vård eller ingen behandling: 78/249 (31 %) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 229 | |
| KBT med traumafokus jämfört med väntelista eller ingen behandling Sen förebyggande behandling (mer än 3 månader efter händelsen) |
3/546 | RR 1,32 (0,55 till 3,15) KBT med traumafokus: 62/289 (21 %) Väntelista eller ingen behandling: 51/257 (20 %) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 60 | |
| KBT utan traumafokus (enskilt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med sedvanlig vård Sen förebyggande behandling (mer än 3 månader efter händelsen) |
2/109 | RR 0,75 (0,17 till 3,38) KBT utan traumafokus: 3/61 (5 %) Sedvanlig vård: 3/48 (6 %) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 82 | |
| Behavourial sleep intervention jämfört med placebotabletter eller uppmärksamhetsplacebo Sen förebyggande behandling (mer än 3 månader efter händelsen) |
2/32 | RR 1,15 (0,51 till 2,62) Behavourial sleep intervention: 10/39 (26 %) Placebotabletter eller uppmärksamhetsplacebo: 8/36 (22 %) Ingen skillnad |
Låg |
Figur 102 | |
| Självhjälp (utan stöd) jämfört med väntelista Sen förebyggande behandling (mer än 3 månader efter händelsen) |
2/345 | RR 3,53 (1,50 till 8,29) Självhjälp: 53/229 (23 %) Väntelista: 7/116 (6 %) Fördel väntelista |
Måttlig |
Figur 190 | |
| Meditiation/mindfulness-baserad stressreducering (ensamt eller i kombination med sedvanlig vård) jämfört med ingen behandling, väntelista eller sedvanlig vård Sen förebyggande behandling (mer än 3 månader efter händelsen) |
3/130 | RR 0,99 (0,51 till 1,92) Meditiation/mindfulness-baserad stressreducering: 13/66 (20 %) Ingen behandling, väntelista eller sedvanlig vård: 13/64 (20 %) Ingen skillnad |
Mycket låg |
Figur 220 | |
Ordförklaringar
Standardiserad medelskillnad (eng. Standardized Mean Difference)
Ett generellt standardiserat mått för att visa skillnader i effekt där medelvärdesskillnaden dividerats med en vägd spridning (standardavvikelsen) avseende interventions- respektive kontrollgrupp.
Riskkvot eller relativ risk (eng. Risk Ratio)
Kvoten mellan risktalen hos två undersökta grupper. Exemplevis kan ena risktalet gälla sannolikheten för återfall i sjukdom efter viss en psykologisk behandling i behandlad grupp och andra risktalet gälla motsvarande sannolikhet för återfall hos en icke-behandlad grupp (kontrollgrupp).
Konfidensintervall
Typ av osäkerhetsintervall för en statistisk skattning. Konfidensintervallet förväntas vid upprepade statistiska tester innehålla det sanna värdet i en i förväg vald andel av fallen. Ofta väljs 95 %.
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
