SBU Kommenterar
Publikation nr: 2026_01
Publicerad: 17 februari 2026
Nedladdad: 4 april 2026
GLP-1-receptoragonister mot obesitas
Observera att det är möjligt att ladda ner hela eller delar av en publikation. Denna pdf/utskrift behöver därför inte vara komplett. Hela publikationen och den senaste versionen hittar ni på www.sbu.se/2026_01
SBU instämmer i översiktsförfattarnas slutsatser att två av tre läkemedel, tirzepatid och semaglutid, har en klinisk effekt på viktminskningen jämfört med placebo. Däremot bedömer SBU att tillförlitligheten till resultaten är något lägre än vad översiktsförfattarna ansåg.
Mer forskning behövs för att kunna bedöma om de tre läkemedlen semaglutid, liraglutid och tirzepatid är likvärdiga eller om något är mer effektivt än andra vid viktminskning.
SBU instämmer med översiktsförfattarna om att mer forskning behövs för att bedöma risken för biverkningar på lång sikt.
I denna rapport sammanfattar och kommenterar SBU kortfattat tre systematiska översikter från Cochrane1 som alla utvärderar effekten av GLP-1-receptoragonister för behandling av obesitas (fetma) [1] [2] [3].
I rapporten kommer termerna systematisk översikt och översikt att användas synonymt, dvs när det endast står översikt menar vi en systematisk översikt.
GLP-1 är ett hormon som har som funktion att stimulera insulinutsöndring och minska glukagonutsöndring, vilket hjälper till att sänka blodsockernivåerna.
Systematiska översikter av GLP-1-receptoragonister har tidigare främst fokuserat på behandling av typ 2-diabetes, men då dessa läkemedel ökar mättnadskänslan har de mer och mer börjat användas även för viktminskning. Försäljningen av läkemedel för behandling av obesitas har ökat markant i Sverige de senaste åren [4]. I Sverige ingår för närvarande tre preparat (liraglutid, semaglutid och dulaglutid) i läkemedelsförmånen med begränsad förmån till vissa patienter med typ 2-diabetes.
I Sverige pågår en diskussion om och i så fall vilka patientgrupper, som bör få tillgång till dessa läkemedel. Inga läkemedel med GLP-1-receptoragonistsubstanser ingår i dagsläget (januari 2026) i högkostnadsskyddet för behandling av obesitas. Läkemedelsbehandling mot obesitas är mycket aktuellt och SBU kommer att fortsätta bevaka frågan.
De tre översikterna som SBU kommenterar här har sammanställts på uppdrag av WHO, som även har finansierat arbetet. Översikterna har fokus på varsin substans: semaglutid, liraglutid och tirzepatid. Kommentaren riktar sig främst till beslutsfattare, men även till vårdpersonal som träffar personer med obesitas.
Översiktförfattarna har sammanställt effekten på en rad olika utfall2, och delat upp dessa i kritiska och viktiga. SBU har valt att endast kommentera utfallen procentuell viktminskning jämfört med placebo och behandlingsavbrott på grund av biverkningar. Författarna har även redovisat jämförelser mellan substanserna.
1. Cochrane är ett internationellt nätverk som tar fram oberoende, systematiska översikter för att stödja evidensbaserad vård.
2. Procentuell viktminskning på mellanlång och lång sikt, viktminskning på fem procent, biverkningar, allvarliga hjärt-kärlhändelser, mortalitet.
Översikterna syftade till att utvärdera effekten av tre läkemedelssubstanser (semaglutid, liraglutid och tirzepatid) av typen GLP-1-receptoranalog för vuxna med obesitas. Författarna inkluderade många utfall, och valde att kategorisera dem utifrån hur viktiga de ansågs vara. I översikternas summering av resultat redovisas endast effekter för de kritiska utfallen.
Litteratursökningen gjordes i elektroniska databaser och följdes av manuella sökningar av referenslistor. Den senaste sökningen genomfördes i december 2024.
