Omhändertagande av föräldrar och syskon till dödfödda barn

Pågående projekt

SBU granskar aktuell och välgjord forskning och tar reda på vilken effekt olika insatser har, om det finns några risker eller etiska problem och vad som gör mest nytta för pengarna inom områdena hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst, funktionstillstånd- och funktionshinder samt arbetsmiljö.

Lästid: ca 1 min Publikationstyp:
Dela:

Bakgrund

Att få ett dödfött barn kan ge omfattande och långvariga psykosociala konsekvenser för kvinnan och familjen, med ökad risk för depressiva symptom och försämrad relation inom familjen. Vilket omhändertagandet familjerna får kan vara viktigt för hur deras sorg utvecklas. Omhändertagandet ser dock till viss del olika ut i landet.  

Dödföddhet definieras i Sverige som framfödandet av ett barn som inte visar livstecken efter 22 fullgångna graviditetsveckor. I Sverige drabbas 3-4 barn per 1000 födslar.

Syfte

Projektet syftar till att utvärdera det vetenskapliga stödet avseende omhändertagande av föräldrar och syskon till dödfödda barn. Det är ett regeringsuppdrag som ska redovisas till Socialdepartementet senast den 31 december 2022. Resultaten kommer även att ligga till grund för Socialstyrelsens kommande rekommendationer avseende omhändertagandet av familjer vid dödföddhet. 

Beräknad publicering: Kvartal 4, 2022 Diarienr: SBU 2021/219

Projektgrupp

Sakkunniga

  • Carina Berterö, professor omvårdnad, Linköpings universitet
  • Ingegerd Hildingsson, professor reproduktiv hälsa, Uppsala universitet
  • Margareta Persson, docent reproduktiv och perinatal hälsa, Umeå universitet
  • Josefin Sveen, docent medicinsk psykologi, Uppsala universitet

SBU

  • Nathalie Peira, projektledare
  • Rebecca A Silverstein, biträdande projektledare
  • Maja Kärrman Fredriksson, informationsspecialist
  • Anna Attergren Granath, projektadministratör
Sidan uppdaterad