Observera att det är möjligt att ladda ner hela eller delar av en
publikation. Denna pdf/utskrift behöver därför inte vara komplett.
Hela publikationen och den senaste versionen hittar ni på
www.sbu.se/2022_05
Signs of Safety
En modell för utredning och uppföljning av barns trygghet och säkerhet
Om, hur, för vem och under vilka omständigheter fungerar Signs of Safety för att på ett säkert sätt minska antalet placerade eller återplacerade barn i samhällsvård och öka antalet barn som återförenas med sin familj?
Signs of Safety är en modell som används vid flera av socialtjänstens barn- och ungdomsenheter i Sverige. Modellen utvecklades av familjeterapeuten Andrew Turnell och socialarbetaren Steve Edwards under 1990-talet med avsikt att användas inom den myndighetsstyrda barnskyddsverksamheten i Australien. För närvarande består modellen av en lösningsfokuserad metod för samtal med föräldrar och barn där man med utgångspunkt i en värdegrund (partnership) kartlägger, riskbedömer, säkerhetsplanerar och följer upp den oro som finns för barnet och vad som kan behövas för att förstärka det som fungerar med hjälp av familjen och barnets nätverk. Den aktuella och framtida risken för barnets säkerhet och trygghet ska konkretiseras kontinuerligt på en skala. Modellen inkluderar hela ärendeprocessen, från att anmälan kommer in fram tills dess att socialtjänsten avslutar ärendet. Centrala antaganden i säkerhetsarbetet är att nätverket aktiveras i att trygga barnets säkerhet [1][2][3].
I högriskärenden ska en tydlig planering ske för barnets fortsatta skydd och säkerhet, när överväganden görs om ett barn ska placeras utanför hemmet eller om det kan bo kvar hemma, alternativt tas hem efter en placering (hemtagning). I dessa fall ska socialsekreterare göra en säkerhetsplan tillsammans med familjen och dess nätverk som syftar till att trygga barnets säkerhet på lång sikt.
Modellen har sedan dess uppkomst fått en allt större spridning och används för närvarande i en relativt bred omfattning inom den sociala barnavården i Europa och Nordamerika. Över tid har SofS genomgått en dynamisk utveckling och fler verktyg för det praktiska barnavårdsarbetet har utvecklats inom ramen för modellen. Modellen uppdateras kontinuerligt på sin hemsida genom det digitala dokumentet Signs-of-Safety Briefing Paper[3] (Faktaruta 1 och 2).
Översiktsförfattarna sammanfattar att det finns lite forskning på effekten av SofS och att den forskning som finns har brister. Vid en evidensgradering landar därför översiktsförfattarna på den lägsta evidensnivån. SBU konstaterar att denna bedömning av det vetenskapliga underlaget är rimlig.
Den systematiska översikten består av en kvantitativ del och en kvalitativ del. Den kvantitativa delen består av effektstudier som mäter om modellen bidrar till att minska antalet placeringar. Den kvalitativa delen undersöker mekanismer kopplade till modellens måluppfyllelse och i vilka sammanhang de fungerar, där professionellas, föräldrars och barns uppfattningar har studerats. SBU lyfter endast den kvantitativa delen då den kvalitativa delen har alltför stora metodologiska brister.
Litteratursökningen är uttömmande och översiktsförfattarna har beskrivit att två personer, oberoende av varandra, har granskat sammanfattningarna i de studier som fångades upp i litteratursökningen. Vid evidensgraderingen har de använt evidensgraderingssystemet GRADE och förklarat vad de baserar sina bedömningar på. De brister som SBU ser är att översiktsförfattarna har använt vaga kriterier vid bedömning av inklusion av artiklar. Det saknas en sammanvägning av resultat från inkluderade studier och det saknas information om bedömningen av studier och evidensgradering har genomförts av mer än en person. Minst två personer bör oberoende av varandra granska studierna och evidensgradera ett sammanvägt resultat från studierna, för att minska risken för snedvridning av översiktens slutsatser.
SBU bedömer att den systematiska översikten är relevant för ett svenskt sammanhang då SofS används i flera svenska kommuner och anpassas på olika sätt till den svenska praktiken.
Det går inte att bedöma om SofS är effektiv i att minska behovet av att barn placeras i samhällsvård. Detta återspeglar en alltför begränsad evidensbas, med få studier och ingen studie av hög kvalitet, för att det ska vara möjligt att dra slutsatser om effekten av SofS. Brist på evidens behöver dock inte betyda att SofS inte fungerar för att minska placeringar av barn utanför hemmet, utan det betyder att det behövs fler studier för att med säkerhet kunna uttala sig om SofS fungerar.
För att stärka den vetenskapliga evidensen behövs fler välgjorda studier som undersöker effekten av SofS. Framtida forskning bör fokusera på innehåll i insatserna och på vilket sätt det skulle ha en effekt på antalet barn som bor kvar med sin familj, placeras utanför hemmet eller återförenas med sin familj efter en placering. Viktigt i detta sammanhang är att påpeka att sedvanlig behandling (TAU)1 som man ofta jämför med, ser olika ut beroende på var i världen och i vilket kulturellt sammanhang modellen används, vilket kan påverka utfallet när studier läggs samman i översikter.
