Observera att det är möjligt att ladda ner hela eller delar av en publikation. Denna pdf/utskrift behöver därför inte vara komplett. Hela publikationen och den senaste versionen hittar ni på www.sbu.se/2020_05
Mellan 2016 och 2017 rapporterades att drygt 6 procent av befolkningen i Sverige har nedsatt rörelseförmåga [1]. Denna grupp är mindre fysiskt aktiv än befolkningen i övrigt. Andelen personer med fysiska funktionsnedsättningar ökar med åldern. Av de personer som har en funktionsnedsättning har 25 procent en stillasittande fritid jämfört med 11 procent i övriga befolkningen [2] [3].
Fysisk aktivitet är viktigt för hälsan. Tidigare studier har visat att det kan vara svårare för personer med en fysisk funktionsnedsättning att uppnå en hälsosam livsstil, bland annat på grund av att många är beroende av andra personer [4] [5] [6]. Det är vanligare att man har en stillasittande fritid, röker och drabbas av fetma jämfört med befolkningen i övrigt, vilket bland annat beror på bristande tillgänglighet till flera samhällsinstitutioner [2].
Beteendeförändrande tekniker (eng. behavioural changing techniques, BCT) har prövats för att öka enskilda individers fysiska aktivitet i syfte att förbättra deras hälsa. I BCT ingår att sätta tydliga mål, planera hur man ska nå dem samt använda olika tekniker för att reglera sitt eget beteende.
Ma JK, Martin Ginis KA. A meta-analysis of physical activity interventions in people with physical disabilities: Content, characteristics, and effects on behavior. Psychology of Sport & Exercise 2018;37:262-73.
Publicerad online: juli 2018
Senaste sökning: april 2017
Beteendeförändrande tekniker kan öka fysisk aktivitet för personer med fysiska funktionsnedsättningar. Effekten är större för aktiviteter som bygger på eller testar en specifik teori och som använder återkoppling och självmonitorering. Det gick inte att se några skillnader som berodde på olika typer av funktionsnedsättningar, vem som ledde träningen, om den skedde individuellt eller i grupp eller om BCT levererades ansikte mot ansikte eller med hjälp av telefon eller dator. Flera eller mer intensiva beteendeförändrande tekniker innebar inte bättre effekt.
Översiktens syfte var dels att studera effekten av insatser för att öka fysisk aktivitet för personer med fysiska funktionsnedsättningar, dels att undersöka vad som kännetecknar effektiva insatser.
Översikten omfattar 22 randomiserade kontrollerade studier som publicerats i engelskspråkiga, peer-reviewgranskade tidskrifter med kvantitativa data från insatser utformade för att öka fysisk aktivitet. Studier som handlar om rehabilitering inkluderas inte i översikten och inte heller insatser som riktades till flera, parallella hälsoproblem.
Deltagarna var ungdomar eller vuxna med en fysisk funktionsnedsättning. De vanligaste orsakerna till funktionsnedsättningarna var multipel skleros (MS), ryggmärgsskada (SCI) och artros (osteoarthriti). Parkinsons sjukdom och cerebral pares ingick endast i en respektive två studier. Antalet deltagare varierade mellan 12 och 540 och var sammanlagt 1 670 stycken.
Studierna har genomförts i USA (14), Holland (4) samt Kanada och Australien (2 vardera). De flesta insatserna gavs individuellt, antingen ansikte mot ansikte eller via telefon eller annan digital metod. De flesta insatserna leddes av en fysiskt närvarande person eller via telefon, genomfördes individuellt, pågick mellan 4 och 8 veckor och baserades i olika grad på uttalade teorier.
En rad utfallsmått på fysisk aktivitet användes, både självskattningar och fysiska mått som till exempel accelerometer.
Studiernas risk för snedvridning granskades med hjälp av Cochrane risk of bias assesment tool. Den vetenskapliga kvaliteten varierade i studierna. Analyserna talar inte för publikationsbias.
Den genomsnittliga effekten direkt efter avslutad insats var SMD=0,35 (k=22, 95 % KI, 0,21 till 0,48), vilket visar att insatserna hade en svag till medelstark effekt på fysisk aktivitet jämfört med ordinarie insats eller ingen insats alls.
Träningsprogram som baserades på en uttalad teori hade starkare effekt (g=0,53, k=12, 95 % KI, 0,38 till 0,68) än de utan teori (g=0,13, k=10, 95 % KI, –0,04 till 0,29), p<0,001.
Två komponenter innebar att träningsprogrammen tenderade att vara mer effektiva: självmonitorering av egna beteenden (g=0,45, k=12, 95 % KI, 0,28 till 0,63) jämfört med ingen självmonitorering (g=0,21, k=12, 95 % KI, 0,05 till 0,35), Δg=0,24, p=0,04, och återkoppling på hur framgångsrik träningen var (g=0,52, k=8, 95 % KI, 0,28 till 0,77) jämfört med ingen återkoppling om träningens effekter (g=0,26, k=16, 95 % KI, 0,14 till 0,38), Δg=0,26, p=0,06.
Träningsprogram som innebar att andra monitorerade men utan att ge återkoppling på hur träningen gick (g=0,05, k=3, 95 % KI, –0,22 till 0,32) resulterade i svagare effekter än när den komponenten saknades (g=0,40, k=21, 95 % KI, 0,28 till 0,52), Δg=−0,35, p=0,02.
Faktorer som inte var relaterade till effekten var typ av funktionsnedsättning, uppföljningstid, vem som gav träningen, om den skedde i grupp eller individuellt respektive om träningen leddes ansikte mot ansikte eller med hjälp av telefon eller andra digitala hjälpmedel. Antalet beteendeförändrande tekniker som användes kunde inte förklara effekten. Det var inte heller avgörande om man mätte effekten via objektiva mått eller subjektiva som självskattning.
Resultaten visar att de mest effektiva insatserna för att öka fysisk aktivitet hos personer med fysisk funktionsnedsättning är teoribaserade och inkluderar beteendeförändrande komponenter, som monitorering och återkoppling. Även om det behövs ytterligare forskning kring hur dessa faktorer påverkar resultatet så är det inte tydligt att fler beteendeförändrande komponenter nödvändigtvis ökar effekten. I framtiden bör forskare och professionella i ökad utsträckning involvera de som programmen vänder sig till, vid utveckling och utvärdering såväl som implementering av insatserna.
Vid SBU:s genomgång av översikten användes en granskningsmall för systematiska översikter som kallas ROBIS. Granskningen visade att litteratursökning, studieurval och dataextraktion uppfyllde definierade kvalitetskrav för en systematisk översikt.
Sakkunniga och granskare har i enlighet med SBU:s krav inlämnat deklaration rörande bindningar och jäv. Dessa dokument finns tillgängliga på SBU:s kansli. SBU har bedömt att de förhållanden som redovisas där är förenliga med kraven på saklighet och opartiskhet.