Relevansgranskning på abstraktnivå och fulltextnivå genomfördes av två oberoende granskare. Gallringsprocessen redovisades i ett PRISMA-diagram. Dataextraktionen gjordes av två oberoende personer. Författarna exkluderade kluster-RCT-studier och överkorsningsstudier, och förklarade anledningen till detta.
I majoriteten av studierna för respektive läkemedel jämfördes effekten mot placebo:
Översikternas författare drar slutsatsen att det är troligt att de två läkemedlen tirzepatid och semaglutid ger en kliniskt relevant procentuell viktminskning, både vid mellanlång och lång behandling jämfört med placebo. Tillförlitligheten till resultaten bedöms vara måttlig för båda läkemedlen med undantag för semaglutid på mellanlång sikt där tillförlitligheten bedöms vara hög.
För det tredje läkemedlet liraglutid är den kliniska effekten på den procentuella viktminskningen osäker vid båda uppföljningstiderna (mycket låg till låg tillförlitlighet) jämfört med placebo.
Översiktsförfattarna redovisar att behandling med tirzepatid resulterade i liten till ingen skillnad i biverkningar som ledde till behandlingsavbrott jämfört med placebo. Dessa resultat bör dock tolkas med försiktighet (låg tillförlitlighet). Även för semaglutid var skillnaden jämfört med placebo försumbar sett på mellanlång sikt (måttlig tillförlitlighet). På lång sikt ger däremot semaglutid troligen fler behandlingsavbrott på grund av biverkningar jämfört med placebo (måttlig tillförlitlighet). Vad gäller liraglutid är resultaten mer osäkra. Jämfört med placebo kan liraglutid ge fler behandlingsavbrott (låg tillförlitlighet), men på mellanlång sikt går det inte att uttala sig (mycket låg tillförlitlighet).
I sin evidensgradering gjorde översiktsförfattarna avdrag för risk för bias på grund av bortfall för alla tre läkemedel. Samtliga studier som redovisade biverkningar på lång sikt pågick samtidigt som Covid-19-pandemin, vilket skulle kunna förklara en del av bortfallet.
I två av de systematiska översikterna redovisas även en sammanvägning av resultat från studier som har jämfört effekten av de olika läkemedlen: semaglutid mot tirzepatid (en studie med 72 veckors uppföljningstid) eller liraglutid (två studier med 52 till 68 veckors uppföljningstid). Jämförelsen mellan tirzepatid och liraglutid saknas.
Översiktsförfattarna redovisar att tirzepatid kan ha störst effekt på procentuell viktminskning på mellanlång sikt jämfört med semaglutid (låg tillförlitlighet). Semaglutid kan i sin tur ha större effekt än liraglutid (låg tillförlitlighet). Översiktsförfattarna drar slutsatsen att av de tre substanserna förefaller liraglutid ha den minsta effekten på utfallet procentuell viktminskning.
För jämförelsen mellan tirzepatid och semaglutid har översiktsförfattarna bedömt att tirzepatid troligen resulterar i en liten till ingen skillnad i biverkningar som har lett till behandlingsavbrott jämfört med semaglutid [1] [2] (Tabell 1).
Resultaten i de två översikterna skiljer sig något åt rörande konfidensintervall och tillförlitlighet till resultaten beroende på upplägg i metaanalys samt hur de hanterat att konfidensintervallet korsar gränsen för minsta kliniska relevans (5 %) (Tabell 1).
| KI = Konfidensintervall; RR = Relativ risk. | ||
| Substans | Resultat | Tillförlitlighet (GRADE) |
|---|---|---|
| Tirzepatid jämfört med semaglutid | RR 0,77 95 % KI, 0,46till 1,30 | Måttlig tillförlitlighet |
| Semaglutid jämfört med tirzepatid | RR 1,30 95 % KI, 0,77 till 2,19 | Låg tillförlitlighet |
Det går inte att uttala sig om behandlingsavbrott på grund av biverkningar för jämförelsen mellan semaglutid och liraglutid (mycket låg tillförlitlighet).