Mer kunskap om hur olika mekanismer fungerar och hur modellen ska implementeras behövs. Utan en tydlig definition av vad SofS är finns risken att modellen används på olika sätt och då blir det svårt att veta vad som utvärderas. Det är också viktigt att utvärdera följsamheten till modellen för att öka precisionen i effektutvärderingar. Centralt i säkerhetsarbetet i SofS är att barnets nätverk aktiveras för att trygga barnets säkerhet. Framtida forskning bör även studera programteorin i relation till hur SofS avses att fungera, till exempel hur man mobiliserar familjens och barnets nätverk för att skydda barnet.
Det påpekas också i rapporten att även om föräldrar och socialarbetares inställning till modellens insatser är bra, är det inte nödvändigtvis detsamma som en förbättring av barns skydd och en minskning av placeringar, vilket SBU instämmer i.
SBU har även haft som ansats att ge en bild av det vetenskapliga underlaget för de kvalitativa studierna som översikten sammanfattar. Men då översiktsförfattarna inte har granskat dessa studier och därmed inte vägt in studiernas eventuella metodologiska brister i sina slutsatser, har den kvalitativa delen av översikten så allvarliga metodologiska brister att SBU inte redovisar dessa resultat. Denna del av översikten har dock ett intressant syfte, att undersöka hur SofS avses att fungera, till exempel hur man mobiliserar familjens och barnets nätverk. En uppdaterad välgjord översikt vore därför önskvärd.
Översikten består av en kvantitativ del och en kvalitativ del. SBU lyfter endast den kvantitativa delen då den kvalitativa delen har alltför stora metodologiska brister.
Fyra studier identifierades i översikten, av dessa var tre kontrollerade studier och en studie med mixed-method design. Studierna har jämfört SofS med TAU. Tre av studierna har bedömts ha måttlig risk för bias och en hög risk för bias. Två av studierna är genomförda i Nederländerna, en i Danmark och en i Kanada. Antalet studerade familjer i varje studie varierar från 20 till 143. Det är dock oklart hur många barn som ingår i studierna och hur gamla barnen är samt vilken problematik som familjerna uppvisade. Då studierna har utvärderat effekten av SofS på olika sätt, det vill säga med olika utfallsmått, har översiktsförfattarna evidensgraderat utfallet ”rapporterat minst ett kvantitativt mått relaterat till minskning av samhällsvård utan negativa konsekvenser för barnet” (reported at least one quantitative measure relating to safely reducing care entry).
Vid en evidensgradering av effekten av SofS jämfört med TAU på primära utfallet ”at least one quantitative measure relating to safely reducing care entry” landade översiktförfattarnas bedömning på ”en mycket låg tillförlitlighet”. För att stärka den vetenskapliga evidensen behövs det därför fler välgjorda studier som undersöker effekten av SofS.
Baginsky M, Moriarty J, Manthorpe J. Signs of Safety: lessons learnt from evaluations. Journal of Children's Services. 2019;14(2):107-23. Available from: https://doi.org/10.1108/jcs-11-2018-0028.
Östberg F, Wiklund S, Backlund Å. Signs-of-Safety i praktiken: En studie om användning i Stockholms län. Tullinge: FoU Södertörn; 2018. FoU Södertörns skriftserie. [accessed Feb 10 2022]. Available from: Signs-of-Safety (diva-portal.org)
Combatting child abuse: International perspectives and trends. Gilbert N, editor. New York: Oxford University Press; 1997.
Gilbert N, Parton N, Skivenes M. Child Protection Systems. Gilbert N, Parton N, Skivenes M, editors. New York: Oxford University Press; 2011.
Andersson G, Sjöblom Y, Höjer I, Sallnäs M. När samhället träder in: barn, föräldrar och social barnavård. Lund: Studentlitteratur; 2019.
Cameron G, Freymond N. Understanding International Comparisons of Child Protection, Family Service, and Community Caring Systems of Child and Family Welfare. In: Cameron G, Freymond N, editors. Towards Positive Systems of Child and Family Welfare. International Comparisons of Child Protection, Family Service, and Community Caring Systems: University of Toronto Press; 2006. p. 3-26.
Baginsky M, Moriarty J, Manthorpe J. Signs of Safety: lessons learnt from evaluations. Journal of Children's Services. 2019;14(2):107-23. Available from: https://doi.org/10.1108/jcs-11-2018-0028.
Östberg F, Wiklund S, Backlund Å. Signs-of-Safety i praktiken: En studie om användning i Stockholms län. Tullinge: FoU Södertörn; 2018. FoU Södertörns skriftserie. [accessed Feb 10 2022]. Available from: Signs-of-Safety (diva-portal.org)
Sakkunniga och granskare har i enlighet med SBU:s krav inlämnat deklaration rörande bindningar och jäv. Dessa dokument finns tillgängliga på SBU:s kansli. SBU har bedömt att de förhållanden som redovisas där är förenliga med kraven på saklighet och opartiskhet.